Tematrio - Dystopier

TEMATRIO
Lyran: "I perioder läser jag dystopier av alla de slag och nu tror jag att det är dags igen. Jag är nu drygt halvvägs genom Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood och är både förfärad och hänförd. Den är ruggigt bra. Men vad ska jag välja sedan? Ge mig tips på tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!"
1. Triffiderna av John Wyndham kom i ny upplaga förra året.
Filmen såg jag för en liten evighet sedan och jag minns fortfarande hur vansinnigt spännande och otäck den var. Blinda människor jagas av köttätande växter som klapprar olycksbådande med käkarna

2. Legend av Richard Matheson handlar om en ensam mans kamp mot ett stort gäng varulvsliknande nattvarelser som går till angrepp varje natt. Om dagarna jagar Robert Neville dem på gatorna i San Fransisco för att oskadliggöra så många som möjligt av dem. Boken ligger till grund för filmen Varulvarnas natt.
3. Snöstormen  av Vladimir Sorokin. En favorit som inte liknar något annat och som är en blandning av mycket. Går inte att beskriva. Måste läsas. Det är mörkt och kallt. En läkare för en förtvivlad kamp för att rädda sina landsmän under en pestliknande epidemi. En fruktad snöstorm är i antågande.

En smakebit på søndag

" I augusti 1920 en speglande mörk natt brann en fiskebåt upp ute på öppna havet utanför Sandhammaren. Ägaren, fiskaren Julius Rosenkvist från Kåseberga, blev blind av sina skador - synen hade svetts bort. - Så fick de gå över mera på jorden än på sjön. Han hade en enda dotter, hon och modern fick klara det lilla jordbruket som dittills mera varit binäring. Den blinde avskydde jordarbete, fisket hade varit hans liv. För det mesta dottern, mera sällan hustrun, fick varje dag hjälpa honom ner till ekan som var allt han numera hade i sjön. För den blinde kändes det som om varje steg längs stigen genom bäckravinen och aldungen var jorden som ville suga honom fast i sig, varje steg sögs neråt som i dy - i aldungen fick han sätta sig ner och vila, efter olyckan var det något konstigt också med hans vanliga hälsa, han blev inte riktigt sig själv mer."
Så ser det ut tidigt i livet för huvudpersonen på sidan 20 i Birgitta Trotzigs roman Dykungens dotter. Hon nämns aldrig vid namn.
Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar den här läsutmaningen, som har en enda regel: No spoilers! Fler smakebitar finns HÄR

Nästa radioföljetong

Igår läste Johan Rabaeus sista avsnittet av Lärkan av den ungerske författaren Dezso Kosztolányi. En underbar liten roman och en mästerlig uppläsning.
På måndag 18/1 börjar nästa radioföljetong,
Comédia infantil av Henning Mankell. 1996 blev den nominerad till såväl Augustpriset som Nordiska rådets litteraturpris, samt belönades med Sveriges Radio P1:s Romanpris, lyssnarjuryns val.
Romanen utspelar sig i en afrikansk hamnstad, inte olik Maputo i Mocambique som var Henning Mankells andra hemland. Här startade han också en teater och en teater spelar en viktig roll i romanen där gatupojken Nelio berättar sin historia för bagaren José Antonio Maria Vaz. 
Fredrik Gunnarsson läser

Bokbloggsjerka 15 - 18 januari

Annika frågar på sin  BOKBLOGGSJERKA 15 - 18 januari: 
Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?
De enda läsplanerna som är fasta är de böcker vi kommer att läsa i läsecirkeln, nämligen Birgitta Trotzig, Dykungens dotter; John Williams, Stoner; Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen och Tjärdalen av Sara Lidman.

Läsutmaningarna En världsomsegling på 366 dagar, Kaosutmaningen 2016 och Läs en novell gör det möjligt att välja fritt och så vill jag ha det. Jag läser gärna en blandad kompott av nytt och gammalt; av svenskt och från främmande länder och det passar bra ihop med dessa utmaningar och också med Tematrion (Lyrans noblesser), Bokbloggsjerkan (Annikas litteratur- och kulturblogg) och Kvinnoalfabetet (enligt O). Inte klokt vad man kan ha kul med bokbloggar!

Hur jag väljer böcker? Svensk Bokhandels temanummer, speciellt Vårens och Höstens böcker, recensioner i dagstidningar, radio, TV, vänner och bekanta. Och - naturligtvis - andra bokbloggar. Tipsen står i själva verket som spön i backen om en är det allra minsta lilla uppmärksam!

 

Kvinnoalfabetet bokstaven P

enligt O är tillbaka med kvinnoalfabetet efter julledigheten. Så här skriver hon:
"Under december presenterade jag 31 kulturella damer, men nu är det hög tid att återvända till Kvinnoalfabetet, som kommit fram till bokstaven P.
Mina svar kommer i ett inlägg senare idag. Svara gärna du också, i en kommentar eller på din blogg. Idag prövar jag InLinkz för första gången, så lägg gärna in länken till ditt inlägg så att andra kan hitta det. "  Enligt O vill ha svar på följande frågor:
1. Vilken kulturell kvinna på P har följt dig länge?
Patti Smith, mycket speciell rockmusiker och poet. 2011 fick hon Polarpriset. De självbiografiska böckerna Just Kids och M Train är charmerande var och en på sitt sätt och skildrar hennes ungdom och mogna år

2. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på P.
Agneta Pleijel har skrivit om litteratur i ca femtio år. Hon har skrivit fina romaner som t. ex. Vindspejare, En vinter i Stockholm och Drottningens chirurg och nu senast den självbiografiska romanen Spådomen. En biografi genom läst litteratur är Litteratur för amatörer
 
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på P vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Konstnären Hanna Pauli som bl. a. målat av Heidenstam. Hon var gift med konstnären Georg Pauli.

Vänner

 4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på P har du ännu inte utforskat?
Pia Tafdrup, dansk poet och romanförfattare, född 1952, medlem av Danska Akademien. Hon fick Nordiska rådets litteraturpris för Drottningporten 1999 och Svenska Akademiens nordiska pris 2006


STADIER PÅ LIVETS VEJ

Din elskerinde, der knuste
sukkerskålen,
er jeg efterhånden ret ligeglad med.
Hadet vibrerer ikke længere
over at have set dig

dødberuset af forelskelse, men
sukkerskålen,
som jeg havde arvet fra min mormor,
dén mangler stadig,
hver gang jeg rækker en hånd

ind i skabet, og Søren Kierkegaards
Stadier paa Livets Vei, som jeg var ved
at læse, har hun spildt kaffe på,
bare to sten i den mosaik

af ulykker, hun højlydt
har forårsaget i det,
jeg stålsat troede var mit hjem.
Smagen av stål 2014

Isle of Lewis

Andra delen i Peter Mays Lewis - serie, uppföljaren till Svarthuset, har titeln Lewismannen.  Fin McLeod har slutat vid polisen och sökt sig tillbaka till sina rötter på ön Lewis i Yttre Hebriderna. Där hamnar han omedelbart i ett egendomligt mordfall. En man hittas begravd i en torvmosse, väl bevarad. Spekulationerna börjar genast. Hur länge har mannen legat där? Han har blivit bragt om livet, det är alldeles tydligt. Den lokala polisen George Gunn välkomnar hjälp av den gamle vännen Fin. Tillsammans reder de upp åtskilliga härvor av släktskap, gammal fiendskap, hantering av barnhemsbarn som ingen haft något intresse av, gaelisk kultur gentemot engelsk, motsättningar mellan katoliker och protestanter. Fin möter också sin ungdomskärlek Marsaili, som han slarvade bort i ungdomlig arrogans. Inte desto mindre har de en gemensam son. Marsailis far, Tormod MacDonald, spelar en viktig roll i handlingen. Hans kapitel berättas i jagform. Den gamle mannen har ett dunkelt förflutet och nu håller han på att förlora sig i demensens dimmor. Utredningen leder kors och tvärs på öarna. Miljön beskrivs alldeles utmärkt; vinden, havet, dimman, stränderna, klipporna, buskvegetationen, fiskeredskapen och båtarna. Personskildringen är inte så tokig den heller och själva storyn är väldigt spännande. Svarthuset var jag väldigt förtjust i och Lewismannen gjorde mig inte besviken. Lewispjäserna återstår. Översättare: Charlotte Hjukström. Modernista 2014.

Twinkle, twinkle

Författaren Kaori Ekuni föddes 1964 i Setagaya, en välbärgad innerstadskommun i Tokyo. Hennes far var haikudiktare och essäist. Kaori Ekuni har skrivit många romaner som översatts till ett flertal språk och i Japan kallas hon "the female Murakami". Det verkar som om Twinkle twinkle är den ena av hennes titlar som finns på svenska, konstigt nog. Den är översatt (från engelska) av Cecilia Berglund, Bazar förlag, 2006.
Vid ett första påseende verkar boken nog så enkel. Lättläst är den också. Men när en börjar tänka efter så rör det sig om djupa mänskliga känslor och relationer. Och om kärlek, olika slag av kärlek. När vi först möter det unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att jättepalmliljan får socker i sitt te. Mutsuki är läkare och homosexuell. Shoko är översättare. Hennes arbete i hushållet sträcker sig inte mycket längre än att hon stryker sängen åt maken för att lakanen inte ska vara för kalla när han lägger sig. Shoko är psykiskt labil och dricker för mycket. De har gift sig med varandra för att slippa föräldrarnas tjat om äktenskap. Istället vidtar nu respektive föräldrars tjat om barn. Eftersom äktenskapet är s. k. vitt blir det ju inget av med den saken. Mutsuki är lika omutligt ärlig som Shiko är beredd att vara oärlig för husfridens skull. Generationerna kolliderar med varandra och  traditionerna med det moderna. Mutsuki förvånar sig över vänskapen mellan hustrun och Kon. Shoko blir osams med sin bästa väninna för att hon försöker sammanföra Shoko med dennas tidigare pojkvän. På Mutsukis uppdrag. Alla vill varandra väl, men det tar sig lite egendomliga former och uppfattas inte alls som det var tänkt. Shoko och Mutsuki berättar vartannat kapitel. Av staden Tokyo märks inte så mycket. Twinkle twinkle slutar med att Mutsuki och Shoko firar att de varit gifta i ett år och Shoko har en överraskning som heter duga åt sin man... Omslagsbilden är genial.

Kaosutmaning 2016