Livets längsta relation

LYRANS TEMATRIO - SYSKON
Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Jag har en syskontrio i alldeles färskt minne, nämligen
1. BLODSBUNDEN av Augustin Erba. Pojken som berättar är tio år när hans egyptiske, koleriske far dör. Mamma, som är prinsessa, sitter mestadels instängd med sin migrän. Förortsmiljön i Fisksätra är inte så rolig och vi ska inte tala om den plågsamma skolgången i Franska skolan. Och ändå präglas berättelsen av humor och värme. Pojkens kärlek till modern är orubblig.

2. STORE BROR av Lionel Shriver handlar om syskonen Pandora och Edison. De har inte setts på ett antal år, men nu ska Edison komma och hälsa på systern och hennes familj. Ingen är beredd på den koloss som stiger av planet. Edison, som är jazzmusiker, lever i sin egen skenvärld av fantastiska gig. När chocken lagt sig beslutar sig Pandora för att ta itu med Edisons problem. Det blir turbulens i familjen och Pandora får mycket bekymmer för sin bror, sin store storebror. Som vanligt ställer författaren ett antal frågor till läsaren och diskussionsämnena är många.
3. FLICKAN SOM VANDRADE I ÖKNEN av den libanesiska författaren Vénus Khoury - Ghata handlar om ett par flickor som är halvsyskon. Den äldre, Mathilde, tar hand om sin lillasyster, Zorah, som tackar med att stjäla Mathildes man när hon blivit ung kvinna. (Å andra sidan har Mathilde slagit ihjäl hennes ekorre en gång.) Nu bor de i var sitt hus och träffar inte varandra. Till byn kommer en kvinna som också beundrar Mathildes döde man, den store författaren. Hon glömmer sitt litterära uppsåt för en annan uppgift.

Obs! Titlarna är klickbara!

Förlåt, Dina och Dorinda! Glömde Det blåser på månen!

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regeln: No spoilers!

"Och sedan har jag sagt upp mig på jobbet också", sa hon (Pip, dottern) när de hade ätit middag och det inte fanns mycket vin kvar. "Bra gjort", sa modern. "Det lät inte som om det där jobbet låg i nivå med din begåvning."
"Mamma, jag har ingen begåvning. Min hjärna duger ingenting till. Jag har inga pengar. Och ingenstans att bo nu heller." - "Du kan alltid bo hos mig." - "Ska vi försöka vara realistiska." - "Du kan få tillbaka sovverandan om du vill. Du älskar ju sovverandan." Pip hällde upp den sista vinslatten. Moralisk risk tillät henne att helt enkelt ignorera vad modern sa när hon kände för det. "Så då har jag tänkt så här", sa hon. "Två alternativ. Ett: du hjälper mig att få tag på min andra förälder så att jag kan försöka pressa honom på lite pengar. Nummer två är att jag funderar på att åka till Sydamerika ett tag. Om du vill att jag ska bli kvar här, måste du hjälpa mig att få tag i den försvunne föräldern."

s. 80 i Renhet av Jonathan Franzen. 
Fler smakebitar HÄR

Mera Augustin Erba

 
2002 kom boken Uppdrag: pappa där ett antal pappor berättar om sina erfarenheter av att ha barn. En pappa som går in för sitt faderskap på ett speciellt sätt är Augustin Erba. Han slåss för sin rätt att vara pappa: Kampen för lika villkor, Kampen mot kvinnorna, Kampen mot männen, Kampen mot systemet, Kampen mot mig själv och Kampen för livet. Augustin Erbas speciella uppväxt, förhållandet till den av migrän plågade modern och den våldsamme fadern som dden skildras i Blodsbunden, gör sig påmind hela tiden. 
I Uppdrag: familj heter, som kom ut 2004, har Augustin Erbas inlägg Att leka med små barn. Far och son upptäcker varandra. Augustin Erba är helt överväldigad av kärleken till barnet. Han minns sin egen barndom och är rädd att han ska tappa tålamodet med den lille Erik. Han är rädd att få hjärtinfarkt och lämna sonen faderlös. 

Kära mamma heter Augustin Erbas bidrag i boken Mor, mamma, morsan, 2012. Det är ett oändligt sorgset brev ställt till den mamma han inte kan låta bli att älska. Han uttrycker sin stora sorg över att hans barn inte träffat sin farmor mer än tre gånger i korta stunder trots att de bor nära varandra.

En bok att tycka mycket om

Det blev som jag trodde. Jag tyckte mycket om Blodsbunden av Augustin Erba; en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han misslyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder också mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Amadeus ger inte igen. Och lärarna ser åt ett annat håll. Men Amadeus har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. (En njuter när han lyckas.) Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla att bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Blodsbunden borde ha nominerats till Augustpriset! Läs den!
Albert Bonniers förlag.

Kaosutmaning 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven L

 
 enligt O har kommit fram till bokstaven L i sitt Kvinnoalfabet
 
1.Nämn en favoritförfattare med för-eller efternamn på L. 
Här fanns ju många att välja på, men jag tror att det får bli Barbro Lindgren ändå. Och jag tänker då inte minst på Barbro Lindgrens fullständigt oemotståndliga barnbokstrilogi Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) som lämpar sig så utmärkt för högläsning.  
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på L vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Luren Bacall (1924 - 2014), snygg och tuff film- och teaterskådespelare. Under inspelningen av Hemingways Att ha och inte ha träffade hon sitt livs kärlek, Humhrey Bogart. Deras kärlekshistoria är väldigt romantisk. Bogey var 25 år äldre än Bacall och när de väl gift sig drog hon sig mer eller mindre tillbaka för att ägna sig åt man och barn.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på L som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Anne - Charlotte Leffler om vilken Monica Lauritzen skrivit en utmärkt biografi. Så där blev det två L - kvinnor till priset av en, så att säga. Anne - Charlotte Leffler visste tidigt att hon måste skriva. Hon ville också studera. Det var inte mycket stöd hon fick hemma, men hon kom ändå att tillhöra det moderna genombrottets kvinnor. Hon skrev noveller, romaner och dramatik om kvinnors villkor. Hennes dramer har även satts upp på senare tid.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?
Lotta Lotass sitter på stol nr 1 i Svenska Akademien. Hon har fått en mängd olika priser och varit nominerad till Augustpriset många gånger och även till Nordiska Rådets litteraturpris. Doktorsavhandlingen skrev hon om Stig Dagerman. Jag har fått uppfattningen att hon inte är speciellt lättillgänglig, men en borde ju försöka. Jag har kanske alldeles fel?

San Francisco

Ung i Grönland - ung i världen hittade jag vid något tillfälle hos Hanna på Feministbiblioteket och blev nyfiken på. Den innehåller noveller skrivna av ungdomar för ungdomar så den passade ju precis, tänkte jag.  Och här hittar jag en novell av ingen mindre än Niviaq Korneliussen som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015 med romanen Homo sapienne. Novellen heter San Fransisco och därmed kan jag pricka av nr 16 Läs en novell vars titel börjar på s i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell.
Det börjar med ett gräl som slutar med att Sara lämnar Fia, som egentligen inget hellre vill än att säga förlåt, men det går inte. Fias förtvivlan är förkrossande och än värre ska det bli. Fia ger sig som bedövad ut i världen. Det bagage hon inte är riktigt säker på att hon har med sig ger hon till en häpen, illaluktande uteliggare. Hon hamnar i New York, Chicago, Kansas City och San Fransisco. När novellen är slut börjar jag undra om jag drömt alltihop. Eller är det Fia som drömt? Frågan är om inte den här berättelsen ingår i hennes roman Homo sapienne om vilken det står: "Fia, Inuk, Arnaq, Ivinnguaq og Sara. Fem unge, fem historier vævet ind i hinanden, om opbrud, identitet og kærlighed i Nuuk." Författaren har själv översatt sin roman till danska. Niviaq Korneliussen föddes 1990 och växte upp i den sydgrönländska staden Nanortalik. Efter några års studier i statsvetenskap på universitetet i Nuuk, læser hon nu psykologi på Aarhus Universitet. 

Tematrio - Jobbiga böcker

Berätta om tre böcker som varit känslomässigt jobbiga att läsa! uppmanar Lyran (just som jag ställt in mig på att det inte blir någon TEMATRIO den här veckan!)
1. Den titel jag direkt kommer på är Trädens tystnad av Mo Hayder om vilken jag skrev så här: Nej, nu har jag bestämt mig. Jag kan inte skriva om Trädens tystnad av Mo Hayder även utgiven under titeln Behandlingen (orig:s titel: The Treatment). Hon brukar skriva om hemska saker på gränsen till det outhärdliga och hon gör det bra - men den här gången tycker jag inte att det räcker med miljöskildringen (Brixton) och utredningsarbetet som leds av Jack Caffery, som jag gillar. I det här fallet rör det sig om en fullständigt vidrig pedofilhärva.  Men intrigen är alltför skruvad och vidrigheterna upprepas lite för ofta. Kanske är det svårt för Mo Hayder att hantera den här sortens material? Inte konstigt i så fall. 

2. Hiroshimas blommor av Editha Morris är en väldigt gripande bok om s. k. hibakusha i Japan, det vill säga de som överlevde atombomben i Hiroshima med kroppsliga och själsliga skador vars återverkningar sträckte sig in i framtiden. Författarens son berättade för sin mor, som sedan gjorde stora insatser för dessa människor. Ingen ville umgås med hibakusha; ingen ville gifta sig med en sådan och de bodde i särskilda ghetton och fick försörja sig bäst de kunde. 

3. Den blå dagboken av James A Levine, professor i medicin vid Mayokliniken i Minnesota, är skakande läsning. Royaltyn för den här romanen gick oavkortat till utsatta kvinnor och barn i tredje världen. Den blå dagboken berättar om flickan Batuk som såldes som nioåring av sina fattiga föräldrar till en bordell i Mumbai. Hon satt i en bur vid "burarnas gata", väl synlig och till salu för hugade spekulanter. På båda sidor om henne satt andra flickor - och pojkar. Som ett mänskligt smörgåsbord. Batuk benämner verksamheten att baka kaka. Inte sällan försvinner dessa barn helt och hållet. De har inga namn. De är bara föremål. Vem ger namn åt en sopborste? Under en sjukhusvistelse lär sig Batuk läsa och skriva och det blir hennes räddning.