Top Ten Tuesday

From The Broke & The Bookish
July 28: Ten Characters Who Are Fellow Book Nerds (love reading, are writers, work at a bookstore, etc.) (inspired by my Top Ten Characters Who Love Words)

  
   1. Mr Pip by Lloyd Jones. On reading Charles Dickens
  2. Fallers stora kärlek av Thommie Bayer. One of the main characters works   in a second - hand bookshop
  3. Storied Life of A. J. Fikry. About an unhappy bookshop keeper and the power of love.
  4. How to be a Heroine av Samantha Ellis. The author about her reading favorites and literary models.
  5. Alltings början av Karolina Ramqvist. About young girls and their adventures and interest in feministic literature

  6. Mrs Sinclair´s Suitcase av Louise Walters. A little bookshop in Oxford
  7. The Snow Child by Eowyn Ivey. The author once worked in a bookshop
  8. Salongsliv : salonger och salongsvärdinnor / urval och kommentarer av Daniel Hjorth. About meetingpoints for literary discussion and their hostesses
   9. Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  about a librarian obsessed by literature  
 10. Kafka på stranden by Haruki Murakami. Kafka settles in a library and a young librarian becoms his mistress.  

Sån´t som är blött

Lyran gör dygd av nödvändigheten i sitt ämne för veckans tematrio: "Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sån't som är blött. Och detta något ska dessutom finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!"

1. Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima (1925 - 1970). Mishima är en av Japans viktigaste efterkrigstidsförfattare. Han skrev romaner, noveller, essäer, skådespel, filmmanus m.m. Sjömannen som föll i onåd hos havet är ett triangeldrama mellan en mor, hennes son och en man som vill gifta sig med henne.  

2. Svarta vatten av Attica Locke tilldrar sig i Houston, Texas, 1981.  Jay Porter är jurist och har bjudit sin gravida hustru på en romantisk båtfärd med månsken och ljus från staden vid flodens stränder, men inget blir som han tänkt sig. Inte hade han i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att det skulle bli skottlossning och att de skulle fiska upp en medtagen kvinna ur flodens svarta, oljiga vatten. 

3. Det första vårregnet
Som ett nät av svarta spindelvävar
hänga trädens våta grenar.
I den tysta februarinatten
sjunger sakta, klingar, svävar
fram ur däldens snår och stenar
suset av en källas vatten.

I den tysta februarinatten
gråter himlen stilla.

Vilhelm Ekelund 

Veckans slalomläsning

Om inte Flukten fra virkeligheten haft semester skulle jag ha bjudit på följande smakebit på søndag:
"Jag gick ut på gården. Jag gick förbi kycklingburen, förbi den gamla ladan och längs dikesrenen till fältet. Jag kom ihåg var jag var och vart jag var på väg och vetskapen fick mig att jubla. Ängen kantades av hasselbuskar. Jag plockade en näve gröna nötter och la i fickan. Nu kommer dammen, tänkte ja, jag behöver bara gå runt den här boden för att få syn på den. - Dammen var mindre än jag mindes den. På andra sidan fanns en liten träbod och längs stigen stod en urgammal och klumpig bänk av trä och järn. De flagnande träspjälorna hade fått grön färg för en del år sedan. Jag satt på bänken och betraktade himlen som speglade sig i vattnet, skummet från andmaten längs kanterna, de fem, sex näckrosbladen. Då och då slängde jag en hasselnöt i mitten av dammen, den damm som Lettie Hempstock hade kallat för ... Inte för havet, eller hur?"
Från sid. 14 - 15 i Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman. En man kommer till sin barndoms trakter och minnena kommer; det ena efter det andra. Den här ska jag läsa samtidigt som jag försöker slutföra läsningen av Idioten av Fjodor Dostojevskij. Den läser man inte några sidor i då och då. Den kräver ställtid och lugn och ro. Men min ambition är att klara båda delarna.

Expeditionen

För någon vecka sedan fick jag Expeditionen. Min kärlekshistoria av illustratören och läkaren Bea Uusma. Den fick Augustpriset i fackboksklassen 2013 med buller och bång. Ofta läser jag inte väldigt hajpade böcker med en gång, kanske aldrig. Men Expeditionen fick jag med rekommendation av dotter och svärson och då tänkte jag att den skulle få sin chans. När jag väl börjat läsa var det svårt att släppa taget. Spännande som en kriminalroman; mängder av fakta blandas med personliga reflektioner. Jag läser och häpnar över besattheten, Samuel August Andrées, Knut Fraenkels, Nils Strindbergs och Bea Uusmas. Hon, som hittade en bok om Andréexpedtiionen i en främmande bokhylla, tog den med sig hem och blev som förhäxad av berättelsen. Vad gjorde att de tre männen dog på Vitön i Svalbard där de slagit läger för att tillbringa vintern fast det inte alls var så det var tänkt? Vätgasballongen Örnen som de hade givit sig iväg med från Danskön 1897 hade kollapsat efter ett par dagar och de hade själva fått släpa tunga slädar över drivisen och för varje kilometer de kommit framåt hade isen tagit dem bakåt. Rena mardrömmen! Men i deras dagböcker finns ingen klagan. Någon gång nämns Fraenkels dåliga fot, diaréer och förstoppning. Men så åt de också isbjörnskött morgon middag och kväll - dock inte levern. Jag häpnar över naiviteten, okunskapen och de dåliga förberedelserna. Ingen utav dem visste egentligen vad de gav sig in på. Och tanken på att de skulle kunna misslyckas fanns inte. Fraenkel hade endast tagit ett ytterplagg med sig till exempel. Tanken var att de skulle flugit över Nordpolen, släppt ner en flagga och sedan landat i Ryssland eller Kanada för att motta folkets jubel. Andrée hade blivit varnad för att ballongen läckte för mycket gas genom alla de små hålen som bildats av nålstygnen när ballongen sytts i Frankrike. Släplinorna som Andrée trodde skulle kunna användas för att styra ballongen föll av en efter en ganska snart efter starten. Bea Uusma har själv rest flera gånger till Danskön och Vitön. Hon räknas som Sveriges främsta kännare av Andrées polarexpedition. 1930 fann man kvarlevorna efter Andrée, Fraenkel och Strindberg.

Kaosutmaning 2015

Mormorsutbildning avsnitt 2

4 - åringen väljer nästa bok; 2 - åringen hänger på som han alltid gör när storasyster gör något. Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare av  Sarah Sheppard, Bonnier Carlsen 2013, introduceras för en storögd mormor. Ganska snart inser jag att det är en smart bok om ämnen som i sig kanske är lite avancerade för småttingar. Men man kan läsa på olika nivåer och ta de enkla figurerna först. 4 - åringen väljer genast kapitlen om Giftiga djur, Farliga djur och  Upptäckare och äventyrare. Den sågtandade vithajen är en favorit. Han äter inte upp; han tar bara en smakbit, säger 4 - åringen. Och så tittar vi på kartan och letar upp haven där vithajen lever.  Malariamyggan, pirayan och naturligtvis isbjörnen läser vi om och mormor bestämmer sig för att aldrig någonsin simma omkring hur som helst varken i Stilla havet, Indiska oceanen eller i några sjöar och floder i Sydamerika. Nu återstår bl. a. kapitlen om vulkaner, hemlighetsfulla platser och obegripliga fenomen som snömannen och Bigfoot; sjörövare och pirater. Kartor finns med i varje kapitel. På pärmarnas insidor finns färgstarka bilder på världens flaggor. Mormor erinrar sig barndomens fantasieggande jordglob och frimärkssamlandet där man kom i kontakt med spännande länder i världen. Det okända lockade redan då. I Viktiga kartor meddelas kunskaper på den nivå barnet är redo för  samtidigt som fantasin stimuleras. Dessutom ger läsningen upphov till livgivande meningsutbyten över generationsgränserna.

Mossa och sten

Från sidan solbelyst 
blir gläntans mark ett guldgolv
och dess gräs en solfäll.
Mitt i denna skogens kammare
står utridsblocket som ett stadigt skänkskåp
med nyckeln omvriden inifrån
och med mossa i låset.

---

Landskapet vet allt
genom sitt växlande vara
och genom sin vana vid allt
som ett landskap möter.
Det har vanor och vårar
Mossorna läser långsamt in sig
i stenarnas ärrtecken,
år efter år.

Ur Tuvor av Harry Martinson, 1973.
Ill.: Harry Martinson

Mormorsutbildning

Det ljuva lilla barnbarnet, 4 år, väljer läsning. Mot havets djup blir det. Av Thomas Halling och Kenneth Andersson, Alfabeta förlag. Maja går till stranden utrustad med sin harpun (!). Väl där hittar Maja en karta med uppgifter om ett sjunket skepp. Maja dyker och arbetar sig längre och längre ner i havets djup. Hon möter valar och delfiner, maneter och vasstandade hajar. Naturligtvis hittar hon skeppet och dessutom en skatt. Dödskallar, pirater med stålkrokar i stället för armar, bläckfiskar med väl markerade sugkoppar. Mormor storknar, men det ljuva barnbarnet förklarar vällustigt att allra bäst tycker hon om hajarna med de vassa tänderna. Neptunus är på Majas sida och kastar sin treudd mot piraterna som inte gillar att Maja försvinner med en del av skatten. Maja simmar allt vad hon kan emot ytan förbi maneter och knipsande krabbor, men - ve och fasa - Maja simmar rakt i gapet på en väldig val! Det bullrar, brusar, skakar och kränger. Hjälp, vad händer? Var är jag? Valen blåser ut luft och ut och upp flyger Maja. Sedan skyndar hon hem igen. Snipp, snapp, snut så var sagan slut. Läs om du vågar!