Värmande

Så här säger LYRAN "Det är lite si och så med värmen, vilket jag inte alls har något emot. Men trion denna vecka ska handla om sån't som är varmt.  Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är varmt!
Blodets hetta av Irene Némirovsky. Det blev stor uppståndelse när manuset till Storm över Frankrike upptäcktes i en koffert och gavs ut. 2006 kom den på svenska. 2009 kom Blodets hetta av samma författare; en familjehistoria om passion och hemligheter i det förflutna på den franska landsbygden.
Brända skuggor av Kamila Shamsie tilldrar sig i tre världsdelar och spänner över tre generationer. Den börjar 1945 i Nagasaki. Den unga Hiroko Tanaka är nygift när bomben fälls. Hon får de svarta tranorna på sin kimono inbrända i huden och hennes nyblivne man omkommer
Flickan som vandrade i öknen av Venus Khoury - Ghata. Tre kvinnor älskar samme man. Han är visserligen död, men är högst levande för dem alla tre. Den store författaren Adam Saint - Gilles må ha varit en stor konstnär, men vad det gäller kvinnor var han inget annat än en stor fähund.

Du är den enda

1952 kommer Du är den enda, del två i Moa Martinsons serie om unga Betty på Tallbo. Hon håller nu på att på olika sätt dra in pengar till sitt och sina barns uppehälle. Hon börjar redan få ett visst anseende i byn för sitt prydliga hus och för sina goda bakverk. Betty sätter sig över bysladdret när hon får i uppgift att hålla två skogsarbetarlag med kaffe förmiddag och eftermiddag. Hon hyr också ut ett rum i huset. Betty har fullt sjå med att hålla herrarna från livet, men somliga hjälper henne med ved och snöskottning. Maken Fredrik är inte riktigt samme buse som tidigare och svågern Fritz har flyttat. Betty dagdrömmer en hel del, men hon blir alltmera hårdhudad och hon har lagt sig till med ett snett, elakt leende. Betty är en blandning av barnslig oskuldfullhet och beräknande kyla. Moa Martinson släpper i Du är den enda in en del särpräglade människor ifrån byn. När Kvast - Nicke har varit på besök måste Betty sanera stugan eftersom gubben är full med löss. Barn - Hulda har väldigt många oäkta barn, men hon är en god vän till Betty. Liksom Nils - Katrin, mor Maja och gammeldottern Hilda. Det tals om tidsmarkörer som Storstrejken 1909 och Sven Hedin som höjer ett varningens finger vad det gäller Ryssland. Och när Titanic går under på sin jungfruresa 1912 kommer alla helt spontant till Tallbo för att sörja tillsammans. De två följande delarna i serien om Betty, Klockor vid Sidenvägen och Hemligheten, har jag inte läst tidigare. Det ska bli spännande att se om Betty kommer att utveckla ett politiskt intresse. Några av kvinnorna i Bettys bekantskapskrets läser Fredsfanan, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens medlemstidning, och Betty ber att få låna några nummer. Fröet är sått.

Fåfängligheters fåfänglighet

"För att undgå upptäckt är jag ständigt på språng. För att själv göra upptäckter är jag ständigt på språng.
Det är natt. Jag sitter vid min datorskärm. Det har kommit e - post till mig. Jag öppnar den. Det står - Frihet, bara för en natt. "
Om inte Flukten fra virkeligheten tagit semester till den 9 augusti är det smakebiten jag skulle ha bjudit på idag, söndag. Nu blev det istället så att jag i rasande fart läste hela Jeanette Wintersons Powerbook från 2000 i översättning av Ulla Roséen, Wahlström & Widstrands förlag. Den tilldrar sig i cyberrymden med den frihet det innebär. Inget spelar egentligen någon roll; kön, ålder, tid, plats, och så vidare. Berättarjaget skriver berättelsen för/om ett du, som deltar på egen risk. Man går in i berättelsen som en person och lämnar den som en annan. Myter och sagor lämnar stoff till en del av berättelsen som ytterst handlar om människans sökande efter sanning, evig kärlek och allt annat som är omöjligt att finna, men som är värt att sträva efter. Litterära referenser hittar man ofta. En märklig bok som rör sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet, skriven på ett lekfullt språk som gör att man svävar igenom de 283 sidorna och villigt låter sig förföras av författarens kapriser. Och det är en typisk understrykningsbok - full av aforistiska formuleringar. Innehållsförteckningen kallas Meny: man öppnar hårddisken, väljer nytt dokument, söker, väljer, startar om, tömmer papperskorgen och sparar.

Kaosutmaning 2015

Moa M och Sanna Lundell

 Som väldigt ung hittade jag en bok med den lockande titeln Den osynlige älskaren i föräldrarnas bokhylla. Moa Martinson hette författaren. Romanen kom ut 1943. Det jag läste var första delen i serien om unga Betty som kommer till skogstorpet Tallbo. Hon är gravid. Fader är den vackre flottaren Fredrik som våldfört sig på flickan som han kände måste bli hans. I torpet bor också Fritz, Fredriks yngre bror, och deras far.  Torpet är smutsigt och förfallet. Betty har inte haft något val. Hennes mor har erbjudit sig att ta hand om barnet medan Betty arbetar, men Betty avböjer. Hon står ut med allt utom att skiljas ifrån sitt barn. Och den verklighet som möter henne innebär slit, spritmissbruk och våld. Bröderna slåss och Fredrik bär hand på Betty. Vid nitton års ålder har Betty två söner. Hon har putsat, fejat, tvättat och målat. Det lilla torpet är prydligt och skinande rent. Betty bakar och syr och finner utvägar att skaffa pengar till mat eftersom männen ofta är borta i månader utan att ha lämnat något bidrag till hushållet. Hon skaffar egna bundsförvanter och flyr in i sin egen drömvärld när det blir för svårt. Det bor en vit iller under byrån; en räv vaktar i skogsbrynet och i skogen finns en jättestor tjäder som en god kraft. När jag nu läser om Den osynlige älskaren undrar jag hur föräldrarna kunde låta sin vackra, begåvade dotter kasta bort sig på Fredrik. De var statare och hade naturligtvis inte stora möjligheter att påverka, men de kunde ha försökt. Modern var ganska förtjust i Fredrik medan den tystlåtne fadern är mera realistisk. Jag fokuserar naturligtvis på helt andra saker när jag nu läser om som mera vuxen.
Och jag tycker att Den osynlige älskaren håller för omläsning sjuttiotvå år efter utgivningen. Övriga delar i serien: Du är den enda, Klockor vid sidenvägen och Hemligheten.
Att lyssna på dagens Sommar kändes som en intressant fortsättning på den kvinnohistoria jag nyss avslutat. Sanna Lundell står för det absolut bästa Sommar hittills. Hon berättar om sin barndom som präglades av ett alkoholmissbruk man inte talade om. Hon berättar om sin egen personliga utveckling över äktenskapet med Willie Craaford och den smärtsamma skilsmässan till hennes oerhörda glädje över moderskapet. Hennes funderingar om den heterosexuella tvåsamheten är klarsynta och välformulerade. Två böcker som betytt mycket för henne är Det kallas kärlek : en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Carin Holmberg och Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten.
Jag tror att Moa Martinson och Sanna Lundell hade haft en hel del att tala om.

Insjöns lov

Kolumnisten Billy Bengtsson skriver idag nostalgiskt i Norra Skåne om sin barndoms insjöar. "Någon borde skriva en lovsång till den nordiska insjön", börjar han. "Är du en son eller dotter av inlandet minns du din barndoms badsomrar..." Visst gör jag det. Säg insjö och jag tänker på hur vi - en hel hoper barn i olika åldrar - sprang genom skogen till den lilla bruna insjön där det fanns kräftor under stenarna. I vuxen ålder kan jag förvåna mig över att ingen var orolig för oss. Alla var inte ens simkunniga. Och så tänker jag på Harry Martinsons insjöar. Harry Martinson, Billy Bengtsson och jag kommer ifrån samma trakter, liksom. Billy Bengtsson fortsätter: "Havet må vara alltings början och alltings slut men insjön är den spegel i vilken inlandets själ fjädrar sig som en herrskapsfröken." Ingenting jag tänkte på precis när jag plaskade omkring med alla de andra. Kolumnen avslutas fint:" Så förblir insjön en lekfull glimt i skaparens öga."  Alldeles som av en händelse handlar Naturmorgon i P1 kl 06.10 imorgon bl. om brunifieringen av insjöar och vad som döljer sig under ytan i sjön Fiolen.

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton
i stillnad säv.
Här finns en skirhet som ingen märker
i gräsets väv.

Tyst boskap stirrar med gröna ögon.
Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.
Och insjön håller till alla munnar
sin jättesked.  (Kväll i inlandet. H Martinson)

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de har mörknat

spegla morgonsolens lågor.  (Ur Juninatten. H Martinson)

I Vakna skogssjö! skriver Maria Wine

---

Vakna vakna alla skogssjöar!

Våren har kommit!

Sprid ut era blå ögon över jorden!

 

Vakna min lilla skogssjö!

Öppna ditt isiga ögonlock! 

Edith Södergran: Skogssjön

Jag var allena på en solig strand

vid skogens blekblå sjö,

på himlen flöt ett enda moln

och på vattnet en enda ö.

Den mogna sommarens sötma dröp

i pärlor från varje träd

och i mitt öppnade hjärta rann

en liten droppe ned.

Rockens roll

Lånad bild

Inte alls så tokig! Jag gillade inledningen och sträckläste sedan ända tills strax före slutet då det stod klart hur det skulle bli. I det längsta vägrade jag att tro det, men, men... så blev det. Synd, men det var riktigt roligt så länge det varade. Löjtnant Frank Hastings leder och fördelar arbetet med den mördade rocksångerskan Rebecca Carlton i Collin Wilcox´ polisroman, Kvinna funnen död. Originalets titel: Mankiller. Vilket var motivet - pengar, avundsjuka, svartsjuka eller hämnd? Frank Hastings och hans medarbetare ringar in dem, som skulle ha någon fördel av Rebecca Carltons död. Det visar sig att hennes familjeförhållanden är minst sagt aparta. Alla är omåttligt rika, men ingen tycker egentligen om den andre. Musikbranschen är också vansklig; det är tydligt. Många skulle gärna ha Rebecca Carlton ur vägen. Collin Wilcox skriver väldigt bildmässigt. Man ser alla scenerna väldigt tydligt för sig. Personteckningen är kanske inte den mest djuplodande, men det är roligt att följa polisernas resonemang i utredningen. Manhattanserien - de stora deckarna i det lilla formatet. Kvinna funnen död är översatt av Peter Lindforss.

Sallys söner

Sallys söner, 1934,  är fortsättningen på Kvinnor och äppelträd. De är sammanslagna i Sallys bok. Jag kan tycka att man absolut ska läsa dem i rask följd. Tillsammans omspänner de båda romanerna åren 1850 - 1930. Moa Martinson låter ett flertal röster komma till tals i Kvinnor och äppelträd medan Sally är obestridlig huvudperson i Sallys söner. Från att ha varit bråkig och övermodig socialist i Kvinnor och äppelträd har hon nu många flera år på nacken; fyra söner och en dotter som vänder sig ifrån henne när hon blir en klassförrädare och gifter sig med den rike bonden på Vide som skulle bära henne på sina bara händer och offra sitt liv för henne om han bara fick. Sally är olycklig och för ett hårt regemente med stora och små på gården. Ellen Olsson, väninnan som också vuxit upp i arbetarkvarteren i Norrköping, är fortfarande Sallys trogna vän trots att de är diametralt olika. I Sallys söner får vi veta något om Anna Svensson, Sallys mor, som nu försörjer sig som lumpsorterare. Men det råder arbetslöshet och denna syssla behövs åt yngre krafter. Sallys mor är sjuttio år och Sallys behov av hjälp kommer mycket lägligt för Anna Svensson. Sally väntar barn igen. Bonden ska äntligen få en arvinge till gården. Sally fortsätter att vara väldigt rakryggad i allt hon gör. Inget smussel i skymningen. Giftet skaver så klart, men hon försöker ändå göra så gott/rätt hon kan i olika situationer. Moa Martinson var mycket påverkad av Fogelstadsgruppens idéer om kvinnors rättigheter, betydelsen av jorden och fredstanken. Det som skiljer henne från kvinnorna i Fogelstadsgruppen är att hon har den praktiska erfarenheten av vad det är att vara fattig kvinna, av att vara ensamstående mor, av att vara tvungen att arbeta från barnsben, av att inte ha mat på bordet och av att föda barn. Litteraturkritikern Gunnar Brandell har svårt att erkänna Moa Martinson som verklig diktare för hennes , som han uttrycker det, förkärlek för "den påträngande verkligheten." Moa Martinson är intresserad av barnafödandet i förhållande till kvinnan som samhällsvarelse, bättre villkor för arbetarna och revolutionen. Jag fortsätter att läsa Ebba Witt - Brattströms Moa Martinson - biografi. Den är oavlåtligt intressant och tillför mycket när man läser Moa Martinsons romaner. Ebba Witt - Brattström är en god pedagog och förklarar ledigt de komplicerade teorier inom litteraturvetenskapen som är tillämpliga i avhandlingen. LUSTIGKULLE gjorde mig uppmärksam på Moa  - priset  som delas ut varje år sedan 1989 till någon kvinna som skriver i Moa Martinsons anda. 2014 gick det till Kristina Sandberg.