Med hjärtat i halsgropen

  

Karolina Ramqvists roman Flickvännen kom ut 2009. I den lär vi känna Karin som är flickvän till den grovt kriminelle John. Hon är egendomligt passiv och fullständigt nöjd - åtminstone till en början - med den lyx hon omger sig med och den vackra yta hon har möjlighet att underhålla. Hon har lämnat sitt medelsvensson-medelklasshem och mer eller mindre brutit med föräldrar och syskon. Därför är det väldigt svårt för henne att ens tänka sig att be dem om hjälp nu när vi möter henne igen i Den vita staden. Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden. Denna kärva tillvaro skildrar Karolina Ramqvist med ett sparsamt, renskalat, enkelt språk. Jag läser med hjärtat i halsgropen. Karin vandrar omkring med paraplybarnvagnen på de hala gatorna och söker hjälp hos dem, som varit hennes vänner medan John ännu fanns med i bilden. Med jämna mellanrum tänker jag: Nu somnar hon, eller Nu släpper hon vagnen, eller Nu tar någon babyn, eller Nu fryser Dream ihjäl eller Nu tar blöjorna slut eller Hur blir det med anknytningen mellan mor och barn? Karin anar någonstans att Dream kommer att bli hennes största glädje, men ännu är hon det inte riktigt. Och Karin trotsar mina farhågor. Hon månar om Dream så som hon hade behövt att någon månade om henne själv. Jag uppfattar Karin  som ett barn i stort behov av hjälp. Kanske önskar jag en del tre. Men jag vet inte. Den vita staden är mycket skickligt skriven.

Ny radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Minnena ser mig av Tomas Tranströmer. Den är uppdelad i tre delar och börjar måndagen den 20 april. Boken kom ut första gången 1993 och i ny upplaga 2006. 
”’Mitt liv.’ När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, dess allra tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktigaste dragen i vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. … Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ’jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Tomas Tranströmer har skrivit om sina barn- och ungdomsår på Söder i Stockholm, där han växte upp med sin mamma. I korta minnesfragment berättar han om sin kärlek till museer och bibliotek, om folkskolan, kriget och realskolan, om ungdomens våndor och om gymnasiet, då han började finna vägen till sitt skrivande. När boken var 50 sidor lång drabbades Tomas Tranströmer av stroken 1990. Del tre lästes i radio när Tomas Tranströmer fick Nobelpriset 2011. Tomas Millroth läser. Musik: W A Mozarts kvintett för klarinett och stråkkvartett KV 581 a-dur, med Martin Fröst och stråkkvartetten Vertavo.

10 inspiring Quotes

April 14: Top Ten Inspiring Quotes from Books (anything that inspires you, challenges you, makes you think, encourages you, etc.).
A very interesting task. Further reading HERE

Dylan Thomas
Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.

Scarlet O´Hara,
"After all, tomorrow is another day."


Arne Nyman 
Till en flyende   
Stanna ej! Bara gå.
Endast i rörelse
kan du döda din grå
drift mot förstörelse.

Jenny Joseph
WARNING!

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people's gardens
And learn to spit.
You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.
But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.
But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.

Virginia Woolf
A woman must have money and a room of her own if she is to to write fiction.

Gertrude Stein
Everybody gets so much common information all day long that they lose their common sense. 

Oscar Wilde
A man cannot be too careful in the choise of his enemies

Hjalmar Gullberg
För vilsna fötter sjunger gräset
jag är din matta var du går

Alice´s Adventures in Wonderland
"Curiouser and curiouser!" cried Alice

The Bible
And now abideth faith, hope, charity, these three; but the greatest of these is
charity

Tematrio - Faktion

LYRAN uppmanar oss i sin tematrio att berätta om tre romaner som handlar om verkliga personer och som alltså blandar fakta och fiktion. Många gillar inte den blandningen, men jag tycker att faktion är riktigt inspirerande. Jag väljer tre historiska personer som jag läst romaner om. 
1. Stewe Claeson, Rönndruvan glöder. En helt underbar roman som handlar om Esaias Tegnér. Det gör för övrigt Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren också. Tegnér framstår i Rönndruvan glöder som en mycket svag och bräcklig liten människa trots att han var en mäktig biskop. Tur för honom att hade hade en trofast och tålig hustru som stod ut.
2. Birgitta och Katarina av Alexandra Coelho Ahndoril. Romanen handlar om den heliga Birgitta och hennes olyckliga dotter Katarina. Birgitta var en mycket fordrande mor och Katarina en alltför lydig dotter. Katarina fick ge upp sin  möjlighet till eget liv med kärlek och äktenskap för att tjäna sin mor. Språket är alldeles gudomligt.
3. Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten är den intressanta titeln på Anna Hedlins jättefina och mycket läsvärda debutroman om Henrik VIII och hans tid. Läs mera HÄR!. Hilary Mantels böcker om Cromwell behandlar ju samma tid liksom Ulf Karl Olov Nilssons absolut oförlikneliga JAG BEFINNER MIG I ETT ÖVERFLÖD AV KÄRLEK.

Söndagens smakebit

Mari på den norska bokbloggen FLUKTEN FRA VIRKELIGHETEN inbjuder varje söndag till En smakebit på søndag. Vi ombeds citerar något ur en bok vi håller på att läsa. Endag regeln: No spoilers!
2009 kom Karolina Ramqvists roman Flickvännen ut. Karin är flickvän till en kriminell man, John, som lever ett farligt men inkomstbringande liv. Karin umgås endast med flickvännerna till de andra kriminella i Johns gäng. Hon lever lyxliv, men sitter i bur. Hur hamnade hon här?

Nu har uppföljaren, Den vita staden, kommit. Karins situation är helt förändrad. Hon sitter ensam i sitt (?) stora men nedgångna hus med den några månader gamla dottern, Dream. Hur blev det så?
"Hon undrade om det var så här alla hade sett att det skulle gå. Om alla andra hade sett att det var hit hon var på väg, om de förstått det långt före henne? Själv hade hon aldrig riktigt genomskådat lögnen. Hon hade känt avsky när han fick den där hettan i ögonen då han talade om sina olika upplägg och planer, den som kom av att han blev liksom hög på sig själv, sin egen oöverträffade styrka och hur han fuckade systemet igen och igen. Men hon hade trott honom när han sade att hon aldrig skulle behöva leva utan honom om hon inte ville. Det var lätt att tro på det när de var tillsammans. Om hon tvivlade lade hon sig bara tätt intill honom, så att hans ord och tystnaderna inuti  honom blev också hennes och allt han sade var sant."
Från sidan 132 i Den vita staden av Karolina Ramqvist.
 

Lyckat examensarbete

Set Mattsson ( född 1956) är sjuksköterskan som blev journalist som blev författare. Man kan märka av alla tre professionerna i  Onskans pris kom ut 2012 på Historiska Media och var resultatet av författarens studier vid Lunds universitets författarskola. Handlingen är förlagd till Malmö under 1945 och 1946. Kriget är slut; flyktingarna väller in till Malmö och de placeras bl. a. på Malmö Museum.  Somliga åker direkt till Epidemisjukhuset eftersom de lider av fläcktyfus. Kvinnan som står vid relingen och petar på sina sårskorpor i söndagens smakebit är polska och råkar ganska omedelbart efter landstigningen illa ut. Kriminalöverkonstapel Douglas Palm får extra mycket att göra. Bland flyktingarna döljer sig också krigsförbrytare som det gäller att fånga in. Hustrun Anna engagerar sig mycket i sitt arbete på flyktingförläggningen. Polissystern Sara Edgren tillkallas allt som oftast och journalisten Jonnervik är aldrig långt borta. Samtidigt måste det vanliga polisarbetet fungera. En pedofil härjar i staden och förbryllar polisen.
Set Mattsson berättar vardagligt utan stora åthävor. Ondskans pris är omsorgsfullt komponerad och man förstår att Set Mattsson tillbringat åtskillig tid i arkiven. Romanen bygger till dels på verkliga händelser. Polisarbetet har författaren kontrollerat genom samtal med poliser. Tidsmarkörerna är många; Edvard Perssons film Klockorna i Gamla stan,  Solidar, Hermodskurser, m.m. Någon enda gång undrar jag vart vi är på väg och känner att jag skulle velat stryka ett stycke, men det går snabbt över. Ondskans pris förenklar ingenting. Inget är svart eller vitt. Gråzonerna överväger och får en att fundera över att det vi ser kanske inte är själva verkligheten utan något helt annat. Upplösningen är överraskande. Gång på gång till och med. Jag rekommenderar Ondskans pris. Nästa del, Svekets offer (2013), finns redan i pocket. Tredje delen, Fruktans tid (2014), kommer i pocket i maj. Ska bli trevligt att träffa det sympatiska paret Palm igen.

Kaosutmaning 2015

Bloggande kvinnor

bild: m-magasin.se

Dagens BOKBLOGGSJERKA ställer frågan varför det nästan bara är kvinnor som bloggar. Egentligen är det ROBERT som ställer frågan. Jag har en del teorier om detta. 
För det första är det ju kvinnorna som bär upp kulturen i allmänhet och läsningen i synnerhet. En del män har helt enkelt inte förstått nyttan och nöjet med att läsa skönlitteratur.
Kvinnor har nära till empati och inlevelse och är socialt intresserade. 
Kvinnor väjer inte för att tala om känslomässiga saker.
Bloggandet är en ganska anspråkslös, icke märkvärdig men mycket givande sysselsättning. Kanske ligger det närmare till hands för kvinnor?
Bloggande är inget man i regel blir berömd för eller tjänar pengar på. Det är som att skriva dagbok.
Bloggandet kanske är en sorts förberedelse för skrivande i större skala?
Eller kanske beror det helt enkelt på kulturtantens glupska hunger på livet?