skip to main |
skip to sidebar
Författaren Sanne Gruber föddes 1963 i tyskspråkiga sydtyrolen i Italien. Numera bor hon i Wien. Hon har studerat tyska, historia och statsvetenskap. Sanne Gruber anses vara en av de viktigaste österrikiska författarna.
Mira och Irma - den andra kvinnan har kommit ut på bokförlaget Thorén & Lindskog i översättning av Jöran Lindskog. Mira bor i Rom och arbetar på en manlig avdelning på ett vårdhem. Hon engagerar sig mycket i sina patienter till viss irritation för maken Vittorio. Mira anar att Vittorio är otrogen. Irma är ensamstående mor i Wien. Hon är kulturjournalist och arbetar med en serie om företrädare för utdöende hantverk. Irmas son, Florian, börjar fråga efter sin far och Irma beslutar sig för att försöka få kontakt med honom. Dessförinnan genomgår hon en njurtransplantation som ger upphov till många funderingar. Är hennes kropp hennes egen längre? Vem är det som har donerat njuren? Hur gick det till? Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik. Männen i romanen är egoistiska svikare, medan kvinnorna alltid tar ansvar; hjälper och tröstar. Susanne Grubers stil är lätt och ledig vilket gör att läsningen flyter fint. Vilken den andra kvinnan är? Ja, det står långt om länge klart för den nyfikne läsaren.
Lyran är pigg på att läsa deckare. Därför vill hon ha tips på bra deckare i sin TEMATRIO.
På senare tid har jag inte läst så jättemånga deckare, men jag vet ändå några som jag skulle vilja läsa mera av.
1. Thomas Erikson skriver kriminalromaner med beteendevetaren Alex King som huvudperson. När allt blir riktigt komplicerat så kallas han in. Som till exempel i Vedergällning från 2014 där en man som åtalas grov brott får sina advokater mördade en efter en. Läs mer om Thomas Erikson HÄR
2. Anna Lihammer, Än skyddar natten väntar jag otåligt på. Det är en fristående fortsättning på Medan mörkret faller som var riktigt bra. Kommissarie Carl Hell arbetar tillsammans med polissystern Maria Gustavsson; ett omaka par som kan påminna om Lynley och Havers. Det är trettiotal och tiderna är riktigt obehagliga. Medan mörkret faller tilldrar sig till stora delar på Karolinska institutet och Anatomiska institutionen i Uppsala. Årets bästa deckardebut 2014 enligt Svenska Deckarakademien. Läs mer HÄR
3. Jakthundarna av Jørn Lier Horst fick Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman 2013 av Skandinaviska Kriminalsällskapet och Svenska deckarakademiens pris för årets bästa översatta deckare. William Wisting arbetar med ett gammalt mord och får hjälp av såväl dottern som är journalist och fadern som är pensionerad läkare. Det finns ytterligare åtta böcker om William Witting att översätta. Jørn Lier Horst arbetar som mordutredare i Vestfold. Läs mer HÄR!
På bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan man läsa om En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
Min smakbit idag kommer från sidan 23 av romanen Mira och Irma. Den andra kvinnan av författaren Sabine Gruber, i översättning av Jörn Lindskog, utgiven på Thorén & Lindskog
"När Irma klev ut ur taxin, tog hon ett djupt andetag. Det är den sista friska luften på länge, sa hon till sig själv, den sista blicken mot himlen. Irma såg inte en enda stjärna. Svalg och tunga var torra, som om hon bara andats genom munnen.
Hon anslöts till maskinen; än en gång tvättade den hennes blod. För Irma kändes sticken i vänstra underarmen som slutpunkter. Nålarna kände hon knappt, trots att de var tjocka som virknålar. Hon var redan långt borta i tankarna och tog sin diktafon i den fria handen och talade lågt: "Slumpen och döden är inte outgrundliga; gemensamt för dom är den lugnande regelbundenheten."
Bakom Irma surrade och pep det; bristen på apparatur gjorde att hennes sista dialys, åtminstone på en tid, utfördes på intensivavdelningen."
För en gångs skull har jag lyssnat på en bok. Troligen hade jag inte orkat läsa den eftersom den antagligen varit för pratig. Dö inte nyfiken! sa Gudrun Brost till sin son Johannes. Det är också titeln på
Johannes Brosts självbiografi som han berättat den för spökskrivarna Leif Eriksson och Martin Svensson. Deras roll i sammanhanget ter sig gåtfull. Norstedts gick inte med på utgivning om inte vissa avsnitt ströks. Men det gjorde Lind & Co.
Jag håller med om att en del borde strukits och annat kunde utvecklats. Men det är ändå en resumé av en tids teater- och filmhistoria. Och om hur det kan vara att när tillgången på arbeten plötsligt minskar; om reklamfilm, informationsfilm och till och med en skräckfilm; Tältprojektet och Nöjeskompaniet, Avalon och Limpan; om resor och skatteskulder. Johannes Brosts förhållande till kvinnor är problematiskt. De flesta förhållanden var korta - en del mycket korta - och oftast ytliga. Johannes Brost har fyra barn med tre olika mödrar. Modern godkände endast en av dem. Han är ganska kortfattad vad det gäller kvinnorna i sitt liv men framhåller ofta deras fysiska företräden vilket förefaller lätt infantilt. Den enda kvinna han verkligen haft ett nära förhållande till är modern, Gudrun Brost. Fadern, Sven Forssell, fanns aldrig där för sin son. Modern ställde alltid upp, men var missnöjd med alla hans kvinnohistorier. Ett annat problemområde är drogmissbruket. Johannes Brost säger sig vara nyfiken och rastlös och att han i boken besvarar de frågor han ofta fått. Och han vill inte dölja något eller någon. Han vill leva i nuet och ta smällarna när de kommer. Mig förefaller han vara lättledd, ganska godtrogen och aningslös. Men det kanske är ungefär samma sak.
Annikas BOKBLOGGSJERKA 16 - 19 januari kommer ifrån LOTTEN Lottens bokblogg.
Frågan lyder: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
Jag minns inte exakt när jag knäckte koden. Men jag vet att jag kunde läsa när jag började skolan vid sex års ålder.
Och varför skulle jag inte fortsätta läsa? Det var ju det roligaste som fanns redan då. Jag bodde i en liten by i skogen i Blekinge och så väldigt många nöjen fanns det inte. Bad i de små sjöarna på sommaren; skidor och skridskor på vintern. Alla omkring mig läste, så det gick av bara farten. Jag botaniserade i allas bokhyllor. Ingen sade något om det eller talade om vad som var lämpligt eller inte. Jag minns ingen födelsedag eller julafton när jag inte fått en bok. Senare fick jag ju tillgång till ett skolbibliotek med barn- och ungdomsböcker också. Så jag började tidigt och läsintresset visar inga tecken på avtagande. Tvärtom. Och det är fortfarande lika spännande att gå i boklådor, på antikvariat, loppisar och bibliotek. Att möta nya böcker kan vara som att möta nya människor.En av de första böckerna som fängslade mig hittade jag i min morfars bokhylla.
Den heter Svensk vers och innehåller förutom verser små berättelser och dramatiska, gammaldags bilder. Omslaget är annars inte så upphetsande. Jag bläddrar fortfarande i den då och då och har skaffat mig ett referensexemplar eftersom morfars bok (som märkligt nog ganska omgående hamnade i min lilla hylla) nu lever sitt liv som lösbladssystem.
På KULTURKOLLO kan man delta i en Bricken - utlottning. Två vinster med hela Vibeke Olssons Bricken - serie; en vinst med första delen, Sågverksungen och en vinst med sista delen, Glödens färger.
Jag anmäler omedelbart intresse eftersom jag faktiskt aldrig läst något av Vibeke Olsson. (Däremot har jag läst hennes föräldrar, Jolo och Margareta Sjögren.)
Den hostande göken - en poetisk resa i harmonins örike. Den japanska lyriken av Lars Vargö
Lars Vargö har arbetat, levt och studerat i Japan en stor del av sitt liv. Han var också den förste svensk som doktorerat på japanologi. "Social and Economic Conditions for the Formation of the Early Japanese State", Stockholms universitet, 1982. Lars Vargö har intresserat sig mycket för sydostasien i allmänhet och Japan i synnerhet. Under en tid var han även Sveriges ambassadör i Tokyo. Han har djupa kunskaper om Japan och japansk litteratur och kultur. Han har skrivit flera böcker om Japan och även gjort översättningar till svenska. Den hostande göken går igenom japansk lyrik från allra äldsta tider och fram till våra dagar.
Haikun är ju välkänd men under en tid fick den stå tillbaka för tankan för att sedan få en renässans. Flera kvinnliga nutida poeter har fått komma med i Den hostande göken. De är inte sällan humoristiska och djärva och andra diktformer har tillkommit. Lars Vargö skriver i epilogen att det alltid varit en merit i Japan att skriva poesi. Att känna till den japanska poetiska traditionen var lika viktigt för samurajerna som det är för dagens studenter. Dagstidningar och radio- och TV- kanaler sänder många program som diskuterar och presenterar poesi.
Jag fastnade för Tawara Machi, född 1962. Hon debuterade 1987 med Salladens åminnelsedag. Tredje diktsamlingen, Choklad - revolutionen, kom 1997 och blev något av en sensation. Här ett par exempel:
Jag föddes till Du svarar mig inte
att leka med kärleken som en man
vare sig det är utan som en vuxen
kurragömma jag ska sätta igång
eller kull en chokladrevolution
Det vackra omslaget är gjort av Petter Antonisen och korrekturläsningen (ja, det står så!) är gjord av Marianne Landqvist.
Inlägg
