Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober

Planerar du din läsning och hur gör du i så fall? undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober
Både - och och varken - eller. Det beror på författarkvällar, nyutkommet, vad som råkar komma av det jag reserverat på biblioteket, humöret, recensioner, läsecirkeln och bokbloggar och så vidare. Ibland har jag en idé som kan se ut som en plan, men sedan läser jag något någonstans - ofta på en blogg - och så blir det ny reviderad utgåva av det som kanske kunde varit en plan. Det går alltså ganska spontant till i själva verket.

Prakt, drömmar, mörker

Inte visste jag att Erik XIV var en sådan renässansmänniska! Herman Lindqvist vet bättre. Han tycker i sin nya bok Erik XIV. Prakt, drömmar, mörker att Erik XIV är en förbisedd kung. Bilden av honom är mycket präglad av den yngre brodern Johans avundsjuka. Erik betraktades av sin fader, Gustav Vasa, som en kungason redan ifrån födelsen 1533. Han blev tidigt moderlös, men fick en förnämlig uppfostran av framstående lärare. Han läste franska, tyska och latin och spelade klavikord och luta och var en skicklig tecknare. Han red, fäktade och kunde skjuta. Enligt Herman Lindqvist var han i det närmaste träningsfreak och stod för den första dokumenterade idrottsskadan. När han krönts till kung 1560 med osedvanlig prakt - mycket medvetet; han ville sätta Sverige på kartan - hade han många planer på att modernisera Sverige.  Han öppnade gruvor och järnbruk, inrättade ett system med avlönade landsknektar sam tillsatte Högsta nämnden som var en domstol som granskade ämbetsmän och fogdar. Alla var lika inför lagen. Detta var något nytt och föga populärt. 1563 inleder han det nordiska sjuårskriget med danskarna. Erik anar konspirationer överallt och han begår ett stort misstag när han gör sig skyldig till de s. k. Sturemorden. Och strax efter går han in i en psykos. 1568 avsätts han och hamnar i husarrest på Gripsholms slott tillsammans med hustrun Karin Månsdotter och deras barn, Karin Månsdotter blev hans hustru med utslaget hår och myrtenkrona på huvudet vilket var mycket stötande och uppseeende väckande. Dessutom var barnen med. Utslaget hår var bara för unga flickor och myrten var förbehållet brudar som hade oskulden i behåll. Ja, sedan blev det sorgligare och sorgligare ända tills Erik XIV förgiftades med arsenik på Örbyhus 1577. Då är han 43 år gammal. Han begravs i Västerås domkyrka.
Herman Lindqvist levererade en välbehövlig historielektion med vältalig bravur stort engagemang. Jag kände att jag inhämtat (för mig) helt nya kunskaper i svensk historia.

Den lysande världen

Ljusgestalten i fjärran är ingen mindre än Siri Hustvedt. Jag tyckte att jag infann mig i väldigt god tid strax före klockan sex på Malmö stadsbibliotek i Ljusets kalender. Samtalet mellan Siri Hustvedt och Johanna Koljonen skulle börja klockan 19. Men icke! Där satt publik som kommit redan klockan 16. Alltså fick jag hålla tillgodo med att kika mellan huvuden som flyttade sig hela tiden och vaja fram och tillbaka som en kobra för att fånga lite glimtar. Men det var ett intressant program värt olägligheterna. Den lysande världen heter Hustvedts senaste bok. Och det är en uppgörelse med konstetablissemanget ur ett feministiskt perspektiv. Harriet Burden heter huvudpersonen. Hon är bara för mycket på alla sätt. Inte minst tar hon stor fysisk plats, men det är något hon inte ber om ursäkt för. Harriet Burden är dessutom 62 år. Hon är konstnär men får inte den uppmärksamhet som borde tillkomma henne. Harriet Burden är egentligen en Bellow- eller Roth- hjältinna. Hon belyses från olika håll och läsaren får försöka välja perspektiv. Siri Hustvedt berättar om hur det var att ikläda sig alla romanens olika personligheter. Egentligen var det en multiple disorder - book, säger hon, men den var rolig att skriva. Harriet Burden är inte "socially elegant". Hon får utbrott av ilska "a higly focused fury", säger Hustvedt. Harriet vill väldigt mycket; hon är passionerad och hon har bråttom. Harriet Burden har satt arbetet före kärleken. Hennes man är död. Han dog med ansiktet i en marmeladsmörgås vid frukostbordet. Nu håller hon sig med en älskare, men han är "not a part of her ambitions." Harriet är en glad icke uppoffrande mamma och det ingår med all säkerhet i hennes planer för framtiden att fortsätta med det. I senaste numret av Vi läser - den med Bruno K Öijer på utsidan - finns en väldigt bra artikel om Siri Hustvedt där den lysande världen kallas "intellektuell deckare om New Yorks konstvärld".

Tematrio - Possessiva pronomen

LYRANS uppgift för veckan: Tre titlar innehållande possessiva pronomen. Jag väljer tre klassiker

Vårt krångliga liv (1960) novellsamling av Cora Sandel, mest känd för böckerna om Alberte. Hon föddes i Tromsö och flyttade till Paris för att måla. 1921 flyttade hon till Uppsala och började skriva
Min barndom. Självbiografisk skildring av Maksim Gorkij (1868 - 1936). Gossen Aleksej växer upp i det gamla, fattiga Ryssland med en mor som inte finns där för honom, hänvisad till mormor och en morfar som slår honom. Mina universitet och Ute i världen heter de följande delarna.
Sörj dina träd (1975) av Walter Ljungquist. Han har skrivit en lång serie böcker med sitt alter ego Jerk Dandelin som huvudperson och har liknats vid Proust och Faulkner. I Sörj dina träd undersöker Jerk Dandelin omständigheterna kring väninnan Paulas liv med citat ur hennes dagböcker under en rad av år.

Tolv hav

I Mats Almegårds intervju med Therese Bohman i den litterära podcasten TEXT + 1 nämnde hon diktsamlingen Tolv hav av Stina Aronson som en favorit. Jag blev nyfiken och lånade hem den. Stina Aronson var en tidig modernist och hon påminner mig om både Edith Södergran och Rut Hillarp. I Tolv hav anar man spåren av Stina Aronsons korta men intensiva kärlekshistoria med Artur Lundkvist. 1930 kom Tolv hav ut. 2009 kom den ut i nyutgåva på Rosenlarv förlag med förord av Anna Jörgensdotter och efterord av Nina Lekander.

 Schism

Som om jag vore den lilla dammen därute,
som speglar himlens alla skiftningar,
förnam jag dig som en färg.

Inte den violetta
eller den violblå
eller den turkosblå
som är en öm viskning,
men den scharlakansröda
som är bråddjup.

Som om jag vore dammen
måste jag ständigt återge dig,
ständigt skänka din färg tillbaka
till det omättliga ljuset.

Men mitt hjärta som lever dolt
och sover bittert i sin håla
är rovgirigt
och vill besitta okvalt
efter de röda musklernas lag.

Goodbye, Maj

I Liv till varje pris, den avslutande delen i trilogin om familjen Lundberg fortsätter Kristina Sandberg sin skildring av familjens liv i 50 - och 60 - talens Sverige. De två tidigare delarna är Att föda ett barn och Sörja för de sina. I denna tredje del kämpar Tomas L med firman som fått en ny energisk ledare. Läsaren anar ugglor i mossen, men Tomas trampar på i ullstrumporna och arbetar långt mer än heltid bara för att så småningom stå utan arbete. Maj är inte insatt i affärerna. Hon har fullt upp med att sköta hushållet; oroa sig, putsa och feja. Maj är yr och har hiskliga blödningar. Barnen, Anita och Lasse, blir allt självständigare och mindre beroende av henne och äktenskapet darrar i sina grundvalar. Maj tar sin tillflykt till några väninnor, men inte ens med dem talar hon om allt. Anita tar studenten och drar till Lund. Maj var inte informerad. Mor och dotter har ingen lysande kommunikation och det har ju inte Maj och Tomas heller. Maj känner sig mindrevärdig. Hon och Lasse är mera praktiskt lagda. Lasse har fått ett arbete och kommer ibland hem och äter middag, ibland inte. Maj blir allt ensammare. Gamla familjetraditioner luckras upp. Fönsterbågarna förblir omålade och Maj misstänker att Tomas har en ny kvinna. Maj är fortfarande noga med sitt utseende och sin klädsel. Hon är ingen motionär, men har av naturen en fin figur. Man kan inte undgå att irritera sig på Maj samtidigt som man beklagar henne. Hon har gjort en klassresa, men till vilket pris? Man läser den här trilogin med ett aldrig avtagande intresse. Inte bara för berättelsen om familjen utan också för skildringen av det vardagliga, de små ständigt upprepade nödvändiga sysslorna, det tidstypiska, kläderna, möblerna, maträtterna, kaffekalasen, midsommarfirandet, påskfirandet och så vidare.  Liv till varje pris ger en bild av en tid i Sveriges historia genom en kvinnas liv. Kristina Sandberg har gjort ett fantastiskt arbete.

Ny intervju i Text + 1

Text + 1 : 004
I denna del intervjuar Mats Almegård Therese Bohman. Samtalet handlar om hennes författarskap i allmänhet och Den andra kvinnan i synnerhet. TB berättar att hon mycket tidigt var klar över att hon ville skriva. Hon har kvar lådor och väskor med skrivblock och anteckningsböcker från mellanstadiet. Som barn satt hon mycket för sig själv och läste, ritade och skrev. Sedan gick hon estetisk linje på gymnasiet och tänkte bli konstnär, men skrivandet tog över. Den andra kvinnan var på gång redan medan hon skrev på Den drunknade. TB gillar författare som Dostojevskij, Hjalmar Söderberg, Ola Hansson, Christine Falkenland och Carina Rydberg. Och med Baudelaire känner hon ren släktskap. Varför finns det så få kvinnliga flanörer, undrar hon? Och varför är bitterheten en så nedvärderad känsla? Bitterheten är Falkenlands drivkraft, till exempel. Bitterhet och ilska är visserligen oattraktivt hos en kvinna. TB säger också att det finns få författare som skriver om den skötsamma, problemfria arbetarklassen utan alkoholproblem och tatueringar. Det är hennes egen uppväxtmiljö. Den namnlösa kvinnan i Den andra kvinnan föraktar medelklassen men vill gärna tillhöra den. Hon föraktar de andra studenternas tankar och känner sig utanför överallt. Mats Almegård inflikar att hon ändå känner sig hemma i litteraturen. Och så är det ju. 
När TB skall skriva en roman börjar hon med platserna och personerna. Allra roligast är det att modellera personerna. Eventuellt är en tredje roman på gång.
Therese Bohmans litterära favoritepok är slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Och hon nämner en diktsamling Tolv hav av Stina Aronson som en absolut favorit.
HÄR kan du läsa vad jag tyckte om Den drunknade.
Om Den andra kvinnan tyckte jag  SÅ HÄR