Jørn Lier Horst, född 1970, arbetar som utredare hos polisen i Vestfold. Det var efter att han blivit anklagad för att ha manipulerat bevismaterial som han skrev Jakthundarna.
2013 fick han Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman eller -novellsamling. Glasnyckeln delas ut av
Skandinaviska Kriminalsällskapet för en bok av en dansk, finländsk,
isländsk, norsk eller svensk författare. Far och dotter arbetar med var sitt mordfall. William Wisting är utredare hos polisen och arbetar med ett 17 år gammalt mord när han plötsligt blir avstängd från sitt arbete. Naturligtvis fortsätter han ändå.
Dottern Line är journalist och arbetar med ett nyligen begånget mord. Farfar, som är pensionerad läkare deltar också i arbetet.
En stund blir man riktigt orolig att det skulle kunna finnas skäl att stänga av den sympatiske arbetsnarkomanen William Wisting. Man har också anledning att fundera över hur utredningsarbete förhåller sig till frågan om ansvar.
Jag läser gärna mer av Jørn Lier Horst
torsdag 3 juli 2014
onsdag 2 juli 2014
Top ten Tuesday på en onsdag
Igår skrev jag ett omsorgsfullt inlägg om några av mina favoritklassiker eftersom The Broke and the Bookish har 10 favoritklassiker som tisdagsuppgift denna veckan. Sedan hände det obegripliga att mitt inlägg försvann, gick upp i rök, avdunstade, blev kapat och utplånades totalt. Trots ihärdigt letande var och förblev det försvunnet. Så nu tar jag mig friheten att försöka göra om det och dessutom publicera det på en onsdag.
1. The Return of the Native av Thomas Hardy får representera ett författarskap som följt mig under många år och som jag återvänder till med jämna mellanrum. Thomas Hardys fiktiva landskap Wessex har jag dessutom vandrat i. Det är lätt att identifiera de verkliga platserna. Det finns till och med handledningar till vilket som är vad och hur landskapet har förändrats.
2. Idioten (1968 - 1869) av Fjodor Dostojevskij blev en stor läsupplevelse för mig. Som så många andra fastnade jag för den ödmjuke mystikern furst Mysjkin med de epileptiska anfallen. Romanen tilldrar sig i sociteten i Petersburg. Jag drar mig för omläsning eftersom den första läsningen var rena uppenbarelsen.
3. Mrs Dalloway får representera Virginia Woolfs författarskap. Jag kunde ha valt fler andra titlar som A Room of One´s own, To The Lighthouse eller The Waves. Men jag tar Mrs Dalloway. Vi följer Clarissa Dalloway och hennes tankegångar i en stream of consciousness under en helt vanlig junidag på 1920 - talet i London. Mrs Dalloway ska ha en bjudning på kvällen och går på morgonen ut för att köpa blommor. Genom henne presenteras man sedan för personer som har betylizabeth Cleghorn Gaskelldelse i berättelsen. Eller inte.
4. Lawrence Durrell var både diplomat och pressattaché och bodde bl. a. i Grekland, Kairo och Alexandria.
The Alexandria Quartet borde ha uppnått klassikerstatus vid det här laget. Den består av fyra delar Justine, Balthazar, Mountolive och Clea. Författaren väver en berättelse där de olika karaktärerna återkommer som inslag i flera delar.
5. Elizabeth Cleghorn Gaskell, eller Mrs Gaskell som hon allmänt kallades, föddes 1810 och dog 1865. Hon tog i sin första roman Mary Barton parti för arbetarna och i en senare roman, Ruth, drog hon fram prostitutionen. Jag ser henne som en föregångare till det moderna genombrottet i Norden. Här tar jag med Wives and Daughters som är en mycket roande sedeskildring skriven av en vass penna.
6. Dikter av Harry Martinson måste finnas med bland mina favoritklassiker. Hans naturlyrik är enastående och något att alltid återvända till. Martinsons sätt att lyfta fram stort som smått av växter och kryp och det egensinniga bildspråket gör honom mycket speciell.
7. En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är grundpelaren i hela Duras författarskap. Här möter oss den unga flickan, Suzanne, hennes mor och bror. De bor i franska Indokina just i kanten av havet som ständigt och jämt dränker deras risodlingar. Suzanne möter en kinesisk man som hela familjen utnyttjar ekonomiskt. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår.
8. Rött och svart (1830) av Stendhal el. Henry Beyle var länge en sån där klassiker jag tyckte att jag borde ha läst men aldrig gjorde. När vi då äntligen tog upp den i läsecirkeln blev det en glad överraskning. Jag älskade den direkt. Huvudpersonen Julien Sorel antas vara författaren själv. Boken bygger på hans egna livserfarenheter och ett verkligt rättsfall.
9. A Confederacy of Dunces (1980) av John Kennedy Toole är en lika märklig som rolig bok. Den liknar absolut ingenting annat. Romanens huvudperson, Ignatius J. Reilly är 30 år men är fortfarande mambo. Han letar efter ett arbete som inte är alltför ansträngande. Ignatius´ mamma och hennes väninna; deras handväskor och övriga parafernalia bidrar starkt till att göra boken läsvärd. Dumskallarnas sammansvärjning kom ut postumt.
10. Elias Portolu av Grazia Deledda, italiensk författare född på Sardinien 1871. Hon fick Nobelpriset 1826 med motiveringen
"för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem." Jag blev mycket förtjust i Elias Portolu.
1. The Return of the Native av Thomas Hardy får representera ett författarskap som följt mig under många år och som jag återvänder till med jämna mellanrum. Thomas Hardys fiktiva landskap Wessex har jag dessutom vandrat i. Det är lätt att identifiera de verkliga platserna. Det finns till och med handledningar till vilket som är vad och hur landskapet har förändrats.
2. Idioten (1968 - 1869) av Fjodor Dostojevskij blev en stor läsupplevelse för mig. Som så många andra fastnade jag för den ödmjuke mystikern furst Mysjkin med de epileptiska anfallen. Romanen tilldrar sig i sociteten i Petersburg. Jag drar mig för omläsning eftersom den första läsningen var rena uppenbarelsen.
3. Mrs Dalloway får representera Virginia Woolfs författarskap. Jag kunde ha valt fler andra titlar som A Room of One´s own, To The Lighthouse eller The Waves. Men jag tar Mrs Dalloway. Vi följer Clarissa Dalloway och hennes tankegångar i en stream of consciousness under en helt vanlig junidag på 1920 - talet i London. Mrs Dalloway ska ha en bjudning på kvällen och går på morgonen ut för att köpa blommor. Genom henne presenteras man sedan för personer som har betylizabeth Cleghorn Gaskelldelse i berättelsen. Eller inte.
4. Lawrence Durrell var både diplomat och pressattaché och bodde bl. a. i Grekland, Kairo och Alexandria.
The Alexandria Quartet borde ha uppnått klassikerstatus vid det här laget. Den består av fyra delar Justine, Balthazar, Mountolive och Clea. Författaren väver en berättelse där de olika karaktärerna återkommer som inslag i flera delar.
5. Elizabeth Cleghorn Gaskell, eller Mrs Gaskell som hon allmänt kallades, föddes 1810 och dog 1865. Hon tog i sin första roman Mary Barton parti för arbetarna och i en senare roman, Ruth, drog hon fram prostitutionen. Jag ser henne som en föregångare till det moderna genombrottet i Norden. Här tar jag med Wives and Daughters som är en mycket roande sedeskildring skriven av en vass penna.
6. Dikter av Harry Martinson måste finnas med bland mina favoritklassiker. Hans naturlyrik är enastående och något att alltid återvända till. Martinsons sätt att lyfta fram stort som smått av växter och kryp och det egensinniga bildspråket gör honom mycket speciell.
7. En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är grundpelaren i hela Duras författarskap. Här möter oss den unga flickan, Suzanne, hennes mor och bror. De bor i franska Indokina just i kanten av havet som ständigt och jämt dränker deras risodlingar. Suzanne möter en kinesisk man som hela familjen utnyttjar ekonomiskt. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår.
8. Rött och svart (1830) av Stendhal el. Henry Beyle var länge en sån där klassiker jag tyckte att jag borde ha läst men aldrig gjorde. När vi då äntligen tog upp den i läsecirkeln blev det en glad överraskning. Jag älskade den direkt. Huvudpersonen Julien Sorel antas vara författaren själv. Boken bygger på hans egna livserfarenheter och ett verkligt rättsfall.
9. A Confederacy of Dunces (1980) av John Kennedy Toole är en lika märklig som rolig bok. Den liknar absolut ingenting annat. Romanens huvudperson, Ignatius J. Reilly är 30 år men är fortfarande mambo. Han letar efter ett arbete som inte är alltför ansträngande. Ignatius´ mamma och hennes väninna; deras handväskor och övriga parafernalia bidrar starkt till att göra boken läsvärd. Dumskallarnas sammansvärjning kom ut postumt.
10. Elias Portolu av Grazia Deledda, italiensk författare född på Sardinien 1871. Hon fick Nobelpriset 1826 med motiveringen
"för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem." Jag blev mycket förtjust i Elias Portolu.
tisdag 1 juli 2014
Sommarstugeläsning
Husmodern 1930:20. Flickan från Mallorca. Oljemålning av Bernhard Oscarsson. pris 35 öre. Elin Wägner informerar om hur man bevarar själens hälsa. Det annonseras om Colgate, Liptons té, Mazetti, Gyllenhammars havregröt och Albyl. "Akta er!" varnar en rubrik,"några varningens ord inför några av vårens modeller." Stadsvåningens sommarnöje skapa planteringslådorna. Husmoderns porträtt visar bilder på damer som fyller år alltifrån 50 - 90. Man kan få veta hur det känns att bo i ett funktionalistiskt hus och hur man ska sy om sina gamla kappor och klänningar. Modellerna är långa och slanka och har klockhattar.
Gamla gulnade tidskrifter är jätteroliga. De hör sommaren till och finns dessutom ofta på loppis.
Gamla gulnade tidskrifter är jätteroliga. De hör sommaren till och finns dessutom ofta på loppis.
måndag 30 juni 2014
Tematrio - USA
LYRAN tar inte semester. Nej, hon förbereder sig för 4 juli och uppmanar oss att tipsa om tre läsvärda amerikanska romaner.
Edith Wharton föddes i New York 1862 i ett välbärgat överklasshem. I sina böcker beskrev hon ofta kritiskt societetens levnadssätt. 1921 fick hon Pulitzerpriset för romanen Oskuldens tid. Min favorit är dock Ethan Frome, en liten förtätad, sparsmakad roman som tilldrar sig i Massachusetts i en helt annan miljö än societetens. Ethan Frome, Oskuldens tid, Lycksökerskorna och Glädjens hus har filmats.
Henry James föddes 1843 i New York och dog 1916 i Chelsea i London. Han skrev psykologiska romaner och utvecklade den moderna romankonsten genom att till exempel byta den allvetande berättaren mot ett berättarperspektiv. Porträtt av en dam har filmats och även gått som TV - serie. Jag har också läst Washington Square, ett kammarspel med få agerande. Den är också filmad med Albert Finney i en av huvudrollerna.
Invisible av Paul Auster var jag mycket förtjust i. Den är spännande och välformulerad och man har svårt att släppa den. Den handlar också om kärlek och är sorglig och vemodig. Annars är det New York - trilogin som är Auster paradnummer. I varje fall enligt min mening.
Edith Wharton föddes i New York 1862 i ett välbärgat överklasshem. I sina böcker beskrev hon ofta kritiskt societetens levnadssätt. 1921 fick hon Pulitzerpriset för romanen Oskuldens tid. Min favorit är dock Ethan Frome, en liten förtätad, sparsmakad roman som tilldrar sig i Massachusetts i en helt annan miljö än societetens. Ethan Frome, Oskuldens tid, Lycksökerskorna och Glädjens hus har filmats.
Henry James föddes 1843 i New York och dog 1916 i Chelsea i London. Han skrev psykologiska romaner och utvecklade den moderna romankonsten genom att till exempel byta den allvetande berättaren mot ett berättarperspektiv. Porträtt av en dam har filmats och även gått som TV - serie. Jag har också läst Washington Square, ett kammarspel med få agerande. Den är också filmad med Albert Finney i en av huvudrollerna.
Invisible av Paul Auster var jag mycket förtjust i. Den är spännande och välformulerad och man har svårt att släppa den. Den handlar också om kärlek och är sorglig och vemodig. Annars är det New York - trilogin som är Auster paradnummer. I varje fall enligt min mening.
söndag 29 juni 2014
Brevet
Brevet
Det blev så ljust på en enda gång
på en gång ljuvligt och soligt.
I alla buskar ljöd fågelsång.
Och vinden smekte förtroligt.
Jag glömde sorgen som envist gnog
på hjärtats trådar de fina
för juniglädjen som sken och log
ur blyertsraderna dina.
På Stenbitshöjden kom sky på sky
av sommarmoln över viken.
Och himmelskt var det en morgon ny
att inte vakna besviken.
Helmer Grundström
Ur Hem till källan 1947
Det blev så ljust på en enda gång
på en gång ljuvligt och soligt.
I alla buskar ljöd fågelsång.
Och vinden smekte förtroligt.
Jag glömde sorgen som envist gnog
på hjärtats trådar de fina
för juniglädjen som sken och log
ur blyertsraderna dina.
På Stenbitshöjden kom sky på sky
av sommarmoln över viken.
Och himmelskt var det en morgon ny
att inte vakna besviken.
Helmer Grundström
Ur Hem till källan 1947
Etiketter:
Brevet,
Helmer Grundström,
Hem till källan,
Lyrik
lördag 28 juni 2014
Den första moderna romanen?
I en understreckare i SVD igår skriver
Carl Rudbeck om Prinsessan de Clèves av Madame de La Fayette. Den kom ut anonymt 1678. Nu har Mme de La Fayettes samlade verk kommit ut i franska Pléiadbiblioteket. Fransmännen är måna om sina klassiker. Det fick president Sarkozy erfara när han vågade sig på att tala förklenande om Prinsessan de Clèves! Jag tror inte att han gör om det.
Läs HÄR om den svenska pocketutgåvan 2010 i.
Jag har också en utgåva i Natur och Kulturs klassikerserie Levande litteratur. Översättningen är densamma, men efterskriften är gjord av Daniel Andrae.
Ruth Halldén (salig i åminnelse) skriver en fin
artikel om Prinsessan de Clèves i En bra bok. 1991. Hon berättar bl. a. att Mme de La Fayette(1634 - 1693) kallades Dimman vid hovet för sin förmåga att glida omkring och vara gåtfull och osynlig. Det var inte riktigt comme-il-faut för en hovdam att syssla med romaner så hon höll en låg profil. Det som gör Prinsessan de Clèves unik är skildringen av en själslig kamp. Det är den den psykologiska insikten som är romanens styrka. Ruth Halldén påpekar att Prinsessan de Clèves är allmängiltig. Den har ingen ålder. Den kunde ha tilldragit sig i alla samhällsklasser och i alla tider. Någon har kallat den "en melankolisk skymningssaga". Läsecirkelbok, tror jag.
Carl Rudbeck om Prinsessan de Clèves av Madame de La Fayette. Den kom ut anonymt 1678. Nu har Mme de La Fayettes samlade verk kommit ut i franska Pléiadbiblioteket. Fransmännen är måna om sina klassiker. Det fick president Sarkozy erfara när han vågade sig på att tala förklenande om Prinsessan de Clèves! Jag tror inte att han gör om det.
Läs HÄR om den svenska pocketutgåvan 2010 i.
Jag har också en utgåva i Natur och Kulturs klassikerserie Levande litteratur. Översättningen är densamma, men efterskriften är gjord av Daniel Andrae.
Ruth Halldén (salig i åminnelse) skriver en fin
artikel om Prinsessan de Clèves i En bra bok. 1991. Hon berättar bl. a. att Mme de La Fayette(1634 - 1693) kallades Dimman vid hovet för sin förmåga att glida omkring och vara gåtfull och osynlig. Det var inte riktigt comme-il-faut för en hovdam att syssla med romaner så hon höll en låg profil. Det som gör Prinsessan de Clèves unik är skildringen av en själslig kamp. Det är den den psykologiska insikten som är romanens styrka. Ruth Halldén påpekar att Prinsessan de Clèves är allmängiltig. Den har ingen ålder. Den kunde ha tilldragit sig i alla samhällsklasser och i alla tider. Någon har kallat den "en melankolisk skymningssaga". Läsecirkelbok, tror jag.
fredag 27 juni 2014
Rule Britannia!
Nu tar Annika semester men hon hinner med
Vilket är ditt litterära land, frågar hon. Och - det kan inte hjälpas - jag svarar England/Storbritannien. Tänk bara på Shakespeare, Thomas Hardy, R. S. Thomas, Virginia Woolf, George Eliot, Jane Austen, Doris Lessing, Hilary Mantel, Barbara Pym, Anita Brookner, Sylvia Plath med flera och alla bra deckarförfattare Elly Griffiths, Anne Cleeves, Reginald Hill, Ian Rankin, för att nämna några.
Och så finns ju Thorntons underbart goda kolor. Och alla filmatiserade och dramatiserade böcker med helt rätt casting. Och Waterstones, Foyles och Daunt Books. Brontë Parsonage Museum, kommissarie Morse´s röda Jaguar, Hay-on-Wye, The Mousetrap på St Martin's Theatre, The Times Literary Supplement, Lake Poets, Algernon Swinburne, och så vidare hur länge som helst.
Annika önskas en lång, skön lässommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)