På önskelistan

Här är två böcker som jag ska försöka skaffa mig. 
Japanska tecken i tiden (1994) är skriven av författaren och forskaren Monica Braw, som arbetat i Japan i femton år. Som medförfattare har hon Hiroko Kimura som sattes att lära kalligrafi när han var tre år och gjorde sitt gesällprov vid sju! "Tillsammans har de utforskat det japanska skriftspråkets historia, sociologi och estetik - för första gången på svenska" står det på bokens baksida 

Inspiration från japanska trädgårdar av Christa Holm i Natur och Kulturs gröna serie 1996. Christa Holm tycker att vi ska närma oss den förfinade japanska trädgården med ödmjukhet. Vi ska inte försöka plagiera den japanska trädgården utan hämta inspiration och idéer. "Japan drabbar en med stor kraft - det är många utlänningars gemensamma upplevelse. Det betyder inte att man gillar allt man ser, men man blir nyfiken," säger Christa Holm i sitt förord.

Tematrio - Familjekrönikor

LYRANs uppgift denna veckan: Tre familjekrönikor
HAREN MED BÄRNSTENSÖGON av Edmund de Waal
En fascinerande judisk släkthistoria genom små snidade elfenbens- eller buxbomsfigurer, s. k. netsuker. Historien börjar och slutar i Tokyo. Charles Ephrussi var en ivrig konstsamlare och när japansk estetik var högsta mode bland impressionister och författare i Paris köpte han en samling netsuker och placerade dem i ett vitrinskåp. En av dem var en hare med bärnstensögon. Sedan följer men dessa små figurers öden och äventyr över världen, tätt förknippade med sina ägares.
 

SMALL WORLDär titeln på schweizaren Martin Suters debutroman som kom ut 1997 och är den första delen  i en neurologisk serie om tre. Inte förrän nu har Small World kommit på svenska. Small World är en thriller; en familjehistoria; en kärlekshistoria och en sjukdomshistoria.

FATTIGADEL i fyra delar av Agnes von Krusenstjerna. Detta är författarinnans hämnd på sin familj. Hon har frigjort sig ifrån den och gift sig med David Sprengel, som man tror har haft ett visst inflytande på delar av hennes författarskap. ”Jag skall fånga upp min familj och släkt från sjöns botten och sedan slunga dem dit igen och dränka dem.” Böckerna skrevs 1935 - 38 och innehåller nycklar till Fröknarna von Pahlen, som är en mer tillrättalagd berättelse om Agnes von Krusenstjernas familj.

Buddha - dagen

Bronsbuddhan i Kamakura. Egen bild.

Idag firar  buddhister runt om i världen
BUDDHA - DAGEN el. Vesak till minne av Buddhas födelse. I Hermann Hesses klassiska roman Siddhartha. En indisk berättelse var Siddhartha son till en rik indiske braman. Han  läste heliga skrifter och visa läror och var älskad av alla. Men han var ändå inte nöjd med sitt liv. Han längtade efter något annat, djupare, något han inte kunde tillägna sig genom studier. Vishet kan inte meddelas.  Siddhartha ger sig ut i världen tillsammans med sin gode vän Govinda för att söka upplysning. De följer först med de asketiska, livsfientliga samsanerna och uthärdar svält och kyla under flera år. 
Deras vägar skiljs åt. Siddhartha möter den vackra hetären Kamala och njuter av hennes intelligenta sällskap. Han blir framgångsrik i sitt arbete i ett förnämnt köpmanshus. Han vänjer sig återigen vid ett liv i pengar och lyx utan att egentligen uppskatta någotdera. En vacker dag är han försvunnen. Kamala är inte förvånad, men köpmannen söker efter honom och tror att han fallit offer för rånare. Efter några år återses Kamala och Siddharta och hon presenterar honom för deras son. Siddhartha är nu medhjälpare åt  en färjkarl. Efter Kamalas död försöker Siddhartha uppfostra sin bortskämde tills denne i sin tur ger sig av. Siddhartha söker och sörjer men återgår till att studerar floden, varats flod, och uppnår till slut den vishet han strävat efter, "överlämnad åt strömmen, tillhörig enheten".

Hermann Hesse fick Nobelpriset i litteratur 1946

Kaosutmaning 2.0

                                                          

På kudde av gräs

Det kostar en del nattsömn, det gör det. 
Andra delen av Sagan om klanen Otori av Lian Hearn har titeln På kudde av gräs. Otori Sigeru har lämnat över stafetten till sin adoptivson Takeo, som nu drivs av sin vilja att hämnas mordet på Sigeru och kärleken till den vackra Kaede. Takeo måste dock lämna Kaede för att Släktet kallar på honom. Släktet är mäktigare än någon klan och Takeo måste lyda. En avskyvärd, förnedrande utbildning vidtar. Takeos största svaghet är hans medkänsla. Den unge man som ska trimma Takeo är också hans rival på mer än ett område. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag. Allt ställs på sin spets. Takeo avviker. Han vill inte veta av Släktet eller deras metoder mera, trots att han vet att han ständigt löper risken att lönnmördas. Men han tänker återta sitt rättmätiga arv och om möjligt skaffa sig vetskap om Kaedes öde. En mängd olyckliga omständigheter har gjort att hon blivit tvungen att bita i det sura äpplet och åka hem till sin galne far och sina små systrar. Gravid - dessutom. Ett totalt förfall möter henne. Hon beslutar att ta rodret trots faderns envisa motstånd. Hon bryter mot alla regler. Takeo är också ganska okonventionell i sitt sätt att leva. Han tänker ta sig till sin adoptivfaders grav och vila upp sig hos munkarna i klostret Terayama. Under svåra umbäranden tar han sig fram till sitt mål strax innan allt bäddas in i snö och gör alla stigar omöjliga att följa. Många känner igen honom trots att han försöker välja hemliga vägar. De betraktar honom som någon sorts frälsare undan svält, kaos och grymma herrar. Och han inser att hans adoptivfar fått gudomlig status.
Lian Hearns roman är välskriven och fängslande. Det märks att hon är väl förtrogen med japanska seder och bruk. Man vispar téet och ljudet av klädesstampen betyder att hösten kommit. Träkolsbrännarna har portabla ugnar. Och jag gillar hennes  hennes målande naturbeskrivningar av blommor, träd, fåglar, sorlande bäckar, snölandskap, grå moln som ligger lägre än bergen Takeo vandrar omkring i. Nu - raskt över till del tre Under lysande måne.

Över näktergalens golv

Gillian Rubinstein skrev ibland under pseudonymen LIAN HEARN. Så till exempel när hon skrev den världsberömda fantasyserien Sagan om klanen Otori i fem delar.Första delen, Över näktergalens golv, kom ut 2002: på svenska 2003 i översättning av Carla Wiberg på Bonnier Carlsen Bokförlag.
Fantasy har aldrig varit någon favoritgenre även om jag älskade CS Lewis Narnia - serie. Nu har jag i alla fall sträckläst Över näktergalens golv.  Med stor behållning. Romanen är förlagd till ett till större delen fiktivt landskap i Japan och det verkar vara medeltid. Klanerna ligger i strid med varandra; man slåss med svärd och kniv och döden är vida att föredra framför vanära. Unge Tomasu lever i en undanskymd by bland de s. k. gömda,  ett fridsamt folk som ber böner till en osynlig gud i en förbjuden religion. Plötsligt störs lugnet i byn då den grymmaste och makthungrigaste av klanledarna, Iida Sumagu, hemsöker byn med sina krigare och dödar allt i sin väg, bl. a. Tomasus mor och systrar. Tomasu själv räddas av en maskerad man, som sedan adopterar honom och ger honom namnet Otori Takeo. Den maskerade mannen är klanledaren Otori Shigeru och mellan honom och Takeo utvecklas en varm vänskap och samhörighet.  Takeo visar sig ha övernaturligt god hörsel, han är konstnärlig och kan vid behov stiga vid sidan om sig själv och liksom försvinna. Detta visar sig vara ovärderligt i framtida strider. Han får en förnämlig utbildning och förbereder sig för att hämnas sin familjs död. Sigeru har också för avsikt att hämnas sin döde bror. Sigeru och Takeo älskar var sin kvinna, men i deras klass kan man inte gifta sig av kärlek. Man gifter sig politiskt med den familjen kan ha nytta av och utser. Kvinnorna är för övrigt ofta välutbildade inte minst i stridskonst. Någon är till och med klanledare. Men de suckar över männens våldsamma värld. Det är svårt att veta vem man kan lita på. Den ena lojaliteten är viktigare än den andra. Takeo visar sig tillhöra en sammanslutning av familjer som kallas Släktet vars order går före alla klaners. 
Över näktergalens golv är inte bara spännande utan också sinnligt poetisk och nästan romantisk (ibland). Alla dessa lotusblommor, svärdsliljor, kungsfiskare och svalor. Plommonregnen är en starkt förskönande omskrivning för den klibbigt varma regntiden. Naturligtvis dricks det mycket té. Varje tedrickning inleds med att man beundrar teskålen. Även herrarna.
Lian Hearn har rest mycket i Japan och specialstuderat Honshu. Hon har också läst japanska. Hon födes i England 1942, tog examen i Oxford och flyttade till Australien 1973.
Nu kastar jag mig över andra delen av Sagan om klanen Otori; 
På en kudde av gräs.

Vem är du? 20 snabba

Charlotta och Amalia. Två läsande kvinnor. Av Lisa Larsson

enligt O

undrar vilka vi är och ber oss svara på tjugo snabba frågor


Snabbläsare eller långsamläsare? Det beror allt på

Tegelstenar eller tunnisar?           Både - och

Bibliotek eller bokhandel?            Bibliotek

Ljudbok eller e-bok?                    e - bok

Inbunden eller pocket?                Gärna pocket

Vampyrer eller spöken?               Spöken - helst ingetdera

En i taget eller slalomläsning?      En i taget

Nytt eller gammalt?                    Absolut både - och

Bokmärke eller hundöra?            Bokmärke

Snacks eller godis?                     Choklad

Biografier eller memoarer?          Biografier

Skräck eller chicklit?                   Chicklit               

Soffan eller sängen?                   Sängen

Inne eller ute?                            Ute

Boken eller filmen?                     Boken

Twitter eller Facebook?               Facebook

Goodreads eller Boktipset?          Goodreads

Kokbok eller Bakbok?                 Bakbok

Te eller kaffe?                            Kaffe

Nobelpriset eller Augustpriset?    Nobelpriset

På spaning som serie

Utomordentligt ambitiöst och ganska djärvt att anpassa På spaning efter den tid som flytt (1913 - 1927) av Marcel Proust (1871 - 1922)  till grafisk roman! I del 1, Combray,  möter vi de kända scenerna med madeleinekakan och lindblomstéet, hagtornshäcken och fraset av mammas klänning när hon - äntligen! - kommer för att säga godnatt.

Vi får möta många egenartade personer med speciella vanor och uppfattningar om hur man beter sig i sällskapslivet. Och ett samhälle med stark klassindelning. På något ställe kom jag osökt att tänka på hur ett gäng damer i någon roman av Jane Austen kunde sitta och kommentera människorna omkring sig. Serien är snygg och prydlig med tydliga bilder i fina färger. Språket är naturligtvis något mera avancerat än det man vanligtvis möter i serier, men det bör inte avskräcka någon. Jag, som är en något motvillig serieläsare, hade inga svårigheter att ta till mig spaningen i serieversion.

Teckning och bearbetning är gjord av reklammannen Stéphane Heuet, född 1957. Den svenska texten baseras på Gunnel Vallquists översättning. Fyra delar har hittills kommit ut på svenska.  Sammanlagt planeras sjutton delar.