Världspoesins dag

Idag firas Världspoesins dag.
Inte vet jag om det är därför som man i Svenskan kan läsa  en mycket intressant artikel om två så väsensskilda om än samtida författare som Karin Boye (1900 - 1941) och Artur Lundkvist (1906 - 1991). Trots alla olikheter har de mycket gemensamt. De tillhör båda vänstern - Karin Boye den intellektuella Clarté - överklassvänstern och Artur Lundkvist  "klasskampens autodidakter med proletär bakgrund". Artikelförfattaren, Barbro Gustafsson Rosenqvist, Uppsala Universitet,  har doktorerat på Karin Boye. I Att skapa en ny värld (1999) undersöks tre teman hos Karin Boye som inte tidigare undersökts; samhällsengagemanget, kvinnosakskampen och den djuppsykologiska kunskapen. Artur Lundkvist hade också kunskaper om djuppsykologi och var mycket Freud - orienterad medan Karin Boye också påverkats av Jung.
Båda hade rörelsen som ett tema. Lundkvist rörde sig utåt mot en utlevelse, medan Boyes rörelse ledde inåt mot inlevelse.  Artur Lundkvist förknippar man ju med primitivism och kraftfull livsbejakan. Vilddjuren som hos Boye hålls på avstånd med den tända elden som också ger värme och gemenskap tycker Lundkvist finns inom oss och ska släppas lösa. Detta och mycket annat skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist om i sin understreckare

I rörelse
Den mätta dagen den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställetn, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur Härdarna (1927)


(Jag vill skrika ut livets fröjd)
Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft.
Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd.
Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla

Jag vill mumla om alltings fåfänglighet i stunder av bitterhet och trötthet
mumla svårmodigt som en septembervind i regntyngda träd.

Jag vill smeka marken med min hand och komma den att blomma och utstråla ljus.

Jag vill dikta om dagar som ännu icke framfötts ur morgnarnas röda sköten.

Artur Lundkvist (1926) 

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf

I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf

Ett sorgligt poem

Det har skrivits mycket om Esaias Tegnér (1782 -18496) genom tiderna. Jag minns romanen Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren från 1972 till exempel. Titeln är ju anslående och är nästan exakt en formulering från avslutningen på ett brev som Tegnér skrev till sin hustru.
CHRISTINA SVENSSON, docent i litteraturvetenskap och idéhistoria vid Göteborgs Universitet med specialinriktning på den gustavianska tiden och romantiken, har sysslat en hel del med Esaias Tegnér och hans diktning. 
Den senaste boken heter Diktaren på dårhuset och handlar om Tegnérs "sjukdomsdiktning". 1840 fördes Tegnér under falska förespeglingar till ett sinnessjukhus i Schleswig av bekymrade släktingar. Tegnér led av melankoli, hypokondri och depression. Detta höll man tyst om länge och det var inte förrän på 1900 - talet som det blev allmänt bekant.
Under sin sjukdomstid skrev Tegnér en hel del men mycket höll inte alls den vanliga kvaliteten. Han skriver själv till Fredrika Bremer och klagar över sin bristande förmåga.
I tre kapitel i Diktaren på dårhuset diskuteras Tegnérs Mjältsjukan (1825), Den döde (1834), Porträttet (1840).  I dessa tre självbiografiska dikter visar Tegnér upp sig som melankolisk diktare.
Läs Carina Burmans inspirerande och fina recension  HÄR

Födelsedagstävling

Anna på bloggen
ANNAS BOKBORD 
fyller år idag. Grattis! Och det firar hon med en tävling.
Vinst: Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates.
Den har jag inte läst, så jag deltar i tävlingen.

Tematrio - Snyggingar

Lyrans TEMATRIO: Böcker med snygga omslag.

Den här boken är snygg även som sliten pocket. Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Hon sålde sina hemman i Sverige och flyttade till franska Finistère och odlade sin trädgård där. Hon var femtiofem år och hade fått nog av svensk byråkrati. Jag läste boken i första hand för att det fina omslaget lockade. Men det visade sig att jag tyckte mycket om innehållet också.
Omslag: Stefania Malmsten. Foto: Ola Bergengren

Lina Sjöberg (f. 1973) studerade  teologi när hon debuterade med Resa till Port Said 2005. Jag var väldigt förtjust i den bl. a. för sorgsna allvaret i den. En brevroman på olika tidsplan; tre kvinnor som har en man som gemensam nämnare. Omslag: Lisa Zachrisson.

2006 debuterade Martina Lowden (f. 1983) med den självbiografiska romanen Allt. En mycket originellt utfomad roman som renderade henne Katapultpriset. 19 - åriga M är huvudperson i romanen. Hon har hoppat av  psykologistudierna för att välja sin egen bildningsväg. Debuten väckte uppseende på kultursidorna och den utnämndes till generationsroman. Jag var mycket road av den.
Fotografier: Louise Andrén. Formgivning: Lars Sundh.

Vikingar i ny tappning

Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949.  Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om  Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin 
s. k.  Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron.  Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket.  Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1

På stol nr 14

Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål                               
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________                                                   
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989

I huvudet på en 100 - åring

Tuula Karjalainens bok, Tove. Jansson. Arbeta och älska är en gedigen, nyutkommen biografi om den mångsidigt begåvade Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år. Den är lättillgänglig och njutbar och innehåller många fina illustrationer. Ju mer man läser desto mera intresserad blir man av att läsa mera av Tove Jansson. Hon var ju så mycket mera än de förtjusande Mumintroll som hon blivit världsberömd för. I Tove Janssons liv fanns ofta inga klara gränser mellan de olika konstnärsrollerna. Noveller och romaner, barnböcker, serier, bildkonst, grafik – hon växlade gärna uttryck, men hennes samtid hade svårt att acceptera henne som seriös konstnär efter de väldiga framgångarna med Mumintrollen. På lite avstånd är det naturligtvis lättare att få en helhetsbild  av henne.  Det hårda arbetet, originellt tänkande och den bländande fantasin  kännetecknade allt Tove Jansson företog sig. Arbeta och älska. Titelns programförklaring är densamma som Tove Jansson  valde som sitt motto och för ex libris. "Donandet", den anspråkslösa janssonska benämningen på den kreativa processen, var sammanlänkad med kärleken; till ursprungsfamiljen, vänner och älskare av bägge könen.
Inom den tätt sammanhållna familjen Jansson fanns spänningar  främst mellan pappan, Viktor Jansson, bildhuggare, som var nazistvän och anti­semit, och dottern. Efter att ha stridit i inbördeskriget 1918 hade Viktor Jansson, Faffan,  kommit hem till hustrun och 4-årig dotter som en förändrad, bitter man. Författaren beskriver honom närmast som en hustyrann. Redan i 20 - årsåldern gjorde Tove Jansson satirteckningar över Stalin och Hitler i tidskriften Garm. Trots att det inte alls var ofarligt. Konflikterna till trots bodde Tove hemma ännu vid 27 års ålder. Då uppmanade familjens läkare henne allvarligt henne att flytta. Modern var det allt överskuggande kärleken i Tove Janssons liv.
Tarja Karjalainen vinnlägger sig om att sätta in det på många sätt gränsöverskridande universalgeniet i ett kulturellt och ideologiskt sammanhang. Hon beskriver ingående de olika målande, skrivande, politiskt debatterande och filosoferande kretsar Jansson umgicks i och tog djupa intryck av. Inte minst väsentliga var teaterlegenden Vivica Bandler (Vifslan) och filosofen och politikern Atos Wirtanen (Snusmumriken), som hon hade långvariga kärleksrelationer med. Och Tuulikki Pietilä (Too-ticki), förstås, som uppträder först i Trollvinter, när Tove Jansson först träffat Tuulikki Pietilä.
Utöver allt arbete hann Tove Jansson också skriva brev. Varför hann så många driftiga, verksamma kvinnor skriva så många handskrivna brev förr i tiden? Och dagböcker? Det är och förblir en gåta.
Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens.
Utgivningen av Tove Janssons brev är planerad till hösten.