Födelsedagstävling

Anna på bloggen
ANNAS BOKBORD 
fyller år idag. Grattis! Och det firar hon med en tävling.
Vinst: Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates.
Den har jag inte läst, så jag deltar i tävlingen.

Tematrio - Snyggingar

Lyrans TEMATRIO: Böcker med snygga omslag.

Den här boken är snygg även som sliten pocket. Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Hon sålde sina hemman i Sverige och flyttade till franska Finistère och odlade sin trädgård där. Hon var femtiofem år och hade fått nog av svensk byråkrati. Jag läste boken i första hand för att det fina omslaget lockade. Men det visade sig att jag tyckte mycket om innehållet också.
Omslag: Stefania Malmsten. Foto: Ola Bergengren

Lina Sjöberg (f. 1973) studerade  teologi när hon debuterade med Resa till Port Said 2005. Jag var väldigt förtjust i den bl. a. för sorgsna allvaret i den. En brevroman på olika tidsplan; tre kvinnor som har en man som gemensam nämnare. Omslag: Lisa Zachrisson.

2006 debuterade Martina Lowden (f. 1983) med den självbiografiska romanen Allt. En mycket originellt utfomad roman som renderade henne Katapultpriset. 19 - åriga M är huvudperson i romanen. Hon har hoppat av  psykologistudierna för att välja sin egen bildningsväg. Debuten väckte uppseende på kultursidorna och den utnämndes till generationsroman. Jag var mycket road av den.
Fotografier: Louise Andrén. Formgivning: Lars Sundh.

Vikingar i ny tappning

Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949.  Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om  Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin 
s. k.  Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron.  Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket.  Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1

På stol nr 14

Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål                               
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________                                                   
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989

I huvudet på en 100 - åring

Tuula Karjalainens bok, Tove. Jansson. Arbeta och älska är en gedigen, nyutkommen biografi om den mångsidigt begåvade Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år. Den är lättillgänglig och njutbar och innehåller många fina illustrationer. Ju mer man läser desto mera intresserad blir man av att läsa mera av Tove Jansson. Hon var ju så mycket mera än de förtjusande Mumintroll som hon blivit världsberömd för. I Tove Janssons liv fanns ofta inga klara gränser mellan de olika konstnärsrollerna. Noveller och romaner, barnböcker, serier, bildkonst, grafik – hon växlade gärna uttryck, men hennes samtid hade svårt att acceptera henne som seriös konstnär efter de väldiga framgångarna med Mumintrollen. På lite avstånd är det naturligtvis lättare att få en helhetsbild  av henne.  Det hårda arbetet, originellt tänkande och den bländande fantasin  kännetecknade allt Tove Jansson företog sig. Arbeta och älska. Titelns programförklaring är densamma som Tove Jansson  valde som sitt motto och för ex libris. "Donandet", den anspråkslösa janssonska benämningen på den kreativa processen, var sammanlänkad med kärleken; till ursprungsfamiljen, vänner och älskare av bägge könen.
Inom den tätt sammanhållna familjen Jansson fanns spänningar  främst mellan pappan, Viktor Jansson, bildhuggare, som var nazistvän och anti­semit, och dottern. Efter att ha stridit i inbördeskriget 1918 hade Viktor Jansson, Faffan,  kommit hem till hustrun och 4-årig dotter som en förändrad, bitter man. Författaren beskriver honom närmast som en hustyrann. Redan i 20 - årsåldern gjorde Tove Jansson satirteckningar över Stalin och Hitler i tidskriften Garm. Trots att det inte alls var ofarligt. Konflikterna till trots bodde Tove hemma ännu vid 27 års ålder. Då uppmanade familjens läkare henne allvarligt henne att flytta. Modern var det allt överskuggande kärleken i Tove Janssons liv.
Tarja Karjalainen vinnlägger sig om att sätta in det på många sätt gränsöverskridande universalgeniet i ett kulturellt och ideologiskt sammanhang. Hon beskriver ingående de olika målande, skrivande, politiskt debatterande och filosoferande kretsar Jansson umgicks i och tog djupa intryck av. Inte minst väsentliga var teaterlegenden Vivica Bandler (Vifslan) och filosofen och politikern Atos Wirtanen (Snusmumriken), som hon hade långvariga kärleksrelationer med. Och Tuulikki Pietilä (Too-ticki), förstås, som uppträder först i Trollvinter, när Tove Jansson först träffat Tuulikki Pietilä.
Utöver allt arbete hann Tove Jansson också skriva brev. Varför hann så många driftiga, verksamma kvinnor skriva så många handskrivna brev förr i tiden? Och dagböcker? Det är och förblir en gåta.
Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens.
Utgivningen av Tove Janssons brev är planerad till hösten.

Nästa radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Det tomma hemmet av  
Lidia Tjukovskaja. Senaste utgivning 2013.
Det tomma huset är titeln på den första svenska utgåvan som kom 1969.
Lidia Tjukovskaja (1907 - 1996) har skrivit en roman från den stora terrorns tid i Sovjetunionen.
Året är 1937 och Stalins skräckvälde är som värst. Lidia Tjukovskaja har egna erfarenheter av den här tiden och hon skildrar den enskilda lilla människans utsatthet i det obarmhärtiga samhällssystemet. Hennes roman är ett vittnesmål som skrevs 1939 - 40 i Leningrad. Länge hade hon den gömd hos andra människor och åren 1941 -44 tillbringade hon på annan ort. Genom ett under, säger hon, återförenades hon och hennes skrivbok. Den nya radioföljetongen börjar onsdagen den 19 mars. Uppläsare: Maria Hörnelius
Domen

Och ordet föll, tungt som sten,
på mitt ännu levande bröst.
Det gör ingenting, jag var ju beredd,
det går kanske över på något sätt.

I dag har jag mycket att göra -
jag måste döda alla minnen,
jag måste göra själen kall,
jag måste åter lära mig leva.

Om inte --- Sommarens heta sus
liksom en högtid utanför mitt fönster.
Jag har länge anat denna
ljusa dag och detta tomma hus. 

Ur Rekviem av Anna Achtmatova. Sommaren 1939

Bokläsare = Boksamlare?

Om man är bokläsare betyder då det att man per automatik är boksamlare? Så lyder Annikas fråga i veckans BOKBLOGGSJERKA. Det ligger nog i farans riktning, tror jag, som har väldigt svårt att kasta eller på annat sätt göra mig av med böcker men har desto lättare för att skaffa nya.  Jag vill ha tillgång till många böcker; jag vill slå upp; läsa om och umgås med mina böcker. Men jag måste inte äga varenda bok jag läser. Ibland lånar jag och läser först och köper sedan. Antikvariska böcker gillar jag; de som är lite tummade och nötta och kanske har en och annan kommentar i kanten. De har en historia och det är spännande att föreställa sig vem som haft dem tidigare. Denna veckan kan man också - om man har en himla tur - vinna en jättefin bokask från NILLAS HANDELSBOD  

Den här vill jag ha!