Here we go again!

Va!?, säger kissekatten, Inte en diet till!
Jo, faktiskt. Det rör sig om 5:2 - dieten av den engelske läkaren och journalisten Michael Mosley som blev mycket uppmärksammad för TV - dokumentären Eat, fast and live longer.
Boken, som han skrev tillsammans med journalisten Mimi Spencer har den svenska titeln 5:2 - dieten. Friskare, smalare, längre liv med halvfasta. Fasta och fasta. Om man är kvinna får man äta upp till 500 kalorier under de två dagar i veckan då man fastar. Michael Mosley, som är lång och smal, tillämpar numera 6:1 - metoden för han vill inte gå ner mer i vikt. Han äter sex dagar i veckan och fastar en, d.v.s. äter 600 kalorier som är det män får äta. Då äter han en tidig frukost, låter det gå tolv timmar och äter sedan en sen middag. Då får han två tolvtimmarsfasta per dygn.
Det är meningen att kroppen ska vila och att celltillväxten hejdas.
Mimi Spencer delar upp sina 500 kalorier så att hon äter tre gånger under fastedagarna.
Boken har ett användbart register och innehåller goda råd, måltidsförslag, ett kapitel om fastans vetenskapliga grund, redovisning av forskningsrapporter och kaloritabell.
Michael J. Mosley befinner sig just nu på Sverigebesök och han förvånar sig över hur känd 5:2 - diteten är i Sverige. "Dieten är ett strålande exempel på hur tidig grundforskning i vår uppkopplade värld blixtsnabbt och okritiskt kan förvandlas till global fluga." säger Henrik Ennart i dagens SvD. Läs hela inlägget HÄR

Johan Theorin, 50!

Grattis till sympatiske Johan Theorin som fyller 50 år idag!
I  bif - tidningen 2013:3 porträtteras han av Olle Råde. (bif = bibliotek i fokus, Sveriges största bok - & bibliotekstidning som finns att hämta gratis på många bibliotek.)
Rörgast är titeln på sista delen av Johan Theorins årstidsdeckare med handlingen förlagd till Öland. Den kommer ut i höst.
Varje nummer av bif - tidningen innehåller - utöver artiklar och lästips -   ett litterärt korsord och en tävling med rubiken: Den okände poeten. Sex kända diktstrofer ska paras ihop med sina respektive poeter.
Mycket stimulerande huvudbry!

Tokyo noir

I Tokyo år noll möter oss ett Tokyo i fysisk och moralisk upplösning. Författaren David Peace - med hemort Tokyo sedan mera än tjugo år - skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946.
Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig.
Tokyo år noll tar avstamp i kejsarens tal och kapitulationen i kriget den 15 augusti 1945 - "Den femtonde dagen i den åttonde månaden av det tjugonde året i Shova."
Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Han vill ge flickorna upprättelse och ett avslut för deras föräldrar. Berättelsen bygger på ett verkligt rättsfall.
Inspektör Minami vet att ingen är den de ger sig ut för att vara och att man inte kan lita på något eller någon. Minnena plågar honom liksom lössen och det eviga hamrandet från byggnadsarbeten. Tokyo luktar död och ruttna aprikoser.
David Peace bor själv i den östra delen av Tokyo som 1923 skadades svårt av en jordbävning och sedan bombades under kriget. Man har stor glädje av en liten karta över centrala Tokyo i början av boken. Polisen har inga bilar så de måste använda kommunala färdmedel. Det finns vagnar för segrarna, för medlöparna och mera privilegierade medborgare och så boskapsvagnar för de vanliga människorna.
De svarta jeeparna med vita stjärnor som far runt med tuggummituggande, skrattande amerikaner symboliserar den hatade segrarmakten. Nästan lika hatade är koreaner, kineser och taiwaneser.
Tokyo år noll liknar inget annat jag läst. Den är otroligt suggestiv och man läser fascinerat och andfått. Stilen är korthuggen, jagad och plågad. Tokyo år noll är första delen i en trilogi.
Andra delen, Occupied city, är egentligen annonserad på svenska - Ockuperad stad - av förlaget COLTSO i september 2013, men uppgifterna är oklara.
David Peace kommer egentligen från Yorkshire och har bl. a. skrivit  Red Riding Quartet som tilldrar sig i Yorkshire sedan han kommit till Tokyo och fått mera perspektiv på hemmiljön. Det var dessa mörka kriminalromaner, som också utgår ifrån verkliga brott, som blev hans internationella genombrott.
Tokyo-trilogin däremot kunde aldrig skrivas någon annanstans än i Tokyo. David Peace vet för han flyttade tillbaka till Yorkshire under tre år och försökte skriva om Tokyo där. Men han gav upp och flyttade tillbaka.

I Vi läser 2013 nr 3 finns en längre intervju med David Peace.

Ny radioföljetong

Imorgon, måndagen den 2 september, läser Fredrik Ewers första avsnittet av den nya RADIOFÖLJETONGEN
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

I Vi läser 2013:2 berättar Johannes Anyuru om sitt författarskap, saknaden efter pappan och en dramatisk religiös upplevelse.

Bokbloggsjerka 30 augusti - 2 september

Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu? 

Det frågar Annika i sin BOKBLOGGSJERKA 30 augusti - 2 september
Jag väntar verkligen på Bring up the Bodies, fortsättningen på Wolf Hall av 
Hilary Mantel
Jag har väntat en evighet på Gone Girl av Gillian Flynn och jag kommer att få vänta en evighet till. Kön är lång på biblioteket.
Nya Londinium är fortsättningen på Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson.
Den kommer ut 2014.  
Andra delen av Tokyo - trilogin, Ockuperad stad, av David Peace kommer ut under året. Den ser jag också fram emot

264 netsuker och en släkt

Den amerikanske keramikern Edmund de Waal berättar om jakten på 264 netsukers öden vilket sammanfaller med hans egen släkts dramatiska historia.
Haren med bärnstensögon är en av de japanska små snidade figurer i trä eller elfenben inte större än en tändsticksask som kom i Charles Ephrussis ägo på 1870 - talet i Paris.  Charles Ephrussis frotterade sig med många av 1870-talets stora namn som till exempel Proust, Manet, Degas och Renoir. Han lär ha varit en av två förebilder till Swann i På spaning efter den tid som flytt. 
Det japanska var högsta mode vid den här tiden. Det syns t. ex. på detaljer i den samtida konsten.
Zola till exempel proppade sin villa full av japanskt på ett sätt som väckte åtlöje.Vem kunde ana något sådant?
Sedan kom netsukerna att på ett eller annat sätt följa släkten till Wien och vidare till Tokyo för att sedan slutligen hamna i London hos familjen Edmund de Waal. De bor i ett olåst vitrinskåp som barnen har lov att öppna.
Det är fullt tillåtet att leka med dem och flytta runt dem. Om sina egna keramikkrukor säger de Waal att de ska ut ur skåpen och in i köket. 
De ska användas.
Haren med bärnstensögon är titeln på denna släkthistoria om den rika judiska familjen Ephrussis som berättas med uppriktighet, charm och överseende humor av Edmund de Waal. Han ägnade två år åt att läsa brev, dagböcker och andra dokument samt resa omkring på de olika platser där familjen och netsukerna bott.
Favoritsläktingen är farmors bror Iggie med  medborgarskap i Österrike och Japan. Han älskar Japan och dess kultur. Innan han kom dit bodde han i Paris 
Under ockupationsåren blev netsukerna samlarobjekt igen. Men numera är netsukerna inte något japanskt för japaner utan mera anpassade till västerlänningar.

Populär poesi

Bilden är lånad från http://popularpoesi.se/

Två gymnasielärare, Peter Nyberg och Peter Björkman, upptäckte att det finns ett intresse för poesi bland eleverna. 2009 startar de Populär poesi på nätet. Sedan blev det pdf - format och nu i augusti har den första papperstidningen kommit. Papperstidning var målet ifrån början. Och genom ett bidrag ifrån Svenska Akademien har papperstidningen nu blivit verklighet.
Målgruppen? Ungdom, Äldre, Medelålders 
Tänk! En poesitidskrift på webben och på papper i dess tider! Fantastiskt.
Man kan bara säga: Lycka till!
Så här sades det i KULTURNYTT i måndags 26 augusti.