skip to main |
skip to sidebar
MARIA LANG
En skugga blott! 1952. 2013
Norstedts förlag
Hur kul är det att komma hem från åtta veckor i Kairo och
1/ inte bli mött på Arlanda av sin älskade man
2/ komma hem till en mörk och tyst våning
3/ hitta främmande damunderkläder utspridda på den äktenskapliga sängen
4/ upptäcka en död kvinna i sitt badkar
Naturligtvis måste den skärrade Puck Bure omedelbart tillkalla den trygge, blåögde kriminalkommissarien och gode vännen Christer Wijk.
Det blir en kinkig utredning. Spåren pekar än hit än dit.
Flera misstänkta saknar alibi.
Det visar sig att ingen egentligen riktigt känner den döda.
Till råga på allt begås ännu ett mord som är ännu mer förbryllande.
Humanistiska Biblioteket vid Stockholms högskola är händelsernas centrum.
Alla miljöer är autentiska (så gott som) medan personerna (utom en) är fiktiva, enligt författaren själv.
Maria Lang är påtagligt intresserad av vackra män, kvinnlig utstyrsel och litteraturvetenskap.
Hon doktorerade 1946 vid Stockholms Högskola på Pontus Wikner som vitter författare.
Trivsam sommarläsning om någon frågar mig.
Vid 21 års ålder blir Katia Pringsheim (1883 - 1980) övertalad av sin mor och författaren Thomas Mann att avbryta sina studier i fysik och matematik för att gifta sig med Thomas Mann (1875 - 1955) som länge haft ögonen på den ovanligt vackra flickan.Katias familj är i stort sett positivt inställd till "den leversjuke ryttmästaren" som de kallar den bleke och smale Thomas Mann.
Ett foto från 1900 föreställer en stilig, smärt Thomas Mann som ser betydligt äldre ut än sina 25.
Mellan 1905 och 1919 föder Katia Mann sex barn (tre pojkar och tre flickor) och har två missfall; sköter om författaren, hushållet och sina föräldrar.
Katia Mann tyckte bäst om att föda pojkar säger hon i de intervjuer som hon motvilligt lät slut lät sig övertalas till av författarinnan Elisabeth Plessen och Michael Mann, en av sönerna. Det måste finnas åtminstone en person i familjen som inte skrev, tyckte Katia Mann.
Dessa intervjuer ligger till grund för boken Mina oskrivna memoarer som kom ut på 1974, året efter Katia Manns 90 - årsdag. 1979 kom den på svenska i översättning av Ingeborg von Rosen på Norstedts förlag.
Katia Mann berättar om svårigheterna att skaffa mat till familjen under första världskriget, de ständiga graviditeterna och tvångsuthyrningen.
Det blir mycket namedropping i boken. Familjen umgicks med många kända författare och musiker. Thomas Mann var hela sitt liv en hängiven wagnerian. Gustav Mahler var en annan högt skattad tonsättare.
Hermann Hesse är en god vän och uppskattad författare. Glaspärlespelet ser Thomas Mann som en broderbok till Doktor Faustus. (Det tycker inte Katia.)
1929 får Thomas Mann Nobelpriset i litteratur trots att Fredrik Böök gör sitt bästa för att förhindra det. Katia Mann är naturligtvis med vid ceremonin som de tycker är ganska konstig.
När nazismen växer fram i Tyskland blir Thomas Mann omedelbart utsatt för trakasserier. 1933 åker han, hustrun och de yngsta barnen ut på föredragsturne. Det ska dröja 16 år innan de besöker Tyskland igen.
Katia Mann påtalar Thomas Manns fantastiska iakttagelseförmåga, synminne och sinne för detaljer. I novellen Hans kunglig höghet finns ett porträtt av Katia Mann och deras första möten.
Det är ett turbulent liv
med många motgångar men också stora framgångar som Katia Mann skildrar.
Maken och hans verk är det viktigaste för henne.
Barnen hänger med. Dottern Monika nämns nästan inte alls.
Katia Mann berättar rapsodiskt och osentimentalt. Ibland känns det som om hon surfar på vågorna över de mörka djupen.
Doreen Baingana, Tropiska fiskar
I fin översättning av Boel Unnderstad.
Bokförlaget Tranan
Tre flickor, Patti, Rosa och Christine varvar sina berättelser från tiden efter Idi Amin i Uganda.
Genom dem får man en bild av familjens historia med en frånvarande fader och en mor som främst ägnade sig åt fadern så länge han levde, det vill säga innan han drack ihjäl sig.
Man anar också vad som förorsakade hans fall.
Flickorna gick på internatskola. Patti beskriver hungern hon upplevde i de lägsta klasserna.
De äldre flickorna fick åka hem då och då och ta med sig förnödenheter tillbaka.
Religionen tillmättes stor betydelse, men påverkade naturligtvis flickorna i olika hög grad.
Patti, till exempel, blir frälst och kommer att bli något av hemmadotter.
Christine, den yngsta, får det största utrymmet alltifrån det första kapitlet när hon som liten smyger sig in i föräldrarnas sängkammare (förbjudet område!) och går igenom moderns smycken och fantiserar kring dem och föräldrarnas förhållande. Det är fint skildrat.
Det absolut starkaste avsnittet i boken har rubriken Ett tackbrev. Rosa skriver ett brev till den före detta pojkvännen David som smittade henne med HIV. Det är personligt men ger också en historisk återblick på aidsepidemins utbrott i Uganda
Christine flyttar sedan till ett annorlunda liv i Los Angeles där hon tjänar så mycket pengar att hon kan shoppa allt hon varken vill ha eller behöver. Hon är ensam, främmande och vilsen. Förundrad iakttar hon kulturskillnaderna. Men frågan är om hon vunnit mera än hon förlorat?
Efter åtta år återvänder hon hem och finner allt oförändrat. Utom hon.
Tropiska fiskar är en debut som gör mig nyfiken på nästa alster av Doreen Baingana.
Ingrid tipsade mig om Tropiska fiskar.
Köpt med ögonen
Jacqueline Winspear, Pardonable Lies: A Masie Dobbs Novel
(Masie Dobbs Mysteries)
Lånad med ögonen
Sara Gordan, Martin Andersson. Ett skuggspel
Så här börjar den:
"När jag kommer hem väntar Hjalmar Bergman
utanför dörren. Han sitter i trappan med örat lutat mot väggen och andas
tungt, handen ligger på magen. Hatten är sjavig och hänger fram över
pannan, skuggar hans ansikte, ett ansikte fullt av hål..."
Susanna Jones
föddes i Hull liksom huvudpersonen i Jordskalvsfågeln, Lucy Fly,
Jordskalvsfågeln är Susanna Jones debutroman från 2003, en psykologisk thriller som tilldrar sig i Tokyo. Man märker tydligt att författaren är väl förtrogen med japansk kultur och storstadslivet i Tokyo. Romanen är full av iakttagelser av japanskt liv och japanska sedvänjor. Lucy trivs med sitt nya land och är öppen för det hon behöver lära sig och anpassa sig till.
Historien berättas mestadels i jag - form, men ibland tar tredje person över.
Lucy Fly blir en dag hämtad av polisen från sitt arbete som översättare. Hon är inte helt förvånad, för hennes bästa väninna och landsmaninna, Lily Bridges, har hittats mördad. Polisen anser att Lucy har motiv, men Lucy har bestämt sig för att inte säga något förrän hon minns precis vad som hände. Under tiden avslöjas Lucys förhistoria, hennes familjeförhållanden, relationen till pojkvännen och hur det kom sig att hon hamnade i Japan.
Jordskalvsfågeln är en gåtfull historia skriven med ett poetiskt språk.
Den är spännande och välskriven och jag ger ett särskilt plus för miljöbeskrivningen.
Anna Fredriksson, född 1966, är författare och manusförfattare.
Sommarhuset som kom ut 2011, är hennes första roman
Lyckostigen kom 2012. Om den tyckte jag SÅ HÄR.
Sommarhuset handlar om en syskonskara på tre, deras mor som just tagit livet av sig och det sommarhus på en ö i Stockholms skärgård som hon lämnat efter sig - en stor röd omodern villa.
Eva, 42, är äldst. Anders är sju år yngre och den yngsta, Maja, är hela elva år yngre än Eva.
Modern var frånskild sedan länge. Hon har alltid varit mest intresserad av sitt teoretiska arbete. Papper och böcker var hennes värld.
Barn, barnbarn och praktiska ting intresserade henne inte. Och ingen förstår egentligen varför hon valde självmordet.
Modern är navet i romanen även om perspektivet är Evas. Eva för i berättelsens början tankarna till gamla tiders hemmadotter. Hon är ensamstående. Sonen har dessutom just flyttat till egen lägenhet
Eftersom familjen inte är van att kommunicera blir det så klart riktigt svårt vid arvsskiftet. Eva är den som haft mest kontakt med modern och som även vistats allra mest i sommarhuset. Hon har också bekostat en tillbyggnad. Alltså har hon sin egen (naiva) uppfattning klar om hur man bör förfara med huset. Svägerskan, Anders hustru, har också en (hemlig) plan och dollartecknen lyser i ögonen på Maja som kommer till ön med sin senaste pojkvän i släptåg.
Det är intressanta teman som Anna Fredriksson utgår ifrån; familjerelationer, syskonrivalitet, placeringen i syskonskaran, mänskliga relationer i allmänhet, fastighetsmarknaden, mm.
Skildringen av skärgårdsön och sommarhuset andas kärlek och förtrogenhet
Liksom i Lyckostigen finns här ett driv. Man måste se hur det går. Och slutet är kanske inte så dumt ändå?
Men jag saknar fördjupning, mera intresse för personskildringen och också lite svängrum åt läsaren.
Kanske finns det med i nästa roman, Augustiresan, som kommer ut i - augusti?
John Dickson Carr (1906 - 1977), Någon går därute (1930).
Även utgiven med titeln Steg i natten.
John Dickson Carr var det - låsta- rummet - mysteriets mästare.
Han var samtida med Agatha Christie och Ellery Queen. Dessa tre var de stora deckarförfattarna under 30- och 40- talen och in på 50 -talet.
JDC skrev under flera pseudonymer, bl. a. Carter Dickson.
Hans första alster var inspirerade av skräckromanen medan det historiska intresset tog över i de senare. Någon går därute var hans första deckare. Den kom ut 1930 och tilldrar sig i Paris 1927.
Problemlösare är Henri Bencolin; en skarpsinnig, intelligent och belevad man som aldrig höjer rösten. Det behöver han inte. Vid sin sida har han en ung amerikan som hela tiden förblir gåtfullt anonym trots att det är han som är berättaren. En expert på psykiatri och neurologi , dr Grafenstein, blir ett värdefullt bollplank i utredningen av den förbryllande historien om två mord i ett slutet rum. Rika, stiliga, farliga män; bildsköna, lastbara kvinnor; jazz, droger, olagliga spel och narkotikasmuggling är vanskliga ingredienser i den här välskrivna kriminalromanen.
De litterära referenserna är många; Alice i Underlandet spelar en betydande roll. JDC frambesvärjer skickligt obehagliga stämningar, skriver bra dialoger och är omsorgsfull i personbeskrivningarna.
Någon går därute är utmärkt läsning i sommarnatten...
Inlägg
