Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro. Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses. Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte
torsdag 11 april 2013
tisdag 9 april 2013
Tematrio - Fortfarande inte läst
Lyran
ger oss denna veckan i uppgift att berätta om tre författare som vi fortfarande inte läst men skulle vilja läsa. Det finns naturligtvis många, men jag börjar med att kika i mina egna hyllor efter exempel.
Jeffrey Eugenides
Middlesex står i min hylla och jag tror att det är en bok som jag skulle gilla, men det blir liksom aldrig av att jag läser den.
Jag börjar och börjar och kommer ungefär lika långt men aldrig helt igenom.
Som längst har jag kommit till sidan 210. Återstår endast 425 sidor.
Det hela börjar med att en pojke och en flicka flyr från Smyrna under grek - turkiska kriget till USA. Många år senare berättar deras sondotter släkten Stephanides historia. Hon känner också till farföräldrarnas hemlighet som hon anser är grunden till hennes egen belägenhet.
Sara Lidman
Din tjänare hör står i hyllan och ser ganska inbjudande ut.
Den tilldrar sig i Västerbottens inland i slutet av 1800-talet. Människorna har flera år av fattigdom och hunger bakom sig. Alla är upptagna av kampen för tillvaron och överlevandet. Man dikar ut myrar och sänker sjöar. Själva staten "Schwärje" uppmuntar sänkning av sjöar genom att utdela bidrag.
När jag läser här och där i boken hör jag hela tiden Torgny Lindgrens röst.
Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling som står i min bokhylla i den fina Panache - serien. Och den är inte ens uppsprättad...
ger oss denna veckan i uppgift att berätta om tre författare som vi fortfarande inte läst men skulle vilja läsa. Det finns naturligtvis många, men jag börjar med att kika i mina egna hyllor efter exempel.
Jeffrey Eugenides
Middlesex står i min hylla och jag tror att det är en bok som jag skulle gilla, men det blir liksom aldrig av att jag läser den.
Jag börjar och börjar och kommer ungefär lika långt men aldrig helt igenom.
Som längst har jag kommit till sidan 210. Återstår endast 425 sidor.
Det hela börjar med att en pojke och en flicka flyr från Smyrna under grek - turkiska kriget till USA. Många år senare berättar deras sondotter släkten Stephanides historia. Hon känner också till farföräldrarnas hemlighet som hon anser är grunden till hennes egen belägenhet.
Sara Lidman
Din tjänare hör står i hyllan och ser ganska inbjudande ut.
Den tilldrar sig i Västerbottens inland i slutet av 1800-talet. Människorna har flera år av fattigdom och hunger bakom sig. Alla är upptagna av kampen för tillvaron och överlevandet. Man dikar ut myrar och sänker sjöar. Själva staten "Schwärje" uppmuntar sänkning av sjöar genom att utdela bidrag.
När jag läser här och där i boken hör jag hela tiden Torgny Lindgrens röst.
Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling som står i min bokhylla i den fina Panache - serien. Och den är inte ens uppsprättad...
måndag 8 april 2013
Pojken och den gråa byn
Konstnären och författaren Joel Pettersson föddes i Lemland på Åland 1892. Han dog 1937 av en infektion på mentalsjukhuset i Grelsby där han var intagen med diagnosen schizofreni.
Föräldrarna var bönder. Joel Pettersson övertog gården och försökte under en tid driva hönseri, men det gick inte alls bra. Gården såldes till en granne.
En lärare vid namn Werner Eker intresserade sig för Joel. De skrev brev till varandra och WE uppmanade JP att skriva. Han skrev mestadels kortare novelliknande berättelser. Motiven var tagna ur den egna uppväxtmiljön. Han hade läst Selma Lagerlöf och Bibeln och blivit påverkad.
En självbiografisk figur som kallas Pojken dyker ofta upp.
JP målar med dialektord i sina berättelser. Han beskriver människorna i byn och naturen och vad som rör sig i den. Skogen ligger som ett blått band runt byn. Det som finns på andra sidan den är bara skräp.
Werner Eker lämnade JP:s litterära kvarlåtenskap till Ålands museum när JP dött.
Där fick den ligga i ca 35 år innan man upptäckte honom. Ett bittert öde för den som tänkt sig bli rik och berömd. Prosten och författaren
Waldemar Nyman (1904 - 1998) redigerade och gav ut flera samlingar med Joel Petterssons berättelser under 70 -talet, bl. a. Frifågel. Dessutom skrev han en ambitiös biografi över JP,
Pojken och den gråa byn, 1977. Ett av Joel Petterssons självporträtt från 1915 pryder omslaget.
Ralf Svenblad efterädde Valdemar Nyman som beskyddare av Joel Petterssons litterära kvarlåtenskap. Han redigerade och gav ut Till alla, alla, alla... 2002
Victor Westerholm, konstnär och professor; direktör för Åbo ritskola och intendent för Ålands konstmuseum, upptäckte Joel Petterssons konstnärstalang och uppmuntrade honom att studera vid Åbo ritskola
Joel Pettersson var en tidig modernist. Men han kallades också naivist, primitivist och expressionist. Han verkade under samma tid som Edith Södergran och Elmer Diktonius.
Joel Pettersson var känd som konstnär innan han sent omsider uppmärksammades för sin säregna litterära begåvning.
Ett tragiskt och märkligt människoöde som också blivit föremål för operan Joel
Föräldrarna var bönder. Joel Pettersson övertog gården och försökte under en tid driva hönseri, men det gick inte alls bra. Gården såldes till en granne.
En lärare vid namn Werner Eker intresserade sig för Joel. De skrev brev till varandra och WE uppmanade JP att skriva. Han skrev mestadels kortare novelliknande berättelser. Motiven var tagna ur den egna uppväxtmiljön. Han hade läst Selma Lagerlöf och Bibeln och blivit påverkad.
En självbiografisk figur som kallas Pojken dyker ofta upp.
JP målar med dialektord i sina berättelser. Han beskriver människorna i byn och naturen och vad som rör sig i den. Skogen ligger som ett blått band runt byn. Det som finns på andra sidan den är bara skräp.
Werner Eker lämnade JP:s litterära kvarlåtenskap till Ålands museum när JP dött.
Där fick den ligga i ca 35 år innan man upptäckte honom. Ett bittert öde för den som tänkt sig bli rik och berömd. Prosten och författaren
Waldemar Nyman (1904 - 1998) redigerade och gav ut flera samlingar med Joel Petterssons berättelser under 70 -talet, bl. a. Frifågel. Dessutom skrev han en ambitiös biografi över JP,
Pojken och den gråa byn, 1977. Ett av Joel Petterssons självporträtt från 1915 pryder omslaget.
Ralf Svenblad efterädde Valdemar Nyman som beskyddare av Joel Petterssons litterära kvarlåtenskap. Han redigerade och gav ut Till alla, alla, alla... 2002
Victor Westerholm, konstnär och professor; direktör för Åbo ritskola och intendent för Ålands konstmuseum, upptäckte Joel Petterssons konstnärstalang och uppmuntrade honom att studera vid Åbo ritskola
Joel Pettersson var en tidig modernist. Men han kallades också naivist, primitivist och expressionist. Han verkade under samma tid som Edith Södergran och Elmer Diktonius.
Joel Pettersson var känd som konstnär innan han sent omsider uppmärksammades för sin säregna litterära begåvning.
Ett tragiskt och märkligt människoöde som också blivit föremål för operan Joel
söndag 7 april 2013
Bokbloggsjerka 5 - 8 april
handlar om den ultimata lässtunden
Jag kan tänka mig
en tyst, sval sommarnatt vid havet. öppet fönster. vågbrus.
eller
vinternatt, snöstorm, brasa
eller
juldagens morgon. skinksmörgås och kaffe på (i) sängen. julklappsboken - eller ännu bättre- julklappsböckerna
Tanklös och hoppsig
Nu har jag äntligen fyllt igen en bildningslucka. Jag har läst inte mindre än fyra böcker Marie- Sofie Månsson, aka Lotta, av Merri Vik, pseud, för Ester
Rignér - Lundgren. Och jag har haft oväntat trevligt. För det första flyttades man i ett nafs tillbaka till 50 - 60 - talen med helveckade kjolar, Karusellen, jumpers, Epa, bottiner och pepitarutigt.
Man dansar på panget, mumsar belåtet, byter hyllpapper och spelar grammofon. Och faster Truddan som är hela 36 år räknas som lastgammal!
Lotta själv är 13 i seriens början.
På den här tiden är man bussig och klämmig och äter nervlugnande lakritsbåtar. Och så tvättar man upp sina jumpers, fållar upp eller lägger ner kjol - och klänningsfållar, stryker och idkar persedelvård i allmänhet.
Lotta - böckerna är fulla av tidstypiska vardagsdetaljer; de är varma, humoristiska och chosefria.
Mamma står vid spisen, pappa drar försorg om familjen. Pojkarna är små minipappor och flickorna ska vara nätta och trevliga. Lotta gör uppstickarförsök ibland och bryter ofta mot regler och förordningar, men hon är aldrig elak utan mera tanklös och hoppsig, som mamma säger.
Lotta - böckerna jag har läst är nr 1 - 3 samt nr 10.
Det är Lotta, förstås 1958
Ja, se Lotta! 1959
Lotta är sig lik 1959
Se dig för Lotta 1963
I senaste numret av
Parnass finns en artikel av Margaretha Weimar med titeln Rätt klädd, Lotta!
Rignér - Lundgren. Och jag har haft oväntat trevligt. För det första flyttades man i ett nafs tillbaka till 50 - 60 - talen med helveckade kjolar, Karusellen, jumpers, Epa, bottiner och pepitarutigt.
Man dansar på panget, mumsar belåtet, byter hyllpapper och spelar grammofon. Och faster Truddan som är hela 36 år räknas som lastgammal!
Lotta själv är 13 i seriens början.
På den här tiden är man bussig och klämmig och äter nervlugnande lakritsbåtar. Och så tvättar man upp sina jumpers, fållar upp eller lägger ner kjol - och klänningsfållar, stryker och idkar persedelvård i allmänhet.
Lotta - böckerna är fulla av tidstypiska vardagsdetaljer; de är varma, humoristiska och chosefria.
Mamma står vid spisen, pappa drar försorg om familjen. Pojkarna är små minipappor och flickorna ska vara nätta och trevliga. Lotta gör uppstickarförsök ibland och bryter ofta mot regler och förordningar, men hon är aldrig elak utan mera tanklös och hoppsig, som mamma säger.
Lotta - böckerna jag har läst är nr 1 - 3 samt nr 10.
Det är Lotta, förstås 1958
Ja, se Lotta! 1959
Lotta är sig lik 1959
Se dig för Lotta 1963
I senaste numret av
Parnass finns en artikel av Margaretha Weimar med titeln Rätt klädd, Lotta!
Etiketter:
Ester Rignér Lundgren,
Lotta,
Margaretha Weimar,
Merri Vik,
Parnass,
Ungdomsböcker
fredag 5 april 2013
Japanska spökhistorier
Patrick Lafcadio Hearn (1850 - 1904) var en märklig man. Hans far var irländare och hans mor grekiska; det är osäkert om de någonsin var gifta. Lafcadio Hearn kom till Japan så sent som 1890, men har gjort sig känd världen över som kännare av Japan, japansk kultur och sätt att tänka.Han åtnjuter högt anseende även i Japan och hans böcker trycks fortfarande. Inte minst Kwaidan. Japanska spökhistorier. Hearn gillade att samla berättelser.
Lafcadio Hearn (Koizumi Yakumo) kom till Matsue, residensstad i Honshu i sydvästra Japan, som lärare. Där mötte han också sin hustru. Han blev japansk medborgare och fick ett japanskt namn.
I Matsue finns ett Hearn - museum och där ligger han även begravd.
Kwaidan innehåller en rad korta, kusliga historier. Förfädernas andar spökar, huvuden rullar omkring och ibland träffar man på de huvudlösa kropparna. Det är lätt att göra misstag som man får plikta för på ett eller annat sätt - inte sällan med döden. Ibland är den frivillig: man kan till exempel offra sig för att ett träd ska gå i blom. Eller också har man förlorat ansiktet på något sätt och väljer att dö för egen hand.
Prästerna kan vara till en viss hjälp ibland. För att nu inte tala om samurajerna. En gång samuraj, alltid samuraj. Ursprunget lyser igenom oavsett förklädnad.
Spökhistorierna utspelar sig lite varstans. Effektfullt blir det naturligtvis i någon liten enslig koja i bergstrakterna i månljus. Blåst, regn, omänsklig kyla - en samuraj är okänslig för vädret. Han lägger sig på bara marken och lutar huvudet mot en tallrot och sover förnöjd.
Lafcadio Hearn förklarar att flera av spökhistorierna är översatta från gammal japansk litteratur och att någon berättats för honom.
Lafcadio Hearn (Koizumi Yakumo) kom till Matsue, residensstad i Honshu i sydvästra Japan, som lärare. Där mötte han också sin hustru. Han blev japansk medborgare och fick ett japanskt namn.
I Matsue finns ett Hearn - museum och där ligger han även begravd.
Kwaidan innehåller en rad korta, kusliga historier. Förfädernas andar spökar, huvuden rullar omkring och ibland träffar man på de huvudlösa kropparna. Det är lätt att göra misstag som man får plikta för på ett eller annat sätt - inte sällan med döden. Ibland är den frivillig: man kan till exempel offra sig för att ett träd ska gå i blom. Eller också har man förlorat ansiktet på något sätt och väljer att dö för egen hand.
Prästerna kan vara till en viss hjälp ibland. För att nu inte tala om samurajerna. En gång samuraj, alltid samuraj. Ursprunget lyser igenom oavsett förklädnad.
Spökhistorierna utspelar sig lite varstans. Effektfullt blir det naturligtvis i någon liten enslig koja i bergstrakterna i månljus. Blåst, regn, omänsklig kyla - en samuraj är okänslig för vädret. Han lägger sig på bara marken och lutar huvudet mot en tallrot och sover förnöjd.
Lafcadio Hearn förklarar att flera av spökhistorierna är översatta från gammal japansk litteratur och att någon berättats för honom.
Etiketter:
Japan,
Japansk litteratur,
Kwaidan,
Lafcadio Hearn,
Spökhistorier
torsdag 4 april 2013
Läsandets kultur
627 sidor slutbetänkande av Litteraturutredningen SOU 2012:65,
Läsandets kultur
och 141 sidor Se dig för Lotta av Merri Vik, pseud för Ester Rignér - Lundgren.
utg. på B. Wahlströms ungdomsböcker från ungdomens eget bokförlag. 1968
är de två senaste tilläggen i min läshög.
Jag har aldrig tidigare läst en Lotta bok, men jag har inhämtat uppgifter från vanligtvis välunderrättade källor att det är mycket läsvärda böcker. Alltså tänker jag läsa. Det är aldrig för sent att få en lycklig ungdom, eller hur det var.
Mer än 1000 titlar finns att välja på bland Wahlströms böcker står det bak i boken. Och så uppmanas man att sätta ett märke för de Wahlströms - titlar man helst vill ha. Tur att det inte är en bok ifrån biblioteket.
Jag avstår från märkessättandet men jag kan konstatera att jag läst Enid Blyton, Syster Ann Barton och Kitty- böcker. Och jag har läst böckerna om Cherry Ames.
Etiketter:
Ester Rignér - Lundgren,
Lotta,
Läsandets kultur,
Merri Vik,
Se dig för,
Ungdomsböcker
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)