Föräldrarna var bönder. Joel Pettersson övertog gården och försökte under en tid driva hönseri, men det gick inte alls bra. Gården såldes till en granne.
En lärare vid namn Werner Eker intresserade sig för Joel. De skrev brev till varandra och WE uppmanade JP att skriva. Han skrev mestadels kortare novelliknande berättelser. Motiven var tagna ur den egna uppväxtmiljön. Han hade läst Selma Lagerlöf och Bibeln och blivit påverkad.
En självbiografisk figur som kallas Pojken dyker ofta upp.
JP målar med dialektord i sina berättelser. Han beskriver människorna i byn och naturen och vad som rör sig i den. Skogen ligger som ett blått band runt byn. Det som finns på andra sidan den är bara skräp.
Werner Eker lämnade JP:s litterära kvarlåtenskap till Ålands museum när JP dött.
Där fick den ligga i ca 35 år innan man upptäckte honom. Ett bittert öde för den som tänkt sig bli rik och berömd. Prosten och författaren
Waldemar Nyman (1904 - 1998) redigerade och gav ut flera samlingar med Joel Petterssons berättelser under 70 -talet, bl. a. Frifågel. Dessutom skrev han en ambitiös biografi över JP,
Pojken och den gråa byn, 1977. Ett av Joel Petterssons självporträtt från 1915 pryder omslaget.
Ralf Svenblad efterädde Valdemar Nyman som beskyddare av Joel Petterssons litterära kvarlåtenskap. Han redigerade och gav ut Till alla, alla, alla... 2002
Victor Westerholm, konstnär och professor; direktör för Åbo ritskola och intendent för Ålands konstmuseum, upptäckte Joel Petterssons konstnärstalang och uppmuntrade honom att studera vid Åbo ritskola
Joel Pettersson var en tidig modernist. Men han kallades också naivist, primitivist och expressionist. Han verkade under samma tid som Edith Södergran och Elmer Diktonius.
Joel Pettersson var känd som konstnär innan han sent omsider uppmärksammades för sin säregna litterära begåvning.
Ett tragiskt och märkligt människoöde som också blivit föremål för operan Joel
Inlägg
