skip to main |
skip to sidebar
Vinter är veckans tema i Lyrans Noblesser
Berätta om tre böcker som tilldrar sig vintertid.
Kan det bli mera vinter än vid Nordpolen? Svar: Nej.
Ingenjör Andrés luftfärd (1967) av Per Olof Sundman minns jag som oerhört spännande, för att inte säga gastkramande. 1897 ger sig S. A. André, Knut Frænkel och Nils Strindberg iväg i en vätgasballong från Spetsbergen mot Arktis. Och försvann. Men återfanns trettiotre år senare. Deras dagböcker var välbevarade så deras sista tid i livet är väldokumenterad. Ballongen hette Örnen.
Per Olof Sundman fick Nordiska Rådets litteraturpris för sin roman 1968.
Melanie McGrath , Där ingen har gått. Här möter vi vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis.
Hon är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön. Men hon har i likhet med så många andra här problem med spriten. En annorlunda, jättespännande kriminalroman i ständig iskyla.
I Kanada vid Algonquin Bay (leta inte på kartan) utspelar sig också Giles Blunts spänningsserie med kriminalpolisen John Cardinal i huvudrollen. Fader Död (2012) utspelar sig där bl. a.
Giles Blunt bor i Toronto vid Ontariosjön så han känner miljön väl.
I sin bokbloggsjerka 18 - 21 januari ställer Annika följande fråga:
Om du ser en bok av en författare
som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du
bestämmer dig för att läsa den?
Så här tänker jag.
1. Omslaget (gillar inte foton eller filmbilder)
2. Titeln (kollar även originalets titel. Ibland blir översättningen så klantig.)
3. Första meningen och lite meningar här och var.
4. Stilen
5. Baksidestexten (Motvilligt. Ibland är den nästan vilseledande.)
I den ordningen.
Malcolm MacKay kommer från Stornoway på Yttre Hebriderna.
Minotaur kallar honom årets deckardebutant. Lewis Winter måste dö är titeln på den oerhört spännande kriminalromanen som handlar om den unge yrkesmördaren Calum MacLean.
Kriminella organisationer ligger i fejd med varandra. Korrupta poliser tipsar de kriminella.
Erfarna poliser vet att hålla sig med informatörer. Äta eller ätas. Djungelns lag råder. Det är hårt att leva i den undre världen i Glasgow.. Grundinstinkten är överlevnad. Endast bottenskrapet hamnar i polisens garn. Höjdarna går fria.
Ibland tycker jag att Lewis Winter måste dö påminner om den fantastiska TV-serien The Wire
Det är högt betyg.
Omslagsbilden på Dager i stillhetens historie av Merethe Lindström får mig att tänka på den danske konstnären Vilhelm Hammershøi. Men det är fel.
Ida Lorentzen heter den amerikanska konstnärinnan.
Bilden heter passande nog Hidden Secrets.
För det är vad det handlar om - saker och ting som det äkta paret Eva och Simon inte talar om.
De har levt ihop länge och nu har Simon gått in i en tystnad - demens? - som gör att Eva känner sig icke - existerande.
En gång har Simon försökt tala med Eva om att han ville avslöja sin hemlighet för de tre döttrarna, men hon avvärjde det hela. Hennes egen hemlighet är ganska obegriplig såväl för Simon som läsarna. Man kommer till en punkt efter vilken det är omöjligt att tala
Simon har varit läkare och Eva lärare. Författaren använder Eva som språkrör.
Marija från Litauen kommer till Eva och Simon som städhjälp. Hon för in liv och samtal i hemmet och de betraktar henne snart som en god vän. Och det är ömsesidigt. Men - så börjar det hända saker.
Merethe Lindström fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2012 och även Norska Kritikerpriset. Hon föddes 1963 och har skrivit noveller och romaner sedan 1983.
Det litterära genomslaget kom 1996 med Steinsamlere.
Men det är inte förrän nu hon har blivit översatt till svenska.
Merethe Lindström säger att hon skriver för att förtydliga. Hon är intresserad av relationer och det är det hon skriver om.
Det som händer i Dager i stillhetens historie händer på det inre planet. Det är människors allra hemligaste gömslen som Merethe Lindström utforskar.
Jag blir nyfiken på att läsa mera.
Dagar i tystnadens historia har översatts till svenska av Urban Andersson.
Serier är inte min bag. Men då och då gör jag ett försök. Och den här grafiska memoaren
är helt fantastisk.
Alison Bechdel berättar om sin familj i allmänhet och sitt förhållande till fadern i synnerhet.
Husfrid - med undertiteln En tragikomisk familjeberättelse är otroligt välgjord och välskriven.
Den innehåller mängder av litterära referenser; Camus, Wilde, Joyce, Kate Millett, Colette, Faulkner och Kipling för att nämna några. Och det är ju alltid roligt. Alison och hennes far, Bruce, läste mycket och diskuterade det de läste. Fadern var lärare och begravningsentreprenör. Han var en kylig och krävande man; en estet som ständigt renoverade huset.
Alison kommer ut som lesbisk och upptäcker strax efter faderns hemlighet.
Efter faderns död - självmord? - får hon försöka lösa en gåta i familjen.
Alison Bechdels berättelse om sitt förhållande till modern heter Are You my Mother?: A Comic Drama.
Men det är en annan (senare) historia.
När duvorna försvann av Sofi Oksanen emotses med stor förväntan. Jag var mycket förtjust i Utrensning. Den nya romanen tilldrar sig under och efter andra världskriget i Estland.
Ockupation, motståndsrörelse och en kvinna mellan tre hötappar.
Den kommer i april på Albert Bonniers förlag
Léon & Louise av Alex Capus är en roman om stor och slitstark kärlek som tar sin början i skuggan av första världskriget vid Atlantkusten i Frankrike.
Till Léons begravning i Paris 1986 infinner sig en okänd äldre dam som visar sig besitta okänd information. Norstedts. April
Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson kommer ut i april på Natur & Kultur.
Efter romaner som Italienaren och Amerikahuset har man anledning att vänta ivrigt. Miljön är norra Västmanland och tiden gröna vågens 70-tal.
Sven Olov Karlsson har också medverkat i den underbara Svensk ödehus från 2008
Lasarus kvinnor av Marina Stepnova handlar om tre helt olika sorters kärlek.
Lasarus förälskar sig som artonåring i en äldre kvinna. Lång senare älskar han en mycket yngre kvinna. Men kanske är det den tredje kärleken som är den största?
Maria Stepnova jämförs med Tolstoj. Lasarus kvinnor är storsäljare i Ryssland.
Förlaget är 2244. Lasarus kvinnor kommer ut i maj.
Lyran
ber oss berätta om de tre bästa böckerna vi läst under 2012. Ett snabbt överslag ger vid handen att jag hade behövt åtminstone en Temasextett.
Nu väljer jag tre och har riktigt dåligt samvete för tre andra.
Korparna
av Tomas Bannerhed. Augustprisvinnaren 2011
En otroligt skicklig debut som tagit författaren 10 år att skriva. Unge Klas lever med familjen på ett småländskt lantbruk som inte föder de sina. Klas är mest intresserad av fåglar och känner ett plågsamt tryck från fadern att ta över. Han vill bort och ut.
Min kamp. 1
av Karl Ove Knausgård
Årets överraskning. Jag föll som en fura för Min kamp. Denna märkliga blandning av memoar och essä. Så mycket bättre än jag någonsin trott. Barndomen, fadern, brodern och släkten. Det sorgliga och obegripliga i faderns öde. Knausgård är trogen sina minnen och förefaller uppriktigt söka efter sanningen.
Kupé nr 6
av Rosa Liksom
En flicka med kärlekssorg och en man på väg mot ett arbete stiger ombord på samma tåg och kamperar i samma kupé under resan mellan Moskva och Ulan Bator. Mannen pratar och dricker; flickan tiger och iakttar. En märklig vänskap växer fram under den månadslånga resan i vinter och iskyla.
Rosa Liksom liknar ingen annan.