Nyfiken på

På senare tid har jag läst böcker om och av Bengt Lidforss, August Strindberg, Hjalmar Söderberg och Maria von Platen.

Ett namn har dykt upp påfallande ofta, nämligen
Gustaf Hellström.

Gustaf Hellström föddes 1882 och växte upp i Kristianstad 1882 och dog i Stockholm 1953.

Under lundatiden umgicks han i bohemkretsarna kring den karismatiske biologen och författaren Bengt Lidforss.

Mest känd är han för romanen Snörmakare Lekholm får en idé.

Romansviten i sju delar om Stellan Petreus inleds med Dagdrömmar (1927) och innehåller en hel del självbiografiskt stoff.

Som utrikeskorrespondent reste han omkring i världen.

Under första världskriget rapporterade han från Frankrike och USA.

och från Tyskland och Sovjetunionen under 30 -talet.

1942 valdes han in i Svenska Akademien där han beklädde stol nr 18 där han ett par år senare hälsade Harry Martinson välkommen på stol nr 15.

Under några år på 40 - talet var  Gustaf Hellström PEN - klubbens ordförande.

1935 kom nyckelromanen Storm över Tjurö där Hellström beskriver motsättningar bland skärgårdsbefolkningen på Utö. Romanen blev väl mottagen av kritiken och man liknade den vid Strindbergs Hemsöborna (1887). Gustaf Hellström visste att han sedan aldrig mer kunde tillbringa sina somrar på Utö. Strindberg var inte särskilt välkommen på Kymmendö efter Hemsöborna heller.

Det var ingen tjusande idyll. Gustaf Hellström och hans tid

är en artikelsamling som belyser Gustaf Hellström - liv och verk -ur olika synvinklar.

Redaktörer är författaren Eva Ström och Lennart Leopold, lektor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Kristianstad.

Omslagsbilden är ett porträtt i Olja gjort av Nils Dardel. Läs Carina Burmans understreckare om 

Det var en tjusande idyll HÄR

Om Gustaf Hellströms korta förbindelse med Maria von Platen vet man nästan ingenting.

Hjalmar och Maria

Bure Holmbäck, litteraturhistoriker och radioman f. 1923 var den som 1985 tog initiativet tillHjalmar Söderbergsällskapet

Bure Holmbäck har ägnat större delen av sitt liv åt Söderbergstudier.

1969 kom doktorsavhandlingen Det lekfulla allvaret;

Flanören och vattenvärlden 1987 och

Hjalmar Söderberg, Ett författarliv 1988.

Kurt Mälarstedt, journalist och författare född 1939 har också intresserat sig för Hjalmar Söderberg och på så sätt kommit i kontakt med Maria von Platen.

Maria von Platen och Hjalmar Söderberg hade en relation 1902 - 1906. Det var hon som tog första steget genom de beundrarbrev hon skickade.

2006 kom Kurt Mälarstedts biografi Ett liv på egna villkor - om Maria von Platen  ut.

Man väljer inte

En fantastisk kärleksroman; en riktig klassiker. Trots att det händer mycket som placerar romanen i tid känns den helt aktuell. Jag talar om 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1869 - 1941), som jag ägnat hela den trista regniga aprilsöndagen åt. Den allvarsamma leken kom ut 1912 och var en sorts summering av karaktärer, miljöer och motiv i Söderbergs författarskap. "En konkursrealisation", sade den elake Fredrik Böök (docent Löök) i romanen.

Den allvarsamma leken är uppbyggd som ett drama i fem akter. 
Den bygger på Hjalmar Söderbergs kärlek till Maria von Platen, en konstnärlig, intelligent, frigjord och vacker kvinna som lämnade man och barn för att leva ett eget liv och som mycket riktigt fick dåligt rykte. Hon levde som en man och blev kallad litteratörernas egen vandringspokal.

Hjalmar Söderberg flydde sin familj till Köpenhamn. Där gifte han så småningom om sig med en sjuksköterska, Emelie Voss, och dog 1941 i en hjärtinfarkt.

HS var översättare, romanförfattare, dramatiker, novellist och essäst. Han översatte Anatole France, som fick Nobelpriset 1921, och som också var en litterär förebild för HS.

Skeptikern Voltaire var en annan förebild.

Lydia Stilles och Arvid Stjärnborgs kärlekshistoria innehåller kärlek, längtan, svek och otrohet.

Båda gifter sig på annat håll. Arvids hustru, "lilla Dagmar", har brukat list för att få  Arvid att gifta sig med henne. Lydia spelar inte heller med öppna kort. 
Lydia och Arvid är sällan i fas med varandra och  deras kärlekshistoria får

ett bittert slut.

Hjalmar Söderberg är en underbar Stockholmsskildrare. Det ligger ett blått melankoliskt ljus över Söderbergs stad som på Eugène Janssons målning Hornsgatan nattetid.

Den bilden är lånad.

Liten förskolehistoria

Den 21 april föddes Friedrich Fröbel i Thüringen.

Han började tidigt  intressera sig för pedagogik. Det viktiga i all uppfostran skulle vara att utveckla varje människas inneboende möjligheter. 
Med detta mål i sikte skapade han den första barnträdgården (Kindergarten) 1837. 1896 nådde barnträdgårdsverksamheten även Sverige.

Här hade det funnits barnkrubbor sedan 1836 men dessa hade ingen pedagogisk verksamhet utan var mera barnpassning.

Friedrich Fröbel betonade barnens fria lek i uppfostran. Som undervisningsmaterial använde han till exempel klossar i olika geometriska
former, s. k. lekgåvor. Naturen var också viktig komponent i Fröbels
pedagogik liksom miljön.
Förskolor i Sverige och på många andra ställen i världen  tillämpar fortfarande Fröbels idéer och många firar Kindergarten - dagen den 21 april. 
Friedrich Fröbel dog 1852.

Läs mer på Förskolenätet

Bilden har jag lånat från Bjerevångens förskola i Everöd.

Jag fick en sprillans ny bok!

Konst i Mittskåne presenterar 51 konstnärer i mellersta Skåne i vackra bilder, med deras egna programförklaringar och kontaktuppgifter.
Alla är medlemmar i Konstgillet Mittskåne. Det är också den föreningen som anordnar Konstrundan Mittskåne.
Den grafiska designen är gjord av David Pahmp. Konstnärerna själva står för det fina bildmaterialet.
Konst i Mittskåne är en coffee-table-book modell M; en sådan som man bläddrar i av och till och njuter av.

Ny, rolig bekantskap

Vilken rolig kvinna! Satiren formligen stänker om berättelserna! Och man skrattar. Oj, vad man skrattar! Marjane Satrapi är precis den sortens satiriker som kan vara irriterande för ett totalitärt styre. Att bli skrattad åt. Inte bra. Serier är inget jag i allmänhet ägnar mig åt, men på senare tid har jag läst flera stycken och vad mera är - uppskattat dem. Marjane Satrapi skriver självbiografiskt. Hon har bott lite varstans, bl. a. i Sverige. Nu har hon landat i Paris.
Mormor är min favorit i Broderier. Hon kallar morfar för Satrapi - aldrig förnamnet. Hon vill ha honom på en armslängds avstånd.
På morgonen är mormor en furie. Hon blir inte människa förrän hon har fått en fix.
Hennes emblem är ett halsband med stora pärlor som smiter tätt om halsen. Hon delar ut många tveksamma råd till de yngre kvinnorna.
"Ska ni välja en bra själsfrände så bör det bli Marji", säger Maja Lundgren.
Och jag är beredd att hålla med henne!

Obs! Broderier har jag läst och skrattat åt. Vet inget om Persepolis ännu.

Analys av ett försvinnande

Redan i Ingen i världen berättar en son, Suleiman 9 år, om en faders försvinnande. Nu återkommer Hisham Matar med Analys av ett försvinnande där en lite äldre son, Nuir, berättar om frånvaron av en fader. Jag kan tycka att titeln är lite missvisande eftersom romanen mest handlar om sonen; hans utveckling och vuxenblivande; sökandet efter fadern och försöken att förstå en fader som var mycket hemlig även som närvarande. Modern i Ingen i världen är död. Nuir förstår inte riktigt hur det gick till. På en badort fastnar den 12- årige Nuirs ögon på en vacker kvinna i en kanariegul baddräkt. Inom kort har fadern också observerat kvinnan, Mona. Och mer än så. Ganska snart är hon Nuirs styvmor. Under en vistelse i Schweiz försvinner fadern mystiskt i närvaro av en okänd kvinna.
Mona, Nuir och familjens advokat söker frenetiskt efter sanningen om försvinnandet. Men livet går vidare ändå. Åren går medan Nuir utbildar sig och följer den plan fadern hade för honom. Han grubblar mycket över den okända kvinnan och i vilken relation hon hade till fadern. Så småningom får han anledning att också ifrågasätta sitt eget ursprung. I slutet av romanen återvänder han till Kairo och de människor som kände honom och hans familj. Nuir känner ett välbefinnande och en känsla av hemma. Analys av ett försvinnande är en vackert skriven roman. Hisham Matar, libysk/brittisk författare född 1970, är skicklig på att antyda saker och få mycket mer sagt än om han lämnat en detaljerad beskrivning. Sorg, saknad och stor kärlek och en viss rivalitet är det han känner inför fadern och hans öde. Och Nuir vet att han aldrig kan fylla upp faderns kostym. Jo, fysikt, men inte för övrigt. Fadern var en ovanligt modig motståndsman som aldrig förlorade sin värdighet. Han var dessutom en vacker kvinnokarl. Mycket av det Hisham Matar skriver om i sina böcker är självupplevt.
Men han betonar att det inte är några biografier. Hans egen far försvann 1990 och har sedan inte hörts av. Med undantag för ett brev utsmugglat från ett fängelse i mitten av 1990-talet.