skip to main |
skip to sidebar
I Entusiastiska essäer av Jan Erik Vold finns ett avsitt med rubriken
Det går an att leva i vardagen också.
Om Olav H. Hauge och hans förhållande till tingen.
Jan Erik Vold berättar om hur OHH går från en traditionell, centrallyrisk romantisk tradition till att bli modernist -
både till form och innehåll. OHH skriver kortare, avskalade s. k. tingdikter.
På 60 - talet "stred" traditionalister och modernister om honom.
Båda sidor ansåg att han hörde till deras läger.
OHH debuterade 1946 med Glör i aska. I tjugo års tid verkar han som poet med en diktsamling vart femte år. Den sista är Dropar i austavind, 1966.
Den äldre OHH har lämnat det centrallyriska; drömmarna och visionerna.
Han är mera harmonisk och nöjd med att leva sitt liv i närhet till och överensstämmelse med naturen och tingen.
Tingdikterna är kortare och innehåller både humor och ironi. OHH har lärt av de kinesiska diktarna. Hans tematik är splittrad i mindre enheter.
"Inte hur världen är, är det mystiska, men att den är" säger språkfilosofen Ludwig Wittgenstein och det kan gälla för OHH också.
Han beskriver sina ting och låter läsaren tolka.
Sinnesstämning kontra landskap går igenom OHH:s hela författarskap säger Jan - Erik Vold. Vi ser det vi ser på grund av hur vi har det.
"Og snoen kom og klædde skogane i kvitt.
Eg tykte det var sorgi, for eg ser berre mit."
Vemodsdraget följer OHH genom livet och dikten.
15 februari. Dagens namn är Sigfrid.
På en förfrågan från den hedniske Olof Skötkonung till kung Mildred i England på 1000 - talet om en kristen lärare skickade kung Mildred ärkebiskopen
Sigfrid av York.
Sigfrid slog läger i Värend och döpte svenskar vid
S:t Sigfrids källa vid det blivande Växjö.
Kung Olof kallade Sigfrid till Husaby i Västergötland där han själv befann sig. Sigfrid satte sina systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman att sköta verksamheten i Värend medan han själv åkte till Husaby.
När han kom tillbaka fanns inte systersönerna. Men han fann till slut deras avhuggna huvuden i en tunna som sänkts i Helgasjön. Smålänningarna hade dödat dem för att komma åt silverkalkar och patener
Kung Olof skyndade till och lade tunga skatter på folket i Värend och skänkte egendomar till Växjö kyrka.
De tre avhuggna huvudena finns sedan dess i Växjö domkapitels sigill. Sankt Sigfrids helgonattribut är biskopsdräkten och karet med de tre avhuggna huvudena.
Alla uppgifter är något osäkra. Läs mer på WIKIPEDIA
Siffer är en äldre dialektal form av Sigfrid.
Claes Hylinger var den förste svenske författare som Olav H. Hauge talade med. I sin bok Färdaminnen. Bland norska diktare, fiskare och bönder berättar Claes Hylinger om sin vistelse hos den då sextiotvåårige, spänstige norske poeten Olav H. Hauge i Ulvik vid Hardangerfjorden. Han föreläser om kinesisk och japansk lyrik; om Wergeland som enligt Hauge är den mest geniale författaren i den här delen av världen. Svenske Vilhelm Ekelund beundrar han . Och Tegnér!
"Ein stor diktar!" Vilket är precis vad Hylinger tycker om Hauge.
Hans E. Kinck, den store författaren från västlandet, stod alltid i Hamsuns skugga men är enligt Hauge en större författare.
Under några dagar i början av juni vandrar de två omkring, njuter av den vidunderliga utsikten och de blommande äppelträden, äter fläsk, dricker Hauges hembryggda cider och Östgöta Sädesbrännvin som Hylinger medfört och talar om litteratur. Då och då kommer ett barn springande och lämnar eller lånar något ur Hauges stora bibliotek. Ulvik saknar bibliotek.
Och någonstans väntar en katt.
Katten sit
i tunet
når du kjem.
Snakk litt med katten.
Det er han som er varest i garden
Olav H. Hauge, 1908 -1994, bodde hela sitt liv på Ulvik vid Hardangerfjorden. Förutom några år som han tillbringade på mentalsjukhuset Valen med diagnosen schizofreni.
Han hörde röster och hade svår tinnitus. Tiden på sjukhuset minns han som vilsam. Även när han satt på avdelning D - stormavdelningen. Där träffde han enligt egen utsago många stora profeter. Han fick elchocker men undkom lobotomi.
Han skrev dagbok i 70 år - utan tanke på någon läsare mer än han själv.
Olav Hauge utbildade sig till trädgårdsmästare men det var inget han egentligen ville syssla med.
Hauge var en man med bestämda principer vilket inte betydde att han inte satte sig över dem om det föll honom in.
Tidningsläsning ogillade han, men icke förty prenumerarade han ibland. Intellektuella akademiker från överklassen tillhörde fiendesidan och var bara skräp i jämförelse med den enkle bonden som levde på det gården producerade.
Men det var väldigt roligt att diskutera med akademiker.
Och de som älskade Hauges lyrik allra mest var kvinnliga akademiker!
Vid 66 års ålder gifte han sig med textilkonstnärinnan Bodil Cappelen. De hade brevväxlat i många år och hon skilde sig och återtog sitt flicknamn för Hauges skull.
"Hon är det bästa som hänt mig", sade han.
"Vem frågar efter vägen när man har sådan vind?" skriver han i en dikt.
Vinden är ett återkommande motiv i Hauges dikter liksom vardagliga ting som en sågbock, en lie eller för den delen en katt.
Hauge debuterade 1946 med Glör i oska. 1962 var han en erkänd poet och fick ett statligt arbetsstipendium. Det publika genombrottet kom först 1966 med
Dropar i Austavind. Han fick sedan vänja sig vid att det kom både brev och besök. (Telefon hade han aldrig.) Ensamheten - den dyrbaraste lyxen - fick han ge avkall på och någon gång företog han till och med en resa.
Redan som tonåring blev han en kräsen storläsare.
Bibeln var en kraftfull inspirationskälla för Hauge
Vilhelm Ekelund höll Hauge mycket högt och Strindbergs Ensam var helt i hans smak.
I övrigt kände han väl till kinesisk och persisk lyrik och beundrade Swedenborg och Baudelaire. Bondeledarna Ho Chi Minh och Mao hyllade Hauge. De skrev ju också lyrik. (Men partier och kollektiv var han negativ till.)
Carl - Göran Ekerwald har skrivit en biografi om den egensinnige, märklige Olav H. Hauge och hans diktning, Det stora självporträttet.
Dikterna är ett destillat av dagböckerna säger Ekerwald, som uppenbarligen är mycket fascinerad av sitt ämne utan att för den skull bortse från avigsidorna.
De 84 dagböckerna, som gavs ut i fem band år 2000, är det stora självporträttet.
De är unika i Norden på grund av sitt tankedjup och den fortlöpande självanalysen.
Ekerwalds bok kom ut 2011 på Carlssons förlag.
Använd inte sandpapper
Använd inte sandpapper där en säker kniv skurit
räta inte ut skidspåret som bar dig tryggt över topparna,
ta inte tillbaka ord som en gång är sagda.
Ord är dynamit och verkar både på djupet och höjden,
i den spricka de slog
kan grundvattnet stiga.
Låt mig göra som tordyveln
Sorgerna lägger sig över mig
och trycker ner mig i ett varmt bo.
Låt mig ändå röra på mig,
pröva krafterna, lätta på torvorna -
låt mig göra som tordyveln
när den en vårdag gräver sig ut ur komposten.
Lien
Jag är så gammal
att jag håller mig till lie.
Stilla sjunger den i gräset
och tankarna kan gå.
Det gör inte ont heller,
säger gräset,
att falla för lie.
Det jag minns bäst
Det jag minns bäst från barndomen,
är vinden.
Nu finns ingen vind kvar.
Ingen vind
och inga fåglar,
hur ska det gå?
Olav H. Hauge Ur diktsamlingen Använd inte sandpapper sammanställd och med förord av Christina Hellman.
Bara du finns (Massolit förlag) är
Jenny Holmbergs debutroman.
Jenny är journalist och teolog, född 1982.
Romanen handlar om människor och deras hemligheter; det de brottas med och det som finns under ytan.
Anna är högstadielärare, mamma till Benjamin som är tio år och mobbad i skolan. Olle bor i England sedan tio år. Han har en lika aningslös som eftergiven flickvän som är hans livboj i tillvaron. Det förflutna plågar honom.
Nike är en av Annas elever. Han driver runt och lånar husrum där han kan. Gunilla, hans alkoholiserade mamma, har misshandlat honom alltsedan han var liten.
Det finns flera väl dolda hemligheter i den här romanen som har ett kristet anslag. Det finns en myckenhet smärta i boken men det handlar också mycket om försoning.
Människor kan göra varandra mycket ont. Men lika ofta kan de vara varandra till hjälp och stöd. Människorna i boken skildras med värme och empati.
Bara du finns är en välskriven debut. Epilogen anknyter till prologen och ramar in berättelsen. Allt får inte sin förklaring - men när får det det? Alla dåliga relationer blir inte bra. Men så är det ju sällan i livet.
Kanske kunde man ibland strukit ner en smula. Men det är en marginell anmärkning.
Det ska bli intressant att läsa nästa roman signerad Jenny Holmberg.
I Entusiastiska essäer av Jan Erik Vold finns ett avsitt med rubriken
Inlägg
