torsdag 20 oktober 2011

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Nu har den kommit - äntligen!
Den var verkligen inte lätt att få tag i.
Och tid tog det. Jag talar om Edith Sitwell, Taken care of. An Autobiography. Lätt gulnad och med slitet omslag. Men ren.
Det var Ingrid som satte mig på Sitwell-spåret.
Jag gillar eccentriska damer och tänker bli en sådan själv vad det lider...


Edith Sitwell har också fått ett rejält kapitel i
Johan Hakelius´Ladies

Måltiden - en gestaltning av mänskliga värden

Idag är det Måltidens dag. Dagens understreckare är en jätteintressant artikel av Richard Tellström, lektor i måltidskunskap vid Örebro universitet och Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Han säger att maten är så mycket mer än bara bränsle för kroppen. Måltiden är en kulturyttring. Han föreslår att böcker om mat flyttas från avdelning Q (ekonomi och näringsliv) till avdelningen I (konst och musik) på biblioteket. Det tål att tänka på och skulle få oss att betrakta maten ur en annan synvinkel. Mat är mycket mer än just mat. Richard Tellström menar också att klimatfrågan kommer att tvinga oss till en mathållning som gynnar mänsklighetens överlevnad i stället för vår egen. Gastronomikritiker efterlyses. "Kritikern kan skapa en vidgad förståelse genom att sätt fokus på måltiden som ett av mänsklighetens äldsta kulturella uttryck". Det finns stora och outforskade frågor om måltiden som mänskligt kulturarv och som urvalsfaktor i vår evolution. Läs hela artikeln HÄR

Bilden: Stilleben mit Hummer av den holländske konstnären Pieter Claesz (1597 - 1661)

tisdag 18 oktober 2011

Bolaget Kennedy & Kennedy

"Vi tolererar inga förlorare" är titeln på Britt - Marie Mattssons nya roman.
Ja, för det står uttryckligen att det är en roman. Och den handlar om familjen Kennedy och uppbyggnaden av den märkliga klanen.
Förord - som är någon sorts programförklaring - finns liksom litteraturförteckning. Det kunde lika gärna funnits med ett personregister.
Britt - Marie Mattsson är inte ute efter en omvärdering av den mäktiga familjen som alltsedan 1952 alltid har haft någon representant i kongressen.
"Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva.
Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar.
Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.
Hon var mycket sträng i sin katolska religiositet och krävde att alla barnen valde fruar och män som också var katoliker.
Joe hade en speciell relation till dottern Kathleen, kallad Kick. Hon kunde ta sig friheter och hade ett avspänt förhållande till honom.

Rose hade också en svaghet. Det var den lilla föräldralösa flicka som Rose funnit på ett sjukhus och tagit under sitt beskydd. Missie kallades hon och var en favorit i hela familjen. Rose kunde till och med krama om henne!
Efter en lite trevande start när jag tyckte att det blev för mycket av faktaredovisning tar sig berättelsen och ganska snart hade jag glömt dagens pensum och dragits med av författarens egen fascination av den dramatiska familjen Kennedy. Britt - Marie Mattson skriver rappt och ledigt och hon lyckas få ihop alla trådar.
Men jag förstår om kritiker kan få problem med den här romanen.
Faktion kallas det väl.
Det kommer ytterligare två böcker om klanen Kennedy under hösten och i våras kunde man se en TV-dokumentär.

Nobelpriset ifrågasatt

Zooma in dagens Berglin

söndag 16 oktober 2011

Kära Hjalle

Minnesbiblioteket

"En av de uppgifter som Gustaf III 1786 gav sin nyinrättade akademi var att varje år låta en av ledamöterna författa en minnesteckning över någon bemärkt svensk.

Fullgörandet av den uppgiften har genom seklerna resulterat i en stor mängd biografiska och historiska texter, författade av några av landets främsta skribenter. För att göra dessa ofta högintressanta verk tillgängliga för en bredare publik har Svenska Akademien beslutat återutge några av de bästa i en skriftserie med titeln ”Minnesbiblioteket”. Redaktör för serien är akademiledamoten Lotta Lotass.Minnesbiblioteket utges i samarbete med Bokförlaget Atlantis."

Bo Bergman var väl skickad att skriva en minnesteckning av Hjalmar Söderberg. De föddes båda 1869, gick i samma skola och blev nära vänner genom hela livet. Något de också hade gemensamt var en känsla av ensamhet och saknad.

Men Hjalmar Söderberg var prosaist och Bo Bergman mest känd som lyriker.
Den förres liv blev ganska stormigt med ett olyckligt äktenskap och alkoholism
Ett nytt äktenskap förde honom till Köpenhamn och det var där han dog 1941 i en ockuperad stad.

Bo Bergman skriver om vännens romaner, hans influenser; hatet mot kristendomen; kärleken till sanningen och enkelheten. Han beundrar sin vän, men är alls inte blind för bristerna. Varken de personliga eller litterära.
Minnesskriften kom ut 1950 första gången och det är en mycket god idé att ge ut den igen i något moderniserad form. Lotte Lotass har skrivit ett läsvärt förord.

lördag 15 oktober 2011

Inför Strindbergsåret 2012















Olof Lagercrants bok om Strindberg har nu kommi pocketversion i Bonniers klassikerserie
Den innehåller dessutom Lagercrantz Eftertankar om
Strindberg.


I januari 2012 kommer pocketutgåvan av En dåres försvarstal.
I väntan på den kan man lyssna till Per Myrbergs inlevelsefulla inläsning.

Och läsa Lena Einhorns alldeles utmärkta nyutkomna roman Siri