skip to main |
skip to sidebar
Jag försöker alltid komma ihåg att lyssna på STIL med Susanne Ljung i P1. Fredagar kl 10.03 med två repriser.
Vad ligger bakom våra val av kläder och accessoarer? Och vad vill vi uttrycka?
Vi påverkas av en mängd olika faktorer och vissa människor framträder som stilbildare och trendskapare.
Kläder och mode sätts in i ett historiskt sammanhang i Stil.
I fredags berättades det om Rita de Acosta Lydig som föddes 1875 och dog 1929.
Hon var stilbildare för den gränslösa konsumtionen och slutade naturligtvis med konkurs. Hon beskriv som mycket vacker och hennes hud hade en självlysande blekhet.
Rita Lydig nöjde sig inte med något annat än det bästa. Hon ville leva ett liv i skönhet och perfektion och hon klädde till och med upp sin mans älskarinna!
1910 gjorde Rita Lydig skandal på Operan genom att komma i en klänning som lämnade ryggen bar. Och Rita Lydig visste att göra entré.
Giacomo Puccini tappade både vett och sans.
Paula von Wachenfeldt från Centrum för modevetenskap vid Stockholms universitet var veckans gäst.
Giovanni Boldini målade den vackra bilden av Rita Lydig. Den finns på Library of Congress
liksom Gertrud K. Sebiers foto av världens mest berömda rygg.
"En orange påse från Sainsbury´s svepte för fulla segel längs med den mörka trottoaren. Med putande mage och handtagen i vädret svassade den fram som en viktoriansk herre ute på söndagspromenad, passerade en trädgårdsgrind och följde den låga stenmuren tills en plötslig vindfläkt knuffade till den, lyfte tjockisen från marken och vräkte den rakt i sidan på en vit skåpbil. Tömd på luft skrynklades påsen ihop på marken och slog sig mjukt till ro under skåpbilens bakhjul" Så inleder Denise Mina I midnattens stillhet, den första romanen med kriminalinspektör Alex Morrow som huvudperson. I skåpbilen sitter tre män på rad - tre låtsassoldater som sedan presenteras för läsaren. Deras skumma avsikter avslöjas också. Hela det planerade företaget verkar milt sagt skakigt.
Över till den Orange Sainsbury´s - påsen igen.
"Den lamslagna plastpåsen som fastnat under skåpbilens bakhjul kvicknade till. När vinden drog in under bilen fylldes påsens ena hörn så att den slet sig fri och gled fram under karossen. På den breda tomma gatan kom påsen på fötter, genomförde en elegant hjulning tvärs över gatan mot huset och fick fart i det starka vinddraget i hörnet. Den steg tre meter upp i luften som en ballong, en orange måne, högre och högre upp tills den seglade iväg uton synhåll från skåpbilen, runt hörnet till husets andra sida och tvärs över taket på en blå Vauxhall Vectra"
I den blå Vauxhall Vectran sitter två andra unga män inte heller de helt fläckfria.
Inspektör Alex Morrow är inte speciellt omtyckt på Strathclydestationen; hon är frispråkig, hon svär och är alltför tvär och kantig. Och hon är kvinna. Och skicklig
Getingsommar är den andra romanen om Alex Morrow i Glasgow.
Bilden är lånad från rollesatelje.blogspot.se
September
Stjärnstrålande september, hur jag jämt har älskat dig,
när du sänkt din djupa tystnad över skogarna och mig!
Allting tiger då i drömmar om den sommar som har gått,
och kring skärens hällar ligger havet stilla silvergrått.
Då och då dess svaga dyning som en suck i natten hörs,
men för övrigt ej ett grässtrå, ej ett blad, en vinge rörs.
Och när över mörka granar månen synes sakta gå,
glans av pärlemor då vattnet, skogarna och bergen få.
Daniel Fallström
Daniel Fallström föddes 1858 i Gävle (jag som alltid trott att han var skåning! Det är något med namnet...).
Han blev skådespelare, journalist och författare.
Hans lyrik blev tonsatt av så skilda tonsättare som Hugo Alfvén, Wilhelm Peterson - Berger, Oskar Merikanto och Fred Winter.
Han var mycket omtyckt som deklamatör (särskilt av kvinnor) och han arbetade även någon tid med Ernst Rolf.
Daniel Fallström skrev ochså noveller och hans Stockholmsskildringar var mycket omtyckta.
1937 dog han.
"Människan sitter vid Diktens port". Så börjar det första bidraget av många till större delen nyskrivna aldrig tidigare publicerade texter av kända författare i Vägen till Bokrike, en antologi som gavs ut 1957 till BFB:s 10- årsjubileum. "Bonniers folkbibliotek var en del av Bonniers förlagsverksamhet som inriktade sig på att ge ut serier med billiga böcker. Bonniers folkbibliotek startades på 1940-talet, inspirerat av veckotidningen Folket i Bilds stora framgångar med sin bokserie med billighetsböcker." Heter det på Wikipedia. Några av de bidragande författarna: P A Fogelström, Nils Ferlin, Ernest Hemingway, Hammond Innes, Sten Bergman, John Steinbeck, Harry Martinson, C S Forester, Artur Lundkvist, m. fl.
Konstnären Eric Palmquist har gjort omslag och vinjett.
Den inbundna boken kostade 5:30; häftad 3:30
Det var relativt länge sedan jag läste något av Denise Mina, en av de allra bästa deckarförfattarna just nu. Garnethilltrilogin läste jag och tyckte väldigt mycket om.
Död i Garnethill, den första boken i serien, fick hon John Creasey Award för. Getingsommar tilldrar sig som vanligt i Glasgow. Huvudperson är kriminalinspektören Alex Morrow som har att utreda det besinningslösa mordet på en ung kvinna med mycket pengar och ett hemligt liv. Hon är också gravid med tvillingar i fjärde månaden. Alex Morrow har problem i sin egen familj och hon har ett styvt arbete med männen på Strathclydestationen.
Det mest utmärkande för Denise Mina är hennes medkänsla och medvetenheten om klasskillnaderna i samhället. Flickors/kvinnors utsatthet är ett annat tema och hur det är att vara oälskad som barn.
Det psykologiska spelet mellan människor skildras lyhört.
Getingsommar är välskriven, väl översatt av Boel Unnerstad och mycket spännande. Jag hade svårt att släppa den.
Den första boken med Alex Morrow som huvudperson kom 2009 och heter
I midnattens stillhet. Den ska jag läsa nu.
Nu är Boktjuven (Markus Zusak) äntligen slut. Och jag saknar den inte.
Den sista fjärdedelen engagerade mer än de första 450 sidorna.
Men berättelsen är rörig, splittrad och yvig. Alla rubriker distraherar och den oroliga layouten splittrar. Formen suger åt sig energin på innehållets bekostnad.
Döden skall vara den allvetande berättaren, men han (?) är förbluffande illa informerad. Dessutom tyckte jag att han är skvallrig, elak och småsint.
Han saknar resning, helt enkelt. Och det stör mig.
Men Boktjuven handlar om ordens makt; om böcker, läsning och skrivande.
Flera små människor i fattiga omständigheter på Himmelstrasse i München under några hemska krigsår förtjänar vår beundran. Min specielle favorit i boken är Liesel Memingers (Boktjuvens) fosterfar, Hans Habermann - en storslagen människa som aldrig förlorar sin integritet.
Liesel Meminger har också en trofast vän i skolkamraten Rudy Steiner. Den tyske juden, Max Vandenberg, som får bo i familjen Habermanns källare, kommer också att få stor betydelse för Liesel. Och borgmästarens olyckliga hustru Ilsa, som gjort lidandet till en triumf, upplåter hela sitt bibliotek åt Liesel. Ja, det är de små, tappra vardagsmänniskorna som dröjer sig kvar.
Återstår att höra vad bokcirkelns övriga deltagare har att säga om Boktjuven.
Döden gillar förresten inte idén med lien...
Inlägg
