Thomas Nydahl revisited

Äntligen ett reafynd! Alla de andra som också skrev av Thomas Nydahl.
Essäer och samtal är undertiteln. Titelessän handlar om V. S. Naipaul och hans undersökning av läsandet i sitt tidiga vuxenliv.
En del essäer och en del dagboksanteckningar. Alltid med samma personliga anslag och vackra språk. Och alltid lika intresseväckande.
Husgudarna är Imre Kertész, Thomas Bernhard, Witold Gombrowicz, Marguerite Duras och säkert många andra, men det är författare som ofta citeras. Man häpnar över Thomas Nydahls oerhörda beläsenhet. Många författaare har han dessutom träffat under sina resor. I en text reflekterar Thomas Nydahl över kvinnoporträtten i Christine Falkenlands romaner. Jenny Diski resenären som sjunker in i vitheten, Karin Stensdotters franska liv och författarskap, Nina Bourarouis kamp mot de onda tankarna får också varsin essä.

Skrivandets portar

Samtalsessäer kallar Thomas Nydahl sina artiklar i Skrivandets portar. Litterära samtal med tio kvinnliga författare. Mestadels är de nordiska.
Det börjar med att Thomas Nydahl läser igenom hela författarskap. Sedan formulerar han frågor och tankar och skickar till respektive författare. Svaren bakar han sedan in i sina texter som då blir till dessa samtalsessäer. De är ofta för långa för att antas av litterära tidskrifter utan måste kortas ner.
Essäerna finns i sin helhet samlade i Skrivandets portar. Artéa förlag AB. 2006
Anne-Marie Berglund - av någon kallad den största svenska arbetarförfattaren! - är en gammal vän till Thomas Nydahl. Gabriela Melinescu liknas vid en litteraturens Chagall.
Agneta Pleijels böcker bestäms inte av särskilda teman utan mera av en förnimmelse av musik. Nina Malinovski tror på förändringar, alltid förändringar medan kärleken och döden är konstanta faktorer för Pia Tafdrup. Birgitta Boucht, Ida Jessen, Agneta Klingspor och Suzanne Brøgger finns också med.
Intressanta introduktioner till författarskap, lärorikt och njutbart på ett vackert språk.
Och - som alltid med Thomas Nydahl - personligt.

I skuggan av Lurebergen

Det är lätt att känna igen deckarförfattaren Pierre Magnans landskap och människor när man läser Jean Gionots (1895- 1970) Kullen, som skrevs 1928 och översattes till svenska 2010.
Båda författarna är födda i Manosque i Provence.
Båda skildrar småbyar i skuggan av Lurebergben i Provence. Människorna är kärva och tystlåtna; präglade av landskapet ; ofta vidskepliga, traditionsbundna och misstänksamma mot omvärlden. De är beroende av vädrets makter och lever i samklang med naturen.
I Jean Gionots självbiografiska roman Kullen har naturen vänt sig mot människorna. De drabbas av torka, skogsbrand och övernaturliga fenomen. Tillsammans kämpar de en utdragen kamp och vinner den matchen. Men det kommer flera...
Språket är kärnfullt - ibland rentav grovkornigt - målande och expressivt.
Kullen igår i en trilogi med namnet Pan (efter skogsguden). Sista delen, Vårvinden, kom på svenska 2000. När kommer del två?

Åtta deckare av Pierre Magnan och med kriminalkommissarie Laviolette i huvudrollen har översatts till svenska. Dessutom kom den självbiografiska roman Kyndelälskaren: en barndom i Provence 2009

" Wår lärda Skalde-Fru"

Det våra för Sophia Elisabeth Brenner, 1659 - 1730, stormaktstidens ironiska Minerva.

I en understreckare presenteras en antologi med titeln Wår lärda Skalde - Fru. Sophia Elisabeth Brenner och hennes tid.
Man blir rejält nyfiken på kvinnan som var så duktig på latin, skrev så många tillfällighetsdikter, var så känd utomlands, födde så många barn och hade en så solidarisk man som stöttade henne i allt. Hon var den första feministen och den första kvinnliga diktaren i Sverige.
De tre redaktörerna från Språk - och Litteraturcentrum i Lund är: Valborg Lindgärde, Arne Jönsson och Elisabet Göransson. Skåneförlaget.

Redan 1996 kom Carina Burmans uppmärksammade roman Den tionde sånggudinnan som lyfte fram Sophia Elisabeth Brenner, Sveriges Sapho .

2009 kom Samlade dikter 1: Poetiske dikter. 1713. Utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.

I Nordisk kvinnolitteraturhistoria får SEB stort utrymme. I Den svenska litteraturen (red. Lars Lönnroth och Sven Delblanc) blir det 1/2 sida.


Sophia Elisabeth Brenner - pionjär bland kvinnliga intellektuella - en tidigare understreckare.

Därför bloggar jag

Lyrans Noblesser uppmanar oss denna vecka att i tre punkter berätta om vårt läsande/bloggande.
Bra idé! Man får tänka efter och det är nyttigt. Jag har kommit fram till följande:

1. Jag bloggar för att jag gillar att läsa (se och höra) och att formulera mig om det jag läst,
(sett och hört). Det fördjupar upplevelsen.

2. A ROOM OF MY OWN är min läsdagbok som jag gärna delar med intresserade.
Och jag uppskattar kommentarer.

3. Jag tycker att det är otroligt roligt med alla lästips man får från andra bloggare.
Jag vidgar mina vyer och fortbildar mig genom bloggandet.

Såpa och dagbok från 1000-talets Japan

Två skrivande hovdamer i Heian (senare Kyoto) på 1000-talet, Murasaki Shikibu och Sei Shonagon presenterades igår på biblioteket i Broby med anknytning till Ljusinstallation III. Kuddböcker och lysande hjältar var titeln på kultur- och bibliotekschef Maria Ehrenbergs inspirerande presentation i ord och bild. (With a little help from her Japanese friends, förstås.) 1000-talet var Japans guldålder och det var under denna tid som samurajväsendet växte fram. Man talade kinesiska men kvinnorna skrev på ett språk som sedan blev japanska.
The Tale of Genji sägs vara världens första roman. Murasaki Shikibu hade fått en gedigen uppfostran av sin far och hon skriver en roman i 54 kapitel som fortfarande känns levande. Händelserna och förvecklingarna i The Tale of Genji skulle hedra vilken modern såpa som helst.

The Pillowbook är mest lik en dagbok med skarpsynta iakttagelser, tankar och reflektioner över livet. Sei Shonagon listar saker hon tycker om, saker som hon inte tycker om, det värsta hon vet och det bästa hon vet, o. dyl. Man kan skratta, gråta och känna igen sig. Språket är mer förfinat, elegant och exakt än Murasakis, men det är ju skillnad på roman och dagbok.
Gemensamt för båda är att de lyriska skildringarna av naturen.
Och visst var båda hovdamer under samma tid men de var inte goda vänner precis.
Murasaki Shikibu skriver surt om Sei Shonagon i den Dagbok som tack vare Ellerströms förlag och översättaren Vibeke Emond nu finns på svenska. Sei Shonagon hade höga tankar om sig själv och tog stor plats när hon väl blivit varm i kläderna vid hovet.
Om man är intresserad av att veta mer om hovlivet i Heian kan man läsa
The World of the Shining Prince: Court Life in Ancien Japan av Ivan Morris.


.

Utrensning

Sofi Oksanen finsk-estnisk författare född 1977 fick sitt stora genombrott med den tredje romanen, Utrensning. I rask följd fick hon Finlandiapriset - Finlands motsvarighet till Augustpriset - Runebergspriset och 2010 Nordiska Rådets litteraturpris.
De två tidigare romanerna är Stalins kossor 2007 och Baby Jane 2008. Och de gick inte heller spårlöst förbi.
Utrensning handlar om estnisk 1900-talshistoria sådan den tedde sig för befolkningen på den estniska landsbygden. Metoderna var desamma antingen nazister eller kommunister styrde.
Och hur skulle den enkla människan förhålla sig för att rädda livet? Vem kunde man lita på?
"Där det finns väggar där finns det öron".
Perspektivet är kvinnligt. Huvupersonerna är två: Aliide och Zara med en generation emellan.
Bilden av Aliide är mångfacetterad och den växer fram så sakteliga. Hon är en överlevare som är kapabel till mycket. Hon och systern är rivaler om samme man. Aliide har i hela sitt liv stått tillbaka för sin vackra, duktiga syster. Och sådant sätter sina spår.
Så småningom gifter sig Aliide med partifunktionären Martin vilket är det mest politiskt
korrekta just då i alla fall. Och sedan har de ju varandra och Lenin och Stalin.

Unga Zara från Vladivostok längtar efter ett annorlunda liv och ger sig till Tyskland, men blir ett offer för människohandel och får arbetsnamnet Natasja. Aliide och Zara kommer från helt olika världsdelar och förhållanden, men deras vägar kommer stråla samman.
Tidsperspektiv och synvinkel skiftar genom hela romanen. Läsaren lägger pussel. Det är hemskt, rått, realistiskt, lärorikt och thrillerartat.

Intressant är också bilden av vardagligt liv. Aliide lagar surgräddspaj; hon lägger in vintersallad och bakar bröd av surdegsrot som sedan gräddas i ugn eldad med björkved.
Aliide kan också växter och örter och vet vad man kan göra med dem. Sina händer smörjer hon med gåsfett. Det bör man göra flera gånger om dagen om det ska ha någon verkan.

Utrensning är en mycket bra roman. Jag hade avsatt ganska lång tid åt den, men det blev
mera av sträckläsning. Sofi Oksanen är en värdig mottagare av alla möjliga litterära priser.