I senaste numret (november) av Allt om trädgård finns en mängd bilder på japanska lönnar som är tagna på Ulriksdal på Kivik; det presenteras nya sorters blåregn och tulpanlökar.
(Blåregn är för mig evigt förknippat med en deckare av Pierre Magnan, Skuggspel, där en gravt handikappad kvinna ligger ensam i sitt hus om natten och hör blåregnet rassla på väggen medan hon väntar på den mördare hon vet ska komma. Och han kommer...)
En lista måste-ha-böcker med anknytning till trädgård, rådjursnät som appliceras med G-pinnar (? tydligen något man bör känna till), grönsakssvarv, fågelautomat (från Danmark) och underbara helfodrade lila stövlar som heter Greta från Muckboot . De håller värmen upp till 17 minusgrader. Vad man ska ta sig till därefter får man inte veta. Man ska antagligen gå in. Vidare finns det en
frågespalt; läckert av Renée Voltaire samt tips om hur man bygger om carporten till orangeri.
Redaktionschefen Viveka Ljungström gräver fiktiva rabatter i fåtöljen till de fiktiva vårbina.
Allt om trädgård är en glad, lite plottrig, praktisk och jordnära tidskrift med många annonser.
Den är inte så tjusig som Trädgårdsliv men innehåller mera för hobbyträdgårdsmästaren och betingar ungefär samma pris. Tidskrifterna kompletterar varandra skulle man kunna säga.
söndag 17 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
Nytt nummer av Trädgårdsliv
Trädgårdsliv är en vacker tidskrift vars främsta styrka är den höga kvaliteten på papperet och de fantastiska bilderna. Därmed inte sagt att det inte är roligt att läsa om Simon Irving, slottsträdgårdsmästare på Läckö eller trädgårdar i Rio de Janeiro.
En picknick i äppellunden så vackert, så gott och - alldeles utan människor.
Gult är gult och inte fult. Om man åker till Danmark och köper en fågelmatare kan man aptera den på en petflaska och så har man en praktisk foderautomat.
I linneskåpet kan man ha en lavendelpåse i linne med Josef Frank-mönster.
Klädd i rött och guld - hösten som ett stort kalas med fyrverkerier - är ett kapitel ur Sanna Töringes och Eva Lies fina bok, Trädgårdsvinter.
Till och med annonserna är vackra i Trädgårdsliv.
Nästa nummer av Trädgårdsliv kommer ut 22 mars 2011! Då är det vår!
En picknick i äppellunden så vackert, så gott och - alldeles utan människor.
Gult är gult och inte fult. Om man åker till Danmark och köper en fågelmatare kan man aptera den på en petflaska och så har man en praktisk foderautomat.
I linneskåpet kan man ha en lavendelpåse i linne med Josef Frank-mönster.
Klädd i rött och guld - hösten som ett stort kalas med fyrverkerier - är ett kapitel ur Sanna Töringes och Eva Lies fina bok, Trädgårdsvinter.
Till och med annonserna är vackra i Trädgårdsliv.
Nästa nummer av Trädgårdsliv kommer ut 22 mars 2011! Då är det vår!
Etiketter:
Allt om trädgård,
Tidskrifter,
Trädgårdsliv
Äntligen kom den och jag fick rå om den
Obs! Amor med sina pilar! Karlshamns museum
Motiv som återfinns på blekingska hängkläden
Yllebroderier. Berättande folkkonst från Norden. Red.: Annhelén Olsson.
Fotograf Lucas Gölén. Hemslöjdens förlag.
Ett gediget arbete. Så vackert. Och det handlar också om gediget arbete - främst från Skåne - men även från Blekinge, Gotland, Halland och övriga Norden.
Barbro Nyberg från Kristianstad skriver om yllebroderier i privat ägo.
Annhelén Olsson frågar sig vem som sydde blommorna och berättar hur det är med yllebroderiet idag. Ingela Fredell berättar om folkkonsten som målas med ylle och Kari-Ann Pedersen på Norsk folkemuseum i Oslo påstår att det är stygnen som skapar helheten.
Hanne Frøsig Dalgaard berättar om yllebroderiet på de danska öarna.
Det handlar om dynor, kuddar, brudkuddar, täcken, kjolväskor, m.m.
Den första och enda tidigare boken om skånskt yllebroderi är Skånska yllebroderier i fria sömsätt. Den gavs ut av Ernst Fischer - damernas doktor Fischer - som bl. a.var styresman i Malmöhus läns hemslöjdsförening under många år. Den var Malmö museums årsbok 1971.
Yllebroderier är en förnämlig julklappsbok
fredag 15 oktober 2010
En fröjd för öra och öga!
Konserten igår, torsdag 14/10, på MALMÖ KONSERTHUS innehöll två sällan spelade verk och ett uruppförande.
Garden of Spaces av Einojuhani Rautavaara har bara spelats en gång tidigare. Kompositören hade varit på en utställning där en arkitekt visade hur man kan arbeta med moduler. Alltså komponerade ER ett musikstycke med notbilder som det står varje dirigent fritt att "möblera" med. På så sätt blir Garden of Spaces nytt varje gång det spelas.
Och så kom då uruppförandet, Klarinettkonsert, "Consert Fantastique" op 86 (2010) av Rolf Martinsson (från Boalt i nordöstra Skåne) i nära samarbete med Martin Fröst.
Oj,oj,oj, så skicklig han är den unge galonerade Martin Fröst med klarinetten som sitt förlängda luftrör och fingrar som lärkvingar! I programmet kallas han "bejublad solist" och det var precis så det blev. Publiken var fullständigt galen. Solisten sprang ut och in, tätt följd av den spänstiga dirigenten Shi-Yeon Sung med de uttrycksfulla händerna. Sist i loppet kom Rolf Martinsson.
Balettmusiken till Gåsmors sagor av Maurice Ravel spelas inte heller så ofta.
Och den hade förtjänat bättre än att komma efter klarinettkonserten, kan jag tycka.
Konserten sändes direkt i SR/P2.
Utmärkt presentatör var Lisa Wall
torsdag 14 oktober 2010
MUSIC & ART AROUND 14/10 kl 19.30
KLARINETTVIRTUOS Program: Einojuhani Rautavaara, Garden of spaces (2003) Rolf Martinsson: Klarinettkonsert, uruppförande (2010) Maurice Ravel: Gåsmors sagor (1910) Medverkande: Malmö SymfoniOrkester Shi-Yeon Sung, dirigent Martin Fröst, klarinett Återigen har vi nöjet att få ta del av ett nytt verk av Rolf Martinsson. Denna gång en klarinettkonsert från 2010 med den svenske världsartisten Martin Fröst som solist. Det är alltid spännande att få vara med i ett ögonblick då musikhistoria skapas. Exakt 100 år tidigare skrev Ravel Gåsmors sagor, där vi träffar Törnrosa, Skönheten och Odjuret, Tummeliten och avslutar i den förtrollade trädgården, vilket passar utmärkt eftersom vi i inledningen av konserten besökte en annan trädgård, Rautavaaras Garden of spaces, en trädgård full av ljus, mörker, skir grönska och dunkla skuggor. /Andreas Wetterlund, notbibliotekarie |
Arrangeras av Malmö SymfoniOrkester http://www.rolfmartinsson.com/ |
onsdag 13 oktober 2010
AUGUSTPRISTAGARE 2010?
Sigrid Combüchen har varit nominerad till Augustpriset i skönlitterära klassen flera gånger. Och nu är det verkligen dags.
Årets roman, Spill, är oavlåtligt engagerande och roande läsning. Kvick, humoristisk, ironisk, kunnig och med en miljöskildring som skapar stark närvarokänsla. Lund (Professorsstaden) och Stockholm rör det sig om. Nutid och 30-tal. Tidsmarkörerna är många och detaljbeskrivningen skapar bilder hos läsaren. Jag tror att författaren har haft roligt medan hon arbetat med romanen.
SC:s språkbehandling är också mycket elegant. Saknas det ord tillverkar hon ett ett.
Genom ett familjefoto får SC kontakt med en kvinna, Hedwig Langmark, som är 80 + och bor i Spanien. En brevväxling tar sin början och kommer att sträcka sig över tio år. SC är mycket intresserad av Heddas 30-tal, medan Hedda är mera intresserad av nutiden. SC ligger lågt med informationen och försöker hela tiden locka HL att berätta mera.
Under berättelsens gång får man en exempelsamling av olika kvinnoöden och hur den traditionella borgarfamiljen levde. Pappa domderade; mamma fogade sig; sönerna förväntades göra karriär och döttrarna skulle gifta sig snabbt och ståndsmässigt. Utom hemmadottern som skulle gå tillhanda, förstås.
Spill är också en metaroman. Bl. a. diskuteras undertiteln En damroman.(Georg Brandes´elaka benämning på Fru Marianne av Victoria Benedictsson.)
De litterära referenserna är många och film förekommer en hel del.
Hedda säger sig ha fått det liv hon levt genom lättja och kättja. Hon skyller inte ifrån sig. Och det är inte synd om henne. Något offer ser hon sig inte som.
Jag har heller inte läst en så friskt ursprunglig kärleksscen som den mellan Hedda och Luigi sedan jag läste första delen av Vargskinnet av Kerstin Ekman i vilken barnmorskan Hillevi Klarin överraskar sig själv och Halvorsen under en jättelik gran där de tagit skydd undan ett våldsamt regnväder.
Det tar lite tid att läsa Spill, men det är värt varenda minut. Och man känner sig så hemma med Hedda. Och Sigrid Combüchen. Och det är sakneligt när romanen är slut.
Det blir till att läsa Byron också. Den hittade jag i min egen bokhylla. Alldeles oläst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)