En smakebit på søndag

"Det var i början av juni och nätterna blev aldrig riktigt mörka. Fredrik Roos satt i bilen och såg ut över de dimmiga ängarna. Han visste att Annabelle brukade gena över dem, att hon trampat upp sina egna stigar i det höga gräset. Nora hade så klart förbjudit henne att gå där på natten, men Fredrik visste att hon brukade göra det ändå och han förstod henne. Med Noras snåla tider var varenda minut värdefull. Han hoppades att han snart skulle se sin dotter komma gående över fälten, se henne i den blå, tunna klänningen som tydligen saknades i Noras garderob. Nora hade ställt till ett jäkla liv när hon upptäckte det. Han tänkte en stund på sin fru, på hennes hetsiga temperament och oro. Hon hade alltid varit labil och ängsligt lagd. När de först träffades hade det varit nästan fascinerande, tyckte han, hur hon alltid kunde skapa skräckscenarion ur vardagliga händelser. Med åren hade fascinationen ersatts av irritation. Och nu, när han satt här i bilen, än en gång utsänd av Nora för att hämta hem Annabelle, kände han att han snart inte orkade mer."

Från sidan 8 i Anabelle av Lina Bengtsdotter.

Varje söndag anordnas en läsutmaning som går ut på att vi utan spoilers bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.

Den goda dottern

Äntligen har jag läst en kriminalroman av Karin Slaughter! Jag fastnade omedelbart och sedan blev det sträckläsning.  Miljön är Georgia; en stad vid namn Pikeville. Familjen Quinn, med den excentriske fadern advokaten Rusty i spetsen, står i centrum. Döttrarna Sam och Charlie är också advokater. För cirka trettio år sedan skakades familjen av en tragedi, som nu aktualiseras genom en tragisk skolskjutning. Förvecklingarna är många; nya vändningar överraskar hela tiden. Men linjerna är klara och tydliga och en har inga svårigheter att hänga med. Det jag tycker allra bäst om i Den goda dottern är personskildringen. Människor beskrivs precis så komplicerade som människor är. En tycker sig lära känna dem och skaffar sig favoriter och hatobjekt. Relationerna mellan systrarna och deras förhållande till den kontroversielle fadern skildras utmärkt. Rusty, som beskrivs som en liberal idealist,  försvarar sådana brottslingar som allmänheten inte tycker att det finns något försvar för. Många är hämndlystna och det drabbar så klart hela familjen. Visst förekommer det hemska scener, men de är inte så väldigt många och inte heller ägnas mer tid åt dem än nödvändigt. Jag tror att den här romanen ligger nära verkligheten. Frågor om mäns våld emot kvinnor dödsstraffets vara eller inte vara lyfts. Kvinnors benägenhet att känna skuld efter en våldtäkt drabbar även Charlie som iakttar Rustys reaktion när hon berättar. Jag tyckte mycket om den här romanen och kommer omedelbart att läsa mera av Karin Slaughter

Författare: Karin Slaughter
Titel: Den goda dottern, 2017
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Harper Collins Nordic 
T ryckår: 2017
Antal sidor: 538

Helgfrågan v. 16

Mias helgfråga är extremt lätt den här veckan. Det är jag väldig tacksam för eftersom jag hostar mig fördärvad och är täppt i bihålorna. Vädret är strålande men det är kallt. Ingen uteläsning för en klen människa, alltså. 

Men inomhus inbäddad i filtar vrålläser jag med förtjusning Den goda dottern av Karin Slaughter. Den tilldrar sig i Georgiga vilket är ett plus. Och jag gillar huvudpersonen Caroline och hennes båda vackra män. En del samhällsproblem är invävda i berättelsen vilket ju gör att romanen känns förankrad i verkligheten.

På telefonen har jag Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny. Det är alltid trevligt att göra återbesök i Three Pines i Quebec med dess originella invånare.

Den tredje boken jag har på gång är Varm mjölk av Deborah Levy. En tjugofemårig flicka reser till Spanien med sin mor som ibland har väldiga problem med sitt ena ben. Ena dagen kan hon gå; andra inte. De har fått inteckna moderns hus för att ha råd med en resa till den spanske experten, doktor Gomez. Jag litar inte riktigt på honom; han verkar vara en riktig filur. Men kanske är det så som man säger: Sådant läder ska sådan smörja ha.

Några roliga historier kan jag inte. Barnbarnen berättar visserligen Bellman - historier för mig. Men de är ibland lite långa och själva knorren glömmer jag lätt av.

Kattmänniska

Titelnovellen, Kattmänniska i novellsamlingen Kattmänniska och andra berättelser, publicerades allra först i The New Yorker. Den fick omedelbart en väldig spridning och kopplades ihop med metoo - debatten. Novellen handlar om en 20 - årig flicka, Margot,  som studerar och arbetar med att sälja godis på en kvalitetsbiograf. En kväll möter hon en 34 - årig man, Robert, som köper popcorn och gummibjörnar av henne. Han är ganska gullig på ett skogshuggaraktigt vis. Men han är lite mullig och har sluttande axlar. Margot flirtar med honom av pur tristess. Robert kommer tillbaka; han ber om hennes nummer och får det. Sedan utbryter en flitig sms - växling och en vacker dag går de på bio. Inte den film Margot skulle ha valt, men i alla fall.  Drink? undrar Robert lite halvhjärtat. Men Margot är för ung för baren Robert tänkt sig. Det blir öl på ett enklare ställe. Hon känner sig löjlig och dricker fler öl än hon egentligen tål. Efteråt i bilen hem är det hon som tar initiativet till en fortsatt samvaro. Visserligen är Roberts kyssar urdåliga, men Margot släpper inte riktigt fram det. " Hon fann sig uppslukad av en fantasi medan de kysstes, så helt och hållet sprungen ur hennes ego..."  De åker till Roberts lägenhet. Som läsare känner en att kemin inte alls stämmer. Och att det kanske också rör sig om en klasskillnad. Det framgår inte riktigt vad Robert arbetar med. Margot har gjort sig en fantasibild av honom och hur hon vill att han ska vara. Antagligen är det likadant med honom. Han blir lätt chockerad när han förstår att hon varit tillsammans med en rad män före honom. Margot brister i högt och ljudligt skratt åt hans förvåning. Det var inte bra. Ingen man vill bli skrattad åt. Margot gillar inte hans slappa mage och bara väntar på att det hela ska vara över så att hon kan åka hem. Aldrig mer vill hon se honom. När Robert dyker upp på studentbaren skyddar vännerna Margot. Robert smsar och ber om en förklaring. Vad gjorde han fel? Men han får inget svar. En intressant novell som skulle kunna diskuteras till exempel i en läsecirkel. Mycket skickligt skriven. Översatt av Amanda Svensson. Kattmänniska passar in på nr 36 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något fyrbent i titeln

Veckans topplista v. 16 – Påskekrim

Johanna vill ha tips på bra påskekrim. Den norska traditionen har sedan många år tillbaka upptagits även i Sverige. Det är kul.

1. Jag tänkte att jag äntligen skulle läsa något av Karin Slughter så jag har lånat hem Den goda dottern. Charlotte är advokat med en familjetragedi i ryggsäcken. Nu blir hon inblandad i ett fall som återuppväcker de sorgliga minnena.

2. Niklas Natt och Dag 1793 har det skrivits och talats så mycket positivt om att jag tänkte att jag äntligen skulle få den läst. Ett gammalt mystiskt mord i historisk miljö några år efter mordet på Gustav III.

3. Annabelle av Lina Bengtsdotter har länge väntat i hyllan. I lilla Gullspång försvinner en sjuttonårig flicka under mystiska omständigheter. Missing People står handfallna. Kriminalinspektör Charlie Lager från Stockholms nationella operativa avdelning beordras ut. Hon är inte speciellt pigg på uppdraget men lyder naturligtvis order.

4. Det vackra mysteriet av Louise Penny handlar om ett antal munkar som bor i ett kloster i Quebec. De bedriver sitt arbete under tystnad. När de sjunger klingar deras röster däremot som komna från himlen. Men en dag mördas körledarna och klostrets portar öppnas för den sympatiske kommissarie Gamache. Detta är åttonde boken i serien om Gamache.

5. Emelie Schepp är också en författare jag läst mycket om men aldrig av. 2016,17,18 har hon blivit årets deckarförfattare och det är ju fantastiskt.
Broder Jakob är hennes senaste titel. Den handlar i första hand om två kvinnomord där mördaren har velat få dem att se ut som sjöjungfrur och sytt ihop deras ben. Undersökningsledaren Jana Berzelius kopplar samman morden med en tidigare historia om en ung man som mördade sin familj.

En smakebit på søndag

Norstedts

"Jag hade lovat att sitta helt tyst vid bordet när Gómez bjöd min mamma på lunch- Han hade förbjudit mig att prata och bett mig att lita på hans omdöme. Han hade också sagt att någon i personalen skulle komma och hämta Rose från strandlägenheten varje dag och att jag kunde göra vad jag ville. På tisdagarna ville han att jag skulle följa med till kliniken, eftersom jag ju var min mammas närmast anhöriga. Förutom det fick jag välja själv. Han ville lära känna Rose och var verkligt fascinerad av hennes fall. Det var inte det att hon inte kunde gå som intresserade honom. Han ville veta varför hon kunde gå ibland. Det verkade vara en åkomma som mycket väl kunde vara fysisk, men man fick inte stirra sig blind på den medicinska teorin. Vad trodde jag? Jag såg Gómez som min forskningsassistent, Jag har hållit på med det här fallet i hela mitt liv och han har precis börjat. Det finns inga tydliga gränser mellan seger och nederlag när det gäller min mammas symtom. Så fort han ställer en diagnos kommer hon att generera ett nytt bara för att förvirra honom. Han verkar vara medveten om det." 

Från sidan 59 i Varm mjölk av Deborah Levy.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Våra främlingar

"Grannar är en del av livet. En del av att vara människa." säger Jan Gradvall i inledningen till novellen Våra främlingar av Lydia Davis, en Novellix - novell. Antingen kommer en själv som främling till en inbodd omgivning. Eller kommer någon annan till en samling okända grannar. Det gäller såväl villor som hyreshus. I villorna kan osämja uppstå på grund av olämpligt placerade komposthögar, kringspringande katter, felpacerade växter, rymningsbenägna hästar som trampar ner trädgårdar, hög ljudvolym, åverkan på egendom, hälsovådligt eldande i tunna nära tomtgränsen, och så vidare. Grannar i en trappuppgång behöver strängt taget aldrig se varandra om de har tillräckligt olika tider. Inte heller behöver en nödvändigtvis hälsa i hissen. Men så inträffar det saker i livet som gör att det kan bli nödvändigt att ta kontakt med en grannfrämling. Någons hund blir sjuk och matte behöver hjälp med råd och passning; ett nytt barn ska komma till världen: vem passar de äldre syskonen?, en arbetande kvinna har en sjuk man i hemmet som behöver tillsyn; kunde grannfrämlingen tänka sig? Just den här speciella behöver hjälp - situationen gör att främlingskapet åsidosätts. Plötsligt får grannen känna sig behövd; plötsligt blir grannarna mänskliga varelser som lever under ungefär samma villkor. Strängt taget är vi alla varandras grannar. Våra främlingar föder många tankar. 
Våra främlingar passar in på nr 14 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där det finns en katt.

Radioföljetongen

Nu läser Iwar Wiklander Din stund på jorden av Vilhelm Moberg som radioföljetong. Wiklanderär sedan 1993 professor i talgestaltning vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Han läser väldigt bra.
Albert Carlsson sitter på sitt hotellrum i Kalifornien och tänker tillbaka på sitt liv. Han minns sin barndom hemma i Sverige och sorgen över broderns Sigfrids död. Han tänker på sina misslyckade äktenskap. Kvinnan som blev mor till hans barn hatar honom nu. Han har i hela sitt liv varit affärsman, men det var nog ingenting han egentligen passade för.
Din stund på jorden är en av Mobergs sista romaner. Den kom 1963, fyra år efter sista delen av utvandrarserien och kan ses som en fristående fortsättning på Sista brevet till Sverige.
 

Våren 1945

Våren 1945 är titeln på en novell av Marlen Haushofer. Den handlar om kärleken mellan Susi och hennes mor Marie under krigsvåren 1945. Marie planterar penséer i balkonglådorna. Hennes man berättar för henne att det inte är någon idé. Han påpekar att hon måste lära sig att det inte är så lustigt att leva under ett krig. Sedan går han till sin nattjänstgöring och Marie och Susi kryper ihop i dubbelsängen. Susi drar till sig moderns tjocka fläta och drar in doften från den och känner sig trygg. När flyglarmet går rusar de ner i källaren tillsammans med många andra. Det luktar illa och modern mår dåligt. Susi är starkt beskyddande mot sin mor. Hon iakttar Marie och avläser hennes tillstånd. Vid nästa larm tar hon modern med sig till en stor bok under vilken de söker skydd. Lövbädden under det stora trädet är mjuk och luften är frisk. Modern somnar på en flik av Susis kappa medan Susi inväntar anfallets upphörande. Hon ser att staden brinner och förbjuder sin mor att se åt det hållet. När de kommit hem och gått och lagt sig igen säger modern apropå ingenting att hon nog ska plantera fyllda nejlikor och förgätmigej på balkongen i år. Susi tycker att det är en bra ide och känner att moderns fläta doftar boklöv. Susi och hennes mor är ett bra team. De är inställda på överlevnad och framtid och försöker ta tillvara det positiva i den kärva tillvaron. Och de balanserar mannens/faderns mera defaitistiska livsinställning.

Den här novellen passar in på nr 40 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV; Läs en novell som tilldrar sig på våren.

Helgfrågan v. 15

MIA:

Vad har du för läsplaner inför påsk?🐥

En annan sak vi förknippar med påsk är givetvis god mat, själv brukar vi ha lite påskbuffé med olika rätter. Bland annat ris och räklåda som vi tycker är så gott.

Bonusfråga: Har du något gott som du lagar till påsk?

På helgfrågan om påskens ( min påsk börjar tisdagen den 16/4) läsplaner svarar jag:

Den goda dottern av Karin Slaughter (krim)
Varm mjölk av Deborah Levy
Kattmänniska av  Kristen Roupenian  (noveller)
Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny  (E - bok)
Påfågelns skugga av David M Perser (E-bok)

På bonusfrågan om påskmat svarar jag Jansson + evt morotspaj med fetaost, oliver och pinjenötter. Ris- och räklåda låter gott. Recept?

Mias vårenkät 2019

Vårenkät 2019 hos Mia: "April månad är en vårmånad och så småningom kommer den, våren med sol och små knoppar av blommor. Då kanske man till och med kan flytta ut och ta med sig sin läsning."

1. Vad ser du mest framemot med våren?
     Påsken vid havet

2. Vilken är ditt favoritställe att sitta och läsa?
    Ute; under ett träd eller vid stranden

3. Vad brukar du ta med dig till din lässtund?
    Något drickbart, frukt och/eller choklad 

Foto: Alexandra A. Ellis

4. Är det någon bok du ser extra mycket framemot att läsa i vår? 
    Amanda Svensson, Ett system så magnifikt att det bländar

5. Finns det någon ”dammig bok” i hyllan du är extra sugen på att läsa i vår?
   Dammig eller inte så Portrait of a Lady av Henry James 

6. Finns det någon klassiker du skulle rekommendera alla att läsa?
    Bibeln. För att förstå alla litterära referenser i andra böcker
   
7. Finns det något du längtar efter, bokmässigt alltså? 
    Att minsta barnbarnet som just lärt sig läsa ska läsa godnattsaga för mig 

 

Veckans topplista v.15 – Favoriter jag har tappat bort

Johanna:  Veckans topplista – Favoriter jag har tappat bort.

Jag har några tappade favoriter gemensamma med Johanna, Kate Morton, Anna Lihammar och Joyce Carol Oates, som ju är svår att hålla takten med.
Men dessutom har jag:

1. Elizabeth George, som jag under en tid lästa allt av.

2. Robert Goddard är en annan produktiv författare som jag inte läst på länge.
The Ends of the Earth började jag på för ganska länge sedan och den skulle leda till Japan så den vill jag gärna fortsätta med.

3. Arnaldur Indridason tyckte jag mycket om. Miljön var ett extra plus.

4. Hela bunten norska deckardrottningar - Anne Holt, Karin Fossum och Unni Lindell - läste jag länge och mycket men nu är det länge sedan 

5. Dennis Lehane en utmärkt författare från Boston. Han är socionom i bottnen och har ett samhällsengagemang i sina spänningsromaner. Han är också filmmanusförfattare. Men - jag har tappat bort honom.

Suckarnas torn

C. Aug. Cederborg, 1849 - 1933, var en mycket produktiv författare på sin tid. Mestadels skrev han historiska romaner, men det blev också några kriminalromaner. Han föddes i norra Skåne och växte upp på Wanås där hans far var informator. Cederborg slog igenom stort med romanen Göingehövdingen 1 - 2. Hans romaner trycktes i stora upplagor. Samtidigt arbetade han som journalist för SvD och flera andra tidningar. Han flyttade först till Helsingborg och sedan till Saltsjöbaden i Stockholm. 
Suckarnas torn är första och enda boken jag läst av Cederborg. Den tilldrar sig i mitten av 1300 - talet i kung Magnus Erikssons tid. Magnus var gift med Blanka av Namur. Det vimlar av riddare, svenner och väpnare i skogarna. Sverige såg inte ut som det gör idag. Det fanns egentligen inte. Kung Magnus yngste son, Håkan, var kung över Norge. Äldste sonen, Erik, skummade av vrede över orättvisan. Med viss rätt kan en tycka. Erik blev ledare för de adelsmän som önskade avsätta kung Magnus. Suckarnas torn var en mörk fängelsehåla i borgen Galterup som låg mitt inne i skogen. Där härskade orättmätigt den elake Jost von Korbitz, som skaffade sig fiender överallt. Tiderna var mycket oroliga. Handlingen tilldrar sig mestadels i norra Skåne och en bit upp i Småland. Många kända släkt - och ortsnamn passerar revy. I regel stämmer de med verkligheten, men ett par missar vad det gäller tiden har jag hittat. Det gäller till exempelvis Jep Hegendall som uppges ha bott på Wanås vid den här tiden, men det var i själva verket på 1400 - talet. Kung Magnus har begåvats med en dotter, Anna, som inte finns belagd någonstans. Men Kung Magnus hade tre eller fyra döttrar vars namn inte är kända. Hon var tänkt som hustru åt kung Magnus gunstling Bengt Algotsson. Jag måste säga att jag läste den här boken med stort intresse. Många platser känner jag till. Naturen är också bekant. Kung Magnus avskaffade träldomen och införde såväl stads- som landslag. Heliga Birgitta läxade upp honom för än det ena än det andra. Bland annat spred hon ryktet att han var homosexuell. Andra prisade honom för hans godhet.

En smakebit på søndag

"Det är något särskilt med att återvända hem, antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte, men man är aldrig likgiltig inför det. För Annie väckte det alltid mycket känslor. Negativa - eftersom hon alltid var lite, lite rädd att hembygden på något vis skulle sätta klorna i henne när hon återvände och att hon plötsligt skulle vara fast, fången, tillbaka. Fysiskt oförmögen att åka därifrån, hem, bort. En känsla hon hade som tonåring, att det var bråttom,  hon var tvungen att skynda sig, annars skulle platsen, den här platsen, ta henne, hon skulle växa fast. Fötterna skulle slå rot och gro. Därför lämnade hon bygden redan när hon var sexton. Positiva - eftersom flera av hennes syskon(de flesta faktiskt) bodde kvar. Bandet mellan dem var starkt, fysiskt kändes det som ibland.Som att de var förenade med, om inte navelsträngar, så något annat, andra, osynliga, starka band. Som en råttkung, ihoptrasslade i svansarna, ofrivilligt sammanväxta. Så levde de sina liv, sida vid sida, aldrig ensamma, alltid förenade." 
Från sidan 13 i Testamente av Nina Wähä.
Varje söndag bjuder vi varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket, förstås. 
Den här veckan håller Agnes Terese på den norska bokbloggen Betraktninger i trådarna.

Där rosor faktiskt dör

Sandra är ekonom på en revisionsbyrå. Nu är hon på väg till Tranås till sin moster Majken som ska fylla sjuttio. Hon driver en begravningsbyrå tillsammans med sin man Börje. Sandra har påbörjat en extra lång semester. Hon ska besöka olika historiska platser; närmast Varnhems kloster där hon ska hälsa på vikingakvinnan Kata. Men ödet vill annorlunda. Hon tvingas omedelbart in i verkligheten i Tranås och inte kan hon lämna Majken när hennes Börje plötsligt dör. Sandra får naturligtvis ta hand om bouppteckningar och testamenten och allt finner hon i en otrolig röra på Börjes kontor. Ekonomin är körd i botten och Sandra säger till Majken att här måste nyanställas. Angelika, 35, i för korta kjolar och strandsandaler kommer ifrån ett bemanningsföretag. Hon  visar sig vara rena fyndet med erfarenhet som begravningsrådgivare och kantor. Christoffer är frilansande begravningsentreprenör. Majken ogillar det hela, men Sandra tänker att byrån måste sättas på fötter för att kunna säljas. Kistgrossisten Thomas presenterar sig - varför inte ett showroom i utrymmet på andra våningen? Christoffer och Sandra ordnar kistläggning i hemmet; Sandra blir misstänksam mot portiern Mikael på hotellet som ärver en förmögenhet av en äldre dam som inte ens är släkt med honom. Alla engagerar sig i upprustningen av Begravningsbyrån Tranan och det är intressant att ta del av deras idéer. Där rosor faktiskt dör är lättläst och underhållande och researchen gjorde Ewa Klingberg när hon under en tid faktiskt arbetade på en begravningsbyrå. En hel del termer får en lära sig och ordet "hämtning" har fått en helt ny betydelse. Titeln och undertiteln är bra och jargongen verkar trovärdig. Men skulle jag anlita Begravningsbyrån Tranan? Nja, jag kanske avvaktar tills nästa del i kvartetten kommer. Blott en begravning heter den delen och kommer under april. Och då lär väl showrummet vara iordningställt.

Titel: Där rosor faktiskt dör
Författare: Ewa Klingberg
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

Haggan

Nu tar Aase Berg bladet ifrån munnen i sin första roman, Haggan. Haggan är en litterär aktivist och det är hon, författaren och Thelma som för ordet i romanen. Viktor är mannen som i första hand är föremål för deras raseri. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Författaren, Haggan och Thelma rasar. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. Äktenskapet är en samhällsunderbyggd kvinnofälla; en idyllteater som parasiterar på älskarinnan. Haggan ser strukturer som Viktor inte ser. Det refereras till en hel del litteratur i Haggan; Carina Rydberg, Den högsta kasten; Maja Lundgren, Myggor och tigrar; Rut Hillarp; Lotta Lotass och Ernesto Sabato, till exempel. Så småningom om övergår den allra mest glödande vreden i något som kanske mera liknar sorg. Men hatet pyr inunder. Försoning är inget alternativ. "Svalkande likgiltighet i kärlek. Dit har jag inte kommit än." Jag gillar den här arga boken även om jag blir lite trött på Haggans monomana tjat ibland. Föraktet och hatet mot Viktors fru tycker jag är lite orättvist. Hon kan ju inte hjälpa att Viktor är feg och inte vill välja bort sitt bekväma liv för en samvaro med Haggan i någon liten vindsvåning. Aase Bergs språkbehandling är beundransvärd; liksom energin i hennes raseri. Jag ser fram emot hennes planerade två romaner om kvinnofällorna moderskap och medberoende vid alkholmissbruk.

Författare: Aase Berg
Titel: Haggan
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 286

Helgfrågan v. 14

Mia : Just nu dignar bokhyllor i nätbokhandel och vanliga bokhandeln av böcker om hur du ska äta för att må bra. 

Vad tycker du om denna typ av böcker?

 

Jag tycker ganska illa om den här sortens böcker. Jag blir stressad av dem och jag tror att det finns många andra som tycker så också.

 

Bonusfråga: Vad är ditt bästa hälsotips?

 

Ett äpple om dagen håller doktorn från magen  

Den sista flickan

Nadia Murad är en yazidisk kvinna som 2014 hamnade i IS våld och utsattes för upprepade våldtäkter och våld under ett flertal månader innan hon till slut lyckades fly. Om detta har hon skrivit boken Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Hon levde tillsammans med sin stora familj och andra yazidier i byn Kocho. De kommer väl överens med grannarna som är kurder och med peshmerga, väpnade kurder från Irak och Iran. Yazidierna i Kocho i Irak tror i det längsta att de ska klara sig ifrån IS eller Daesh som är det arabiska namnet. Men de kommer. Och både kurderna och peshmerga lämnar yazidierna åt sitt öde. Männen skjuts eller förs bort. De yngre kvinnorna förs bort för att bli sabiyya, slavar, åt män inom IS. De räknas som orena och illaluktande; de tvingas att övergå till islam och de behandlas sämre än djur. Nadia, som var väldigt intresserad av smink och styling, hade drömmar om en egen skönhetssalong. Hon gick i skolan ovanligt länge för att vara flicka. Men hon fick se sitt liv slås i stycken för att sedan ta en ny vändning. När hon lyckas fly IS har hon enorm tur när hon på måfå klappar på en helt okänd dörr i Mosul där IS är starkt. Familjen bakom dörren bestämmer sig för att tro på hennes berättelse och hjälpa henne att komma till Kurdistan. Hon får kontakt med sin äldste bror och genom ett omsorgsfullt utarbetat nätverk lyckas Nadia återförenas med sin splittrade familj. I början berättar hon inte hela historien för familjen. Hon utesluter våldtäktsdelen. Yazidierna skattar oskulden högt. Men man beslutar sig för att välkomna återvända sabiyya tillbaka i samhället. Nadia ägnar sig nu åt föreläsningsverksamhet och arbetar för att IS ska ställas inför rätta för folkmord. Det är stark läsning. Många borde läsa den här skildringen som inte bara tar upp Nadias öde utan även många andra kvinnors/flickors/familjers. Nadia önskar som slutord att hon är den sista flickan i världen med en berättelse som hennes.

Titel: Den sista flickan
Författare: Nadia Murad
Översättare: Manne Svensson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2018
Antal sidor: 328 sidor

Veckans topplista v. 14 - Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem

Johanna:"Idag blir det en enkel topplista där vi helt enkelt presenterar de senaste fem böckerna vi fått, lånat eller köpt hem. Här är mina fem senaste nytillskott."

Senast lånat: 

Albert Bonniers förlag

Sara Danius, Om Bob Dylan
Birger Bergh, Ábelard och Héloïse

Senast köpt:
Hans Gunnarsson, Nattsida
En bror tar hand om sin halvbrors kvarlåtenskap

Senast fådda:
Maria Stepanova, Minnen av minnet. Släkthistoria som nystas upp

Norstedts

Nina Wähä, Testamente. Familjehistoria ifrån Tornedalen. Tolv levande syskon, två döda; fattigdom och förtryckande far. Tro inte att du är något. 

Kenji Miyazawa, Milky Way Railroad
Japansk klassiker. En ung man går ombord på ett magiskt tåg med destinationen Milky Way.

Norstedts förlag

                                      Bonus: Bok som jag står i begrepp att köpa
Amanda Svensson, Ett system så magnifikt att det bländar

Sightseeing

Sightseeing är en långnovell med samma titel som den samling den är tagen ur. Den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap, född 1979, skildrar en ung man som bor tillsammans med sin mor i Bangkok. Han ser fram emot att snart börja på ett universitet längre norrut i landet. Hans mor är en vacker och klok kvinna som han trivs bra tillsammans med. Men - han har börjat iaktta oroande tecken. Hon missar när hon sminkar sig och hon stöter emot saker. Så småningom går det upp för honom att hon börjar bli blind. Doktorn ger inget hopp. De har kommit för sent. Solglasögon rekommenderas. De bestämmer sig för att åka på en semesterresa. Mamma vill se en viss ö och de ger sig iväg. Men först inhandlar modern ett par lyxiga Armani - solglasögon. Sonen åhör häpet vilken stenhård förhandlare modern kan vara. Under den långa resan till ön blir modern väldigt sjösjuk. Hon hänger över relingen och kräks. Och - vad händer då? Det säger jag inte. Det är en varm och ömsint skildring av ett mor/son - förhållande. Båda funderar över framtiden. Du tänker väl åka iväg frågar modern oroligt. Vet inte så noga. Naturligtvis undrar alla hur detta ska gå. Slutet är jag inte säker på.

Författare: Rattawut Lapcharoensap
Titel: Sightseeing
Översättning: Ia Lind
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2006

Sightseeing passar in på nr 7 Läs en novell där någon bor på hotell i Ugglans & bokens läsutmaning Läs en novell IV

En smakebit på søndag

"Golvplattorna på Atatürk - flygplatsen kylde Alis vänstra tinning. Bilden framför hennes ögon blev inte skarpare, i springan mellan båsväggen och golvet blev klackarna till suddiga kolbitar, ritade svarta streck i luften, skrapade förbi, hon hörde röster, men utan språk, alla i en enda röra, utrop som ekon. Ali kände smaken av kyckling. Trots att hon inte hade ätit någon på planet, eller på flera år dessförinnan, satt ett ruttet fågelfä fast i strupen på henne. Hon hade varit här förut. Precis så här hade hon legat på ett golv en gång förut, med en död fågel i strupen och skosnören som kröp emot henne som insekter. Men när? När var det? Hennes ögon var torra efter flyget, ögonlocken krafsade mot globerna, kronisk tårvätskebrist hade hon redan för länge sedan fått som diagnos av läkarna. "Och vad ska jag göra, ta droppar?" - "Om det gör ont eller kliar är det bara att blinka, ofta och mycket, då kommer vätskan alldeles av sig själv." Men det hjälpte inte."Från sidan 13 i Utom sig av Sasha Marianna Salzmann.

På söndagarna bjuder vi varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

Bokparalleller

På biblioteket i Åhus har man flera gånger haft ett program kallat Bokparalleller. Man utgår från vissa böcker som tycks tala med varandra. I år föll valet på Jag for ner till bror av Karin Smirnoff och Nattsida av Hans Gunnarsson. Immi Lundin från författarskolan i Lund var samtalsledare. Hon hade också varit Karin Smirnoffs handledare. Karin Smirnoffs debutroman förde henne direkt till en August - nominering. Hans Gunnarsson är däremot en rutinerad

författare med en rad romaner och novellsamlingar i bagaget. Författarna fick presentera varandras romaner. Att presentera Hans Gunnarssons roman var inget jag avundades Karin Smirnoff. Huvudpersonen i Nattsida, den arbetslöse journalisten norrlänningen Per Boman, har just fått veta att hans halvbror har avlidit. Han anmodas nu att komma till Stockholm och ordna begravning och rensa ur broderns lägenhet. Han tänker sig att det ska gå ganska snabbt. Men det gör det inte. Han finner broderns lägenhet i det närmaste dödsstädad, vilket gör att han ställer sig frågor kring broderns död. Per Boman möter egendomliga existenser ur broderns bekantskapskrets. Per Boman är en ganska trasig person, men det vet han inte. Han är avskärmad och har ett tjockt skyddande hölje omkring sig. Jana, huvudpersonen i Smirnoffs bok är också trasig. Hon vet om det och det finns människor som hon släpper inom sitt skyddande hölje. Jag tänker på de personer hon möter i sitt arbete i hemtjänsten. De här personerna beskrivs i små miniporträtt som är väldigt fina. Jana har farit ifrån Luleå ner till Västerbotten för att ta hand om sin bror.  Jana är en person en tar till sig och sympatiserar med. Per Boman är däremot obehaglig och oberäknelig. Ingen utav dem har haft någon lätt barndom. Karin Smirnoff har ingen plan när hon skriver. Hans Gunnarsson skriver för att avtäcka sin omedvetna plan. Som författare måste en låta sig överraskas. Det är författarna ense om. Båda huvudpersonerna söker sina identiteter och de tar över från sina författare och lever sina egna liv. Men i Nattsida börjar en undra hur det egentligen står till. Har den där halvbrodern funnits egentligen? Vem är Per Boman? Här finns moment av spänning och Nattsida har ett mycket speciellt driv. Det är en Stockholm noir - roman, som Hans Gunnarrssons stockholmsvänner förebrår honom för. I romaner om syskon uppstår ofta spegeleffekter och det känner en tydligt i Nattsida. Karin Smirnoffs bror, som också heter Bror, är en påtaglig bror, som behöver hjälp med sitt liv i allmänhet och missbruket i synnerhet. Syskonen står varandra nära och det finns en hel del värme i Karin Smirnoffs roman. Den enda gången en upplever en lite mjukare Per Boman är i ett homosexuellt förhållande med en man vid namn Sture Granberg. Denne är en glad och påhittig person som helt oväntat gjuter lite liv i den paranoide Per Boman kring vilken annars allt emotionellt måste dö. Karin Smirnoff har skrivit en fortsättning på sin roman. Den heter Vi for upp med mor och kommer ut i maj. En tredje del är under arbete. Hans Gunnarssons Nattsida hänger löst ihop med All inclusive och det finns tecken på att han kommer med en tredje del.

Mias helgfråga v. 13

Mia undrar i sin helgfråga:

Vad tycker du om att allt är centrerat till huvudstaden? Blir du lite småsur ibland med?

Jag är faktiskt sur över att det är dyrare att prenumerera på dagstidnigarna för dem som bor i landsorten. Och massvis med intressanta föredrag och författarframträdanden går landsortens näsa förbi. Vissa författare (och andra) är dessutom inte villiga att åka ut i landsorten över huvud taget. I rättvisans namn ska jag säga att de inte är så många. Alla varken kan eller vill bo i Stockholm

Bonusfråga: Vad tycker du om sopsortering?

Jag kan visst sortera. Men jag skulle vilja veta om det egentligen är meningsfullt. 

Pest eller kolera - book edition

Vargnatt: 

1. Skulle du hellre ha en vän som tappade bort dina böcker eller en som gjorde hundöron i dom? 
Jag hatar iofs hundöron, men boken finns ju i alla fall kvar.

2. Skulle du hellre älska en bok som alla hatar, eller hata en som alla älskar?
Det gör mig inget vilket.

3. Skulle du hellre vara fast på en väldigt lång flygresa eller en väldigt lång tågresa utan något att läsa?
En mardröm vilket som, men jag tar nog tågresan.

4. Skulle du hellre äta middag med din favoritförfattare eller med din favoritkaraktär? 
Favoritförfattaren

5. Skulle du hellre dejta en karaktär som du har en crush på eller dejta din real life crush? 
Karaktären, tror jag.

6. Skulle du hellre se att din favoritbok blev gjord till en film, eller att din favoritfilm blev gjord till en bok?
Favoritboken till film. Då vet en ju att boken finns kvar i alla fall

7. Skulle du hellre läsa en bok med en irriterande cliffhanger eller en där din favoritkaraktär dör?
Kommer det någon fortsättning? Annars får jag offra huvudkaraktären.

8. Skulle du hellre förlora förmågan att läsa nya böcker, eller förmågan att läsa om böcker?
Förmågan att läsa om. Det kommer ju så många nya upplagor.

9. Skulle du hellre bo i ett bibliotek eller i en bokaffär?
Bibliotek
 
10. Skulle du hellre tappa bort var du är i en bok eller få papercut varje gång du läser en bok?
Tappa bort var en är i boken är ju lätt åtgärdat.
 
11. Skulle du hellre vara tvungen att alltid läsa i mörker eller alltid läsa böcker med jätteliten text?
Läsa i mörker kan nog inte de flesta. Så det får bli liten text i dagsljus

12. Skulle du hellre läsa vid en öppen spis eller på stranden?
På stranden

Veckans topplista v. 13 - Romaner som baseras på verkliga händelser

Veckans topplista ska handla om romaner som baseras på verkliga händelser. Så här säger Johanna:
"Exakt hur sanningsenliga era böcker är bestämmer ni själva, men meningen är att det ska finnas en tydlig koppling till en verklig händelse eller person bland dagens bokval."

Birgitta och Katarina. Alexandra Coelho - Ahndorils fina roman handlar om Heliga Birgitta, hennes himmelska uppdrag och svårigheterna att kombinera detta med äktenskap och barn. Alldeles speciellt svårt är förhållandet till dottern Katarina. Birgitta är uppfylld av sin kallelse och lägger ett ok på sin dotter som vill något helt annat.  

Barnmorskan Katja Kettu. Barnmorskan Vindöga blir handlöst och ohjälpligt förälskad i den tyske SS - officeren Johann under det finsktyska Lapplandskriget 1944 - 45. Romanen är verklighetsbaserad och utspelar sig i trakterna kring Petsamo i norra Finland i området där Finland, Norge och Sovjetunionen möts.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj skrevs 1985 och skaffade åtskilligt besvär med censuren för att få boken utgiven i hemlandet. Hon strök själv också. Tack vare att hon fick vara fristadsförfattare i flera städer, bland annat Göteborg, fick hon boken skriven. 

Själarnas ö. Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. 

Ode till Beckomberga av Sara Stridsberg. Jackie har i många år åkt ut till Beckomberga mentalsjukhus för att besöka sin far, Jim eller Jimmie Darling,  som hamnat där efter sjävmordsförsök och alkohol- och narkotikamissbruk. Han lever på samma sätt som han spelar schack, utan att tänka, utan strategi, utan en tanke på framtiden. Pappan har viss verklig förankring och själva Beckomberga dokumenteras.

Ny radioföljetong

Norstedts förlag

Imorgon, tisdag, läser Sara Arnia sista avsnittet av Margareta Lindholms Skogen
På onsdag börjar den nya radioföljetongen Sightseeing av den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap född 1979. Sightseeing visar upp ett annat Thailand än det en läser om i turistbroschyrer. Den innehåller tre berättelser och handlar om kulturkrockar
I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän.
I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent.
I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas skräniga vardag.
Sightseeing har blivit nominerad på shortlisten till The Guardian First Book Award. Ia Lind har gjort översättningen och Emil Almén är uppläsare.

En smakebit på søndag

"Jag är i kvinnofällan. Nu jävlar ska jag ut. Jag tar mig ut med vapnet hagga. Jag blir nu en hagga. Och hagga är även ett verb. Att hagga. Det är en handling. En jävligt aktiv handling. Passa er, män. Särskilt du där, du vet vem du är. Eller nej, det gör du inte. Du bara trodde att du visste. Grav självöverskattning. Och gissa vem som fick betala priset. Typiskt män. Jag kommer att hagga rakt igenom denna bok och förresten genom resten av livet också. Betyder: jag är inte längre hänsynsfull. Jag, kvinna, kommer hädanefter att skita i att uppföra mig. Jag är inte behaglig. Jag vill inte längre vara i kärleksrelationernas konstanta förhandlingslägen, där kvinnan drar kortaste strået. Jag tänker inte längre leva i världen ni har skapat.

Albert Bonniers förlag

Under generationer som tjänsteande, känsloslav och sexleksak har jag lärt mig observans. Jag är hetta och kyla. Jag iakttar allt, jag vet allt och jag kommer att använda det. Ni ser mina ögon svartna nu: drönarens pixlar, svartglödande pärlor i det vaga nattljuset. En man lämnar aldrig sin bekvämlighet. Hela hans väsen utgår ifrån medhavda rättigheter. En man förväntar sig: herravälde, vård och omsorg. Världsherravälde skaffar han själv, i rivalitet med andra män. Vård och omsorg finns det personal för: kvinnorna. Män sviker alltid. På ett eller annat sätt kommer de att svika. På ett eller annat sätt kommer vi, kvinnor, att hamna i kvinnofällan. Vi går in med samma värde, men vi slutar maktlösa. Min fråga är: Varför. Mitt krav är: Aldrig mer."

Från sidan 7 - 8 i Haggan av Aase Berg.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.

För ful

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var samtida med Strindberg och efter honom tidens bästa dramatiker. Strindberg beskyllde henne för att vara manshatare och han och flera andra hjälptes åt att mota undan henne och de övriga av tidens skrivande kvinnor. Men Alfhild Agrell fortsatte att skriva. Nyligen kom en samling av Alfhild Agrells noveller med ett efterord av Ebba Witt -  Brattström. En av novellerna har titeln För ful. Den publicerades först 1897 i Dagens Nyheter. Andra meningen i novellen lyder: Hans fulhet hörde till den sorgligaste arten: den groteska. Han var undersätsig, hade långa armar, ett litet ansikte med små ögon, stripigt hår och skägg och en utskjutande mun. Mest av allt liknade han en orangutang. Barnen gjorde narr åt honom och de vuxna varnade sina små för honom. Mannen, som hette herr Ek, var intelligent och utbildade sig och såg fram emot att meddela sitt vetande åt barn. Men det fungerade inte alls. Han fick dra sig tillbaka och syssla med översättningsarbete och renskrivning. En kvinna i huset där han bor talar vänligt till honom. Dottern Agnes, 6 år, tar intryck av sin mor och blir den fule mannens nära vän och ständiga sällskap. Han hjälper henne med läxorna och hon är solen i hans liv. En dag när Agnes kommer till herr Ek är han sjuk; mycket sjuk. Han vet att han ska dö och han vill förbereda Agnes. Han ber henne att bränna några brev. En biljett faller ur ett brev och herr Ek berättar den sorgliga historien som sin enda, stora och bittra kärlek. En skoningslös berättelse där döden kommer som en befrielse. Boven i dramat är ingen man utan en hjärtlös kvinna. Alfhild Agrell är väldigt konsekvent. Inget blir herr Ek besparat och han dör på slutet. Det är opera i novellform.
Om en vill läsa om Alfhild Agrell finns till exempel: Alfhild Agrell : rebell, humorist, berättare 2014 av Ingrid Nordin - Hennel och Dömd och glömd från 1981 av samma författare.
Den här novellen passar in på nr 29 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där någon dör/har dött

Titel: För ful (Ur Noveller)
Författare: Alfhild Agrell
Förlag: Atrium
Tryckår: 2019
Antal sidor: 12 sidor