Ny radioföljetong 10/1

På måndag 10 januari börjar en ny radioföljetong. Chatarina Larsson läser Majgull Axelssons senaste roman Mitt liv och ditt. Så här står det på hemsidan:

"Märit växte upp i folkhemssverige tillsammans med en tvillingbror. Syskonen kom aldrig överens men nu är hon på väg tillbaka för att fira deras gemensamma 70-års dag.
På vägen hoppar hon plötsligt av tåget i Lund utan att riktigt själv förstå varför. Hon styr stegen mot Norra Kyrkogården. Här ligger Lars i en massgrav, en bror som familjen aldrig ville kännas vid. Lars var autistisk och skickades bort som tonåring, efter att hans mamma dött. Liksom många andra patienter som vårdades på Vipeholm, en anstalt för så kallade sinnesslöa, dog han en för tidig död."

Veckans topplista v. 2 : Senaste böcker jag har köpt/fått/lånat hem

Johannas deckarhörna: Vecka 2: Senaste böcker jag har fått/lånat hem

Här är de fyra böcker som jag senast lånade på biblioteket

1. Shirley Jackson, The Masterpieces of Shirley Jackson

Förlaget

2. Johanna Holmström, Själarnas ö
3. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr

Modernista

4. Olga Ravn, Den vita rosen

Nilsson förlag

5. Antonio Tabucchi, Rekviem: en hallucination 
    Fått från Nilsson förlag

Kod 400

En kvinnlig namnlös bibliotekarie i 40 - årsåldern kommer till sin arbetsplats extra tidigt en morgon och finner en besökare som blivit kvar under natten. De inleder en konversation som som till 98 % sköts av bibliotekarien. Hon tar tillfället i akt att berätta om livet som bibliotekarie i läsesalen, om ohyfsade biblioteksbesökare som ställer till det i hyllorna och stökar till i största allmänhet. Hon kan sin bibliotekshistoria och fransk historia. Robespierre är en favorit. Det var en man med principer. Maupassant är en annan favorit medan Balzac kallas bokfabrik.. Hennes favoritavdelning är historia. Den skulle hon vilja ha hand om. Det var inte meningen att hon skulle sitta på det här lilla biblioteket, men hon lät sig förledas av en pojkvän som sedan lämnade henne. Nu brottas hon  med Dewys decimalklassifikationssystem. Melvil Dewey hade storhetsvansinne, anser hon. Men att kunna orientera sig på ett bibliotek är att bemästra kulturen. Kultur är inte för nöjes skull.  En fnissar lite då och då, men snart övergår det roliga i medömkan. Jag kan tycka att hon är lite väl ung för att ha stelnat till så mycket. Hon borde nog jobba lite med att bli mera förändringsbelägen. Det förefaller inte som om hon hade någon vän bland kollegerna heller. Och aldrig skulle hon våga bjuda hem den unge studenten, Martin,  med den rara nacken som studerar i läsesalen. Å andra sidan har han börjat flamsa med blondiner och förtjänar inte att bli hembjuden. Kod 400 är roande och lättläst och innehåller en hel del fakta. Författaren, Sophie Divry, är journalist och detta är hennes debutbok. Översättare är Marianne Öjerskog.[sekwa] 2017.

Månadens språk: Franska

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger driver En smakebit på søndag; en läsutmaning som uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Inga spoilers, förstås!

"Och förresten kan man inte vara nog vaksam mot besökarna. Jag talar inte om er utan om folk i allmänhet: egentligen kommer besökare enbart till biblioteket för att störa och ställa till oreda. Då om man vill begränsa skadeverkningarn måste man hålla ett vakande öga på dem. Det är i korta drag vad min uppgift går ut på: att hindra låntagarna från att sabotera den rådande katalogiseringsavdelningen här i läsesalen. Det lyckas inte alltid. De gör bort sig med jämna mellanrum. Det är oundvikligt. De är vårdslösa, de stjäl, de är ovarsamma, de stör. Det finns till och med sådana som river ut hela sidor.  Riva ut hela sidor när det kostar sju eurocent att kopiera, jag säger då det! Det är alltid män. Detsamma gäller understrykningsmanikerna, alltid män. Det ska vara en man till att rättfärdiga ett sådant ingrepp i en bok, alla dessa rättelser eller synpunkter i marginalen. "
från sidan 23 -24 i Kod 400 av Sophie Divry; [sekwa] bokförlag 2012, i övers. av Marianne Öjerskog. Fler smakebiter HÄR

Det svarta nätet

Alfabeta Bokförlag

Det förefaller som om en skulle läsa Val McDermids serie om kriminalkommissarie Carol Jordan och polispsykologen Tony Hill i kronologisk ordning. När jag läser Det svarta nätet förstår jag att det hänt en hel del i tidigare del eftersom Carol Jordan har slutat vid polisen i vredesmod. Hon håller på att renovera ett hus på landsbygden. Hennes enda sällskap är hunden Flash. Hon har en granne som också har hund och som hon brukar möta vid hundpromenaderna på heden. Han har bjudit in henne till middag där hon också får träffa en del av hans vänner. Trots varningar kör hon de få kilometrarna på den lantliga vägen hem med sprit i kroppen. Och egendomligt nog finns det en polisbil ute mitt i natten. Det här är gefundenes Fressen för media. Polisen och pressen kolliderar ideligen i Det svarta nätet. Carol skulle aldrig kunnat föreställa sig vad som händer näst. Tony Hill uppenbarar sig och uppträder som riddare och räddare. Lite senare finner vi Carol som kriminalöverkommissarie för en speciell, ambulerande mordutredningsgrupp som hon själv fått välja ut. Och de värmer upp med en rad självmord som förefaller ytterst tvivelaktiga när de synas i sömmarna. De döda är alla offentliga, yrkesverksamma kvinnor som på något sätt stuckit ut hakan och som drabbats av nättroll och de hemskaste hotelser och tillmälen på nätet. Stacey Chen är gruppens datornörd. Hon tar sig in överallt och snart kan trollen ringas in. Det svarta nätet är välskriven och känns initierad. De mer eller mindre tydliga litterära referenserna är många, vilket ju inte är så vanligt i kriminalromaner. McDermids personer är vältecknade. Carol Jordans och Tony Hills förhållande är inte problemfritt, men båda känner sig väldigt hemmastadda med varandra. En undrar åt vilket håll det barkar. McDermids romaner ligger till grund för TV - serien Mord i sinnet.

Helgfrågan v. 1

Mia på bloggen Mias bokhörna fortsätter med helgfrågan under 2018 och även med Månadens bästa bok. Årets första Helgfråga lyder:
Hur tänker du ditt nya bokår? Har du satt upp hur många böcker du ska läsa i år? Vilka utmaningar ska du delta i?

Jag tänker inte bestämma något om hur många böcker jag ska läsa under året. Det får bli precis som det blir. Lusten får styra för det mesta. Och tiden. Och i någon mån läsutmaningarna. Det som definitivt kommer att inverka är den japanska språkkursen som verkar komma igång igen efter fröken Tomokos gravledighet. Den kommer att kräva tid!
Läsutmaningar jag kommer att delta i efter bästa förmåga under 2018 är: Kaosutmaning 2018, Månadens språk, 3 x 3 2018, Läs en novell III
Och jag tänker hänga på Vargnatts klassikerutmaning också. Sex klassiker på sexmånader
 
Och så blir det En smakebit på söndag, Veckans topplista, Tematrio, Hett i hyllan (då och då), Helgfrågan och evt något mer som jag har glömt just nu.  

BONUSFRÅGA: Något du tänker ändra på för egen del nu när det är nytt år.
Jag tycker att det är jättetråkigt och meningslöst att bara promenera rakt ut i vädret, men jag ska försöka göra det ändå. Frisk luft och som ett komplement till styrketräningen. (om det sker efter mörkrets inbrott tar jag stavarna med...)

De vackra döda

Modernista

Belinda Bauers senaste kriminalroman, De vackra döda, tyckte jag väldigt mycket om. Kanske för att jag verkligen gillade Eve Singer, TV - journalist, med specialitet  att rapportera ifrån brotts/mord - platser. Fotografen Joe och hon samarbetar väldigt bra. Chefen, som är en utpräglad buffel och mansgris,  beordrar dem att kombinera Eves fräscha uppenbarelse med liksäckar, blod och annat hemskt. Eve känner också att han spelar ut henne mot en ännu yngre kvinna. Ibland ifrågasätter hon sitt arbete. Hon lever på död och andras sorg. Eve har det väldigt trassligt hemma med sin demente far som hon envisas med att vårda själv. Han plockar loss handtagen på spisen så att hon inte kan laga mat när hon kommer hem; han rymmer gärna när tillfälle ges och han ställer till stora problem för sin dagvårdare. Däremellan glimtar det till av klar medvetenhet. Ibland kan det hända just när det behövs som bäst. Eve är 30 år och har ingen pojkvän vilket är något kollegerna aldrig försummar att påminna om. Ingen vet något om Eves far. Antagligen vill hon inte att någon ska tycka synd om henne. I De vackra döda arbetar Eve och Joe (och många andra) med en seriemördare. Det märkliga i situationen är att mannen ständigt ringer till Eve. Han lever av att döda andra och Eve lever ju också av andras död, påpekar han. Han känner att hon förstår honom. De tänker lika. Så småningom upptäcker hon att han faktisk annonserar sina mord. Hon beslutar att utnyttja hans besatthet av henne. En biter ständigt på naglarna och försöker varna Eve: Stäng dörren efter dig! Gå inte ensam hem i mörkret! Låt Joe följa med! Lura inte din livvakt! Tag på dig om fötterna! Ät ordentligt (det har hon inte gjort på länge)! Om du nu måste dricka så se till att du har något gott vin hemma i stället för smörja du inte ens tycker om! Det känns som om författaren sitter i soffan och berättar en historia för en. Hon är vardaglig och förtrolig; morden skildras sakligt och utan onödigt frossande i blod och våld. Det hela tilldrar sig dessutom i London.
Översättare är Leif Janzon. Modernista förlag 2017.
 
Av Belinda Bauer har jag tidigare läst Skuggsida, Mörk jord och Betraktaren.

Kaosutmaning 2018

Fröken Christina: Kanske är det dags tänkte jag. Att vara den som knåpar ihop en kaosutmaning och efter att ha varit inne hos Sofie insåg jag att ingen har tänkt på det. Så de senaste dagarna har jag funderat och tänkt. Detta är listan i alla fall. Häng med om du vill.
Kaosutmaning 2018 går ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka av minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.

1. En bok vars titel består av 7 ord
2. En bok vars titel innehåller ett personnamn
3. En debutbok
4. En bok som även finns som film eller tv-serie
5. En grafisk roman
6. En novellsamling
7. En klassiker
8. En bok med en siffra i titeln
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
13. En bok med en blomma på omslaget
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
18. En bok från biblioteket
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
21. En bok som inte utspelas i en stad
22. En bok på engelska
23. En bok som har fått beröm i en bokblogg
24. En bok med många berättarröster
25. En bok av en författare som skrivit över 20 verk
26. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
27. En bok publicerad före år 2005
28. En bok vari det inte finns någon telefon
29. En bok vars titel består av endast ett adjektiv
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
32. En bok skriven av ett författarpar
33. En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget
34. En Augustprisvinnare
35. En bok från 2018

Utmaning: Läs en novell III

Ugglan & Boken: Om du som jag gillar att läsa noveller, eller kanske vill börja läsa fler noveller, får du gärna vara med i Läs en novell III.

Utmaningen går ut på att läsa noveller som matchar en lista med fyrtio olika beskrivningar (varje novell får bara passas in på en beskrivning). För att klara utmaningen ska du läsa minst tjugo noveller.
Läsutmaningen pågår under hela 2018, och under utmaningens gång brukar det också bli en del utlottningar av fina novellpriser. Hoppas du vill vara med! Skriv i så fall en rad här i kommentarsfältet.
Listan att utgå ifrån ser ut så här:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
2. Läs en novell som filmatiserats
3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
4. Läs en novell av en Nobelpristagare
5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
6. Läs en novell som översatts från tyskan
7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
8. Läs en novell om en hemlighet
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
11. Läs en novell med något från rymden i titeln
12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
13. Läs en novell med färre än sju sidor
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
15. Läs en novell som gavs ut under 2018
16. Läs en novell om flykt
17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
19. Läs en novell där någon dansar
20. Läs en novell av en favoritförfattare
21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
24. Läs en novell med något runt i titeln
25. Läs en novell där någon är sjuk
26. Läs en novell med något från havet i titeln
27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
29. Läs en novell som översatts från spanskan
30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
31. Läs en novell där någon flyttar
32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
33. Läs en novell där det snöar
34. Läs en novell med något taggigt i titeln
35. Läs en novell av en amerikansk författare
36. Läs en novell om kärlekslycka
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke

Vi har alltid bott på slottet

MiMA

Vi har alltid bott på slottet tycker jag är ganska mycket bättre än Hemsökelsen på Hill House. Shirley Jackson låter inte sina karaktärer prata fullt så mycket. Dessutom är det de säger roligare. De två systrarna Constance och Mary Katherine, kallad Merricat, bor tillsammans med sin gamle farbror Julian i familjen Blackwoods hus som ligger avsides och noga inhägnat från övrig bebyggelse. Ganska snart förstår en att det begåtts mord i huset och att Constance anses vara den skyldiga. Merricat är den som två dagar i veckan får gå och handla förnödenheter och utstå människors tillmälen. Constance sköter trädgården och farbror Julian vars hälsa är vacklande. Hon serverar Merricat mat och ser efter henne på alla sätt. Merricat stryker gärna omkring i skogen hon grävt ner viktiga saker på olika ställen. Ibland hänger de också i träd. Katten Jonas är hennes ständige följeslagare och samtalspartner. Merricat blir alltmer gåtfull ju längre en läser. Nyfikna damer kommer på té för att se bordet där brottet begicks. Uppretade bybor slår sönder fönster och möbler i Blackwoods hus och sätter eld på ovanvåningen. Familjen står utanför samhället, men de stänger också ute. Familjen Blackwood har aldrig en tanke på flykt. Huset binder dem till sig. Shirley Jacksonvar en mästare på att beskriva ytterligheter. Hon kunde skriva om det hemtrevliga liksom om motsatsen, das unheimliche, det obehagliga och olustframkallande. Det ser en exempel på i Vi har alltid bott på slottet. Kristoffer Leandoer har skrivit ett utmärkt förord som jag sparade till sist. Torkel Franzén har översatt. MiMA förlag 2017.

Veckans topplista v. 1 - Författare som gav mersmak

Johanna fortsätter med sin Veckans topplista även i år. Jätteroligt!v. 1 gäller det författare vi läste under 2017 och som gav mersmak.

1. Agnes Lidbeck, Finna sig
2. Hanna Nordenhök, Asparna
3. Milena Michiko Flašar, Jag kallade honom Slipsen
4. Marie Bengts, En sax i hjärtat
5. Emily Fridlund, Vargarnas historia

Det blev fem kvinnor; hela tre svenskor; en japanska som bor i Tysklad och en amerikanske som bor i New York och skriver om Minnesota. Titlarna är klickbara. Johanna hade också med Marie Bengts, men jag kunde inte hoppa över henne. 

Vi skola nästan alla dö

Albert Bonniers förlag

Årets första bok blir en liten charmerande, rolig och totalt osentimental bok om städning. Och inte vilken städning som helst utan Döstädning: ingen sorglig historia av Margareta Magnusson, någonstans mellan 80 och 100. Den har även blivit en internationell bestsäljare med titeln The Gentle Art of Swedish Death Cleaning. På baksidan av boken finns ett citat ur en intervju med Leonard Cohen i The New Yorker. "Att ställa sitt hus och sitt hem i ordning, om du kan, är en otroligt tillfredsställande sysselsättning - och fördelarna därav är ovärderliga."
Författaren har många kloka råd att dela med sig av. Hon har erfarenhet utav att städa efter sin man, sin svärmor och sin far. Hon går systematiskt tillväga och börjar med kläderna. Det är inte frågan om att ha många kläder i sin garderob. Det ska vara rätt kläder. Behålla, kasta, ge bort. Hon frågar vänner och bekanta vad de skulle vilja ha. Det gäller även husgeråd och redskap. Vind, källare och förråd ska inte glömmas bort. Margareta Magnusson har fem barn. De saker hon tror att det kan bli väsen om säljer hon och låter pengarna ingå i arvet. Det var lättare på vikingatiden, tycker hon, när det skickades många föremål med de döda. Kvinnor har i alla tider döstädat men det är inte någon sysselsättning som hamnat i rampljuset. En ska se till att ha tid på sig. Själv flyttade hon ifrån ett rymligt hus på västkusten till en tvårummare i Stockholm, så då blev det ju en kombinerad dö - och flyttstädning. Det hon verkligen saknade är trädgården, men då har hon istället en balkong som hon odlat upp. Och hon hjälper till i husets trädgårdsgrupp som sköter växtligheten på innergården. Döstädning är verkligen inte en bok bara för dem som befinner sig mellan 80 och 100. Tvärtom. Det är en sak att begrunda långt tidigare. Om en vill ha lite ordning och reda i sitt hem, vill säga.

GOTT NYTT ÅR

Årsredogörelse

På året sista dag är det väl på sin plats att summera läsåret.  Jag inser att det varit lättare om jag gjort månadssummering, men det har jag alltså inte gjort. Det blev lite jobbigare, men det gick. Böcker som jag påbörjat, men aldrig läst slut räknas inte.

Lästa böcker 2017: 87

Lästa noveller: 37

Roliga läsutmaningar av olika slag som jag deltagit i:

En smakebit på söndag - Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger
Tematrio - Lyrans noblesser
Veckans topplista - Johannas deckarhörna
Helgfrågan - Mias bokhörna
Olikhetsutmaningen - enligt O
Hett i hyllan (av och till) - Bokföring enligt Monika
Julkalenderbloggstafett - Sofies bokblogg

Kaosutmaning 2017 - Sofies bokblogg
Här saknas två punkter: Läs ett seriealbum och En bok du valde för bilderna
Klicka på bild i högra marginalen!

17 författare att återvända till - J M Holmström
Här saknas också två punkter, skrattretande nog två favoriter, nämligen Thomas Hardy och Virginia Woolf. 
Klicka på bild i högra marginalen!

Läs en novell II och Novellsudoku - Ugglan&Boken
Klara!

Kvinnliga nobelpristagare i litteratur - Koko på En kattslavs dagbok
Klart!

3 x 3 - Ugglan&Boken
En titel fattas, nämligen Charlotte Brontë, Villette

Stort tack till er som ordnar de här läsutmaningarna som får en att läsa romaner och noveller som annars inte blivit av.

Kåda

Modernista

Flickan Liv är navet i spänningsromanen Kåda av danska författaren Ane Riel. Hon bor tillsammans med mor och far på en ö uppe på en höjd kallad Hovedet. Fadern, den en gång så vackre unge mannen Jens Haarder, har dragit sig undan samhället mer och mer efter faderns död och broderns flykt från ön och familjen som kväver honom. Jens hustru Maria har tappat kontrollen över sin kropp efter sina graviditeter. Ingen håller efter varken hus eller gård. Det samlas oändliga mängder av saker både ute och inne. Jens tar med sin unga dotter på stöldräder om nätterna. Hon är tyst och snabb och skjuter pilbåge som Robin Hood. Liv älskar att vara med sin far. Han lär henne så mycket. Och han samlar kåda. Han visar Liv hur han lagt in en fluga i kåda. Liv älskar också att läsa högt för sin mor, som får allt svårare att lämna sitt sovrum. När det blir tal om att Liv ska börja skolan meddelar Jens Haarder  myndigheterna att flickan är försvunnen. Liv göms i en cistern. Allt blir mer och mer absurt. En riktigt känner hur huset gror igen. Och ute på gården skulle en inte våga ta ett steg för alla fällor och gropar som Jens Haarder gillrat och grävt. Hans galenskap växer. Ingen får ta något ifrån hans rike. Ingen ska lämna det. Han vet precis hur han ska förhindra det. Ane Riel fick Guldnyckeln för Kåda. Det är en mycket speciell spänningsroman med ett kongenialt omslag. Dessutom är den mycket välskriven. Rekommenderas!

Nadine Gordimer

Vera är sjutton år och bor med sina föräldrar i källarvåningen till det hus där modern arbetar. Sonen kommer att vara borta i ett och ett halvt år och därför hyrs hans rum ut. Hyresgästen är en stillsam ung man av annan hudfärg och helt andra sedvänjor. Han äter inte vissa saker, han dricker inte och han går inte på bio. Veras familj är färgad. Fadern är rockvaktmästare på en klubb och genom kontakter har han skaffat Vera ett bra arbete där hon hoppas avancera och få möjlighet till utlandsresor. Så börjar Nadine Gordimers novell Några föds till ljuva fröjder. Historien tar ordentligt fart efter det att den unge mannen hjälper Vera när hon kommer hem och är berusad och kräks. Hon skäms och han lägger lugnande sin hand på hennes. Därefter börjar Vera bli intresserad och den unge mannen, Rad, låter henne styra. Han är distanserad och återhållsam med uppgifter om sig själv. Här önskar jag att Veras föräldrar gripit in. De åser hjälplöst det hela, men Veras energiska förälskelse passiviserar dem. Vera är huvudlöst förälskad och självbevarelsedriften är helt satt ur spel. När hon upptäcker att hon är gravid ber hon Rad om ursäkt och säger att hon tänker göra abort. Rad säger nej, jag gifter mig med dig. Du är utvald. Och det är hon, men inte som hon tänkt sig. Rad säger att Vera måste åka till hans land och hälsa på hans föräldrar innan de gifter sig. Alla tycker att allt ordnar sig till det bästa. Särskilt Vera som är salig. Nadine Gordimer, som fick Nobelpriset i litteratur 1991, skildrar med psykologisk säkerhet den unga Veras förälskelse och Rads kyliga personlighet. Jag gillar hennes språk och sättet att bygga upp novellen fram emot det grymma slutet.Översättare är Else Lundgren. Albert Bonniers förlag 1992.

Sula

I det lilla samhället Bottom en bit uppför berget från det större samhället Medallion räknat bor några färgade familjer. I den mera bördiga trakten i dalen omkring floden bor de vita. I Bottom bor Eva Peace som en tid är gift med BoyBoy. När han lämnar henne har hon en dollar och några cent, fyra rödbetor och några morötter att föda sina tre barn med. Efter en tids funderingar offrar hon sitt ena ben under tåget för att få ut försäkringspengar. Evas dotter Hannah gifter sig som fjortonåring men flyttar snart tillbaka till sin mor efter det att hennes man dött. Hannahs dotter Sula blir god vän med Nel Wright som är i hennes egen ålder. De två är verkligen ett, trots att de kommer ur helt skilda miljöer. Vänskapen får sig en knäck när Sula några år senare tar Nels man ifrån henne. Utan att skänka en tanke åt Nel. Sula har varit försvunnen från Bottom under tio år och kommer tillbaka och beter sig som om ingenting hänt. Byborna hatar henne och ser henne som en häxa som för ont med sig. En följer tre generationer kvinnor i Toni Morrisons andra roman, Sula. Tiden omspänner åren mellan 1919 och 1965. Saker och ting rör på sig i samhället. Medallion och Bottom byter plats. De vita anlägger golfbana och bygger hus uppe i bergen och de svarta flyttar längre ner åt Medallion. Sula är en lättläst men lite obehaglig roman. Det finns ingen att sympatisera med. Jag undrar vad författaren vill ha sagt. Eva, Hannah och Sula lever utan män och det ses som onaturligt. Nel har efter avslutade studier gift sig och lever ett konventionellt liv. Kärleken är flyktig, men vänskap är något som består kan en utläsa med lite god vilja. Översättare är Mikael Mörling. Bokförlaget Trevi gav ut boken 1980. Toni Morrison fick Nobelpriset i litteratur 1993 med motiveringen ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Helgfrågan v. 52

Mia undrar hur bokåret 2017 varit.
Bonusfråga: Bästa julklappsboken

2017 har varit ett bra läsår. Så gott som allt jag läst har jag skrivit om på bloggen, som ju i första hand är min läsdagbok. Jag har också deltagit i en del läsutmaningar och det är alltid kul. En får så otroligt många lästips på andra bloggar. Och ibland är det roligt att i förväg bestämma sig för att läsa vissa böcker. Att sedan koppla på ett par IRL - läsecirklar ger ytterligare en dimension till läsandet.

Bästa julklappsboken: Hag - Seed av Margaret Atwood, som tycks ha kommit ut även på svenska. Då heter den Häxyngel. Hag - Seed är del i en serie där nu levande författare tar sig an verk av Shakespeare. Hag - Seed ska handla om Stormen.

Lessing och Diski

Ljuvaste dröm kom ut 2001 på svenska. Författaren Doris Lessing var då 82 år och en kan tänka sig att hon fått perspektiv på sitt liv. Romanen är till vissa delar självbiografisk. Romanens nav är den frånskilda Frances Lennox som lever i ett stort hus i London omgiven av två söner, svärmor och ett ständigt skiftande antal vinddrivna ungdomar. Ibland tittar hennes f. d. man, Johnny Lennox, in om inte annat så för att be om hjälp med sin nya fru och deras dotter. Han är en stor bluff som levt högt på sin charm och sin svada. Han är kommunisten som levt lyxliv och som påstår sig ha deltagit i spanska inbördeskriget. Frances bakar fiberrikt bröd och lagar nyttig mat till alla. Samtidigt skriver hon artiklar för en tidning för att få in lite pengar till det stora hushållet. En utav hennes söner har en skolkamrat som är väldigt illa ute och inte kan få hjälp av sina föräldrar. Kan hon möjligen få bo hos Frances? 15 år gammal kommer ännu en strulig flicka in i hushållet. Runt det stora matbordet diskuteras allt möjligt, som till exempel politik och sex. Ungdomarna berättar öppet att de själ friskt, kläder, böcker och allting. Det är deras sätt att undergräva kapitalismen. Och Frances är generös och tillåtande. Men kanske inte så moderlig. Jenny Diski har själv berättat om åren med Doris Lessing i sin bok Den sista resan. En kan nog konstatera att de båda damerna egentligen inte tyckte så väldigt mycket om varandra. Men de släppte aldrig kontakten. Jenny Diskis bok Den sista resan heter i original In gratitude. Hon påpekar att titeln också kan läsas som Ingratitude... Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur 2007 och det betecknar hon älskvärt som "en jävla katastrof" som har dränerat henne så totalt på energi att hon inte orkar skriva fler böcker. (Tala om ingratitude!)

Veckans topplista v. 52

Johannas deckarhörna: "Idag listar vi topp fem böcker vi ville läsa men inte hann med under 2017, och hoppas på att vi kanske kan plocka upp dem i ett tidigt skede av nästkommande år." Det var en lätt fråga. Precis vad en orkar med.

Modernista

1. Elena Ferrante, Det förlorade barnet
2. Sigrid Combüchen, Sidonie & Nathalie 
3. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv
4. Belinda Bauer, De vackra döda
5. Ane Riel, Kåda

Älskarinnorna

Älskarinnorna fick mig till en början att fnissa, vilja stryka under och läsa högt. Men allt eftersom läsningen fortskrider blir tonläget mycket annorlunda. Författarinnan Elfriede Jelinek, som fick Nobelpriset i litteratur 2004, är fylld av vitglödgat raseri. Hon är feminist och som sådan tar hon sina kvinnliga huvudpersoner, Paula och Brigitte, på allvar. Båda flickorna går som på räls. Hitta någon att gifta sig med, skaffa barn, hus och hem. Endast så uppnår en status och lycka. Paula är så målmedveten att hon är gravid redan vid femton. Brigitte ligger lite efter. Erich är vacker, korkad och bryr sig bara om motorer och sitt arbete i skogen. Paula är han relativt kallsinnig till. Heinz har ett bättre arbete än Erich och är måttligare med spriten. Båda paren gifter sig samtidigt. Föräldrarna motas ut och tvingas i en lägenhet i stan. Ja, när de nu inte hade förstånd på att krepera direkt för att ge plats åt de unga. Bymentaliteten gisslas. En förväntas göra på ett visst sätt och inte skilja sig ifrån mängden. Männen sliter ut sig i skogen, dricker och slår sina fruar. Och barn. Men - visst, landskapet är vackert. Paulas och Brigittes liv kommer att te sig helt olika. Paula är tanklös och har ingen vidare självbevarelsedrift. Elfriede Jelinek skriver korta meningar utan stora bokstäver efter punkt. Hon är elak, ironisk, bitsk och sardonisk i sin skildring av ett patriarkat där inte heller männen är särskilt lyckliga. I nobel prismotiveringen talas det om "språklig lidelse" och det är mycket väl uttryckt. Älskarinnorna är den sjunde romanen i serien Nobelklassiker. Huvudredaktör för serien är Horace Engdahl. Han har också skrivit förordet. Aimée Delblanc har översatt. Brombergs förlag 2008. 

Walesisk jul

Jul bland bergen

De kom över snön till brödets
renare snö, fumlade med det i sina grova
händer, fattade det med läpparna
likt djur, stirrade ned i den mörka kalken
där vinet glänste, kände det skarpt
mot tungan, skälvde som vid minnet
av en synd och hörde för ett ögonblick
kärleken skrika i hjärtats krubba.

De reste sig och återvände till sina magra
arrenden, som låg nakna i det ödsliga
decemberljuset. Deras horisont krympte
till den egna, steniga åkerlappen
med dess träd, där blåsten naglade fast
den förfärade kropp som inte hade bett
om att bli född.

R. S. Thomas, Ur Laboratories of the Spirit. 1975

R. S. Thomas var präst i en karg trakt av Wales. Medkänslan med de fattiga församlingsborna går som en röd tråd genom hans författarskap. 

Gösta Berlings saga

Nu har jag både sett och läst om Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf blir aldrig utsliten. En häpnar vid varje läsning över en sådan fantastisk berättare hon är. Och alltid finns det något en glömt bort. Jag kom inte ihåg Klevenhüller, den tokige uppfinnaren, som flög en runda med sina egentillverkade vingar, men likt Ikaros kom för nära solen och störtade. (Nästa uppfinning satte eld på Ekeby för andra gången.) I somras köpte jag den vackra nyutgåvan av Gösta Berling med förord av ingen mindre än Ebba Witt - Brattström. Hon berättar om sitt tonårsmöte med Gösta Berling och om den fascination som följt henne genom åren. Gösta Berling är ständig sommarläsning för EWB. Tommy Berggren är en mycket trovärdig Gösta Berling och Margareta Krook är magnifik som majorskan på Ekeby i TV - serien från 1986. Elakheten lyser om Ingvar Kjellson som den lede brukspatron Sintram.  Harriet Andersson spelar den rika, hjärtlösa Märta Dohna. Majorskans man spelas av Ulf Johansson och en känner igen igen flera andra gamla fina skådespelare. Alla de unga damerna som i tur och ordning förälskar sig i den försupne prästen Gösta Berling som knappt hann upp i predikstolen förrän han raglade ner igen, blir alla mer eller mindre olyckliga för hans skull. De är beredda att offra sina liv för honom. Kavaljererna på Ekeby dricker och leker i början av romanen som en skock bångstyriga barn. Men innan berättelsen är över har åtminstone några av dem - med Gösta Berling i spetsen - vuxit i sina år och blivit ansvarstagande människor som sätter Ekeby på fötter och förbarmar sig över de svältande människorna. TV - serien följer boken väldigt väl men flyttar ibland om händelserna. Inspelningen är väldigt vacker med slädfärder i snöiga landskap, soliga sommarängar och fina interiörer från de vackra gårdarna. Allt som allt kändes det väldigt bra att förnya bekantskapen med Gösta Berling. Intressant att läsa och se parallellt.

Helgfrågan v. 51

Mias helgfråga v. 51:

Vilken bok/böcker tänker du läsa i jul?

Bonusfråga: Hur firar ni jul?

Jag tänker läsa Thoreaus dagbok, noveller av Nadine Gordimer och en roman av Toni Morrison. Eller också blir det att jag läser någon helt oväntad julklappsbok? Kanske blir en eller annan barnbok också, vad vet jag.

Hur vi firar jul? Ja, det vet en aldrig riktigt säkert. Granen kommer in på morgonen dagen före julafton och kläs av sonen. Skinkan griljeras och det blir en smakbit på kvällen. På julafton brukar vi äta julbord ca kl 14. Evt finns det

någon som vill se Kalle Anka, men det brukar bli att vi äter länge och dricker

kaffe på det. Därefter blir det äntligen någon form av julklappsutdelning. Tomten är lynnig på de här breddgraderna. Inte sällan har han utlyst strejk. Tomtefacket kräver reglerad arbetstid och betalda arbetskläder. Sedan läser alla i sina julklappsböcker långt utåt natten. Juldagen går någon i julottan, men de allra flesta tar det mycket, mycket lugnt. 

Vad ska jag läsa nu då?

etta förlag. (Sekwa)

Separationen av Katie Kitamura tog mig helt oväntat med storm. Jag visste inget om författaren och tyckte inte att romanens omslag är särskilt lockande. Men - så började jag läsa och fastnade direkt. Romanens namnlösa berättarjag är en kvinna i trettioårsåldern. Hon och hennes man sedan fem år, Christopher, har separerat. Av någon anledning vill han inte att de ska berätta det för någon. Därför blir det lite besvärligt för hustrun när svärmor ringer och undrar varför inte hennes son svarar när hon ringer. Christopher har åkt till Grekland för att göra research för en ny bok.  Du får åka ner och söka upp upp honom, säger svärmor. Och svärdottern åker. Hon känner en viss egen oro också. Visserligen har han varit notoriskt otrogen och det visar sig att svärmor är fullt på det klara med vad hennes son går för därvidlag. Väl i den lilla avlägset belägna grekiska byn finner berättarjaget att ingen sett till Christopher på flera dagar. Och när hon börjar göra försiktiga undersökningar förstår hon genast att att Christopher haft flera kvinnoaffärer på stället. Svärföräldrarna anländer. De har aldrig haft någon god relation till sin svärdotter, men nu drar de åt samma håll. Där tror jag att det är lämpligt att dra ett streck för att inte förstöra något för någon. Det som jag blev särskilt förtjust i är författarens språk och det kyligt återhållsamma sättet att skildra allt som händer. Kitamuras protagonist är en god iakttagare och har förmågan att skapa kontakter. Hon är översättare till yrket och van att hålla sig i bakgrunden. Anonymiteten förstärks av att en aldrig får något grepp om hur hon ser ut och att hon är så sval i sina reaktioner. Spänningen håller sig in i det sista. Separationen får en att fundera över hur väl äkta makar egentligen känner varandra. Känner en någonsin en annan människa? Hur handskas Mark och Isabella, svärföräldrarna, med sitt åldrande? Och , ja, hur gick det sedan? Läs!
Översättare: Marianne Tufvesson. etta förlag 2017

Veckans topplista v. 51 - Önskelista

Johannas deckarhörna: Veckans topplista: Böcker på min önskelista till tomten

1. Sigrid Combüchen, Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten

2. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv

Norstedts

3. Celia B. Dackenberg, Kulturkoftor: Livet, konsten och saker att sticka

Natur&Kultur

4. Peter Handberg, Jag ville leva på djupet (Henry David Thoreau)
    Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837 - 1861.

5. Jul i litteraturen: en klassisk julantologi och Juldagar: 12 berättelser och 12   festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson

Min systers lov

Min systers lov

Min syster skriver inte dikter
och kommer väl aldrig att börja skriva dikter.
Det har hon efter mamma som inte skrev dikter
och efter pappa som inte heller skrev dikter.
Under min systers tak känner jag mig trygg:
min systers man skulle aldrig i livet skriva dikter.
Och även om det låter maniskt och tjatigt
sysslar ingen i släkten med att skriva dikter.

I min systers lådor fanns inga gamla dikter,
i handväskan inga nyskrivna alster.
Och när min syster bjuder på middag, då vet jag
att det inte är i avsikt att deklamera för mig.
Hennes soppor är superba utan någon baktanke,
och kaffet spills inte ut över någons manus.

I många familjer skriver ingen dikter,
men gör de det är det sällan bara en som gör det.
Stundom forsar poesin genom släktledskaskader,
och det bildar virvlar som hotar sammanhållningen.

Min syster ägnar sig åt hyggligt talad prosa.
Hennes hela författarskap är semestervykorten
med texter som lovar samma sak varje år:
att när hon kommer hem
ska hon berätta
allting,
alltsammans

Ur Dikter 1945 - 2002 av Wislawa Szymborska

Påminnelse!

Ugglan&boken påminner: Vi börjar närma oss målgången i Novellsudoku 2017, den läsutmaning som jag haft under hösten (och som pågår året ut). Dessutom är det snart jul, så vad passar då bättre än en utlottning?
Bokpaketet är inspirerat av novellsudokut, men utlottningen är öppen även för dig som inte deltagit i utmaningen.
Så skriv en rad i Ugglan&bokens kommentarsfält om du vill vinna Tove Janssons Noveller och 200 sudoku. Om du delar inlägget om utlottningen i sociala medier eller skriver om utlottningen på din egen blogg, får du en extra lott. Om du deltagit i Novellsudokut får du naturligtvis också en extra lott (du behöver inte ha läst alla noveller). Sista dagen att svara är 17 december.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Det började med ett telefonsamtal ifrån Isabella (svärmor). Hon ville veta var

etta förlag

Christopher höll hus, och jag hamnade i den pinsamma belägenheten att behöva  säga att jag inte visste. I hennes öron måste det ha låtit osannolikt. Jag berättade inte att Christopheroch jag hade separerat ett halvår tidigare och att jag inte hade pratat med honom på närmare en månad. Hon tyckte att det var obegripligt att jag inte kunde tala om var Christopher befann sig, och hennes reaktion var avvaktande men inte helt överraskad, vilket på ett sätt gjorde det hela värre.  Jag kände mig både förödmjukad och olustig, två känslor som alltid har kännetecknat mitt förhållande till Isabella och Mark. Detta trots att Christopher brukade säga att jag hade exakt samma effekt på dem, att jag borde försöka att inte vara så reserverad, det kunde alltför lätt tolkas som arrogans." från sidan 7 i Separationen av Katie Kitamura. Etta förlag 2017. I översättning av Marianne Tufvesson. Fler smakebitar HÄR.

Julkalenderbloggstafett lucka 17

Igår kunde vi läsa om Camilla Davidsson i lucka 16 i Mias bokhörna. Lucka 18 står Klimakteriehäxan för i Sofies Julkalenderbloggstafett. Bland det bästa jag har i min bokhylla är Ett helt liv av den österrikiske författaren Robert Seethaler.  Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den sin huvudpersons, den redbare Andreas Eggers liv, gör ett djupt intryck. Trots hälta och ordkarghet  har Andreas aldrig några problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Hans kunskaper om bergen skaffar honom också arbetstillfällen. Andreas Egger deltar i krigets slutskede och efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Sina sista år tillbringar han i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas Egger gör sin plikt, är noggrann och ansvarsfull och skor sig aldrig på andra. Han var en stor liten människa om än något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen; något storslaget och enkelt.