Veckans topplista v. 37

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 37: Bokomslag på temat blått

Albert Bonniers förlag

1. Amy Liptrot, Utvägen: Utvägen: dagarna på Orkney

Brombergs

2. Richard Ford, Kanada

Weyler förlag

3. Jón Kalman Stefánson, Änglarnas sorg

Bonnier pocket

4. Virginia Woolf, Vågorna

Bonnier pocket

5. Steve Sem - Sandberg, Härifrån till allmänningen

Tematrio - HBTQ

LYRAN: "Vi har haft Pride i Värmland och jag är lite extra pepp efter att ha läst en bra bok som innehöll HBTQ-tema. Temat denna vecka är således HBTQ. Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!"

1. Anna Fock, Absolut noll. 
HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer.

Bazar

2. Kaori Ekuni, Twinkl, twinkle. 
Författaren kallas "the female Murakami" i Japan. Mutsuki är läkare och homosexuell. Han är gift med Shoko, som  är översättare. Hennes arbete i hushållet sträcker sig inte mycket längre än att hon stryker sängen åt maken för att lakanen inte ska vara för kalla när han lägger sig. De har gift sig för att få tyst på sina respektive föräldrar.


3. Hanya Yanagihara, Ett litet liv handlar om Jude och Willem och deras förhållande, deras vänner och liv mot bakgrund av Judes förfärliga uppväxt. De träffas på college och följs åt upp i vuxen ålder. Alla blir framgångsrika i sina yrkesliv. Men det räcker inte alltid.

En smakebit på søndag

Norstedts

"Det var fortfarande vinter när Endre ringde, jag stod vid porten och hade just plockat fram nycklarna till lägenheten. Årstaviken låg under is därute, träden på andra sidan var oformliga och svarta som tjära.  Rösten lät en smula förändrad, men jag hörde att det var han. I bakgrunden trafik. Han sa att han var på permission, att telefonen inte var hans. Han stod sedan i våren och hängde över sin cykel på cykelbanan invid Jesusparken där vi stämt möte några dagar efter min återkomst till Malmö.  Sträckte på mig när han såg mig komma över Nobelvägen. Han var onekligen mager, och äldre. Men fortfarande vacker, fortfarande en sorts pojke, fast nu en halvung man i trettioårsåldern, med lockarna från när han var liten kvar.  Han blottade de två framtandshålen som han fortfarande inte hade gjort något åt i ett snabbt och barnsligt leende medan han hakade av Hemköpskassen han hade haft dinglande över styret, och räckte mig den. " Från sidan 15 i Asparna av Hanna Nordenhök.

Varje söndag uppmanar oss Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers!          Fler smakebitar HÄR

Kata Dalström

Inte hade jag en aning om att Kata Dalström var en så spännande kvinna! Men nu har jag läst Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg av historikern och författaren Gunnela Björk. Det är en intressant och livfull skildring av Kata Dalström från vaggan till graven. Hon föddes 1858 i ett välbärgat hem. Hennes fullständiga namn var Anna Maria Catharina Carlberg, men hon kom att kallas Kata. Hon var ett livligt och företagsamt barn som helst lekte med arbetarbarnen i gruvsamhället i Kopparberg. Efter en bruten förlovning friar hon till en tjugo år äldre ingenjör vid namn Gustaf Mauritz Dalström. Han säger ja. Sedan föds det i rask takt sju barn. Och familjen kommer att flytta mycket. Men det är inte det enda Kata hinner med. Ganska snart har hon engagerat sig i politiken och till familjens oförställda fasa är det socialismen hon är intresserad av. Agitatorn August Palm och Ellen Key är det som satt griller i huvudet på Kata enligt familjen. Katas idéer går före allt annat. Klass går före kön. Hon gillar inte ordet kvinnofråga. Kata Dalström blir agitatorn som reser landet runt och talar till folket - för att väcka de sofvande - antingen hon erbjuds lokal eller inte. Ellen Key förfasar sig över hennes moderskap, men det rinner av Kata. Det mesta rinner av henne. Så småningom kommer Kata att dra sig åt vänster och så lite mer åt vänster och hamnar i Sveriges kommunistiska parti. Hela tiden drar hon ett tungt lass, men lyckas ändå dra på sig ogillande ifrån män i toppen. Utöver politiken är hon mycket intresserad av spiritism, teosofi och buddhism, vilket ju anses som mycket opassande i partiet. Jag föreställer mig att  Kata Dalström måste ha sårat många på sina "härjartåg" genom livet och politiken. Det var hennes val som gällde. Att vara mamma på avstånd kan inte ha varit lätt. Kata Dalström dör 1923 långt ifrån de burgna förhållanden hon föddes i. 6 - 8000 följer sorgetåget oräknat dem som stod vid vägkanterna. De efterlevande systrarna skickade däremot inte ens en begravningskrans.
Gunnela Björk har lika elegant som effektivt blåst liv i den mångfacetterade Kata Dalström och speglat den spännande tiden runt sekelskiftet mellan 1800 - och 1900 - talen. Det är rolig läsning. Och lärorik. Gunnela Björk har ett så spänstigt språk att det är en fröjd att läsa. Och hon gör full rättvisa åt dramatiken i politiken. Att det kan vara så kul att läsa om Karl Staff, August Palm, Hjalmar Branting, Zeth Höglund, Fredrik Ström, Ellen Key, Carl Lindhagen, m. fl. - det trodde en inte!

Historiska Media 2017.

Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

enligt O har återupptagit sin Olikhetsutmaning. Kul.
"Det får bli en start för olikhetsutmaningen idag trots allt. Det var tanken, men jag glömde bort i all terminstartsstress. Någonstans är det ändå höst och då är det bra med rutiner.
Dagens ord är tjock och tunn, vilket skulle kunna handla om sidantal, kroppsform eller något helt annat. " 

Norstedts

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami 741 spännande sidor.

Huset på Saint Pauls väg av Lise Tremblay. 96 sidor avskalad sorgesång.

Helgfrågan. v. 36

Mia på bloggen Mias bokhörna: Dagens fråga kommer från Anna Maja: Den mest sorgsna boken du vet?

Bonusfråga (ställd av mig): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

En av de sorgligaste böcker jag läst är Ladivine av Marie Ndiaye. Den grep mig alldeles otroligt. Den handlar om en ensamstående mor, Ladivine Salle, invandrad till Frankrike ifrån Senegal med dotter Malinka som är hennes allt och ska ha det bästa av allt. Modern är städerska och dottern skäms över henne redan i skolan. Dottern flyttar hemifrån så snart hon kan, byter namn till Clarisse, gifter sig och får barn, men nämner aldrig att för maken att han har en svärmor och barnen får inte veta något om sin  mormor. Då och då besöker dottern för skams skull sin mor i smyg. Modern blir allt ensammare. Hennes enda sällskap är de små porslinsfigurerna på spiselkransen. Jag lider med såväl mor som dotter. Men mest med mor.

Bonusfrågan: Stress påverkar väl oss alla. Jag blir tom i hjärnan och kan inte tänka en redig tanke. Men så tar jag mig i kragen och frågar mig: Vad spelar det för roll om 100 år? för att få lite proportioner på saker och ting. Svaret på den frågan blir alltid: Ingen roll alls! Och jag läser något väldigt lättläst; deckare eller feel - good. En bra TV - serie fungerar också

Hett i hyllan

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika misstänker att vi i likhet med henne  har en del bortglömda godbitar i våra hyllor. Hon tycker att det är dags att lyfta fram dem och låta ljuset falla på dem åtminstone för en stund.
Jag hittade en bok som stått i mina hyllor väldigt länge. Den har ursprungligen tillhört min morbror och jag ser att han köpte den 1981. Några år senare dog han och jag fick en del av hans böcker.
Jag hade läst Stormens öga av den australiensiske författaren Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973 som den förste och hittills ende från Australien som fått priset. Det låter verkligen egendomligt, men så är det. Eftersom jag var väldigt förtjust i Stormens öga trodde jag att jag omedelbart skulle läsa Fallet Twyborn också, men det gjorde jag alltså inte. 

Så här beskrivs boken på baksidan: Den unga skönheten med de skimrande ögonen som lever tillsammans med sin grekiske älskare i den mondäna badorten förbryllar och fascinerar sin omgivning. Vem är det, innerst inne? Gåtans lösning visar sig vara lika överraskande som övertygande. Franska rivieran på försommaren 1914, den australiska obygden på tjugotalet och London strax före andra världskrigets utbrott utgör den skiftande bakgrunden till det intensiva människoporrträtt som den australiske noblepristagaren Patrick White tecknar i Fallet Twyborn.

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

Veckans topplista v. 36

Johannas deckarhörna: Den här veckan är det dags att bli lite anglofila när temat för veckans topp fem är London!

Natur&Kultur

1. Kyssa sammet av Sarah Waters tilldrar sig i det viktorianska London. Romanen väckte rabalder när den kom, men skildringen av London påminner om Dickens
2.Camera av Eva - Maria Liffner. Johanna Hall hittar sin farbror Jakobs anteckningar från det att han en tid arbetat som fotograf i East End i London. Bl. a. fotograferar han vid teosofen Annie Besants seanser. Johanna åker till London
3. Nötskal av Ian McEwan handlar om Trudy som väntar barn. Hon är gift med John men bedrar honom med svågern Caleb.  De planerar att göra sig av med John. Det hela berättas av det ofödda barnet i Trudys mage.
4. NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De är mycket förälskade men inte alltid överens om hur de ska ha det. Nathan vill ha barn. Leah norpar p-piller av sina väninnor...

Albert Bonniers förlag

5. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger handlar om ett par tvillingar som ärver en lägenhet alldeles i närheten av Highgate Cemetary. De gör nya bekantskaper inte endast bland de levande utan även bland de döda. Moster Elspeth - salig i åminnelse - gör sig påmind, t. ex.

Tematrio - Grannar

Lyran: På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om just nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar ... Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!

1. Fredrika Bremer, Grannarna: teckningar ur vardagslivet.

Fredrika Bremers fjärde roman, Grannarna (1837) sägs vara hennes största framgång. Den är till skriven som en brevroman och handlar om den unga Fransiska som gifter sig och flyttar till Småland. Lantlivets lugn bryts när den mystiske främlingen Bruno flyttar in på det mörka Ramm.

  

2 Anne Swärd, Till sista andetaget, Anne Swärds tredje roman handlar om Lo, hennes stora familj och den enstörige, dyslektiske Lukas som bor granne med Lo och endast har sin dystre, ordkarge far som gärna tar till nävarna och slår i stället för att kommunicera. Mellan Lukas och Gabriel är det tyst och stumt. Men Lo och Lukas finner varandra trots alla olikheter. Hon är sju år och han tretton

3. Linda Olsson, I skymningen sjunger koltrasten. Otto, 72, är en pensionerad antikvarie med stort intresse för musik och litteratur. Han är änkeman och fund

erar mycket över sitt äktenskap med vackra Eva, som han inte verkar ha känt riktigt. Elias är en begåvad ung tecknare som varit mobbad i hela sitt liv. Han är dyslektiker. Elisabeth är i femtioårsåldern och har tappat livslusten efter ett stort svek. En oförutsedd händelse gör att hon kommer i kontakt med de båda grannarna i samma trappuppgång i ett hus på Söder. 

En smakebit på søndag

Massolit förlag

"Allihop stirrade på mig och jag ville bara skrika åt dem, säga åt dem att lämna vårt hus. Mitt hus. Det är mitt hus, det är vårt, det kommer aldrig att bli hennes. Moster Julias. Jag hittade henne i mitt rum, hon gick igenom mina grejer innan hon ens träffat mig. Sedan försökte hon vara snäll och sa att hon var ledsen, som om jag skulle tro på att hon bryr sig ett jävla dugg.  Jag har inte sovit på två dagar och jag vill inte prata med henne eller någon annan. Och jag vill inte ha hennes hjälp eller hennes förbannade medlidande, och jag vill inte höra på trevande teorier om vad som hände min mamma av människor som inte ens kände henne. " Från sidan 34 i I djupt vatten av Paula Hawkins.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med sig av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!Fler smakebitar HÄR.

Tibble Pipargattu i Leksand

Plötsligt var turistsäsongen över. Det märkte vi när vi kom till Hugo Alfvén - gården På Tibble Pipargattu i Leksand. Vi båda var ensamma med den väldigt trevliga guiden som tog sig god tid med att visa oss runt och berätta. Det var i den här gården vid Österdalälven som Hugo Alfven slutligen kom till ro med sin andra hustru Karin Adolphson, som lämnat man och barn för Alfvéns skull. Första hustrun hette Marie Kröyer, tidigare gift med konstnären Sören Kröyer. Hugo Alfvén hade träffat dem båda på Skagen. Marie lämnade man och dottern Vibeke för Alfvén. Dottern Margita föddes i äktenskapet med Alfvén. Hon blev sedan skådespelerska och lär ha haft en fling med Evert Taube vid den tiden då han var förlovad med Astri. Då blev Alfvén riktigt arg. Hugo Alfvén, som själv var en riktig kvinnokarl komponerade och arrangerade som bäst när det satt någon kvinna och grät över honom. Äktenskapet med Marie Kröyer blev inte särskilt lyckligt.
Båda var  stormförtjusta över den lilla dottern, men när Alfvén skulle arbeta skickade han iväg mor och dotter. Dessutom var han notoriskt otrogen. Nästa kvinna att lämna man och barn för den tjugo år äldre kompositören blev alltså Karin Adolphson.  Till henne komponerade Hugo den ofta sjungna sången ”Saa tag mit Hjerte” till Karindagen 1946. Men Karin dog 1956 och Alfvén gifte sig med Anna Lund, den kvinna som hjälpt paret med hushållsarbetet. Så gott som alla som figurerar i böckerna om Alfvén och Marie Kröyer reser otroligt mycket. Dessutom skriver
de brev hela tiden. Och dagböcker. En annan sak som är påfallande är hur barnen fick sitta emellan. Hugo Alfvén skrev sina memoarer i fyra band 1946 - 52. Lennart Hedwall har skrivit Hugo Alfvén: en tonsättares liv och verk. 1973. Tonni Arnold skrev Balladen om Marie: en biografi över Marie Kröyer. 1999. En kvinna mellan två män: Konstnärsparet Kröyer och Hugo Alfvén på Skagen av Knud Voss. 1991. Förmodligen är det så att ingen kvinna kunde mäta sig med  Hugo Alvéns mor, Lotten. I hela sitt liv var han otroligt modersbunden. Skulptrisen Alice Nordin var en annan kvinna som föll för Alfvéns charm och hade svårt att släppa honom trots att han behandlade henne illa. Alice och Hjördis. Två systrar. Dagböcker och brev 1885 - 1964. Sammanställda av Per Wästberg

Helgfrågan v. 35

Mia på bloggen Mias läshörna undrar i sin helgfråga hur det går med vårt läsande/recenserande. Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen?

Jo, tack, det går väldigt bra med läsandet, men tiden vill inte riktigt räcka till. Alla biblioteksböcker är det kortlån på och jag avskyr att läsa under press.
Vad det gäller bokanmälningar på bloggen hinner jag inte riktigt med heller. Jag vill gärna skriva ner mina spontana intryck, fundera någon dag för att sedan redigera och publicera. Bonusfrågan då? Jo, på lördagen blir det en trevlig bussresa i Föreningen Nordens regi tillsammans med deltagare ifrån Norge, Danmark, Finland och Sverige. Vi kommer att åka runt till olika sevärdheter i trakten, äta på trevliga ställen och avsluta dagen med konsert och festbuffé. Klädseln är valfri, men en bör ha huvudbonad.

Det får bli den här lilla koaffen över ena örat för min del.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag hittade en bok som stått i bra många år i min hylla och som jag tydligen vunnit i en tävling som anordnats av deckartidskriften Jury som lades ner 2008.
Jag blev lite måttligt glad då, men nu tycker jag inte att den är så fel.

Dockan till Samarkand av Stieg Trenter. På baksidan står det så här:
"Dockan har safirblått hår, vackert, men med stänk av blod! På Stockholm Ban står skräckslagna postmän och tittar i det trasiga paketet. Bangårdsposten, mellan Centralen och Klara sjö, är skådeplatsen för detta förbluffande mysterium. Som säkert skulle ha förblivit olöst om inte slumpen hade placerat en viktig bit av lösningen hos den pigga postflickan Ulla - och om hon inte hade träffat Harry Friberg." 
Boken kom ut första gången 1959 på Albert Bonniers förlag. Boken jag vann är en utgåva från samma förlag men från 1987. Så många böcker så lite tid...

Dolt i mörker

Forum

Dolt i mörker är Elly Griffiths nionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway och en av de allra bästa. Kriminalkommissarie Harry Nelson är buttrare än någonsin. Ruths sexåriga dotter Kate har utvecklats till en minitonåring. Cathbad, som är druid på halvtid, är ett stöd för Ruth och Kate. Staden Norwich vilar på ett nät av underjordiska krittunnlar. Då och då bildas s. k. slukhål när någon tunnel imploderar. Ruth har till tillkallats eftersom man har funnit ben i en av tunnlarna. Är de nya eller gamla? De visar sig vara tämligen nya och Harry Nelson får fallet på sitt bord. En hemlös man hittas mördad och två unga kvinnor försvinner spårlöst. De gamla tunnlarna visar sig spela en mycket viktig roll i berättelsen liksom pilgrimskyrkan i Walsingham. En undrar som vanligt hur det blir med Ruths och Nelsons relation. Särskilt nu när det visat sig att Nelsons vackra fru, Michelle, minsann inte är helt pålitlig. Inte Nelsons närmaste man heller för den delen. Vad har Elly Griffiths för planer? När kommer nästa bok? Elly Griffiths officiella webbplats avslöjar inget om det. Däremot får en veta att hon även skriver under namnet Domenica de Rosa.

Veckans topplista v. 35

Johannas deckarhörna: Temat denna vecka är brett och nästan gränslöst, det handlar nämligen om topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa? Jag tycker det är knepigt att begränsa mig eftersom det finns så många som lockar, vilket väl får betraktas som ett angenämt problem. 
Johanna har rätt. Det är ingen hejd på alla böcker jag inbillar mig att jag ska hinna läsa i höst! Och att bara välja fem av dem är inte alldeles lätt, men...

Albert Bonniers förlag

1. Familjen Mann av Tillmann Lahme.
Den här familjen upphör aldrig att fascinera. Dagböcker och brev har kastat nytt ljus över deras liv. Barnen var konstnärliga, men uppenbarligen inte särskilt lyckliga och hur den arma Katia Mann klarade av allt och alla är en gåta.
2. Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarskap av Johan Svedjedal.
Han har funnit en gladare Karin Boye än den vi vanligen stött på.

Modernista

3. Blått av Maggie Nelson. Författaren tänkte att hon skulle skriva en bok om sin älsklingsfärg, blått, men det visade sig bli något helt annat. Vackert omslag också.
4. Moll heter Elisabeth Rynells senaste roman. Hennes Hohaj minns jag med välbehag. Läsecirkeln gjorde också tummen upp. ER beskrivs som upptäcktsresande i Västerbottens och Norrlands inland.

Albert Bonniers förlag

5. Nattfjäril av Katja Kettu. Hon fick Runebergspriset för sin förra roman, Barnmorskan. Det var en grym historia om det s. k. Lapplandskriget i början av 40 - talet. 

Tematrio - Ljus

LYRAN: För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning.

1. Det första jag spontant kommer att tänka på är skapelseberättelsen i 1 Mosebok: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

2. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.

3. En stad av ljus av Kerstin Ekman minns jag att jag läste med stor förtjusning.
Jag gillade hela Katrineholmssviten, men fjärde delen En stad av ljus skiljer sig ganska mycket från de andra tre delarna. Jag läste romanen med CG Jung i tankarna och Maria Schottenius doktorsavhandling, Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst, bredvid mig.

En smakebit på søndag

Brombergs förlag

"Hon var det fjärde av fem syskon, född i Shahjahanabad, det muromgärdade Delhi, en kall januarinatt i en lyktas sken (det var under ett strömavbrott). Ahlam Baji, barnmorskan som förlöste henne och lade henne i hennes mors famn, lindad i två sjalar, sade: "Det är en pojke." Med tanke på omständigheterna var det ett begripligt misstag.. En månad in i hennes första graviditet hade Jahanara Begum och hennes man bestämt sig för att om deyt blev en pojke så skulle han heta Aftab. Deras tre första barn hade emellertid varit flickor. Så den natten när Jahanara Begum nedkom med Aftab hade de väntat i sex år. Det var den lyckligaste dagen i hennes liv. När solen gick upp den morgonen och rummet var behagligt och varmt lindade hon upp Aftab. Hon undersökte hans lilla kropp - ögon näsa hals armhålor fingrar tår - med förnöjd och maklig förtjusning. Det var nu hon under hans pojkkön upptäckte en flickas outvecklade men obestridliga kön." Från sidan 17 i Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy.

Varje söndag uppmanar oss Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten  att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

Vackert om mamma och pappa

När jag läst Glöm mig var jag väldigt förundrad över hur vackert och ömsint skriven den är. Alex Schulmans (f. 1976) förhållande till modern var problematiskt och boken skrevs som ett försök till försoning efter moderns död 2015. Lisette Schulmans  (1951 - 2015) alkoholism hade pågått så länge och jag kan tycka att hennes man Allan Schulman borde ha agerat. Istället bad han de tre pojkarna vara tysta för mamma kände sig inte riktigt bra och behövde vila när hon stängt in sig i sitt rum och drack och kedjerökte. När pojkarna var små hittade de tomflaskor i hennes garderob och pantade dem på Systemet utan att tänka närmare på saken. Modern reagerade inte heller på att flaskorna försvann. Glöm mig är en vacker, sorgsen och finkänslig betraktelse över modern, den vackra, begåvade som till exempel var en uppskattad talskrivare och programledare. Skynda att älska, boken om Allan Schulman (1919 - 2003), är en helt annat slags bok. Alex avgudade sin far. Allan Schulman var 57 år när Alex föddes. Fadern älskade sina barn över allt på jorden. Det bästa han vet är när alla avnjuter en lång middag tillsammans. Han var en dynamisk man och kunde få väldiga utbrott av vrede, som han själv hade glömt i nästa minut. Det dröjde fem år efter faderns död innan Alex kunde förmå sig att åka till sommartorpet i Värmland som han förknippade så mycket med fadern. Det blev en kort vända och när Alex kom till sin terapeut påpekade denne att Alex borde släppa ut sin sorg. Inför terapeuten påstår han också att fadern aldrig slagit honom. Men det hade han och det så till den grad att det närmast liknade misshandel. Men det fanns inget sårigt i förhållandet till fadern. Alex och hans bror Carl besöker honom på sjukhuset och köper med sig räkor, whisky, ungersk salami och andra förnödenheter som livsnjutaren Allan Schulman uppskattade. I skynda att älska finns också ljusa bilder av Lisette Schulman även om hon befinner sig mera i periferin. De somriga bilturerna till torpet i Värmland med hela familjen i bilen minns Alex som resor till ett förlorat paradis. Båda böckerna inleds med sådana bilfärder. Båda böckerna är skrivna med lätt hand och är mycket lättlästa. Jag blev sorgsen när jag läste Glöm mig och varm i hjärtat när jag läste Skynda att älska. De båda böckerna bildar en enhet som jag tyckte mycket om. Tove Janssons Höstvisa var Allan Schulmans favoritvisa.

Helgfrågan v. 34

Mias helgfråga och bonusfråga gäller bok/serie och bok/film

Många av serierna är från böcker.

Vilken är din bästa bok tv-serie?

När vi nu ändå är inne på fyrkantigt tittande så kör vi Bonusfrågan med:

Vilken är din bästa bok/ film?

På första frågan svarar jag Forsytesagan som jag minns som alldeles fantastisk. Det är länge sedan jag såg den - jag talar om den första versionen - men den gjorde ett starkt intryck. Eric Porter spelade Soames Forsythe och Susan Hampshire hans bortskämda dotter, Fleur. Nobelpristagaren (1932), John Galsworthy skrev romansviten i sex delar som ligger till grund för den här serien.

På bonusfrågan svarar jag Atonement av Ian McEwan. Filmen var otroligt bra liksom boken. Briony Tallis begår ett misstag som barn vilket får allvarliga konsekvenser för andra människor. Som vuxen försöker hon få en försoning till stånd.

Hett i hyllan

När jag läste Generation Loss (har just kommit i pocket) av Elizabeth Hand blev jag väldigt förtjust i hennes protagonist, den nergångna fotografen Cass Neary. Jag rusade genast iväg och köpte Se mörkret som kom lite senare 2016 också i svensk översättning av Linda Skugge. Cass Neary är huvudperson även i Se mörkret. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände för den blev stående i hyllan och det stör mig. Så här står det på baksidan av boken: "Gillar du Paula Hawkins Kvinnan på tåget? Gillian Flynn? Och Twin Peaks? Bra, då är den här boken för dig. I den fristående uppföljaren till Generation Loss har Elizabeth Hand förlagt handlingen till Norden, närmare bestämt Helsingfors och Reykjavik, efter börskraschen. Det är kallt och jävligt, solen går aldrig upp, ingen har pengar, folk bor i ockuperade trasiga lägenheter och lever på brännvin. I Se mörkret får Cass Neary sina egna värsta farhågor bekräftade: det är alltid som mörkast innan det blir helt svart."

Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?