Teheran har ordet

2008 kom Nam Les fantastiska novellsamling Båten, på svenska 2010. Det var en suverän debut som tar sin läsare på en resa till många länder och miljöer. Författaren föddes i Vietnam 1978, men växte upp i Australien  där han också utbildade sig till affärsjurist. Teheran har ordet är titeln på den novell som blir mitt sista bidrag till Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell.
Amerikanska Sarah och Parvin från Iran är goda vänner. De har träffats i USA men nu har Sarah åkt till Teheran för att möta väninnan i hennes hemmiljö. När planet går in för landning vaknar Sarah och ser alla kvinnorna som torkar bort smink och byter om till sjalar och rockar. Parvin möter inte utan har skickat en vän, en man, vid namn Mahmoud. Om ett par dagar ska det hållas ett stort möte och Parvin har många åtaganden, förklarar vännen. Nästa besvikelse är att  Sarah ska bo på ett hotell och inte hemma hos Parvin. Grå skägg och svarta turbaner stirrar på henne från fotografier på väggarna. Sarah känner sig mycket främmande och mycket övergiven. Du kommer mitt i Ashura, vår heligaste vecka, förklarar Mahmoud. (Ashura är en stor religiös högtid för shiitiska muslimer.) När Parvin och Sarah äntligen träffas är de ganska främmande för varandra. Sarah lider fortfarande av en olycklig kärlek medan Parvin kämpar för högre mål. Man väntar oroligheter under det stora mötet. Bland annat för att en pjäs med kontroversiellt innehåll ska spelas. Sarah får uppleva oro, rädsla och religiös dubbelmoral under sin vistelse i Teheran.  Sarahs upplevelse av det hotfulla i miljön förmedlas skickligt av författaren. Teheran har ordet lever kvar efter avslutad läsning. Det får bli sista inlägget i Ugglan & Bokens supertrevliga utmaning: Läs en novell. Mera sådant!

Bokbloggsjerka 17 - 20 juni

BOKBLOGGSJERKA 17 - 20 juni med bonusfråga
Annika undrar: Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?
Bonusfråga: Koko är nyfiken på om du kan tipsa om några historiska romaner. För att vara mera exakt ”historiska romaner som är (någotsånär) historiskt korrekta”, dvs. sådana där man kan lära sig något om perioden och inte sådana där det är nutidsmänniskor i periodkläder.
Jag väljer alternativet på första frågan och önskar mig en riktigt bra tidskrift om litteratur till överkomligt prenumerationspris. Då menar jag en tidskrift som inte är så snuttifierad och som tar upp bra romaner i olika genrer; kanske tycker jag att spänningslitteraturen skulle begränsas något eftersom den förekommer på så många andra ställen och är lätt att komma åt bokstavligen och bildligen.
Författarintervjuer så klart; genomarbetade artiklar med tips om vidareläsning; läsarutrymme; samarbete med bokbloggar, förlag och läsecirklar. Säker finns det många andra möjligheter att utöka en litterär tidskrift med fantasi och lust att experimentera och söka sig fram. 
Till Kokos fråga om historiska romaner: Jag säger bara Hilary Mantels böcker om Henrik VIII:s tid. Pearl Bucks romantrilogi från Kina om Wang Lung och hans söner, Vi kom över havet av Julie Otsuka; Lesley Downer, Den sista konkubinen, Sång till den storm som ska komma av Peter Idling Fröberg, Ann Lihammers alla böcker, Set Mattssons kriminalromaner från Malmö, Brända skuggor av Kamila Shamsie, klassikern Hiroshimas blommor av Editha Morris, Anchee Min, Kejsarinnan Orkidé, Kinas sista kejsarinna, Sigrid Undsets trilogi om Kristin Lavrans dotter från nordisk medeltid, Jan Fridegårds trilogi om trälen Holme och hans kvinna Ausi.

Hustrun

Meg Wolitzer är dotter till författaren Hilma Wolitzer. Båda skriver kvinnoskildringar. När jag läser Hustrun tänker jag att romanen egentligen borde hetat Joe för det är honom den handlar om. Joseph Castleman, den uppburne författaren, faderlös och av judisk härkomst uppvuxen i Brooklyn. Joan träffar honom när hon går på en av hans skrivarkurser. Han uppmärksammar hennes noveller och hon har läst en medioker novell av honom i en tidskrift. Han är gift med tråkiga Carol och de har ett litet barn. Joe lämnar hustrun och glömmer fort bort sitt lilla barn. Joan och Joe blir å andra sidan föräldrar till tre barn som ofta gråtande får vinka farväl till föräldrarna som reser runt på olika litterära evenemang och sammankomster. Joan väljer bort sitt skrivande och i någon mån även sina barn. Joes karriär kommer först. En blir lite fundersam. Det var ju Joan som var den begåvade. Hur tänker hon? Joe och Joan har en fortlöpande diskussion om det han skriver. Hon är rådgivare med mycket stor makt. Ibland är det rent av hon som skriver. Hur mycket i är frågan? Joan har gott om tid att iaktta bokbranschens olika aktörer bl. a. författarna och deras hustrur som alltid finns i bakgrunden. Mera sällan följer männen med sina författande hustrur. Joan identifierar lätt Joes olika älskarinnor och allt eftersom tiden går genomskådar hon honom mera och mera. 60- och 70 - talen är lätt igenkännliga om än summariskt beskrivna. Hustrun handlar naturligtvis mycket om skrivande och litteratur. Men främst är det Joes och Joans relation som står i fokus. När vi möter Joe och Joan är de på väg till Finland. Joe ska ta emot ett prestigefullt litterärt pris. Joan sitter på planet och har just bestämt sig för att hon efter mer än fyrtio år i Joes kölvatten tänker lämna honom. När festen är över försöker hon meddela honom sitt beslut. Joan har helt omvärderat sin man och innan boken är slut kommer hon  att göra det en gång till. Varför säger jag inte. Hustrun är en intressant och ibland bitskt rolig roman som en kan fundera på och diskutera.
Översättning: Peter Samuelsson; Wahlström & Widstrand
Hustrun håller nu på att bli film regisserad av Björn Runge och med Glenn Close i huvudrollen.

Längtans blåa blomma

"Sommaren 1979 kom jag in i köket hos min väninna Sunny nära Uxbridge, Ontario, och såg en man stå vid köksbänken och breda sig en ketchupsmörgås". Så lyder första meningen i Alice Munros novell Nässlor, som finns i novellsamlingen Kärlek, vänskap, hat. Bokens jag känner omedelbart igen Mike McCallum som hon träffade när  han var nio och hon åtta och hans far grävde brunn åt hennes far. En ömtålig, icke uttalad kärlek grundad på ömsesidig tillgivenhet och respekt spirar mellan barnen. Flickans sorg när brunnsgrävningen avslutats och vattnet strömmar till är djup. Det innebär ju att Mike försvinner ur hennes liv. Hon överraskas av sina starka känslor. Varför är det ingen vuxen som ser och förstår? Hon och Sunny flyttar så småningom ifrån Vancouver och väntar barn i skift och delar på mammakläder. De talar om Jung, De Beauvoir och TS Eliot. Männen är inte alls på samma våglängd. Flickan  får två barn, skiljer sig och får uppleva att hennes flickor trivs bättre hos sin pappa. Förtvivlan över män går att leva med; förtvivlan över barnen tvingar henne att stänga av tankar och känslor.  När hon nu träffar Mike igen talar de om gamla tider och upptäcker att de minns helt olika saker. Men hon upplever samma dragning till honom. Och förtroligheten finns där. Han berättar om händelser i sitt liv som han aldrig avslöjat för någon annan. Så mycket ryms i den här novellen. Skildringen av gården, som är flickans uppväxtmiljö, är helt underbar. Och mycket realistisk. Fadern har mink - och silverrävsfarm och det går åt mycket hästkött för att hålla pälsdjuren vid liv. I en liten novell på knappa 30 sidor får Alice Munro in en hel roman. Kvinnan utan namn har enligt min mening på ett mycket tidigt stadium skänkt sitt hjärta åt en man hon troligen aldrig kommer att få. Kanske är det lika bra så.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish:
June 14: Top Ten Most Anticipated Releases For The Second Half Of The Year (since we did a topic about the releases we were excited about for the first half of 2016 back in the beginning of the year) Feel free to tweak it how you want to -- like most anticipated fantasy for the second half of 2016 or debut authors. Whatever you want!
I´m looking forward to read the following ten novels (among others)

  1. Marilynne Robinson, Två par systrar (November) 
      Housekeeping

  2. Fiona Barton, Änkan (October) The Widow

  3. Linn Ullman, De oroliga (October) De urolige
     (Norway)

  4. Sofi Oksanen, Norma (September) (Finland)

  5. Hanya Yanagihara, Ett litet liv (October) A little Life

  6. Emma Cline, Flickorna (August)  The Girls

  7. Han Kang, Levande och döda  (October) 
      Human Acts

  8. Margaret Atwood, Den frystorkade brudgummen 
      (September) Stone Mattress: Nine Tales  

  9. Roy Jacobsen, Vitt hav ( September) Hvitt hav 
      (Norway)

10. Elena Ferrante, Hennes nya namn (October) 
     (The Story of a new Name)

Tematrio - Sommarläsplaner

Lyrans TEMATRIO handlar om våra läsplaner för sommaren. Det blir den sista tematrion för våren. Den återkommer vid skolstarten.
Ännu är jag inte riktigt överens med mig, men några planer finns det i alla fall.

1. Richard Ford, Kanada är sommarläsning i vår läsecirkel. Jag tänkte fylla på med Kan jag vara Frank med dig? Frank Bascombe känner jag visserligen inte sedan tidigare. Richard har skrivit en trilogi om honom Sportjournalisten, Som landet ligger och Självständighetsdagen. Efter 25 år är han alltså tillbaka.

2. Jakobsböckerna av den polska författaren Olga Tukarczuk, en tegelsten som ligger ovanpå en bokhylla och blänger - anklagande-  sedan ganska länge. Jag förväntar mig att rätt tillfälle infaller någon gång under sommaren. En annan ganska maffig roman är Förlorad morgon av den rumänska författaren Gabriela Adamesteanu. Den har jag påbörjat och vill gärna avsluta i lugn och ro.

3. Ingen sommar utan något om och/eller av Thomas Hardy. Det får bli Thomas Hardy. A critical selection of his finest poetry. I inköpskorgen på Adlibris ligger dessutom Claire Tomalins biografi om Thomas Hardy.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten ligger bakom läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
"Det ögonblick då jag bestämde mig för att lämna honom, det ögonblick när jag

tänkte att nu räcker det, slungades vi fram i ett plan på tiotusen meters höjd över havet, men för en utomstående såg allt lugnat och fridfullt ut. Precis som i vårt äktenskap, hade jag kunnat säga. Men varför riva upp himmel och jord nu, när vi satt i förstaklasslyxen provisoriskt skilda från allt som oroade? Det var ingen turbulens och himlen var blå.  och någonstans ibland oss nu fanns en flygpolis utklädd till grå resenär. Kanske satt han och petade i en skål med oljiga nötter eller var upptslukad av ombordtidningens zoombieprosa. Vin och sprit hade serverats redan före start och och vi var båda helt plakata, med halv öppna munnar och bakåttippade huvuden. Kvinnor i uniform bar  korgar fram och tillbaka i gångarna lik en sexualiserad armé av rödluvor."
från sidan 7 i Hustrun av Meg Wolitzer. Fler smakebitar HÄR!

Enkelt och storslaget

Jag var mycket förtjust i österrikaren Robert Seethalers roman Tobakshandlaren, men Ett helt liv är ändå ett strå vassare. Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den redbare Andreas Eggers liv gör ett djupt intryck. Han är föräldralös och har uppfostrats av en hjärtlös släkting som vid något tillfälle slog av höftleden på honom så att Andreas blev halt för livet. Trots detta, trots ordkargheten och bristen på munläder har Andreas inga problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Till sin oförställda häpnad möter han en flicka som blir den stora kärleken i hans liv. Marie och  han får några lyckliga år tillsammans. De bor i en egen stuga en bit upp i bergen. Andreas kunskaper om landskapet gör att han får arbete när bolaget Bittermann & Söhne kommer till trakten för att bygga skidliftar. Detta innebär att elektriciteten kommer till byn, folkmängden växer och näringslivet får ett uppsving. När kriget kommer tänker Andreas göra sin plikt för fosterlandet, men blir avvisad. En tid senare när krigslyckan har vänt blir han inkallad. Efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Under en tid arbetar Andreas som bergsguide, vilket skaffar honom människokunskap. För att få lugn och ro bosätter han sig slutligen i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas gör sin plikt och är noggrann och ansvarsfull. Han är saktmodig och skor sig aldrig på andra. Inget tynger honom när han till sist möter Kalla frun i sitt ensliga stall på bergssluttningen. Andreas Eggers liv var verkligen helt i alla bemärkelser. Andreas Egger var en stor liten man något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen.
Gör dig själv en tjänst: Läs boken! 
Orig.:s titel: Ein ganzes Leben
Översättning: Jörn Lindskog
Thorén & Lindskog förlag

Veckans ord på H

enligt O:"Nu tar veckans ord sommarlov, men först fem ord på H som jag vill att ni kopplar ihop med böcker eller författare på någon bokstav av något kön. Skriv era svar i en kommentar eller på er blogg. Mina svar kommer i ett separat inlägg."
hat 
Kryptan av Kate Mosse minns jag som en vansinnigt spännande roman som utspelas på två plan. Hat och hämnd; kärlek och sökandet efter ett ursprung är andra ingredienser. Och en gammal övervuxen krypta också, förstås. Labyrinten är en annan roman av Kate Mosse. Sarah Waters har nämnt henne som en närbesläktad författare och det säger ju en del. Titeln är klickbar.

hemlighet
Grottans hemlighet är en ungdomsbok av den engelske författaren Thomas Hardy skriven 1892 - 93. West Poley är ett fiktivt samhälle någonstans i Somerset. Några ungdomar upptäcker hemliga gångar i en grotta som bl. a. gör det möjligt för dem att dirigera om en flods lopp, vilket ger dem stor makt. 1962 kom Grottans hemlighet på svenska och 1985 blev den film.
hotfull
Omatsu - en gatusångerska 
beskriver en hotfull kvinna som betraktas som en ickemänniska. Hon är mycket vacker.Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan som närmas kan liknas vid chic - lit. Den handlade om farliga kvinnor och hade ofta en verklig händelse som utgångspunkt. Den farliga kvinnan, dokufun, står utanför samhället och utgör en fara. Omatsu blev en bestseller och författarens Hikosaku Kubotas enda framgång. Klickbar titel.
hungrig
I  Presidentens apelsiner 
av Abbas Khider berättar den unge huvudpersonen om alla utståndna lidanden i ett irakiskt fängelse. Allra värst var hungern som gjorde fångarna omänskliga och fick dem att ange varandra. Detta var välkänt för deras fångvaktare. Klicka!

huvudstad
Kyoto var huvudstad i Japan från 794 till 1868. Nobelpristagaren Yasunari Kawabata har skrivit romanen Kyoto eller De unga älskande i den gamla kejsarstaden. Två unga flickors liv i ett Japan som är fyllt av traditioner men som också börjar snegla mot västvärlden.

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

Allt på en gång

Det var länge sedan jag läste en roman av Aino Trosell. När jag nu sprang på En egen strand som CD - bok på biblioteket   uppläst av Stina Ekblad slog jag till. Den handlar om ett par systrar som utmattade var och en på sitt sätt flyr civilisationen till en öde ö i Stilla havet. Hanna, den yngsta, är utbränd socialsekreterare och tvåbarnsmor; i den ordningen. Judit är konstnär, singel och har inga barn. I början flyter allt som planerat. De läser, skriver och målar. De litterära referenserna är många och mer eller mindre tydliga. Jag tecknar för ingen, säger Judit. Läsningen består av pocketklassiker. Den enda författare som omnämns direkt är Selma Lagerlöf. Så småningom kommer systrarna in på familjen. Som vanligt har syskonen inte haft samma barndom. De kommer in på sin egen speciella relation och nu hettar det till ordentligt. Gamla oförrätter och svek tas upp till förnyad granskning. I första delen av boken följer en Judits tankegångar och i den andra Hannas. Stora delar av tiden går åt till systrarnas egen tankeverksamhet. Systrarna går till rätta med sig själva. Många aktuella samhällsproblem ventileras; flyktingar, global uppvärmning, västvärldens svek mot tredje världen, det våldsamma informationsflödet, alla valen, Gud som lämnat över till Marknaden, äktenskapet som misslyckad inrättning, moderskapet som innebär så oerhört mycket mer över så lång tid än själva födandet. Trosell gapar över mycket. Men hon gör det bra. Läsaren tappar i likhet med systrarna uppfattningen om tid och avstånd. En del formuleringar känns som fastslagna truismer medan andra är mycket bra. "Det är ingen mänsklig rättighet att bli älskad men ett privilegium att kunna älska." Slutet känns utdraget, men just som en ska ge upp kommer Trosell med en ny twist. Med tiden blir slutet allt mera surrealistiskt, och jag skulle kunna säga att jag inte vet hur En egen strand faktiskt slutar. Men jag är inte säker på att det egentligen gör så mycket. "Allt är ogjort och allt är möjligt."

Spansk radioföljetong

Idag läser Agneta Pleijel näst sista avsnittet av sin självbiografiska roman Spådomen. En flickas memoarer. Jag uppfattar den på ett helt annat och bättre sätt nu än när jag läste den. Agneta Pleijel tillför något med sin röst och sitt sätt att läsa. Ny radioföljetong:

Tomas von Brömssen läser Världen av Juan José Millás med start den 9 juni. Världen är en klassisk barndomsskildring från Franco - tidens och 50 - talets Spanien. Pojken bor i de fattiga utkanterna av Madrid. Citat från Wikipedia:
"I sitt omfattande, till största delen psykologiska och introspektiva, författarskap har han (Millas) skapat en egen litterär genre, articuento, där vardagliga händelser förvandlas till fantastifulla berättelser som får läsaren att se verkligheten på ett mer kritiskt sätt." Det låter spännande och jag tror att Tomas von Brömssen är alldeles rätt uppläsare.

Millás ansluter sig till Prousts tanke att författare blir man först när man ger upp sitt liv, en tanke som ges följande vackra formulering: ”Det kan hända att vi upptäcker litteraturen samtidigt som vi dör.” 

En smakebit på søndag

En smakebit på söndag är en läsutmaning som Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel finns det: No spoilers!
Min smakebit kommer från inledningen på Gabriela Adamesteanus roman Förlorad morgon som nu finns på svenska. Den utspelas under en enda förmiddag men innehåller sjuttio år av rumänsk historia. 547 sidor som översättarna Åsa Apelkvist, Arina Stonenescu och Nils Sundberg arbetat med.
Från sidan 9:

"Skulle hon förr i tiden suttit inne så där flera dar i sträck utan å komma ut hade hon känt sig som ett djur i bur. Mitt upp i allt kunde hon bara ge sig iväg. Hon tog dem i tur och ordning, ena dan hos den, andra dan hos den, och inte från nån kom hon tillbaks med tomma händer. Hon satt väl där och småprata en stund, fick väl reda på nåt som hänt, för satt man dagen i ända med den där stumma människan fick man ju lust å bara fly sin kos. Aldrig hade hon haft nåt å prata med honom om, och förresten, vad skulle man prata med sin man om? "Mannen ska känna dej bara från midjan och neråt," säger hon, och när svägerskan hör henne rynkar hon genast pannan. "Var tyst nu, Vica, för sjutton gubbar, pojken kan ju höra dej... Gamla tanten och ändå pratar du bara strunt."  Fler smakebitar HÄR

Det livslånga lärandet

Fantasy och dystopier är inte mina favoritgenrer. Men jag är tillräckligt nyfiken för att igår kväll bänka mig vid TV:n för att se filmen Divergent. Förlagan är ungdomsromanen med samma namn av Veronica Roth. Idag gick jag till biblioteket och lånade fortsättningen, Insurgent samt Four, en Divergent - samling innehållande fyra nya Divergent - noveller. Filmen är ju mycket spännande, men jag kände att jag ville veta hur böckerna är och vad de innehåller utöver de händelser som blir film. De överlevande i ett postapokalyptiskt Chicago i en okänd framtid har delats in i fem olika falanger där en viss egenskap odlas. Vi har de tappra, de lärda, de osjälviska, de ärliga och de fridfulla. Fred och jämlikhet ska råda. Hjältinnan, den 16 - åriga Beatrice, ska i likhet med andra jämnåriga genomgå ett test för att se vilken falang de passar i. Därutöver ska ungdomarna göra ett personligt val. Falang går före blod. De unga kan inte gå tillbaka till sina föräldrar. Beatrice (Chailene Woodley) tillhör liksom sina föräldrar de osjälviska, men hon väljer de tappra i det personliga valet. Sedan inträder en tid av prov när hon ska bli godkänd av de tappras falang. Hon byter namn till Tris och visar att hon sannerligen inte är en mesig torris. Nej, hon har rent omänskliga krafter, är alldeles obegripligt modig, orädd och klok.  En av hennes ledare är den vackre Tobias/Four (Theo James). Han och den andre ledaren, Eric,  är väldigt olika varandra och det finns en spänning i luften. Över huvud taget pyser det lite varstans. Tris bär på en hemlighet som hon inte kan dela med någon, men hon misstänker att några anat sig till och hon vet att hon svävar i livsfara. Four blir Tris vapendragare, lierade och kanske lite mer. Ser fram emot läsning av Insurgent och Four. Kul med en genre jag inte brukar läsa.

Veckans ord på G

enligt O:
Dags för bokstaven G och näst sista bokstaven innan sommarlovet. Här kommer fem ord som börjar på just bokstaven G, som jag vill att ni parar ihop med författare och verk på precis vilken bokstav ni vill. Mina svar kommer i ett senare inlägg.
Orden är följande:
gata
31 Dream Street av Lisa Jewll (klickbar titel)
givmild
Givmildhet var en av alla goda egenskaper som tillskrevs Alice Tegnér (klicka)
groda
Stilblommor och grodor: fynd på språkets gröna ängar av Albert Holmkvist alias signaturen Purre. 
gråta
Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman. (klickbar titel)
gröt

Mamman    av Agneta Klingspor
 
Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död

Välskriven noir

Jag måste slå upp Galveston. Det är en ö och en stad i Texas. De ruffa miljöerna i New Orleans och Galveston bland prostituerade och kriminella skildras fantastiskt av författaren Nic Pizzolatto, mannen bakom TV - serien True Detective. Miljön och dialogen är författarens styrka. Personskildringen kommer inte långt efter. Huvudpersonen, Roy Cady, har just fått veta att han har lungcancer. Han ger sig inte tid att lyssna tills läkaren talat till punkt utan rusar iväg och tänker sig att han inte har lång tid kvar att leva. Hans obehaglige boss, Stan, skickar ut honom på ett uppdrag. Roy blir misstänksam eftersom chefen säger att inga vapen ska brukas, vilket får Roy att beväpna sig till tänderna. En ung flicka, Rocky, kommer i hans väg. Hon är ung och redan på väg utför. Roy inser motvilligt att han måste hjälpa henne bort från scenen en tid. Rocky plockar upp sin lilla syster på vägen och fortsätter att trassla till det för Roy. Stan fortsätter att spöka i Roys liv och det kommer till en våldsam uppgörelse som i slutändan leder till tolv års fängelse för Roy. Där upptäcker han fängelsebiblioteket. "När jag läste blev jag engagerad i orden och innebörden av dem, och jag betraktade inte tidens gång på samma sätt som tidigare. Jag blev förvånad när jag upptäckte att det fanns en frihet grundad på enbart ord. Då kändes det som om jag hade missat någonting avgörande, för länge sedan".  - "Allt det här läsandet stimulerade mina tankar. Jag såg saker på ett sätt som jag inte hade kunnat tidigare. Men, som sagt, jag förändrades inte som person för det."  Något händer i alla fall. Slutet på romanen Galveston är följdriktigt men därför inte det en kanske kunde väntat sig.

On the Beach

The broke & the bookish:
May 31: Beach Reads Week -- top ten great beach reads, ten books I plan to read on the beach, ten beach reads for those who don't like typical ~beach reads~, ten authors who are my go-to for beach reads, etc.

Lucia Berlin, A Manual for Cleaning Women. Short stories

Audrey Niffenegger, The Time Traveler´s Wife. 

David Peace, The Yorkshire - Quartet 

Erin Morgenstern, The Night Circus. A magic story.

Junichiro Tanizaki, The Makioka Sisters. Osaka before World War Two

Stefan Zweig, Amok. Short stories

Gail Carriger, Soulless: The Manga 

Tan Twang Eng, The Garden of evening Mists. Malaya during the 1950s

Richard Ford, Canada

Lucy Dillon, The Secret of happy ever after

Tematrio - Paris

Veckans TEMATRIO handlar om Paris. Det förefaller som om Lyran har planer...

1. Per Arne Tjäder, Gare d´ Austerlitz. Det är en biografi om Patrick Modiano och det blir naturligtvis mycket vandrande på på gatorna i Paris. Paris gator är ju alltid närvarande i alla Modianos romaner.
2. Paris på de älskandes tid av Knut Ståhlberg, journalist och författare, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Paris. Under tiden han skrev biografin om Aurore Dupin eller George Sand blev han ha riktigt förälskad i henne. Det kan en förstå. Hon var en ovanlig och begåvad kvinna som hade modet att gå sin egen väg. Aurore Dupin diskuterade kärleken och äktenskapet med Balzac och han bestämde att hon var man. Hon hade gått utanför sin kvinnoroll och hade en mans alla positiva egenskaper...!

3. Paradisbaden av Akl Tadier är en feel-good roman som jag tyckte fungerade utmärkt att lyssna på. Den hade helt klart sina poänger och jag gillar omslaget.
Det gör ju inget om en eller annan bok har ett lyckligt slut. Adèle Reverdy är begravningsentreprenör i Paris. Hon träffar sitt livs kärlek, den blinde f. d. cirkusartisten Leo, på sin egen 30 - årsdag. När Leo ler känner Adèle revbenen dra ihop sig. Om inte det är kärlek så säg!

Organisationsteori, forts.

I förra veckans BOKBLOGGSJERKA 

ställdes en fråga om hur vi sorterar böckerna i våra hyllor. Mitt svar fick en följdfråga: Bilder efterlystes. Här kommer de. Frågor på dem?

Min växande Japan - hylla

George och Goddard

Läsecirkelböcker överst

Läsecirkelböcker överst

Två hyllplan om och av Thomas Haedy

Mathilda Malling=Stella Kleve=Mathilda Kruse

Levande litteratur

Del av Forumbiblioteket och Sohlmans klassiker

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1966 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. Första veckan i november föregående år hade hans arbetsgivare, Nigerias centralbank, omplacerat honom till en av dess filialer i Yola - en stad i

norr som låg på ett kamelavstånd om mer än tusen kilometer från Akure.  Jag minns kvällen - det var en fredag - då far kom hem med sitt brev om förflyttning. Den kvällen och hela lördagen konfererade mor och far viskande som tempelpräster. När söndagsmorgonen kom var mor en helt annan människa. Hon rörde sig som en våt mus och gick omkring i huset med bortvänd blick. Hon gick inte till kyrkan den dagen, utan stannade hemma och tvättade och strök en hög av fars kläder, hela tiden med ett mörkt och otillgängligt uttryck i ansiktet."
Från sidan 9 i Fiskarmännen av Chigozie Obioma i översättning av Ninni Holmqvist. Ordfront förlag 2016. Fler smakebitar HÄR.

Presidentens apelsiner

Abbas Khider föddes  i Bagdad 1973 men bor numera i Tyskland. 1995 flydde han ifrån Irak och efter ett år på flykt fick han asyl i Tyskland. Numera skriver han på tyska. Att byta språk lär i vissa fall vara till hjälp när det gäller att starta ett nytt liv. Presidentens apelsiner är hans andra roman av totalt fyra och den första som översatts till svenska. Översättningen är gjord av Ingrid Viktoria Kampås. Presidentens apelsiner har fått mycken och berättigad uppmärksamhet. Abbas Khider fick Nelly Sachs - priset 2013. I Presidentens apelsiner får en följa den unge Mahdi Hamam som fängslas på sin studentdag och kastas i Saddams fängelsehålor där han får sitta i två år. Tortyr, hunger och ohyra plågar fångarna. Mahdi tycker att hungern är värst för den kommer fångarna att tappa moralen. Han varvar berättelserna om föräldrarna, den lyckliga uppväxten, vännerna och duvintresset med inblickar i fånglivet, befrielsen, flykten och ledan i flyktinglägret. I fängelset avkrävs han en bekännelse som han först i efterhand förstår vad den rör sig om. Hans bäste vän Ali, duvuppfödare, var Mahdi ovetande medlem i en kommunistisk grupp. Ali torterades till döds under det att han försäkrade att Mahdi inget visste. Fångarna lever helt avskilda från omvärlden. En vacker dag blir de släppta, men snart börjar Kuwaitkriget eller Alla krigs moder eller Operation Ökenstorm och Mahdi flyr för att till slut hamna i ett flyktingläger på gränsen mellan Irak och Iran. Länge gick jag och drog mig för att läsa om den unge fången och tortyren. Men Abbas Khider förmår skildra  Mahdis hårda öde och på samma gång vara poetisk. "Jag är alltså ett sumeriskt - babyloniskt barn. Jag bodde i människohistoriens heliga städer, i Babylon och i Ur. Och inte tusentals år före Kristus utan i slutet av 1900 -talet" berättar Mahdi som var ett älskat barn och senare stöter på främmande vänliga människor hjälper honom på vägen. De älskade duvorna symboliserar flykt och frihet för honom. Presidentens apelsiner är något så ovanligt som en litterär vittnesskildring och dessutom skickligt gestaltad nutidshistoria. Thorén och Lindskog annonserar redan nu att nästa roman av Abbas Khider kommer under 2017. Läs Lotta Lundbergs intervju med Abbas Khider HÄR

Bokbloggsjerka 27 - 30 maj

Annikas bokbloggsjerka:
Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att ”spela” musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller….?

Kul uppgift. Patti Smith, tänker jag omedelbart JUST KIDS och M TRAIN (titlarna är klickbara).
Elfriede Jelineks roman Pianolärarinnan minns jag mera som filmen Pianisten. Det beror kanske på Isabelle Hupperts tolkning av huvudpersonen Erika Kohut.
The Piano Teacher  av Janice Y. K. Lee tilldrar sig i Hong Kong på 1950 - talet. Det är ganska länge sedan jag läste den, men jag minns att den var både spännande och intressant. När jag nu plockar fram den igen får jag lust att läsa om den. 

Musik i ord heter en essä i Den trösterika gåtan av Staffan Bergsten. Tio essäer om Tomas Tranströmers lyrik är undertiteln. Musikens betydelse för Tranströmer är välkänd.

I Autumn Brocade av Teri Miyamoto uppsöker en av romanens huvudpersoner ideligen ett café där det alltid spelas musik av Mozart. Det är en underbart vacker och vemodig roman.

1965 -66 var mycket kreativa år för Bob Dylan. Bland annat skrev han sin första bok Tarantula. Omöjligt att säga vad den handlar om egentligen. Bob Dylan tänker högt? It,s Dylan´s book. It needs no other recommendation, står det på baksidan.
Av Leonard Cohen har jag tre böcker en med noter och hans underbara texter och två skönlitterära, Beautiful losers och The favourite Game. Det sorgliga är att jag hittar ingen av dessa tre böcker. Tänk, om jag har lånat ut dem!!!