Vinkunskap för nybörjaren

Så väljer du rätt vin. Din personliga vinnyckel (Norstedts förlag)
av Stellan Hökfelt, jurist ifrån Malmö. I tjugo år har han intresserat sig för vin och provar 1000 - 1500 viner om året.
Han utgår ifrån Systembolagets sortiment av viner i 70-kronorsklassen.Eftersom utbudet förändras följs boken upp med en webbplats, www. vincoach.se
Det blir lätt så att man väljer samma vin hela tiden, menar Stellan Hökfelt. Med hjälp av den här boken kan man med utgångspunkt från favoritvinet få tips och andra liknande viner.
En tumregel är att om man tycker om ett vin av en viss druva från ett visst land för ca 70 kr och lägger till 20 kr och söker ett dyrare vin av samma druva och land så får man ett vin av högre kvalitet men med samma karaktär. Tjugokronorsregeln har hittills inte slagit fel, säger Stellan Hökfelt i sin mycket personliga, grundläggande bok. Inget snobberi.Tycker du om ett vin så är det bra. Tycker du inte om det så är det också OK. Inledningen innehåller läsanvisningar och i slutet av boken finns en vinlista ordnad efter land, region och druvsort. En annan lista förtecknar vinerna i alfabetisk ordning.
Ett kapitel behandlar vad man ska tänka på när man väljer vin till maten.

Varje människa är en ö

Äntligen, plötsligt och i ett svep läste jag Easter Parade av
Richard Yates, 1926 - 1992.
Den kom ut 1976; i fin svensk översättning av Kerstin Gustafsson 2010 på Norstedts förlag.
Även i pocket. Mats Kempe inleder med ett initierat och entusiastiskt förord.
Easter Parade handlar om tre kvinnor, Esther Grimes och hennes döttrar Sarah och Emily och deras liv och öden. Tidsmässigt utspelas romanen 1930 - 1970 ca. Miljöerna växlar eftersom Esther - eller Pookie - som hon vill kallas - flyttar ofta. Alkohol och cigaretter är stående inslag i deras liv liksom i författarens.
Redan i romanens första mening deklareras att detta inte är någon historia med lyckligt slut.
Förutsättningarna finns, men det vill sig inte ändå. Pookie strävar uppåt och drömmer om stil; att befinna sig snäppet över medelklassen. Sarah gifter sig med en stilig man som visar sig sakna ambitioner men ha tendenser till våld. De bor i en skenbar idyll på landet och får tre söner.
Lillasyster Emily lever ett helt annat liv. Hon flyttar till New York och blir copywriter. Hon är en fri kvinna och i hennes liv avlöser männen varandra. Ofta tycker man som läsare att den här gången måste det väl fungera. Men icke!
Emily är den som får mest utrymme i boken och hon är nog den som författaren tycker bäst om.
Porträttet av Pookie är kallt.
Richard Yates använder delar av sitt eget liv när han skriver. Han går väldigt tätt inpå sina karaktärer; iakttar ur olika vinklar och tar gärna fram små fula detaljer.
Sju romaner och två novellsamlingar skrev Richard Yates som hann dö innan han blev berömd.
Easter Parade är en pärla, något alldeles i särklass.

Bortbytingar

Jag såg en skakande dokumentär,
KAPTEN NEMOS BARN, i SVT 1 om nyfödda barn som förväxlats på sjukstugan i Bureå i början av 1940- talet. 1949 kom ett domstolsbeslut som fastställde att barnen skulle återgå till sina biologiska föräldrar.
PO Enquist har skrivit om detta i flera av sina romaner, speciellt i
Kapten Nemos bibliotek som kom ut 1991, den första boken på tretton år efter Musikanternas uttåg.
Åren däremellan använde POE till ett våldsamt supande.
Jag tror att det är bra att läsa
Ett annat liv, 2008, och Kapten Nemos bibliotek i anknytning till varandra.
De är mycket personliga båda två och kompletterar varandra.
När man läser Kapten Nemos bibliotek är det en fördel att känna till Jules Vernes böcker,
En världsomsegling under havet och Den hemlighetsfulla ön. Och Bibeln, förstås.
När Människosonen inte har tid med människorna och Gud har gömt sig är det Kapten Nemo som är de nödställdas vän.
Kapten Nemos bibliotek är en mörk, vacker och mycket smärtsam berättelse om två pojkar som förväxlats på BB och sedan på sitt sjunde år byts tillbaka. Eller åtminstone den ene.
Det blir inte bra för någon av de inblandade.
Romanen tilldrar sig i ett kallt landskap med blåvitt månsken, snö och is.
Människorna är karga, ordknappa och torrögda.
Religiositeten är mörk och sträng och innehåller endast lag och saknar evangelium.
Det mesta är synd och definitivt sextonåriga Eeva - Lisas graviditet.
PO Enquists språk är alltid vackert och han har en fantastisk förmåga att finna ord för subtila tillstånd och finmaskiga känslosträngar mellan människor.

Upp flyga orden...

Tobias Nässén, moderat politiker i Nacka, svarar på Annina Rabes artikel 13/12 och
FÖRSVARAR
utförsäljningen av biblioteken

SVAR till Jonas Thente i DN.
Svar direkt av Jonas Thente.

MARTIN AAGÅRD
i Aftonbladet förgryser sig 23/12 och hänvisar till en lika naiv som arrogant artikel i DN 21/12 av PM Nilsson om
PRIVATA BIBLIOTEK SOM HAR EN DEMOKRATISERANDE FUNKTION
Fan tro´t sa Relling.

Varför frågar sig ingen vad människorna i Nacka skulle önska sig av sina bibliotek?
Avnämarna, användarna, skattebetalarna?
Utförsäljningen är något som politiker och viss personal önskar.

Välvald julkappsbok

"Kära barn, det har hänt något förfärligt, sade hans mamma. Min väska är försvunnen. Jag kan inte klara mig utan den! Jag har sökt överallt, men den finns inte!
/- - - / Det blev ett väldigt sökande. Bara Bisamråttan vägrade att delta. Av allt onödigt, sade han, är väskor det onödigaste. Tänk efter. Tiden går och dagarna växlar precis likadant antingen muminfrun är med väska eller utan.
Det är en oerhörd skillnad, sa muminpappan. Jag känner mig alldeles främmande för mumintrollets mamma om hon är utan väska. Jag har aldrig sett henne utan förr."

Ur Trollkarlens hatt

Välvald julklappsbok

Hurra! Jag fick Stina Otterbergs avhandling om Olof Lagercrantz - Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz.
Jag ser fram emot ett läsäventyr.

Avslöjade!

Äntligen förstår jag varför somliga tycker att de får "dras med" svartskriftsböcker på biblioteken.
Att jag inte insett tidigare!
Läs förklaringen: iPad som täckmantel

Nirvanaprojektet

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk är en direkt fortsättning på Vredens tid.
Den är också del två i en trilogi. Tredje delen, Den felande länken, kommer 2011 på Massolit förlag.
I Nirvanaprojektet problematiseras den berättelse som byggt upp i Vredens tid.
Det är fortfarande ett väldigt spännande, välkonstruerat och svindlande tankebygge.
Jämfört med Vredens tid blir det kanske lite forcerat här och där och en eller annan piruett hade kanske kunnat strykas. Stefan Tegenfalk säger i en intervju att han inte är så intresserad av kärleksromaner och poesi. Och det märks. Jonna de Brugges kärlekshistoria känns konstruerad och känns som härtill är jag nödd och tvungen.
Samarbetet mellan den rutinerade Walter Gröhn och Jonna de Brugge utvecklas däremot ytterligare. De är - för att tala med Anne på Grönkulla - besläktade själar.
De tekniska beskrivningarna är fascinerande. Mördarmaskinen Mjasník har en inbyggd spioncentral i sin MacBook. Kartläggningen av mobiltelefontrafik får en att rysa och tänka på kartläggning av människor i allmänhet. Finns det något som är privat längre?
Man ser fram emot del tre. Hur ska det gå för utredarna, den botfärdige rövaren, den iskalla hjärnan bakom kapningen av värdefull forskning och poliserna som halkar på gränsen till kriminalitet. Kraven är höga på del tre, Den felande länken.
Men man kan har anledning att hoppas att upplösningen blir lika spännande som de första två delarna i trilogin

Ska det finnas sprit på Systemet?

Eller behövs det verkligen böcker på biblioteket? Det är

BJÖRN WIMAN

i DN som undrar.


Delvis som svar på JonasThentes rättmätiga vrede i artikeln 14/12. Läs HÄR

Konsten att slå in öppna dörrar

Biblioteken i det digitala rummet. ? !

Det förefaller som om biblioteken ska fortsätta att göra det de redan gör, nämligen följer med i utvecklingen - implementerar det som är nytt och användbart och behåller det som är "gammalt" och användbart. Jag tycker att biblioteken ska lyssna på sina användare och på olika sätt försöka dra till sig nya utan att för den skull slå knut på sig och börja med verksamheter som andra är bättre på och sälja ut själva biblioteksidén.

Intressant om nytolkningar

Ulf Eriksson, poet, prosaist och kritiker, skriver apropå nyöversättningen av Emily Dickinson, Shakespeare och Rilke så här om nya tolkningar.
Och det gäller naturligtvis även prosan.
Självaste Jane Austen är ju föremål för nyöversättning och nyss kom Buddenbrooks.
En författare som det vore dags att nyöversätta är Thomas Hardy (1840 - 1928).
Hans romaner filmas ideligen men de svenska översättningarna av Thomas Hardys romaner kom under första hälften av 1900-talet på olika förlag.
Ett djärvt försök att intressera vårt största bokförlag bemöttes med största möjliga tystnad.

Det kanske är något av de små, energiska bokförlagen som ska tilltalas?
De kanske bemödar sig om ett hövligt "tack, men nej" i alla fall???

Min flod flyter mot dig

Erik Blomberg blev den som introducerade Emily Dickinson på 1930-talet.
Litteraturkritikern Klara Johansson hade redan ögonen på henne och planerade en essä, men den blev tyvärr aldrig av.
Ann-Marie Vinde har valt ut och översatt 60 dikter av Emily Dickinson.
BOKVERKET heter förlaget.

Carina Burman recenserar Min flod flyter mot dig

bernur skriver jättebra om Min flod flyter mot dig.

Kvinnan i vitt

Nalle Valtiala skriver om den amerikanska poeten Emily Dickinson (1830 -1886), kvinnan i vitt (nästan alltid klädd i svart) som lyckas glida undan alla tolkningsförsök. Läs HÄR

I november 2008 skriver Nalle Valtiala om
Christopher Benfey, A Summer of Hummingbirds

Om romantiska människoöden i 1800-talets USA (bl.a. Emily Dickinson)
"i lekfull pietet bevarade".

Dumhet och förakt

Folkbibliotekens framtid? heter en ny skrift från Btj. Per Svensson har läst den. Vad han tycker kan läsas HÄR.
Tyvärr finns inte skriften på det närmsta biblioteket, men den kommer förhoppningsvis snarast att ställas till biblioteksanvändarnas förfogande.
Frågetecknet bådar inte gott.
Häpnadsväckande är att generalsekreteraren för Svensk Biblioteksföreningen, Niclas Lindberg (bild) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som båda citeras i Per Svenssons artikel, tycks förakta såväl den tryckta boken som dem som använder den, d. v. s. biblioteksanvändarna.
Bokläsare anses vara konservativa människor!?
Hur vågar man ha någon som helst åsikt om det?
Jag tycker att det är lika aningslöst som nedlåtande.
De stackars bokläsande biblioteksanvändarna förstår inte sitt eget bästa. De borde vilja göra något annat. Ett sådant förmynderi!
Varför ska inte biblioteken vara bibliotek och erbjuda olika slags medier, möjligheter och möten? Självklart ska biblioteken följa med i utvecklingen men med klokhet och eftertanke och bibehållande av det som gör biblioteket till ett bibliotek och inte något annat.
Men för det krävs det bibliotekarier som vet varför de blivit bibliotekarier och inte tandläkare.

På tal om R. S. Thomas

Rödhaken betraktar R. S. Thomas

Stor ande, lite sliten tro.
Ensam själ, Iagos bror,
Mirakler kommer.
Mirakler kommer inte.
Lleyn fylls av bön.
Lleyn fylls inte av bön.
Den vise tiger alltid.
Drömmer Gud? Eller ber
han för att R. S. Thomas
ska förbli knästående, i bön
i ödekyrkan dit människor
aldrig kommer om jag själv
inte sjunger?

Ur "i dikten pågår människans" av Michael Economou 2009.
ME är poet och kulturjournalist, född 1956.

Rödhaken symboliserar mycket, bl. a. Kristus, och förekommer ofta i R.S.Thomas dikter.
RST var också en passionerad fågelskådare och naturvän.
Iago är en fantasifigur som används flitigt i R.S. Thomas bondedikter. Iago representerar de fattiga lantarbetare som utgör en del av kyrkoherde R. S. Thomas församling.
Lleyn är den halvö i västra Wales där R. S. Thomas verkade som präst och mötte "ödemarkens djupa frid".
Detta står i kommentaren i Michael Economous diktsamling.

Poetiskt om Snö

2004 kom Snö av den franska författarinnan Maxence Fermine ut på svenska i översättning av Kerstin Hallén.
En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.
17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet.
För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom.
Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.

Hör Maxence Ferment läsa ett stycke ur Snö:

To SJ with love

Ur den långa tunneln rullade tåget ut i snöns rike. Marken låg vit under natthimlen. Tåget stannade vid en liten anhalt.
---
Stationsföreståndaren kom långsamt pulsande genom snön med en lykta i handen. Hans ansikte var upp till näsan omlindat med en halsduk, och öronskydden på hans mössa var nervikta.
Så kallt är det alltså, tänkte Shimamura.
---
Tre snöplogar väntade på kommande yrväder i gränsområdet. Vid tunnelns norra och södra mynning fanns det ett elektriskt alarmsystem som varnade för laviner.
Femtusen arbetare stod beredda att skyffla undan snön, och ytterligare tvåtusen unga män från frivilliga brandkåren kunde vid behov mobiliseras.

Ur Snöns rike av Yasunari Kawabata. 1935. Första svenska upplaga 1957

To a Snowflake

What heart could have thought you? -
Past our devisal
(O filigree petal!)
Fashioned so purely,
Fragilely, surely,
From what Paradisal
Imagineless metal,
Too costly for cost?
Who hammered you, wrought you,
From argentine vapour? -

"God was my shaper,
Passing surmisal.
He hammered. He wrought me.
From curled silver vapour,
To lust of His mind: -
Thou could´st not have thought me!
So purely, so palely,
Tinely. surely,,
Mightily, frailly,
Insculped and embossed,
With his hammer of wind
And His graver of frost"

Francis Thompson (1859 - 1907), English Catholic poet

Ubåtsthriller

The Deep.
Brittisk miniserie i fem delar i TV3 tisdagar kl 22.
Ett forskarteam undersöker gas- och oljetillgångarna under Norra Ishavet.
Den förra expeditionen försvann under outredda omständigheter.
Forskarna på den ultramoderna ubåten Orpheus måste hitta förnybar energi eftersom världens energiresurser håller på att sina. En internationell konflikt hotar.
Finns det mänskligt liv i havsdjupen? Fishy creeps in the deep? Något fångar Orpheus. Och vem är egentligen Raymond som tycks veta mer än de andra i gänget?
Olidligt spännande!

Men varför hacka sönder en så spännande historia i fem delar? Med en veckas mellanrum!

Livets utsatthet i bild

Tendens idag i P1.
Undertitel: Om att resa sig.
Martin Dyfverman intervjuar fotografen och förläggaren Brutus Östling.
Ett utmärkt, äkta samtal.

Repris ikväll P1 20.03 samt 15/12 och 18/12

Läs mer här

Gäckande farmorsbok

Återigen en liten pärla
från Grate förlag.
Onda stenar av Milena Agus vars ursprung är sardiskt.
Det är inte ofta man läser romaner som tilldrar sig på Sardinien. Det är inte heller så ofta man läser om farmödrar med mängder av glänsande svart hår och som är så svåra att ringa in som denna farmor. Hon överraskar in i det sista, d.v.s. ända till sidan 98.
Onda stenar lägger man inte ifrån sig när man väl börjat läsa. Möjligen läser man om den direkt.

Annina Rabe fruktar det värsta

Utförsäljningen av biblioteket i Nacka är bara en början, oroar sig Annina Rabe. Läs mer HÄR.
Riskerna med bibliotek som hamnar i fel händer är uppenbara. Vinstkrav kan knappast främja bibliotekens utveckling som en av demokratins sista utposter.

Lussekatten i hårdträning

Jul bland bergen

De kom över snön till brödets
renare snö, fumlade med det i sina grova
händer, fattade det med läpparna
likt djur, stirrade ned i den mörka kalken
där vinet glänste, kände det skarpt
mot tungan, skälvde som vid minnet
av en synd och hörde för ett ögonblick
kärleken skrika i hjärtats krubba.

De reste sig och återvände till sina magra
arrenden, som låg nakna i det ödsliga
decemberljuset. Deras horisont krympte
till den egna, steniga åkerlappen
med dess träd, där blåsten naglade fast
den förfärade kropp som inte hade bett
om att bli född.

R. S. Thomas, Ur Laboratories of the Spirit. 1975

Den här fantastiske poeten bränner ända in i benmärgen.
En favorit som gör sig påmind med jämna mellanrum.

Blind jul

Julhelg. Alla teman är uttömda.
Ändå är hjärtat alltid berett
att ta emot ännu en snöflinga
som kan uppenbara ett mönster.

Kärleken knackar på med frostiga
fingrar. Jag tittar ut och skälver
i skuggan av en så väldig Gud, ur stånd
att upptäcka barnet i allt det vita.

24 december 1995 recenserar en entusiastisk Ingemar Leckius den walesiske prästen och poeten
R. S. Thomas diktsamling No Truce with the Furies och beskriver honom som "något av vresig profet och ömsint fåraherde på samma gång".
R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop.
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard
Som pensionär har han återvänt till sin barndoms ö Holy Island längst ut i nordvästra Wales.
R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.

2007 skrev den walesiske journalisten och författaren
Byron Rogers The Man who went into the West: The Life of R. S. Thomas.

Intressant debutant

En riktigt spännande, välgjord bladvändare av debutanten
STEFAN TEGENFALK på nystartade
MASSOLIT FÖRLAG - Vredens tid - del 1 av tre.
Det 2, Nirvanaprojektet, har redan kommit ut.
Del 3, Den felande länken, kommer under 2011.
Huvudpersonen i Vredens tid, Walter Gröhn, är en garvad polis strax under sextio. Han har diverse egenskaper gemensamt med Gunvald Larsson, Frost, Morse, Wallander och Leif GW Perssons Lars Martin Johansson. De tvekar inte att ta till okonventionella metoder när så erfordras, är intelligenta utredare och en pest för sina överordnade.
Jonna de Brugge, rejäl överklassflicka i Porsche, är Gröhns unga, smarta, snygga medarbetare; intelligent, framåt, orädd och
hängiven sitt arbete.
Den rafflande storyn är komplicerad och välkomponerad, och Stefan Tegenfalk tappar varken fokus eller trådar.
Tempot är välgörande långsamt; utredningarna går framåt, står stilla eller ser ut att vara på fel spår. Man får en känsla av det är så här det går till.
Tidsmarkörerna är många och handlingen är väl placerad i tid och rum, nutidens Stockholm. Synen på polisen är nyanserad. Det finns bra, dåliga och riktigt dåliga poliser.
Rättssystemet som sådant lämnar en del i övrigt att önska. Alla bovar får inte sitt straff, trots att skulden är solklar. Men det är ju ingen nyhet.
Jag tycker att Vredens tid har en hel del gemensamt med Den döende detektiven av Leif GW Persson - långsamheten, trovärdigheten, noggrannheten och det lediga språket
Leif GW:s humor är mera drastisk medan Tegenfalk använder finare medel.

Synd att Vredens tid inte fått ett snyggare omslag.

Prinsessa på vift

Äntligen tycker jag mig ha anledning att se
Prinsessa på vift (Roman Holiday) från 1953!
Audrey Hepburn har aldrig varit någon favorit (men väl Gregory Peck!), titeln är avskräckande och romantiska komedier brukar sällan vara så värst intressanta (om de inte tillhör den märkliga typen av komedier som snarast är tragedier, förstås).
Men av en händelse hörde jag Lars Lönnroth tala i P1 om Prinsessa på vift och att Dalton Trumbo skrivit manus och att han inte fick stå för det under kommunistjakten i USA på 1950-talet.
Det var först 2003 när filmen kom ut på DVD som Dalton Trumbos namn dök upp.
Regissören William Wyler var visst inte vem som helst heller.
Audrey Hepburn fick en Oscar för sin tolkning av kronprinsessan som tröttnade på sin vardag och tog time-out och träffar en tjusig journalist. Men slutet lär visst inte bli så smetigt ändå, om jag förstått rätt.
1953 var också året då prinsessan Margaret av Storbritannien förälskade sig i den frånskilde flygkaptenen Peter Townsend, men måste avstå från honom efter som hela samväldet opponerade sig och ministrar hotade med avgång. 1955 avstod stackars Margaret från giftermål.

Julskyltning modell Blå salong

Undrar hur julklapparna är monterade?

Den gamle kamrerns julafton

Den gamle kamrern var en vresig karl.
En julkväll kom till honom julens ängel,
som gått över snön. Hon kröp ner i sängen.
Han sa blott: Så kalla fötter du har.

Fåfängligheters fåfänglighet

Klädd i sitt språk

TOMMY OLOFSSON I SVENSKA DAGBLADET

JONAS THENTE I DAGENS NYHETER

PER SVENSSON I SYDSVENSKAN

Om Stina Otterbergs doktorsavhandling Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz.
Litteraturkritiken som konstform.

Eftersom jag tillhör de förförda som läser Lagercrantz för hans stilistiska elegans oavsett ämne står denna bok högt på min önskelista.

I Svenska litteraturkritiker (1962) kan man läsa om Birger Christofferssons syn på Lagercrantz som kritiker. Han talar om en "kritisk diktning".

Per Rydén använder uttrycket "meddiktande kritiker" i Domedagar (1987).

I Svenska lyriker (1961) försvarar sig Lagercrantz mot sina kritiker