A ROOM OF MY OWN

tisdag 7 december 2010

Julstämning

För ett ensamt hjärta är vänliga ord
som ett vårregn
så säger turkarna
Leendet du sänder ut
vänder åter till dig
så säger man i Indien

Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt det bli snötyngda granar
vid en stockstuga i bergen igen
Tänd dom där ljusen
jag vill känna dofter av stearin
Håll grytan kokande, måla världen varm
Med den röda färgen igen

På väg till min älskling
Med en längtan nervig och het
På väg till min älskling
Med ett litet rött paket

Vänlighet behöver man aldrig ångra
så säger man i Grekland
Ett rep av kvinnohår binder lätt en elefant
så säger japanen

Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt klabbarna brinna
Låt mig få känna doften av nejlika igen
Sätt på kastrullerna och låt det lukta
av blossat vin
Låt stjärnorna tindra
och måla världen varm nu
med den röda färgen igen

På väg till min älskling...

En lång kyss under misteln
vill jag ha, ska han få
En briljant i en kedja av guld
en vacker gran och bara vi två

Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Ge mig en släde och en häst, några facklor
Och en lurvig fårskinnsfäll
Sätt ett sigill av lack
tvärs över den här kvinnans glada grin
Sjung stilla natt, måla världen varm nu
med den röda färgen igen

På väg till min älskling...

Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt det snöa
Låt det bli jul igen...

Ulf Lundell, Lågt det snöa

Fryst jul

Redan i september hade hon
hela julen fryst.
Nu har jag julen fryst, sa hon.
Nu är den i frysen, bara att ta fram.
Barnen greps av stort intresse
för den vita köksmöbeln,
med andakt närmade de sig
och berörde den hastigt med handen
och sprang så bort,
skrattande och jublande.
När julaftonsdagen kom
tinade hon upp deras jul.
Och så var den över.

Lars Huldén, Mellan jul och ragnarök

Jul, jul, strålande jul!

Bild: Sköna hem
"Ingeborg Ek var en av jordens arbetsammaste och ordentligaste människor. I fyra år hade hon tjänat kokerska i Lindhska huset. Hon hade hunsat köksan, satt skräck i slaktarn och aldrig gjort en hollandaise på mindre än tio gulor. Sedan blev hon gift med Assar Ek som föredrog rotmos med fläsklägg framför vol-au-venter. Hon hade tänkt gå bort som kalaskokerska en eller ett par kvällar i veckan, men lokförarn sa:
- Min hustru går inte bort och arbetar. Henne försörjer jag."

Så arbetar Ingeborg Ek i hemmet året om. Varje årstid har sina lagbundna sysslor. Framåt senhösten putsas silver och koppar.

"Allt detta (putsande) måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.
Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sedan var det tid att lägga in sill och pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd. Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer och hon kvicknade till igen när julskinkan började se urgröpt ut och det var bara lök och morotsbitar kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari."

Ur Springkällan av Kerstin Ekman

Julstämning

måndag 6 december 2010

Nu blommar det

Över en hyacint

Till - - - -

Du rara ört som ej din like
i färg, i glans, i täckhet har,
bland all din släkt i Floras rike
din fägring mest mitt öga drar.
På dina blad naturen spelar,
i konst, i prakt hon yttrar sig,
den fina balsamlukt du delar
förnöjer och förtjusar mig.

Med trogen omsorg jag dig sköter,
en lindrig luft du andas får,
en häftig il dig aldrig möter,
för hetta, köld du säker står.
Ett livligt väder på dig fläktar,
som tränger genom blad och knopp,
och när av värma du försmäktar,
en kylig flod dig friskar opp.

Men liksom du min hydda pryder
och dig i all din täckhet ter,
en grym förvandlings lag du lyder,
du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
och ledsnar vid min ömma vård,
bland ringa stoft din fägring gömmer,
du är ju otacksam och hård?

Men skall jag på en blomma klandra,
det veka väsen klaga an,
dess öde är att sig förandra,
hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna,
jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna,
det måste vara som det är.

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 - 1763)

söndag 5 december 2010

Brighton Rock

Graham Greene, 1904 - 1991, var en produktiv och mångsidig författare. Dessutom var han journalist och kritiker. 1941 - 1944 var han hemlig agent i Afrika.
1938 kom hans psykologiska thrillerartade roman Brighton Rock ut.
(Rock is a type of hard stick-shaped boiled sugar confectionery most usually flavoured with peppermint or spearmint. It is commonly sold at tourist (usually seaside) resorts in the UK (like Brighton or Blackpool...)

Brighton Rock skrevs efter det att Graham Greene konverterat till katolicismen.
I berättelsen ställs också det goda mot det onda; rätt mot orätt. Det goda behöver inte alltid vara det rätta. Så enkelt är det inte.
Huvudperson är den unge, grymme Pinkie med de smala axlarna, som försöker ikläda sig den alltför stora rocken efter den hädangångne gängledaren Kite. Pinkie har stannat i utvecklingen och är känslomässigt störd. Pinkie är värnlös mot sin egen ondska.
Barndomsupplevelser gör att han känner äckel och avsky inför tillvaron och det finns ingen han älskar eller kan lita på. Visserligen gifter han sig med den ännu yngre Rose, men det är bara för att eliminera ett vittne. Ida Arnold är inte religiös, men det är hon som står för anständigheten och rättvisan och hon fungerar som det samvete Pinkie borde ha.
Den kidnappning som inleder romanen har sin verkliga motsvarighet, liksom några av personerna. Bebyggelsen i Brighton är sig däremot inte lik.
Havet finns evigt i bakgrunden. Flodvattnet mullrar in bland pållarna under piren.
Under ebb syns mänskliga gestalter leta bland spillrorna som vattnet lämnat kvar.
1947 filmade Brighton Rock för första gången; 2010 andra gången. Dame Helen Mirren spelar den oförvägna rättvisans gudinna, Ida Arnold. Det ska bli spännande att se om filmen kommer att göra boken rättvisa. Jag ser också fram emot läsecirkelns synpunkter framåt våren.
Young Scarface hette filmen i USA.
Brighton Rock har också blivit musical.
Boken är även utgiven med titeln: "Lagt kort ligger". Inte alldeles fel det heller.

Läs mer om Graham Greene - life and letters - här på GREENELAND

Snowflakes in snow

Ouppmärksammat av Edith Södergran

SÖDERGRANFYND!

Visst är det så att om man vill gömma något så ska man placera det väl synligt?
I välkända dokument om Edith Södergran har Jonas Ellerström och
Agneta Rahikainen funnit två texter som tillkommit under sanatorievistelser i Nummela (1910) och Davos (1912 - 13) och som ingen har uppmärksammat tidigare. Ellerström och Rahikainen har översatt och kommenterat.

lördag 4 december 2010

Lustigt att tänka sig

1866 gick Brott och straff och Krig och fred som följetonger i samma ryska tidskrift, Ruskii Vestnik.
Fjodor Dostojevskij och Leo Tolstoj såg till att inte träffas och när Dostojevskij motvilligt gav Anna Karenina ett erkännande var det inget mindre än en sensation.
Ännu efter Dostovevskijs död fruktade Tolstoy att läsa något som skulle bevisa den andres mästerskap.
Efter notis signerad Magnus Ljunggren i dagens SvD

Jaha! Och?

Pernilla Glasers

GENMÄLE

på Annina Rabes artikel "Bibliotekens dröm blev alltför sann" från den 27/11.

Egentligen förefaller de vara ganska överens...

fredag 3 december 2010

Karins broderier

Karin Holmberg, född 1981, utbildad på Handarbetets Vänners Skola i Stockholm har gjort en inspirerande bok, Karins broderier, där hon blandar gamla mönster, landskapssömmar, sömsätt och material på ett nytt sätt. Nål och tråd är det enda som behövs säger hon käckt. Men det är en sanning med modifikationer, förstås.
Påsöm, svartstick, flätsöm och tofssöm och mycket annat får sina förklaringar. Ofta med bild. Mönsterblad finns också.
Vem skulle inte vilja sy nåldynan "Trädet" och fylla den med linfrön (så att den ligger stilla och tål att stickas i)? Man kan brodera vinternypon på vantar eller göra bokfodralet "Skånefågel" med kedjestygn och applikation i hobbyfilt och spets på bokryggen. Hur enkelt som helst!
Duken "Svartstick traditionell" ska egentligen sys med svart silke, men det kan också duga med DMC mouliné i svart. Hålsömsfåll är nästan ett måste på denna stiliga duk.
"Svartstick modern" är en helt annan stil, men den duken är också fin
Karin Holmbergs broderade munkjackor har väckt stor uppmärksamhet. Folkdräktsbroderier på moderna trikåkläder visade sig vara en hit. Påsöm med ullgarn och tunagarn.
Plagget tvättas på ullprogram och får plantorka. Bild: Munkjackan "Kulla".
Man blir glad av Karins broderier!

torsdag 2 december 2010

Vegetariskt utan krusiduller

Vegetarisk kokbok av Elsa Uppling född Posse, 2 uppl 1916 innehåller många riktigt aptitliga recept med få och oftast vardagliga ingredienser. Sellerikotletter, sufflé på jordärtskockor, piroger på sockerrötter, murkelfärs, potatis-petits-choux, a-la-daube på rotsaker, falsk fiskfärs, gratin på ost och tomater, och så vidare.
"Vad som i främsta rummet varit avsikten med föreliggande lilla arbete är att lämna recept på vegetariska huvudrätter, d. v. s. sådana rätter som skola ersätta fisk och kött."
Så följer en rad matsedlar för olika sorters middagar. Men inte en bild så långt ögat når. Det är tilltalande med en så föga insmickrande kokbok.
Redigt och rejält. Inget fjäsk. Säkert finns här nyheter för julbordet.

Kokbok för prinsessor

1931 - 1932 kom Prinsessornas kokbok ut för första gången.
Undertitel: Husmanskost och helgdagsmat.
Jenny Åkerström hade hushållsskola för unga flickor. Hon dedicerade sin kokbok till tre elever, nämligen prinsessorna Märtha, Margaretha och Astrid, döttrar till prins Carl och prinsessan Ingeborg.
Kokboken kom ut i nya upplagor under 30-, 40- och 50- talen.
I Prinsessornas kokbok förekom en grön tårta som sedan fick namnet Prinsesstårta
Receptet på kokt, rökt och lätt rimmat svinhuvud beskriver hur man först knyter in huvudet i en
duk "dock ej så hårt att öronen komma ur sitt naturliga läge" och sedan låter det koka i 2 - 21/2 tim. När huvudet svalnat utsiras det med rört smör lagt i en pappersstrut med litet hål.
I varje öra kan man sätta en prydd hatlettnål eller ett kruskålsblad.
"Hela huvudet intages till bordet. Det skäres i mycket tunna skivor.
Kokta grönsaker, grönsakspuréer eller någon makaronirätt serveras till, dessutom fransk senap eller cumberlandsås."
Smaklig spis!

Omaka par

Momo - arabisk, muselmansk pojke utan datummärkning och madam Rosa, judinna och före detta prostituerad som passerat bäst-före-datum med god marginal, lever i symbios i den invandrartäta stadsdelen Belleville sex trappor upp i ett hyreshus. Det är Momo som berättar på ett mycket personligt sätt med en blandning av barnslig naivitet och cynism.
De är ett mycket omaka par, den unge pojken och den bedagade skönheten som långsamt glider utför i tilltagande sjukdom.
Momo blir alltmer vårdare. Kvarterets brokiga klientel stöttar. Det finns mycken värme och medmänsklighet omkring Momo och Rosa. De lever i ett eget samhälle i det franska samhället.
Den gamle doktor Katz måste då och då bäras uppför de sex trapporna för att undersöka madam Rosa och han förordar sjukhus. Rosa och Momo föredrar eutanasi.
Monsieur Hamil, f. d. matthandlare, framlever sitt allt blindare liv med en Bok av Victor Hugo i handen. Han har varit en sorts mentor för Momo, som inte heller glömmer bort honom.
Det är gripande och tragiskt; roligt och absurdt. Och samhällskritiskt.
Momo strör aforismer omkring sig; madam Rosa är ibland stötande levnadsglad och tillsammans är de ett oslagbart par som älskar varandra så mycket..
Inte förvånande alls att Émile Ajar fick Goncourtpriset för Med livet framför sig.

Detta pris kan man bara få en gång, men Romain Kassef hade redan fått det för Himlens rötter och då under namnet Romain Gary.

Samme Romain Gary som skrev biografin LÖFTE I GRYNINGEN

(A Room of my own 2010-08-04), som också handlar om kärleken mellan en ung man och en mogen kvinna, denna gång mor och son. Porträttet av modern är suveränt, även om förhållandet var något komplicerat.
Milt uttryckt.

tisdag 30 november 2010

Lockar till läsning

Official Paul Muldoone Home Page

Paul Muldoon, 59, irländsk poet som bor i USA, framträ-
der ikväll på Rönnells antikvariat i Stockholm.
Det finns endast en diktsamling översatt till svenska:
Att möta britterna. 1991. Övers.: Lars - Håkan Svensson.
2002 fick Muldoon Pulitzerpriset för sin poesi.

Läs om en spännande gränsöverskridande poet HÄR

The Sightseers by Paul Muldoon

My father and mother, my brother and sister
and I, with uncle Pat, our dour best-loved uncle,
had set out that Sunday afternoon in July
in his broken-down Ford

not to visit some graveyard—one died of shingles,
one of fever, another's knees turned to jelly—
but the brand-new roundabout at Ballygawley,
the first in mid-Ulster.

Uncle Pat was telling us how the B-Specials
had stopped him one night somewhere near Ballygawley
and smashed his bicycle

and made him sing the Sash and curse the Pope of Rome.
They held a pistol so hard against his forehead
there was still the mark of an O when he got home.

Kvalitetslitteratur och/eller profilinköp

Så här tycker Christer Hermansson

om biblioteken och kvalitetslitteraturen kontra profilinköpen och nedskärningarna på biblioteken.

Bilden lånad från Uppsala sb.

söndag 28 november 2010

Brighton Rock

Ny filmatiseringa av Brighton Rock av Graham Greene. Kommer i februari 2011.

I den tidigare filmen från 1947 spelade David Attenborough huvudrollen, Pinkie.
Den spelas nu av Sam Riley. Helen Mirren och John Hurt är andra aktörer.
Brighton Rock har i dagarna också kommit som pocket på svenska med Sam Riley/Pinkie på omslaget.

Roande felköp

Britain´s No 1

Gissa om jag blev förvånad när jag packade upp tidskriften CrossStitcher när jag trodde att jag köpt något helt helt annat.
Korsstygn - hur kul är det på en skala?
Så fel man kan ha! CrossStitcher formligen jäser av idéer, tips och mönster, mönster, mönster.
T. ex. på Fauberge Baubles att hänga i granen, utsmyckning till dörrkransen, ugglor och grytlappar.
Designern Charlotte Macey sägs vara "converting the world to stitched Kitchenware one tea cosy at a time."
Och så annonseras det om att man kan upptäcka Sknitch på en clothes show 3 - 8 december.
Sknitch betyder att man kombinerar sewing, knitting och stitching.
Och till råga på allt. Med CrossStitching följer en liten förpackning med fåglar i filt, aidaväv och garn. Man ska brodera motiv på de små fåglarna och koppla ihop dem till en girlang eller hänga dem en och en i julgranen.

Långfinger åt trendängsliga

Radikalt förslag

Ung mans biblioteksvision i Annina Rabes lördagskrönika i SvD

Vemodig växelsång

Roseanne är patient vid Rosecommon Regional Mental Hospital 1957 -
Doktor Grene är överläkare i psykiatri vid samma institution i Sligo som är en liten trist stad i nordvästra Irland. Han är i pensionsåldern och hon är nära nog 100 år. Båda berättar en historia var och en ur sin synvinkel och av sina speciella skäl. Roseanna gömmer det hon skriver under en golvplanka. Hon berättar ingenting för någon, men efter sin död menar hon att man ska hitta hennes "vittnesbörd om sig själv".
Dr Grene gör en professionell undersökning med anledning av Roseannas eventuella "frigivning". Han blir snart misstänksam och beslutar att gå till botten med Roseannas fall. Mellan patient och läkare finns ett mänskligt samförstånd. En märklig vänskap växer fram. Roseannas tragiska livsöde är intimt sammanvävt med Irlands turbulenta nutidshistoria; religionsmotsättningar, övergreppen mot de "restprodukter av systemet" som spärrades in på mentalsjukhus och den okristliga behandlingen av ogifta mödrar.
Lågmält men med fast och obeveklig stämma flyter berättelsen mot sin överrumplande upplösning.
En poetisk och filosofisk stark roman av omisskännligt irländskt slag.
Nu skulle man också vilja läsa The Whereabouts of Eneas McNulty också.
Eneas McNulty och hans familj är av central betydelse i Den hemliga skriften

Läs om Sebastian Barry HÄR

lördag 27 november 2010

Hemfört i triumf: Julekulekit!

Trotsande inställda tåg och ersättningsbussar med godtyckliga avgångstider for jag ut i vädret för att hämta mitt beställda julekulekit - riskerande liv och lem på saltade övergångsställen och lömska trottoarer i skymningen som inföll redan under förmiddagen; ett värnlöst offer för negativ atlantisk oscillation.
Äntligen hemkommen stirrar jag hjälplöst på det minimalistiska norska mönstret och inser att jag kommer att få problem med att fördela tre masker på 4 pinner - eller hur det nu stod.
Antagligen hade behövt "grunnoppskrifta" och "boka Julekuler". Men det går kanske över när jag börjar sticka.

torsdag 25 november 2010

Cirkeln om Buddenbrooks

Nu har vi diskuterat Buddenbrooks i läsecirkeln.
Som vanligt var det mycket givande att få det lästa synat från flera olika håll.
Vi var överens om att vi läst en gedigen klassiker som känns mycket aktuell även om den har mer än 100 år på nacken.
Vi tyckte också att språket är fantastiskt. Trots långa vindlande meningar
kändes det lätt att läsa. Ulrika Wallenström har gjort en smidig översättning .
Vi upplevde att vi "flyttat in" i romanen och den buddenbrookska sfären.

Några tyckte att första hälften var bättre än andra. Men andra tyckte tvärtom.
En deltagare hävdade att Bergtagen är bäst.

Vem upplevs som huvudperson? Vi kunde inte riktigt bestämma oss för om det är Tony eller Thomas. För egen del tror jag att jag väljer Tony ändå. Hon finns hela tiden i bakgrunden även om fokus ligger på någon annan.
En läsare visade sig ha ett horn i sidan till Tony, som upplevdes som en inskränkt och eftergiven kvinna. Flera andra anmälde avvikande uppfattning.
Humorn, all maten (rosenvatten lär enligt några cirkeldeltagare vara på väg in i matlagningen igen), de olika personernas utmärkande drag; tragiken i förhållandet mellan Thomas köpman och sonen Hanno, musiker; kvinnornas underordnade ställning (fast Thomas´gåtfulla hustru Gerda går sin egen väg); släktens/familjens ängsliga upprätthållande av fasaden ; de måleriskt beskrivna miljöerna från Lübeck, Travemünde och Hamburg till interiörerna i huset på Mengstrasse skapar en känsla av att vara där.
Flera tyckte att Thomas Mann gott kunde kostat på sig någon sorts fortsättning på Tonys
tidiga förälskelse. Lite mer romantik, alltså!

Som en kuriositet kan nämnas en passus från en äldre översättning där konsulinnan sitter med sitt broderi och räknar maskor och hanterar sin virknål. (Walborg Hedberg måste har varit mycket måttligt road av handarbete.)
I Ulrika Wallenströms översättning har det helt riktigt blivit broderi och stygn!

tisdag 23 november 2010

O, forna tiders nålbrev!

Happy home!
Något för Hemmafru 2.0 (Marina Nilsson) som jag ser fram emot att få läsa.
Nålbrevet hittade jag i svärmors gömmor. Tyvärr odaterat

måndag 22 november 2010

Heja Sigrid!

Det var välförtjänt!
Läs om Spill - "stilistiskt och tekniskt fulländad" -
HÄR

LÄS om alla vinnarna och de nominerade.

Ny radioföljetong

Ett annat stort romanbygge: Mannen utan egenskaper av Robert Musil (1880 - 1942).
Första delen kom ut 1930; andra 1932.
Den anses utgöra en bro mellan traditionell och modern roman.
Kan säkert vara intressant att lyssna på efter läsning av fantastiska Buddenbrooks. Två giganter. Läs mer:
HÄR

söndag 21 november 2010

BUDDENBROOKS

Buddenbrooks. En familjs förfall. Av Thomas Mann (1875 - 1955). 1901.
I ny översättning av Ulrika Wallenström.
En fantastisk roman. Ett sorgespel i elva delar. Fyra generationer i köpmansfamiljen Buddenbrook och 100 år av företagande.
Thomas Mann arbetade 1897 - 1900 med romanen, som till stora delar kom till i London, Rom och München. En syster bidrog med interiörer från en flickpension och modern tillhandahöll
bl. a. receptet på julens Plettenpudding som är en tradition .
Enligt brodern Heinrich Mann är det familjen Manns historia. Men han flyttar handlingen ca 15 år tillbaka i tiden.
Th. Mann står också i tacksamhetsskuld till de stora franska författarna och Tolstoj.
Buddenbrooks är en historisk och naturalistisk roman. Livssynen är tragisk och fatalistisk.
De olika personernas utseende och beteende beskrivs omsorgsfullt. Ofta har de något som liknar stående epitet. Thomas har sina dyra, ryska cigaretter; Christian rynkar på näsan och har för korta nerver i vänster sida. Tony drar upp axlarna och har en utplutande överläpp. Konsulinnan klirrar alltid med sina armband och den konstnärliga, vackra, exotiska Gerda har gyllenbruna ögon med mörka skuggor i ögonvrårna.
Thomas drivs in i familjens affärsföretag av familjen, släkten, plikten, ansvaret.
Christian, yngre broder, vill hellre syssla med teater. Dottern Tony gifts bort två gånger med män som visar sig endast vara ute efter hennes hemgift.
På något sätt verkar alla vara på fel plats. Tony borde ha drivit företaget. Hon var fightern i syskonskaran.
Ytan och det skenbara har alltför stor betydelse. Senator Thomas sätter bokstavligen och bildligen på sig en mask innan han möter en ny dag. Trycket kommer både utifrån och inifrån.
Thomas Buddenbrook har svårt att hantera sin klene, nervöse och musikaliskt begåvade son.
Han känner ett främlingskap. Det är över huvud taget gott om motsatser i boken.
Musik och litteratur refereras det ofta till. Och mat beskrivs omsorgsfullt. Mandelkräm består av riven mandel, ägg och rosenvatten. (Undrar hur det smakar?)
Ohederliga fastighetsaffärer såg likadana ut på 1800-talet som idag. Kosttillskott och idrottsliga lekar är inte heller något nytt eller mobbning i skolan och klasskillnader.
Interiörbeskrivningar och familjesammankomster beskrivs så att man ovillkorligen kommer att tänka på Fanny och Alexander och Laterna magica.
En läsupplevelse som satt djupa spår, tycker jag, som ägnat åtskillig tid åt boken.
Återstår att se vad de övriga cirkeldeltagarna har för uppfattning på onsdag.

Läs om Deutsche Thomas Mann - Gesellschaft och Buddenbrookhaus
HÄR

lördag 20 november 2010

Stickfrukost

Julekuler -varma, mjuka, nytvättat ulliga.

Färdiga plagg, muddar, böcker - och julekuler..

Knappt ljust, snöblask ute. Inne värme, ljus, samvaro.
Kristina Hedberg, bibliotekschef och erfaren stickare, berättar om stickning, visar plagg, tipsar om böcker, webbsidor, bloggar; stickor (även stickor med belysning!), mönster, maskmarkörer, sockblockers och andra lustiga onödor i branschen; sticktidningar, nättidskriften Knitty med gratismönster, Drops Design med gratismönster, filmer med många stickade plagg i (Narniafilmerna och Harry Potterfilmerna, t. ex.), stickcaféer och mycket annat.

För Kristina började det med Hönsestrik på 70-talet och fortsatte med den stickade studentklänningen och ett stort antal muddar till dagens textila konsthantverksskicklighet.
Många (75 kvinnor) hade kommit för att lyssna och gick hem inspirerade och fyllda av lust att sticka nytt och/eller att ta tag i gamla UFO:n (unfinished objects).
(Några åkte bevisligen direkt till garnaffären!)
Ett lustigt faktum är att japanerna är tokiga i nordiska stickmönster.
Kristina hade också med ett par japanska stickböcker som ändå gick att använda tack vare de tydliga illustrationerna.
En norsk kvinna har helt sonika skrivit en stickbok direkt på japanska. Den finns alltså inte på något annat språk.
Rent statistiskt kommer den en stickboom vart 14:e år.

Naturligtvis har Kristina en egen BLOGG.

Där finns (bland mycket annat) en lista på de böcker och bloggar som nämndes under stickfrukosten.

Ett roligt och berikande sätt att börja en kulen novemberlördag på.