Freedom´s just another word for nothing left to loose

I väntan på Årstafruns dolda dagböcker av
Kristina Ekero Eriksson som kommer i augusti kan man repetera
Årstadagboken 1-3 av
Märta Helena Reenstierna, 1943 - 1956.
Den utgavs av Sigurd Erixon, Arvid Stålhane och och Sigurd Wallin. Med förord och förklaringar av Gunnar Broman. Han är också den som valt ut illustrationerna.
I Tusen år av ögonblick av Birgitta Holm kan man också läsa om Årstafrun i kapitlet som heter "Som mörkbrun falaska".
Lars Widding skriver om Märta Helena Reenstierna i
På Årstafruns tid.

Årstafrun är en mycket realistisk och duglig kvinna som skriver dagbok 1793 - 1839. Hon berättar om det dagliga livet på gården, äktenskaspet, tjänstefolket, umgänget ; vad som händer i landet och världen. Hon är mycket intresserad av trädgårdsskötsel och trädgårdsmästaren är den som har den högsta lönen av tjänstefolket.
Märta Helena Reenstierna läser gärna på den lilla fritid hon kan tillskansa sig, men är mindre intresserad av konst och musik. Hon drabbas av den höga barnadödligheten och av åtte födda barn är det bara ett som uppnår vuxen ålder innan han slutligen drunknar 1812. Årstafrun överlever alla sina åtta barn och även sin tjugo är åldre man, Hans Abraham Schnell. Hon förlorar allt. Så småningom också sin syn. Nyåret 1813 skriver hon i sindagbok "...sorgeliga hugkomster uppfylla hierta och tankar, mina förluster äro oersättliga här i tiden."
Men hennes dagböcker är en kulturhistorisk skattkista som kan uppskattas av många.
Av 5000 dagbokssidor i folioformat är det endast en femtedel som är utgivna.
Intressant är också att Märta Helena Reenstierna var samtida med Jane Austen, god vän med Bellman och beundrade Anna Maria Lenngren.

Klingan med Lennart Wretlind, P2, söndagar kl 11.00

Efter God morgon världen i P1 södagar 09.00 - 11.00 kopplar man över till P2 och lyssnar på Klingan. Världsmusik med Lennart Wretlind. Idag med en intervju med Janis Joplin., Veckans CD: The very best of Albert King.

Julibarn

Vi barn som äro i juli födda
älska den vita jasminens doft
och gå under blommande trädgårdsloft,
stilla, i tunga drömmar förströdda.

Vår broder är vallmon scharlakansröd,
på sädesfält och på heta murar,
tills vinden blir bladens yrande död.

Liksom en julinatt känna vi livet
bräddat av drömmar och hetsig brand,
alltid på skördefester begivet,
kransat av ax och med röda vallmor i hand.

Hermann Hesse 2/7 1877 - 9/8 1962

Nu är Kryptan läst. 654 spännande pocketsidor. Berättelsen har ett kraftigt driv. Man måste vidare. Sarah Waters nämner Kate Mosse som en närbesläktad författare. Slutet av 1800-talet delar de och spänningen och den goda miljöskildringen och kvinnor i huvudrollerna.
I Kryptan löper två berättelser parallellt. Den ena utspelas i Paris och Langedoc i slutet av 18oo-talet. Den rödhåriga Léonie och hennes familj utsätts för den ena olyckan efter den andra. Oförsonligt hat och ett aldrig sinande hämndbegär; det godas ojämna kamp med ondskan. Det vänliga suset i den stora skogen omkring Domaine de la Cade övergår omärkligt i mörk, hotfull närvaro som luktar fisk och ruttet sjögräs. Luften är full av varelser på gränsen till det påtagliga. Slöjan mellan två världar är florstunn. I skogen döljer sig också en gammal krypta. Kryptan och den tarotkortlek som Léonie målar får stor betydelse i flera generationer.
I den parallella berättelsen åker amerikanskan Meredith Martin till Frankrike år 2007 för att söka uppgifter till en biografi om Claude Debussy. I hemlighet tänker hon också söka efter sina biologiska föräldrar. Intressanta resonemang om musik och matematiska tabeller, musik kopplat till tarot; visigotisk historia, djävulen Asmodeus´ uppdykande i olika sammanhang, sägner och vidskepelse. Och en kärlekshistoria. Detta är bara några av de ingredienser som finns i denna välskrivna och omsogsfullt komponerade thriller. Och spänningen håller ända till slutet. Tack och lov. Det värsta som finns är en spännande roman där slutet förstör retroaktivt.
Kate Mosse slog igenom med Labyrinten 2005. Det var hennes femte bok.

Läs vidare här

När vi mätta av år mot det okända går

Ja, jag tror att Ragnar Thoursie var mätt på år.
Den sista boken, Sånger från äldreomsorgen, borde läsas av alla; unga, gamla, medelålders, sjukvårdspersonal och naturligtvis personal inom äldreomsorgen. Han skildrar i sina "stycken" - vilket var det ord han föredrog framför dikter - hur det är att bli gammal och beroende. Kroppen sviker; allt kräver hjälp. Ragnar Thoursie hade mycket att lära ut. Bokens omslag pryds av älskade mor Signes lapptäcke som hon började på i 80-årsäldern.
För Ragnar Thoursie, folkhemmets Rimbaud, kom yrkeslivet i första hand. Författare var han när tiden tillät.
Och bra blev det. Poesi såväl som prosa.

Läs Tom Hedlunds understreckare om den nyligen (12/7) bortgångne Ragnar Thoursie

Intervju med Ragnar Thoursie med anledning utgivningen av Sånger från äldreomsorgen,2009

I love P1

DAGENS DIKT

Historik

Det var Pontus Bohman,

chef för det som då hette ’uppläsningsavdelningen’, som med Dagens dikt ville skapa ”en profan andaktsstund mitt på dagen, en stund för eftertanke och besinning mitt i en jäktad vardag”.

Programmet skulle komma lyssnarna nära och det direktsända tolvslaget från Stadshustornet i Stockholm skulle vara en inledande vädjan om stillhet och koncentration.
Pontus Bohmans tankar från 1937 är än i dag bärande för programmet. Kanske är Dagens dikt rentav än viktigare i dag - just som en stund för eftertanke och besinning i det moderna samhällets eterbrus.

En CD med pärlorna ur Dagens dikt säljs av SR.

Ett bra näraliggande Dagens dikt-exempel:

lördag 17/7 2010

Dikt: Från många hem... Dikten heter Barnen
Författare: Tommy Olofsson
Diktsamling: Attack mot intigheten
Förlag: Atlantis 2009
Uppläsare: Anna Lindholm Rosendahl
Musik: Sergej Rachmaninov: Kanon i e-moll. Idil Biref, piano.

Mördare okänd

Äntligen är Trevor Eve tillbaka i TV
Nu i den Emmyprisbelönade serien Mördare okänd.
Dr Grace Foley är den kloka rutinerade profileraren som även har en förmåga att kyla ner den eldfängde Peter Boyd när han kokar över. Avsnitt 1 i SVT 1 17/7 kl. 21.30. Det kommer fem till.

Estetiskt tilltalande trädgårdstidskrift

Trädgårdsliv är en mycket tilltalande trädgårdstidskrift på fint papper. Vackra bilder, inspirerande artiklar men inte så mycket handfast kunskap. En njutning rent estetiskt på alla sätt. Och det räcker långt. Förhållandevis billig också. Nästa nr 20 juli.
Bläddra i senaste numret

Birmingham Rollers

Fantastiska duvor. Ovanligt smäckra för att vara duvor. De rullar i luften. Ibland kan de inte stoppa sina egna rollar och då blir det kraschlanding.
Se hur de gör sina volter:

Svantjuvarna

Elizabeth Kostovas nya roman, Svantjuvarna, tilldrar sig i konstvärlden. Miljön skiftar och tidsmässigt växlar det också från 1870-talet till 2009. (En av huvudaktörerna har just läst något som måste vara Båten av Nam Le och den kom ju ut 2009.)
Den skicklige, sympatiske och konstnärligt intesserade amerikanske psykiatern Andrew Marlow får en patient som irriterar och intresserar. Robert Oliver, konstnär, är en dynamisk man med stark personlighet. Han lider av ett bipolärt syndrom och vägrar dessutom att tala. Han är som besatt av en otroligt vacker kvinna som han målar om och om igen. Andrew Marlow blir också besatt - av Robert Olivers historia. Han startar en kartläggning bakåt som leder honom kors och tvärs geografiskt och också mellan olika kvinnor.
Romanen för läsaren på vindlande vägar och överraskar ofta. Romantik - kärlekshistorierna är många - spänning, konstnärsliv, otaliga referenser till konst och litteratur, kvinnornas svårigheter att utöva sitt konstnärskap. Elizabeth Kostovas roman har mycket att erbjuda och jag uppskattar omsorgen och långsamheten. Men - jag hade önskat en elegantare finish.
Elizabeth Kostovas urtjusiga hemsida

Tre kokböcker - fyra temperament

Leila Lindholm, vän och leende, - One more slice. Surdegsbröd, pizza, pasta och söta bakverk.
I förordet hyllas familjen och det oslagbara umgänget vid matbordet. De flesta recepten åtföljs av personliga kommentarer. Aktuellt recept: Twin Peaks Cherry Pie. (Det är inte utan att man förstår agent Cooper.) One more slice är en snygg och omsorgsfullt gjord matbakbok med många förföriska bilder.
Två systrars söta av Lisa och Monica Eisenman innehåller recept på småkakor, mjuka kakor, glass, sorbet, desserter, konfekt och karameller. Sött är mera än bara gott fastslås det. Bröstmjölken är söt och det skänker från första början en känsla av trygghet. Men - allt ska njutas med måtta. Så även socker. Storebror Theodor är stolt över sina företagsamma systrar och hans favorit är en hasselnöts- och limemousse. Kanelbullepudding kan man svänga till om man skulle ha några gamla kanelbullar till övers. Kulprov, bräckprov och karamellprov beskrivs lättfattligt.
Recepten inleds med intressanta och personliga kommentarer.

Per Morberg, oefterhärmlig TV-kock och skådespelare har skrivit en kokboksbiografi. Eller om det är tvärtom. Titel: Morberg, Scenen, livet och konsten att laga mat.
Den som av principiella skäl ogillar jakt kan ha invändningar. Liksom den som ogillar fingrar i maten. Jag skulle kunna tänka miu en liten klädsam klut om håret...
Morbergs favoriträtt är - inte helt oväntat - fläsklägg och rotmos. Intages med mjölk.
Nybakad nötkaka och en liter mjölk kan ibland ersätta lunch. Och vem lagar klappgröt i dagens läge om inte Per Morberg?
Stor börs, goda och användbara vänner och förstklassiga råvaror är inte fel i sammanhanget.
Mellan varven berättar Per Morberg om skådespeleriet, familjen, resor och livet i allmänhet.
Posör? Macho? Javisst. Men barnsligt avväpnande och med ironisk distans. Och fru Inese och de fem döttrarna ser till att han befinner sig i kroniskt underläge.
Boken är fin med bra recept, roliga kommentarer och högklassiga bilder.
Matprogrammen är oavlåtligt underhållande. Men man är glad att man befinner sig på andra sidan rutan

Harper Lee - Alabamas egen Jane Austen

Idag fyller To kill a Mockingbird 50 år. I höst kommer den ut i ny pocketupplaga på svenska. Harper Lee skrev denna enda bok och drog sig sedan tillbaka. Samarbetet med Truman Capote om Med kallt blod resulterade i besvikelse över att han inte erkände hennes insats. Detta och mycket annat kan man läsa om HÄR

Harper Lees hemsida

Bergveckan

Under den årliga Bergveckan kan man ta del av många aktiviteter i småländska Berg och Lädja. Konst, konsthantverk, sång, musik, utställning av äldre motorsågar, visning av en gammal Caltexmack. Mitt emot den ligger Elin Wägners Lilla Björka. Det är alltid något speciellt att gå omkring i olika författares miljöer. Och Lilla Björka och landskapet däromkring är inget undantag, Man känner igen det från flera av Elin Wägners romaner.
Läs vidare om Elin Wägner och Lilla Björka
Eva Karlssons trädgård var en lustgård med flera sorters rosor, djävulsbuskar, toppklockor, styvklematis och många andra fantastiska växter. Favoriten var underbart doftande Rosa Minette
Så här ser den ut

Simone och fjärilen

Thomas Nydahl skrev 1995 en roman om Simone Weil (1909 - 1943) med titeln
Simone och fjärilen. Det är en lättläst, skissartad bok om en märklig kvinna så stark i anden och så svag och bräcklig kroppsligt. Hennes jordiska lekamen besvärade henne; hon hade svårt att äta och förträngde framgångsrikt sin sexualitet. Hennes ursprung var judiskt, men familjen var agnostiker. Simone Weil blev religiös mystiker och hade vissa likheter med Mäster Eckhart och Johannes av Korset. Hon hade starka politiska åsikter, men hon tillhörde aldrig något parti och ville stå helt fri för att kunna strida för de egna åsikterna.

Trots sin svåra migrän arbetade hon ett par år på fabrik av ren solidaritet med arbetarna. Hon kunde inte förstå att de bara teg och led och aldrig gjorde uppror. Hon deltog i spanska inbördeskriget. Eftersom hon var vapenvägrare och dessutom såg väldigt illa fick hon tjänstgöra i köket.
Simone och fjärilen är skriven som en fiktiv dagbok. De biografiska uppgifterna stämmer i stort sett och de platser hon bodde på eller besökte är verkliga.
Simone Weils efterlämnade litterära kvarlåtenskap är omfattande, särskilt med tanke på att hon bara blev 34 år. Några titlar: Att slå rot, Personen och det heliga, Tyngden och nåden, en meditation över Fader Vår och en essä om Iliaden.
Simone Weil dog av lungtuberkulos och - svält.

Många har intresserat sig för och skrivit om den helgonlika, självförbrännande Simone Weil.
Bl. a. har svenska Catharina Stenqvist skrivit en doktorsavhandling, Simone Weil: om livets tragik - och dess skönhet som kom ut 1984. I Kan kvinnor tänka?: en undersökning av det kvinnliga tänkandets villkor, 2002, av Tuva Korsström finns en essä om Simone Weil.

Den här dikten av den walesiske poeten och prästen George Herbert, 1593 - 1633, betydde mycket för Simone Weil

I love P1

Tänkte pigga upp köksarbetet med ett radioprogram och hamnade mitt i en råttspaning i Vasaparken med länspolismästare Carin Götblad (!) och hennes tamråtta Rosa, som dagen till ära var nyshamponerad med ett ekologiskt shampo. Rosa var emellertid inte att lita på utan försvann ner i ett råtthål mitt under pågående seans. Hon återkom senare, mycket misslynt med att shamponeringen varit förgäves.
Carin Götblad har varit intresserad av råttor sedan barnsben. Andra förknippar sommar med doften av hägg och syrén men för länspolismästaren är det lukten av råttkiss.

Råttan är ett intelligent, nyfiket men lättskrämt djur som imponerar på den som studerar dem närmare, t. ex. de som har till uppgift att utrota dem. Råttan är det enda däggdjur som får jagas med gift. Brunråttan är duktig på att simma, dyka, klättra och bita och fungerar som rena bakteriehissen från kloakerna.

Programmet som heter Stadsdjungeln var jätteintressant och går i repris lörd. 09.30.
Reporter: Hanna Hellquist
Fortsättning följer

Läs mer om programmet

Johnny Depp som William Blake

En grym och vacker berättelse i långsamt tempo. Mycket originell.
Johnny Depp spelar ännu en speciell karaktär. Denna gång vid namn William Blake - ett namn som föder associationer. Med all rätt.
Aldrig har man sett något liknande.

Music hall och Kungliga operan, London senare hälften av 1800-talet

Sarah Waters, född 1966 i Wales numera boende i London, är en alldeles utmärkt berättare. I Kyssa sammet, sv 2004, skildras Nancy Astleys levnadsöde från det att hon som ostronflicka i barndomens Kent kommer till London och en mycket hårdare verklighet. Hon börjar som påkläderska till music hallartisten Kitty med vilken hon inleder en passionerad kärlekshistoria; avancerar till aktör på scenen och senare till lyxfnask åt en mycket rik och lastbar dam. När Nancy gjort sig omöjlig där är hon tillbaka i rännstenen. Hon kommer så småningom i kontakt med en sapfisk grupp, socialismen och fackföreningskampen.
London under slutet av 1800-talet är omsom inbjudande ömsom frånstötande. Kyssa sammet är en roman att läsa med kartan i hand. Miljö- och tidsskildring ger stark närvarokänsla och Nancys öde upphör aldrig att fascinera. Hon är en överlevare; hon är tanklös och impulsiv; hon får betala dyrt; hon ångrar sig; hon växer. Sarah Waters påminner om Charles Dickens i sitt sätt att skildra London och de olika skikten i samhället. En annan författare från den här tiden är Thomas Hardy. Hans roman, Jude, läser man som tidningsföljetong i Kyssa sammet.
Detta är en roman man sträckläser långt fram på småtimmaarna under ljusa sommarnätter,
d.v.s. så länge man orkar,

Läs mer om Sarah Waters här:

Sweeney Todd, London ca 1850

En lysande Johnny Depp! (Förlåt att jag inte förstått det förrän alldeles nyligen.)
Helena Bonhan Carter i en passande roll.
En trallande, elak Alan Rickman ser man inte ofta.
Och Tim Burton? Ja, han är helt enkelt Tim Burton. Och det är ju precis vad man vill att han skall vara.

Kommer sanningen att mätta dina barn?

Nigeria under 80-90-talen. Militärdiktatur, terror, brist på bensin och vatten; utbrända bilvrak, vägspärrar och gamar i mangoträden. Nåde den som protesterar.
Så ser det ut i landet. Universitet är ett mikrokosmos liksom familjen Eugene Achike.
Papa är en fanatiskt religiös man som misshandlar sin hustru och bestraffar sina barn när de inte följer de rigorösa scheman han utarbetat för dem. Utåt sett är han en god och generös man; rik och mäktig. Han talar engelska och försmår landets eget språk, igbo.
Mama är en maktlös kvinna som talar som en fågel äter, d.v.s. inte mycket. Ofta är hon blödande och blåslagen. Men det är inget man talar om.
Chimamanda Ngozi Adichies första roman, Lila hibiskus, från 2003 (sv. 2010) bygger mycket på motsättningar; mellan generationer, rika och fattiga, lag och evangelium = Eugenes familj och faster Ifeomas, röd och lila hibiskus.
Hos den frispråkiga fastern får Kambili och hennes bror, Jaja, lov att skratta och hjälpa till med sysslorna i hushållet och de slipper sina scheman.
Författarinnas andra roman En halv gul sol ( sv. 2006) blev en stor internationell succé när den kom ut. Lila hibiskus är mycket läsvärd även om jag tycker att En halv gul sol är avsevärt bättre. Lila hibiskus är en lyckad provplätt.
Chimamanda Ngozi Adichie är född 1977. Hennes mor heter Ifeoma och hon har läst vid universitetet i staden Nsukka där hon också växte upp. I slutet av 90-talet började hon läsa vid John Hopkins i USA där hon också tog sin examen i creative writing.
2011 kommer hennes nästa roman The Things Around Your Neck på svenska.

Madame Bovary , det är jag

Gustave Flaubert nyanserad och fördjupad
Ny biografi om Gustave Flaubert av Pierre-Marc de Biasi, forskare och specialist på Flaubert. Enligt recensenten Lena Kåreland har biografin förutsättningar att bli ett standardverk i forskningen om Flaubert särskilt som det inte kommit ut så många biografier om Gustave Flaubert tidigare.
Han har sagt att en författares verk är allt och att upphovsmannen inget betyder. Mot detta står yttrandet "Madame Bovary, det är jag".
Enligt Pierre-Marc du Biasi har Flaubert aldrigt sagt så.
Däremot skrev han i ett brev 1859 : "Att skriva romaner är för mig ett särskilt sätt att leva. Ett ord eller en idé kan få mig att sätta igång med efterforskningar och helt förlora mig i läsning eller drömmerier utan slut."

Släktklenoder

"De tänder hon hade kvar i framkäken hade alla skiftande färg, det fanns inte två som var lika.Några med stark emalj stötte åt mörkt elfenben, andra var genomskinliga, lilaskiftande med fiskfjällsliknande blänk av silver, ibland en glimt av guld... Men Alfridas tänder var ovanliga på det viset att alla hade sitt individuella utseende, satt långt isär och var stora. När Alfrida kläckte ur sig något som var medvetet skandalöst var det som om tänderna skockades framtill i munnen, som en bataljon med svärdet i beredskap"

Ur Kärlek, vänskap, hat. Noveller av Alice Munro, ständig nobelpriskandidat från Kanada.

Livet - en hjärtslitande historia

Anne Tylers senaste roman har fått den egendomliga svenska titeln Påminnerskan. Originalets titel: Noah´s Compass.
Hur kan det bli på detta viset?
Liam Pennywell, 61, är lärare men förlorar sin tjänst i en besparingsåtgärd. Om han varit annorlunda hade han stått upp för sina rättigheter. Men eftersom han är den han är finner han sig i sakernas tillstånd och flyttar till en billigare lägenhet i en sjabbig förort till Baltimore.
Liam har varit gift två gånger och har tre döttrar; en far, en styvmor och en äldre syster. Ingenting är särskilt viktigt för Liam. Han saknar vännner och har inga speciella intressen. Hela Liam är gråbeige och han färgar av sig på omgivningen.
Berättelsen om Liam kunde ha blivit riktigt bedrövlig. Han förefaller äldre än sina år och han undrar vad han gjort för att bli så ensam.
Men så småningom sker en glidning åt ett annat håll. Det är inga dramatiska händelser utan många små rörelser i Liams liv. Bland annat tas han i anspråk av familjen
Yngsta dottern Kitty, 17, och hennes lealöse Damian betraktar Liams enkla boning som ett andra hem. Kitty är en frisk fläkt och ett störande moment i Liams händelselösa vardag.
Barnbarnet Jonah tyr sig till morfar och exhustrun Barbara kommer att se på Liam med nya ögon. Äldsta dottern Xanthe avslöjar det behov av sin far som hon känt i hela sitt liv.
Påminnerskan? Ja, hon heter Eunice och är ingen skönhet. Men hon är annorlunda och får Liam att skratta. Hon är mjuk och rosig och har en klädsam dubbelhaka och ett vaniljdoftande shampoo. Att hon sedan visar sig bära på en hemlighet är naturligtvis inte så bra.
Anne Tyler skildrar oftast vanliga människor i vardagen i sina romaner. Ofta är denna vardag stillsamt absurd. Man ler. Ibland är det till och med plats för skratt.
Noah´s Compass skulle bli en utmärkt film.

Hur kunde Sverige ge Israel en nolla i Melodifestivalen 1978?

Stephan Mendel-Enk har skrivit en charmerande och rörande bok, Tre apor, om en stor judisk familj tillhörande den judiska församlingen i Göteborg. Sekularisering pågår. Det är svårt att rekrytera nytt folk till begravningssällskapet. Och nu har det kommit in en goy i familjen också. Ingemar heter han. Katastrofen vore total om han inför julgran. Han har redan introducerat en ny sorts flingor vid frukostbordet.
Tre generationer skildras. Berättare är den 13-årige Jacob.
Han iakttar och är mycket mera medveten om sakernas tillstånd än någon av de vuxna tror.
Den kärleksfulla berättelsen är rapsodisk, ironisk, humoristisk och lite vemodig. De färgstarka människorna är dramatiska för att inte säga melodramatiska. Inte minst kvinnorna.
Jacob och hans syster Mirra upplever starkt slitningarna med att vara skilsmässobarn. De måste vara solidariska på två håll.
Genom hela romanen förs en fortlöpande kommentar om vad som händer hemma i Israel.
Stepan Mendel-Enk är journalist och kolumnist i Metro och har tidigare skrivit reportageboken Med uppenbar känsla för stil (2004).

Klävitt, klävitt! Hoho, hoho!

Det är ugglor i mossen. Deckare från 1974 av Maria Lang (Dagmar Lange 1914-1991),
Ugglor förekommer normalt inte på mossar, men detta är undantaget som bekräftar regeln.
En död man hittas i Alntorpsmossen utanför Skoga (Nora). Mord? Olyckshändelse? Eller litet av varje? Den ståtlige kriminalkommissarien Christer Wijk grubblar.
Den lömska stämningen kring mossens revlar och slamkanaler tränger igenom allt obekymrat pladder i boken. Och det räddar anrättningen som blir riktigt njutbar.
Pedagogen Dagmar Lange försitter inte ett tillfälle att lära ut lite nyttigheter, som t. ex. skillnaden mellan pors och skvattram. Bondepraktikan och Jeremias i Tröstlösa är två andra ledmotiv i boken. Däremot lyser Pontus Wikner med sin frånvaro. Dagmar Lange disputerade annars med en avhandling om honom 1946.

Hata mamma - bli författare

Ännu en gammal pojke som sörjer sin mamma. Eftersom Roland Barthes älskade sin mor blev han inte författare. Men väl semiotiker, litteraturteoretiker och poststrukturalist. Och det borde räcka en stund.
Dagen efter moderns frånfälle började sonen skriva dagbok om sin sorg. Det fortsatte han med tills han själv dog 1979 efter att ha blivit påkörd av en tvättbil. Nu har Journal de deuil (Dagboken om sorgen) kommit ut i Frankrike. Den förefaller vara fantastisk läsning med många hänvisningar till Marcel Proust, en annan modersbunden son.
Läs vidare här

When in Stockholm...

Annie Leibovitz Vee Speers

Missa inte detta!
Fina, intressanta utställningar på nyöppnade, fräscha Fotografiska muséet.

Läs mer här

Den kärleken

Anne Charlotte Leffler, 1849 - 1892, hade varit värd bättre. Och det kunde lätt varit bättre. Lite sortering, gallring och översyn hade varit på sin plats. Hela romanen Den kärleken - om det nu är en roman - känns som ett utkast. Och alla fetstilsmeningar, parenteser och kursiveringar irriterar. Tove Leffler läste först om sin äldre släkting i en orange bok som stod i föräldrarnas bokhylla. Jag gissar att det var Maj Sylwans doktorsavhandling från 1984 Anne Charlotte Leffler. En kvinna finner sin väg.
Tove Leffler koncentrerar sig på de fyra sista åren i ACL:s liv när hon har flytt från ett långt (vitt) äktenskap med häradshövdingen Gustaf Leffler. Hon förälskar sig i och gifter sig med den elva år yngre italienske matematikern Pasquale del Pezzo. Hans katolska familj ogillar starkt förbindelsen.
Boken - är det en biografi? - har fått sin titel efter en novell av ACL är intressant som en påminnelse om en radikal, intressant, inte särskilt lycklig kvinna från 1880-talets unga Sverige som trotsade familj och tid och fick betala dyrt. Som så många andra föregångskvinnor.

Ode till SJ och Veolia efter genomförd resa

Förvirrad breder banväxlaren
sin sömn över en höst utan snö,
över en tveksam, mjuk vår.
Alla dessa dungrå dagar
blandas mörker eller längtan,
flammar vid den milda vinterns sidospår
sanningens snabbt slocknande ljus.

Bo Carpelan har tänkt sig en yttre och/eller en inre verklighet. Stryk det som ej önskas.
De mänskliga godsfinkorna står på sina stickspår tills Gud, den store banväxlaren, finner för gott att besluta något annat. Allt medan skymningen faller.

Ur Diktaren om dikten. 27 poeter kommenterar egna dikter. 1952

All days are nights: songs for Lulu

Nu har Rufus Wainwright varit i Stockholm. Jag också.
Det blev en helt fantastisk kväll. Första delen av konserten var en sorgemässa. Inga applåder eller fotoblixtar.
Dramatiskt, känslomässigt, vackert. Som opera.
Sorgen över den nyligen avlidna modern, musikern
Kate McGarrigle, har han talat om i många intervjuer. Syster Martha Wainwright, som också betyder mycket för honom och som han brukar uppträda tillsammans med, låg på förlossningsbordet på samma gång som modern dog. Det har varit en dramatisk tid för familjen och det har satt sina spår i Rufus Wainwrights musik.
I konsertens andra del får man både andas, applådera och fotografera. Rufus Wainwright bytte stil och kläder. Kontakten med publiken är kamratligt otvungen. Ljuslågorna fladdrar och stenarna i västen blixtrar. Händerna fladdrar som lärkvingar över klaviaturen och den släpiga rösten låter precis som man vill att den ska låta. Instampad och framvisslad bjuder han på tre extranummer trots att han borde vara fullständigt utmattad.
Vad betyder väl lite nackspärr mot en kväll i Filadelfiakyrkan med den proffsige
Rufus Wainwright?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/sorgen-ledde-till-ett-ensamt-piano_4556367.svd

http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/rufus-wainwright-all-days-are-nights-songs-for-lulu-1.1077163

http://www.expressen.se/kultur/1.2003810/rufus-wainwright-filadelfiakyrkan-stockholm

Alice bor inte här längre. Eller?

Alice Howland är femtio när hon får diagnosen tidig Alzheimers sjukdom. Hon arbetar som professor i psykologi vid Harvard och är en populär lärare, omtyckt föreläsare och hängiven forskare. Hon och maken John som är biolog har tre barn. Alice har noterat en rad små symptom som sammantagna väcker oro.
Hon uppsöker läkare och får sina allra värsta farhågor bekräftade. Författaren till Fortfarande Alice, Lisa Genova, är utbildad i neuropsykologi och har en mormor som är dement så hon har mycket att förmedla och lära ut.
Alice skriver ett fint och uppriktigt brev till sina kolleger och förklarar. De beklagar henne vänligt men skyggar för att uppsöka henne. Alice är mycket ensam, men skaffar nya "kolleger" genom att bjuda hem andra med samma diagnos.
Berättelsen börjar i september 2003 och slutar två år senare.
Hela tiden medan Alice´s hjärnceller skrumpnar lyfter Lisa Genova fram det positiva i vardagen. Det finns ljusglimtar trots allt. Alice har stunder av upplevt välbefinnande.
Hon känns i slutet av berättelsen som en kär vän och man drar sig för att behöva släppa kontakten med henne. Hon är märkvärdigt, storstilat och stoiskt fördragsam och familjen lyckas på något outgrundligt sätt undvika att implodera.
Läsaren sitter där med sin förundran.

Vickis vintagebutik - Village Vintage - chick-lit-, flickornas julbok-, feelgoodroman av Isabel Wolff har sina förtjänster. Vicki Swift förverkligar en länge närd dröm om en vintagebutik för kläder av kända modeskapare. Desillusionerad efter ett avslutat förhållande och chockad över förlusten av bästa väninnan är Vicki beredd att arbeta hårt.
Hon inreder smakfullt sin butik med vitlaserat brädgolv och pärlgrå väggar. Ganska snart har hon skaffat en munvig och fantasifull medhjälpare, Annie, som mycket påminner om en kammarjungfru i något förväxlingsskådespel. Vicki säljer kreationer i läckra färger och av hög kvalitet - siden, sammet, taft, tyll, brokad och bomull - från 30- till 70-talet. Visst utbud av accessoirer finns. Men inget pälsverk. En tidsmarkör bland många andra, som t. ex. plastikkirurgi och nedlagda bibliotek.
Två uppvaktande herrar inställer sig snart. Först är Dan, färgblind, lockig filmnörd som köper sina kläder på Oxfam. Miles, 48, är stilig och välklädd och har sitt synsinne intakt men lider av en despotisk tonårsdotter.
Skuld och försoning är ett intressant tema i boken. Film, musik och böcker förekommer ofta och plötsligt får man en initierad lektion i vintillverkning!
Personskildringen kunde ha fördjupats, men det är roligt att läsa om alla vackra kläder och kvinnorna som köper och säljer.
En uppstramning av språket hade också varit på sin plats.
Vickis vintagebutik är Isabel Wolffs första bok på svenska i översättning av Ann Björkhem. Författarinnan har varit skådespelerska och journalist på BBC.

Hemsida:http://www.isabelwolff.com/