torsdag 22 juli 2010

Nu är Kryptan läst. 654 spännande pocketsidor. Berättelsen har ett kraftigt driv. Man måste vidare. Sarah Waters nämner Kate Mosse som en närbesläktad författare. Slutet av 1800-talet delar de och spänningen och den goda miljöskildringen och kvinnor i huvudrollerna.
I Kryptan löper två berättelser parallellt. Den ena utspelas i Paris och Langedoc i slutet av 18oo-talet. Den rödhåriga Léonie och hennes familj utsätts för den ena olyckan efter den andra. Oförsonligt hat och ett aldrig sinande hämndbegär; det godas ojämna kamp med ondskan. Det vänliga suset i den stora skogen omkring Domaine de la Cade övergår omärkligt i mörk, hotfull närvaro som luktar fisk och ruttet sjögräs. Luften är full av varelser på gränsen till det påtagliga. Slöjan mellan två världar är florstunn. I skogen döljer sig också en gammal krypta. Kryptan och den tarotkortlek som Léonie målar får stor betydelse i flera generationer.
I den parallella berättelsen åker amerikanskan Meredith Martin till Frankrike år 2007 för att söka uppgifter till en biografi om Claude Debussy. I hemlighet tänker hon också söka efter sina biologiska föräldrar. Intressanta resonemang om musik och matematiska tabeller, musik kopplat till tarot; visigotisk historia, djävulen Asmodeus´ uppdykande i olika sammanhang, sägner och vidskepelse. Och en kärlekshistoria. Detta är bara några av de ingredienser som finns i denna välskrivna och omsogsfullt komponerade thriller. Och spänningen håller ända till slutet. Tack och lov. Det värsta som finns är en spännande roman där slutet förstör retroaktivt.
Kate Mosse slog igenom med Labyrinten 2005. Det var hennes femte bok.

Läs vidare här

2 kommentarer: