Middagen

Den argentinske författaren César Aira är mycket speciell. På alla sätt. Inte brukar en författare bara sätta sig ner vid det tomma vita papperet och skriva utan att ha planerat titel, handling, början eller slut. Aira börjar med en idé eller en tankelek och en känsla. Och visst brukar författare redigera det de skrivit? Inte Aira. Han började skriva på 1970 - talet och det har blivit 120 titlar om ca 100 sidor. (Kortprosan har en stark ställning i Argentina med förattare som Borges och Cort´zar). César Aira skriver en sida per dag och ger ut tre titlar om året. Han skriver för hand med en reservoarpenna av märket Mont Blanc. Bläcket är svart. Middagen som jag just läst är ovanligt omfångsrik och omfattar 118 sidor. Middagen inleder och avslutar boken. En man i 60 - årsåldern är berättare. Han är tämligen "misslyckad"; han har inget arbete, ingen fru, inga barn och bor hemma hos sin mor. Hon tycker inte att det är något fel på honom alls. De har just varit på middag hos en granne och kommit hem. Modern känner sig lite trött och går och lägger sig efter att ha förmanat sonen att inte sitta uppe för länge. Han slår på TV:n och hamnar mitt i ett hemskt reportage utifrån lördagsnatten. De döda på kyrkogården i Coronel Pringles har rest sig ur sina gravar och rusar mot staden för att jaga endorfiner. De är omöjliga att värja sig mot. En liten flicka slinker in i ett hönshus och gömmer sig under hönstrappan. Skildringen av hur de endorfintörstande zombierna snor in sig i hönsens sittpinnar och varandra medan hönsen kacklar och flaxar och fjädrarna ryker är naturligtvis förfärlig men samtidigt otroligt rolig. Morgonen efter vaknar huvudpersonen: "När jag vaknade nästa morgon kände jag mig deppig redan innan jag visste att jag var deppig." Söndagsdepressionen är den värsta för en man i hans belägenhet. César Aira är ironisk (snällt; Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på för stort allvar, säger han), rolig, sorgsen och helt oförutsägbar. Aira upplever skrivandet som en njutning och en flykt framåt. Hans språk är enkelt medan intrigen är mera komplicerad. James Joyce gör tvärtom och arbetar mera med språket. I Magasinet Konkret talar men om den experimentelle nobelpriskandidaten César Aira. Jag blir nyfiken på att läsa mer av honom.

Brudar i svart

Med stort intresse har jag nu följt Anna Hallikainen i rasande takt genom Brudar i svart, första delen i Kuopio- serien. Författare: Sirpa Kähkönen. Utöver Annas historia får jag veta mycket om livet i allmänhet i Finland i början av 1900 - talet. Inte visste jag något om pråmkarlar, viborgskringlor, ochranan, saltad gädda, lakesoppa, limutslag, aladåbbröd, rieskabröd, kodpaket, Gustav Noske och poika. Anna lämnar tidigt sitt barndomshem för ett arbete i staden Kuopio. Hon får en bra tjänst hos det barnlösa prästparet Pettersson. Hon är en duktig tjänsteflicka och blir mycket uppskattad av sina arbetsgivare. Röda och vita hatar varandra i Finland. Anna är tämligen ointresserad av politik. Men när hon möter den mörke Lassi Tuomi med ödemarksögonen blir hon ganska omgående förälskad. Lassi pratar en väldig massa och stencilerar ut papper, men Anna har sitt att tänka på. Livet far inte varsamt fram med Anna. Lassi hamnar i tvångsarbetsläger i Ekenäs. Sju år ska han vara borta. Det betyder att Anna måste försörja sig själv på något sätt. När Lassi kommer hem är Anna beredd att fortsätta sitt liv utan honom. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Romanen slutar med en hänvisning till kommande delar. Järnnätter är den del som kommer sedan. Jag gillar den kärva skildringen av ett strävsamt liv som återspeglar vad som sker i landet i stort. Brudarna bar alltid svart för svarta klänningar kunde användas vid andra tillfällen. Brudar i svart har ett driv som gör att en har svårt att lägga boken ifrån sig.

Titel: Brudar i svart

Författare: Sirpa Kährkönen 

Översättare: Mattias Huss

Förlag: Lind & Co

Tryckår: 2021

Tisdagstrion: Sverige idag

Ugglans och Bokens tisdagstrio ska behandla Sverige idag.

1. Inlandet av Elin Willows
En mycket fin debutroman om flickan som flyttar med sin pojkvän ifrån Stockholm till Norrlands inland. Det blir inte riktigt som hon tänkt. Arbetskamraterna är det inget fel på, men förhållandet tar slut.
Flickan känner sig utanför. 

2. Helena von Zweigbergks senaste roman Totalskada tyckte jag var väldigt bra. Den skildrar Agnetas och Xaviers liv under ett antal år. Författaren nagelfar förhållandet och samhället. Läsaren ser med Agnetas ögon. Agneta är mycket psykolgiskt trovärdigt skildrad. 

3. Den vita staden av Karolina Ramqvist skildrar Karin, en ung mamma som väl kan sägas vara i stort sett ensamstående. Pojkvännen är kriminell och hon vet aldrig när eller om han dyker upp. Nu sitter hon i ett stort, kallt hus med sin lilla några månder gamla flicka, Dream. Karin mötte en först i Karolina Ramqvists roman Flickvännen. 

Tematrio - VIT

Lyran: "Ny vecka, ny färg. Som vanligt får ni gärna vara kreativa och fantasifulla och tänja lite gränserna.  Bara ni förklarar hur ni tänker. Berätta om tre bra böcker på temat VIT!"

1. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
De koreanska systrarna Hana och Emi bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. 

2. Den vita staden av Karolina Ramqvist
Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden.

3. Vitt hav av Roy Jacobsen
Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. 

Idyll och äventyr

Horace Engdahl växte upp i Karlskrona. I Minnen av en stad berättar han om den stad som på 50 - talet var hans och som är det Karlskrona han fortfarande minns som den vackraste och lyckligaste staden; en blandning av idyll och äventyr. Han berättar fram dofter, ljud och färger. Han berättar samtidigt ett stycke av stadens egen historia. Cykeln var frihetsredskapet framför andra. Cigarraffärerna var spännande ställen med en speciell doft där man kunde hitta filmisar , godis och blädderblock. För smygrökarna var cigarraffären ett viktigt ställe. Bakom disken stod alltid en knipslug, misstänksam gubbe. Havet satte sin prägel på staden och pojkens uppväxt. Fadern var sjöofficer. Efter en hård storm kunde ålarna flyta  med de vita bukarna upp i vattnet mellan Pantarholmen och Långö efter det att de bultats ihjäl i sjögången. "Det sorgligaste som hände mig under dessa år var att jag förlorade två framtänder i underkäken. Rocken hade kommit till stan och jag råkade i slagsmål med en skolkamrat om vem som var störst. Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag höll på Tommy, så jag förtjänade stryk." Det har han fullständigt rätt i, om ni frågar mig. Lite vemodigt, humoristiskt och förälskat  berättar Horace Engdahl om sin uppväxtstad. Den här berättelsen passar in på plats nr 11 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II där huvudpersonen är förälskad.

Kaosutmaning 2015. Redovisning

Ugglan & Boken påminde mig om att det är dags att redovisa resultatet av Kaosutmaningen 2015, anordnad av Sagan om sagorna.

Man har haft hela 2015 på sig att pricka av minst 20 punkter på listan. Varje bok får bara finnas med på listan en gång. Jag klarade det med knapp marginal.
En kul utmaning som jag hoppas kommer igen nästa år.

1. Läs en bok med ett djur på omslaget. Slaktmånad av Lars Pettersson
2. Läs en bok vari det inte finns någon telefon. Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek av UKON
3. Läs en bok som utspelar sig under vintern. Den vita staden av Karolina Ramqvist
4. Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den. 
5. Läs en bok av en författare med initialerna M.M. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
6. Läs en bok om gudar. 
7. Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA. Hiroshimas blommor av Edita Morris
8. Läs en bok med en huvudperson som bloggar. 
9. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. Miniatyrmakaren av Jessie Burton
10. Läs en bok som kom ut 2011. 
11. Läs en bok på ett annat språk än svenska. Pelle Erobreren av Martin Andersen Nexö
12. Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord. Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten av Anna Hedlin
13. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv. 
14. Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. 
15. Läs en bok om någon som pratar med djur. Oceanen vid vägens slut Neil Gaiman
16. Läs en bok vars omslag är till största del grått. De osynliga av Roy Jacobsen
17. Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster. Evighetsbarnen av Beate Grimsrud
18. Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.
19. Läs en bok med ett pronomen i titeln. Mina hjältinnor av Samantha Ellis
20. Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet. Powerbook av Jeanette Winterson
21. Läs en bok med idrottsanknytning. Om du vågar av Megan Abbott
22. Läs en bok om att resa. Fallers stora kärlek av Thommie Bayer
23. Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. Legend av Richard Matheson
24. Läs en svensk ungdomsbok. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
25. Läs en bok med en flagga på omslaget. 
26. Läs en bok om en skolklass. 
27. Läs en bok med en hund i. Blodsbunden Augustin Erba
28. Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn. Lila av Marilynne Robinson
29. Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här).
30.  Läs en novellsamling.  Elva sorters ensamhet av Richard Yates
31. Läs en bok från ett för dig nytt förlag. Lära min mor att föda. Warsan Shire. Rastlös förlag
32. Läs en bok som utspelar sig i Malmö. Ondskans pris av Set Mattsson
33. Läs en bok du fått av någon annan.  Expeditionen av Bea Uusma
34. Läs en bok på vers. 
35. Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel: Mio, min Mio.)

Sverige idag?

Lyrans Temartrio - Sverige idag.
I tematrion ska vi i lyfta fram något svenskt, nämligen samtida litteratur som säger något om vår tid. Berätta om tre böcker som gestaltar Sverige som det är idag, säger hon. Jag gör en fri tolkning av uppgiften.
 1. Den vita staden av Karolina Ramqvist. Den skildrar en verklighet som

dessvärre inte alls är omöjlig. Den unga ensamma mamman som har det eländigt men instinktivt försöker hålla sitt barn skadeslöst fast hon egentligen inte har en aning om hur man hanterar en baby. Riktigt eländigt att någon kan vara så ensam och prisgiven. Dumt av henne att inte ta kontakt med föräldrarna. Man får skylla på hennes ungdomliga oförstånd. Antagligen skulle föräldrarna ta hand om sin unge utan att fråga varför och hur?
2. All inclusive av Hans Gunnarsson. Egentligen vill jag kanske inte tro att det är så alldeles typiskt för Sverige idag, men en del stämmer säkert. Och bitvis är det taget på kornet. Bitvis är det roligt och/eller tragiskt, välj själv. Den ganska misslyckade författaren C. G. får i uppdrag att skriva  en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman. "Ett charterturismens prosaiska kväde."Den som gillar skrönor kan nog nicka gillande.

3. På delad tredjeplats kommer feministerna Ebba Witt - Brattström och Carina

Burman som i sig representerar Sverige idag. Ebba Witt - Brattström är en stridbar debattör och författare, senast aktuell med boken Stå i bredd (2014). Carina Burman är litteraturvetare, kritiker och prisbelönt författare samt anstiftare till läppstiftsupproret. Det vore hur som helst snart dags med en ny bok av Carina Burman.

Med hjärtat i halsgropen

  

Karolina Ramqvists roman Flickvännen kom ut 2009. I den lär vi känna Karin som är flickvän till den grovt kriminelle John. Hon är egendomligt passiv och fullständigt nöjd - åtminstone till en början - med den lyx hon omger sig med och den vackra yta hon har möjlighet att underhålla. Hon har lämnat sitt medelsvensson-medelklasshem och mer eller mindre brutit med föräldrar och syskon. Därför är det väldigt svårt för henne att ens tänka sig att be dem om hjälp nu när vi möter henne igen i Den vita staden. Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden. Denna kärva tillvaro skildrar Karolina Ramqvist med ett sparsamt, renskalat, enkelt språk. Jag läser med hjärtat i halsgropen. Karin vandrar omkring med paraplybarnvagnen på de hala gatorna och söker hjälp hos dem, som varit hennes vänner medan John ännu fanns med i bilden. Med jämna mellanrum tänker jag: Nu somnar hon, eller Nu släpper hon vagnen, eller Nu tar någon babyn, eller Nu fryser Dream ihjäl eller Nu tar blöjorna slut eller Hur blir det med anknytningen mellan mor och barn? Karin anar någonstans att Dream kommer att bli hennes största glädje, men ännu är hon det inte riktigt. Och Karin trotsar mina farhågor. Hon månar om Dream så som hon hade behövt att någon månade om henne själv. Jag uppfattar Karin  som ett barn i stort behov av hjälp. Kanske önskar jag en del tre. Men jag vet inte. Den vita staden är mycket skickligt skriven.

Söndagens smakebit

Mari på den norska bokbloggen FLUKTEN FRA VIRKELIGHETEN inbjuder varje söndag till En smakebit på søndag. Vi ombeds citerar något ur en bok vi håller på att läsa. Endag regeln: No spoilers!
2009 kom Karolina Ramqvists roman Flickvännen ut. Karin är flickvän till en kriminell man, John, som lever ett farligt men inkomstbringande liv. Karin umgås endast med flickvännerna till de andra kriminella i Johns gäng. Hon lever lyxliv, men sitter i bur. Hur hamnade hon här?

Nu har uppföljaren, Den vita staden, kommit. Karins situation är helt förändrad. Hon sitter ensam i sitt (?) stora men nedgångna hus med den några månader gamla dottern, Dream. Hur blev det så?
"Hon undrade om det var så här alla hade sett att det skulle gå. Om alla andra hade sett att det var hit hon var på väg, om de förstått det långt före henne? Själv hade hon aldrig riktigt genomskådat lögnen. Hon hade känt avsky när han fick den där hettan i ögonen då han talade om sina olika upplägg och planer, den som kom av att han blev liksom hög på sig själv, sin egen oöverträffade styrka och hur han fuckade systemet igen och igen. Men hon hade trott honom när han sade att hon aldrig skulle behöva leva utan honom om hon inte ville. Det var lätt att tro på det när de var tillsammans. Om hon tvivlade lade hon sig bara tätt intill honom, så att hans ord och tystnaderna inuti  honom blev också hennes och allt han sade var sant."
Från sidan 132 i Den vita staden av Karolina Ramqvist.
 

Svarta vatten

Tänk, att få sin debutroman nominerad till alla möjliga priser, bl. a. Orangepriset och hyllas av Dennis Lehane, James Ellroy, Georges Pelecanos och Val McDermid! Det är vad som hänt LA - författaren Attica Locke och hennes roman Svarta vatten. Den tilldrar sig i Houston, Texas, 1981.  Jay Porter är jurist och har bjudit sin gravida hustru på en romantisk båtfärd med månsken och ljus från staden vid flodens stränder, men inget blir som han tänkt sig. Inte hade han i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att det skulle bli skottlossning och att de skulle fiska upp en medtagen kvinna ur flodens svarta, oljiga vatten. Inte hade han kunnat tänka sig att detta skulle bli början till en härva av händelser med trådar bakåt i tiden till hans politiska aktiviteter i den svarta medborgarrättsrörelsen. Händelser i det förflutna gör också att Jay Porter dras med en rädsla för myndigheter, inte minst då poliser. Jays svärfar ställer krav på Jay. Han vet att Jay känner stadens vita borgmästare Cynthia Maddox och vill dra fördel av det. En politisk medspelare från förr vill att Jay ställer upp i demonstrationer för hamnarbetarna. Jay vill bara arbeta, vara make och familjefar, men han dras ovillkorligen med i en malström av händelser som alla hänger ihop med varandra. Jay Porter är ingen hjältemodig protagonist. Han är mänskligare än så. Över huvud taget finns det faktiskt ingen människa i hela boken som verkar vara speciellt sympatisk. Allt går på skruvar; folk har hållhakar på varandra och ingen verkar riktigt pålitlig. Mera än Jays hustru Bernie i sina mörkblå Schollsandaler. Intrigen är skickligt konstruerad och spänningen är det inget fel på. Jag ser fram emot nästa roman av Attica Locke. Enligt hemsidan är titeln Cutting Season.

Tokyo noir

I Tokyo år noll möter oss ett Tokyo i fysisk och moralisk upplösning. Författaren David Peace - med hemort Tokyo sedan mera än tjugo år - skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946.
Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig.
Tokyo år noll tar avstamp i kejsarens tal och kapitulationen i kriget den 15 augusti 1945 - "Den femtonde dagen i den åttonde månaden av det tjugonde året i Shova."
Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Han vill ge flickorna upprättelse och ett avslut för deras föräldrar. Berättelsen bygger på ett verkligt rättsfall.
Inspektör Minami vet att ingen är den de ger sig ut för att vara och att man inte kan lita på något eller någon. Minnena plågar honom liksom lössen och det eviga hamrandet från byggnadsarbeten. Tokyo luktar död och ruttna aprikoser.
David Peace bor själv i den östra delen av Tokyo som 1923 skadades svårt av en jordbävning och sedan bombades under kriget. Man har stor glädje av en liten karta över centrala Tokyo i början av boken. Polisen har inga bilar så de måste använda kommunala färdmedel. Det finns vagnar för segrarna, för medlöparna och mera privilegierade medborgare och så boskapsvagnar för de vanliga människorna.
De svarta jeeparna med vita stjärnor som far runt med tuggummituggande, skrattande amerikaner symboliserar den hatade segrarmakten. Nästan lika hatade är koreaner, kineser och taiwaneser.
Tokyo år noll liknar inget annat jag läst. Den är otroligt suggestiv och man läser fascinerat och andfått. Stilen är korthuggen, jagad och plågad. Tokyo år noll är första delen i en trilogi.
Andra delen, Occupied city, är egentligen annonserad på svenska - Ockuperad stad - av förlaget COLTSO i september 2013, men uppgifterna är oklara.
David Peace kommer egentligen från Yorkshire och har bl. a. skrivit  Red Riding Quartet som tilldrar sig i Yorkshire sedan han kommit till Tokyo och fått mera perspektiv på hemmiljön. Det var dessa mörka kriminalromaner, som också utgår ifrån verkliga brott, som blev hans internationella genombrott.
Tokyo-trilogin däremot kunde aldrig skrivas någon annanstans än i Tokyo. David Peace vet för han flyttade tillbaka till Yorkshire under tre år och försökte skriva om Tokyo där. Men han gav upp och flyttade tillbaka.

I Vi läser 2013 nr 3 finns en längre intervju med David Peace.

"Jag är inte den jag var"

År 8 e. Kr. förvisades Publius Ovidius Naso ur landet av kejsare Augustus. Skälen är oklara, men man tror att det kom sig av att Augustus höll på med någon form av moralisk upprustning och kände sig stött av Ovidius Konsten att älska. Eventuellt hade Ovidius också haft något samröre med Augustus dotterdotter Julia som också blev förvisad, dock inte ur landet.
Ovidius föddes år 43 f. Kr i Sulmo utanför Rom och dog år 17 el. 18 i landflykt i staden Tomis vid Svarta Havet (numera Rumänien).
I Brev till min dotter av Theodor Kallifatides låter författaren sin huvudperson Ovidius skriva till sin älskade dotter från exilen. Han berättar om hela sitt liv, sin uppväxt, sin utbildning, sina kärlekar och sin oförmåga att låta bli att skriva vers. Trots faderns uttalade missnöje.
Ovidius berättar om hur han i Tomis betraktas som en barbar. Den primitiva folkstammen geterna förlöjligar främligen som inte kan göra sig förstådd, klär sig som en kvinna, ligger till bords när han äter och har en färgad man som sin tjänare. Ovidius skriver brev till alla sina vänner och bekanta och försöker få dem att verka för hans sak. Men hans böner klingar ohörda.
Plötsligt märker man att en annan exilförfattare smugit in på scenen. Det dyker upp ungdomar som springer ut med vita mössor på huvudena, man badar vinterbad, man dyrkar solen, man äter glass, man firar midsommar. Man kan fnissa lite, men jag föredrar ändå Ovidius egen berättelse.
Ovidius arbetar bland annat mycket med de grekiska myterna. Han vill ge dem nytt liv, berätta dem på sitt sätt och sitt språk. Myterna är gränsen för vad som är möjligt i denna värld. Arbetet får namnet Förvandlingarnas böcker.
Kallifatides språk är som alltid njutbart. Åtskilliga gånger stannar jag till och antecknar aforistiska meningar, som till exempel "I gliporna mellan rollerna uppstår friheten"; "Det finns faktiskt ingenting så övertygande som självklarheter"; 
"Att leva är att alltid komma försenad till mötet med sig själv".
Vad är frihet?. Hur förhåller sig greker till romare? Hur är författarnas villkor? Finkultur kontra fulkultur?
Det är frågor som Ovidius funderar på medan åren går. Han smälter undan för undan in i stadsbefolkningen, lär sig språket och byter slutligen ut pennan mot svärdet för att delta i försvaret av Tomis som "en människa bland människor".