skip to main |
skip to sidebar
I Bokbloggsjerkan 31 januari - 3 februari ber Annika oss att berätta vilket förlag vi tycker ger ut flest bra böcker/år.
Hur Bokbloggsjerkan går till kan man läsa HÄR.
Utöver Modernista, som Annika redan nämnt skulle jag vilja framhålla ELLERSTRÖMS,
som är ett litet ambitiöst förlag med jättefin utgivning som grundades 1983 av Jonas Ellerström
THOREN & LINDSKOG
ett relativt nytt förlag som har tyskspråkig litteratur som specialité
MASSOLIT
också relativt nytt förlag som växer och utvecklas. Jag ser fram emot vårutgivningen
TRANAN som erbjuder läsning från hela världen.
Antalet böcker/år på de olika förlagen har jag ingen riktig uppfattning om.
Naturligtvis kan de inte mäta sig med de stora drakarna Bonniers, Norsteds med flera.
Helenas anspråkslösa (enligt egen utsago) enkät på DARK PLACES
Boken du läste ut: Katja Kettu, Barnmorskan
Boken du påbörjade: Den hemliga historien av Donna Tartt
Bokbeställningen: I slutet av förra veckan (Inger Edelfeldts ”Konsten att dö”)
Bibliotekslånet: Steglitsan av Donna Tartt
Serien du blev nyfiken på: ”True Detective”.
Filmen du såg: Blue Dahlia (igen)
Filmen du blev nyfiken på: The Light between the Oceans
Boken du dreglade efter: Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma
Två unga flickor, Emma och Linnéa; 18 resp. 20 år, rymmer från Tomelilla till Tokyo. De efterlämnar en lapp som meddelar att de rymt av egen vilja och att de inte vill bli eftersökta. Året är 2002.
2010 skriver Linnéa Willén en bok om deras gemensamma upplevelser. Barfota änglar. En sann historia kallar hon den, men boken klassas som roman på biblioteken.
Emma och Linnéa tycker sig ha läst på. Det är lätt att få arbete som klubbvärdinna i Japan tror de. Utan vare sig pengar, arbete eller boende kommer de till Tokyo och förvånas över de vackra japanskorna och kaffeburkarna som man köper i automater. De hankar sig fram. Arbetena växer inte direkt på träd. De upptäcker och utnyttjar japanernas godtrogenhet. Tack vare den plankar de in på tunnelbanor och tåg, lyckas stjäla förnödenheter i affärerna och smita från hyror och restaurangnotor.
De träffar olika män, säljer sina kroppar, liftar och ger sig i lag med i stort sett vem som helst som bjuder på mat och framför allt dryck och ibland knark.
De förflyttar sig mellan Tokyo, Niigata, Osaka och Nagoya i Japan för att så småningom styra kosan mot Thailand. Där förstår de att läget är ett annat. Thailändarna är mera misstänksamma och på sin vakt. Emma och Linnéa fortsätter sitt destruktiva liv. De fungerar inte utan varandra och Linnéa känner ett ansvar för sin yngre väninna.
Berättelsen är uppdelad i före, efter och under tiden i Japan. Tillbakablickar på Linnéas uppväxt låter oss förstå att hon utsatts för övergrepp av sin far redan som liten. Eventuellt tror hon att mamma visste utan att göra något. Mycket stannar mellan raderna och ibland är det svårt att reda ut begreppen särskilt i andra hälften av boken. Den första delen, Tokyo - delen, är mera samlad.
I förordet säger författarinnan att hon väljer att använda sitt eget namn "eftersom jag vägrar att låta skammen vara min". Att sälja sig är aldrig en helt frivillig handling, säger Linnéa Willén i en intervju. Det är ett självskadebeteende att jämföra med anorexi och självstympning.
I efterordet berättar författarinnan att hon fått ordning på sitt liv och funnit sig själv och kärleken. Linnéa Willén har till och med slutit fred med sin mamma som hon säger har mycket att förlåta.
Beviljat litteraturstöd. Vid mötet den 23 september 2013 beslutade man att Föreståndaren (The Warden) av Anthony Trollope (1815 - 1882) var en av de titlar som beviljades litteraturstöd. Det var klokt av arbetsgruppen.
Föreståndaren har nu kommit ut på svenska i nyöversättning av Hans Kumlien och Staffan Vahlquist på bokförlaget Ruin.The Warden kom ut 1855 Föreståndaren första gången på svenska 1860.
Den
timide fattighusföreståndaren Mr Harding utsätts för en ekonomisk
granskning av reformivraren John Bold. Mr Harding kommer i
lojalitetskonflikt gentemot sin arbetsgivare, kyrkan. Dessutom går hans
dotter Eleanor och förälskar sig i John Johnn Bold. Anthony
Trollope levde ett brokigt liv. Han kom från ett förmöget hem men levde
inte så länge. Trots det efterlämnade han en imponerande produktion.Trollope var mycket läst på sin tid och räknades som jämnbördig med Dickens, George Eliot och Thomas Hardy.
The Warden är första delen av Barchester Chronicles. Ytterligare fem fristående romaner ingår i serien. Alla sex delarna utspelar sig i det fiktiva grevskapet Barsetshire.
Det vackra omslaget - som får mig att överväga inköp - är en detalj av John Constables Salisbury Cathedral from the Bishop´s Grounds.
LYRAN
ska åka till London och vill att vi tipsar om engelsk litteratur, gärna också lite nyare. Grattis Lyran! Kul Tematrio!
1. Det som är allra lättast att hitta är ju duktiga engelska, nutida deckarförfattare. Jag tänker till exempel på Sharon J. Bolton vars kriminalromaner till och med tilldrar sig i London. Livstråden av Sarah Waters, som är en spänningsroman med övernaturliga inslag, utspelar sig i det viktorianska London.
Andra deckarförfattare som jag läst flera titlar av och tyckt mycket om och också skrivit om i min blogg är Belinda Bauer (Exmoorheden), Ann Cleeves (Northumberland) och Elly Griffiths (Norfolk) för att nämna några.
2. Klassiker: Virginia Woolf som skrivit en essäsamling om London.
MRS GASKELL, GEORGE ELIOT och ANTHONY TROLLOPE är tre andra
moderna klassiker som jag uppskattar
3. Så kan jag inte låta bli att skicka med
Bloom´s Literary Guide to London av Donna Dailey och John Tomedi
Madeleine Stjerne är titeln på femte delen i Mathilda Mallings serie om familjerna Skytte och Stjerne på Munkeboda respektive Marieholm. Vi möter här 18 - åriga Madeleine Stjerne som bor i Lund med mor och tre syskon. Ada, modern, kommer ursprungligen från Irland medan fadern Eugen föddes på Marieholm. Förbindelsen räknades inte som lämplig från någondera hållet.
När vi först möter Madeleine är hon på väg att fira sitt sommarlov hos släkten i Göinge. Hon skjutsas till Ringsjön, åker färja över och blir hämtad med häst och vagn. Just den här dagen får hon dela hästskjuts med den stilige, förmögne Robert von Seiszing ägare till egendomen Arildstorp " ända uppe vid sjöarna i Villands härad med Kristianstad som närmaste stad"
På Marieholm tar tant Karin Maria emot på trappan. Karin Maria mötte vi redan seriens första del, Skyttes på Munkeboda. Karin Maria ser omedelbart möjligheterna. Och som en sömngångare går Madeleine rakt i kvinnofällan. Hon är en mjuk och lydig flicka som absolut inser det förnuftiga i att gifta sig med den 22 år äldre mannen och inte funderar mycket på deras känslor för varandra. Hon är helt oerfaren. Han sörjer sin första hustru och vill gärna ha en mor till sin avgudade dotter Alice, 12 år. Hur låter detta?
Tio år senare befinner sig Madeleine hos sin sjuka svärmor i Villa Eglée i Passy, utanför Paris. Madeleine har en son som går i skolan i Sverige och maken är hemma och sköter sina omfattande affärer.
Madeleine lever ett behagligt liv med sin svärmor och hennes bror; gäster och grannar. Hon älskar den vackra trädgården med rosor, druvor och persikor. Madeleine promenerar gärna in till Paris ofta i sällskap med den unge, sympatiske amerikanen Hamilton Harrison från Baltimore. Han är inte den ende som beundrar Madeleines "vita blondhet". Madeleine väcks ur sin sinnliga dvala av den eldige Robert Duchamps som senare försvinner ut i kriget - det fransk - preussiska 1870 - 71. Oroligheterna i landet är ett ständigt återkommande diskussionsämne i sällskapet. Så småningom går det upp för dem att de kommer att få känna av det in på bara skinnet.
Som vanligt upplyser Malling en hel del om kläder, material och möbler.
Kvinnorna känns mera levande än männen som fungerar mera som den fond mot vilken kvinnorna avtecknar sig.
Som vanligt tycker jag att Mathilda Malling för STELLA KLEVES idéer från romanen Berta Funcke vidare om än på ett mera förstulet sätt.
Barnmorskan är Katja Kettus tredje bok och med den har hon slagit igenom med besked. 2012 fick hon dessutom det prestigefyllda Runebergspriset. Och det förstår man. Men motiveringen "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen" är jag inte imponerad av. Barnmorskan är så mycket mera. Visst, det är både rått och grymt och realistiskt. Men det är också lyriskt, ömsint och humoristiskt.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar.
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944
Finland och Sovjetunionen har slutit vapenvila och därmed blir tyskarna plötsligt fiender. Allt är mycket farligt och osäkert. Alla misstänker varandra och det är lätt att bli anklagad för spioneri. Förresten så behöver man inga speciella skäl för att döda. Det är en grov mansvärld. Kvinnor och barn har inget värde. Kvinnor ses som bruksföremål; lätta att göra sig av med när de blir slitna.
Den självlärda barnmorskan, Vildöga, är bokens huvudperson. Hon är ett kraftfullt naturväsen, starkt påverkad av laestadianismen. Hon blir ögonblicklickligen förälskad i den tysk/finske officeren Johannes Angelhurst. I kraft av sitt ämbete råder hon över liv och död och hon tvekar inte att bokstavligen gå över lik för sin kärlek. Hon börjar sin bana som Tredje Rikets Fräulein Schwester mera som gäst än som egentlig arbetare i fånglägret i Litovka. Men slutet är sällan början likt.
Johann är en vacker och egentligen ganska vek man. Han är skadad av sina ohyggliga krigsupplevelser, till exempel vid Babij Jar. Kvinnor hänger i klasar omkring honom, men så småningom inser han att det är något alldeles speciellt med en kvinna som Vildöga.
Katja Kettus språk är inte likt någon annans. Det är ett med det kärva, våldsamma innehållet. Men däremellan beskrivs havet, naturen, den sinnliga kärleken på ett poetiskt sätt. Bildspråket är fantasifullt och drastiskt; ibland får man faktiskt lov att skratta.
Det tar en stund att komma in i berättelsen. Tidsplanen flätas om varandra och perspektiven växlar, men när sammanhangen börjar klarna får man riklig utdelning. Jag är mycket förtjust i den här boken som blivit mycket uppmärksammad i Finland för sin tidsskildring. Vad hände egentligen?
Barnmorskan är översatt av Janina Orlov, som måste ha haft ett styvt arbete.
Albert Bonniers Förlag. 2013
Barnmorskan passar i Kaosutmaning 2.0
24. Läs en bok om krig
.JPG)
Inlägg
