Visar inlägg med etikett Sirpa Kähkönen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sirpa Kähkönen. Visa alla inlägg

torsdag 12 oktober 2023

Järnnätter

Järnnätter är andra delen av sju i Sirpa Kähkönens Kuopio - serie. Tiden är här den varma sommaren 1940. Vinterkriget är avklarat. Familjen Tuomi har betalat ett högt pris. Farmor Serafiina sörjer två söner och en sonson. Farfars frånfälle tar nästan knäcken på henne. Hon vandrar ut och in i sina världar och då och då måste det kokas vinbärssaft till sönerna som inte längre finns. En följer Anna tätt i spåren i hennes kamp för familjens fortlevnad. Hennes Lassi sitter på vinden och lider till kropp och själ av sina krigsminnen. Babytvillingarna Lilja och Otto känns som små fyrbåkar i allt det dystra. Annas svägerska Hilda arbetar väldigt bra tillsammans med Anna. Hon arbetar på ett tvätteri och hon hjälper Anna med barnen och de gamla. Hon har alltid stått i skuggan av sina bröder och har aldrig haft varken man eller barn. Servitrisen Helvi kommer som en färgstark främmande fågel till den lilla staden. Hon lyckas aldrig smälta in i omgivningen med sitt väldigt röda läppstift, sina cigaretter och sitt skumma nattarbete. Men hon blir en trofast och hjälpsam väninna till Anna. Och hennes dotter Mari leker gärna med de små. Alla kvinnorna hjälper varandra på olika sätt. De offrar Serafiinas älskade blommor för odlingar som går att äta. De skaffar en cykel och lyckas skrapa ihop pengar till en gris. I slutet av romanen fyller Anna tjugonio år. Hon börjar fundera på vem hon själv är och känner vissa upproriska känslor jäsa inom sig. I samhället i stort märks också en oro. Blir det krig igen? Lassi verkar vakna till liv och Anna blir misstänksam. Sirpa Kähkönen berättar om familjen Tuomi och småfolket omkring dem på ett kärvt, sparsamt språk, men inlevelsen och medkänslan är uppenbar. Hon beskriver inte sina karaktärer i detalj men de gestalter hon tecknar konturerna av blir levande människor för läsaren. Anna är beundransvärd men den gestalt jag känner lite extra för är Lassis syster, Hilda. Hon står alltid vid sidan av även om hon på sätt och vis också är navet. Utan henne - och hennes lön - hade familjen haft det ännu svårare. Sirpa Kähkönen har också skrivit boken Livsöden i Finlands bortglömda fångläger. Hennes böcker tecknar en viktig del av Finlands historia och bygger till vissa delar på hennes egen släkthistoria. Delarna tre, fyra och fem finns också översatta till svenska; En vår av is och eld; Vingar av lakan; En sällsam orkidé.

Titel: Järnnätter

Författare: Sirpa Kähkönen

Översättare: Mattias Huss

Förlag: Lind & Co

Tryckår: 2020

Antal sidor: 325

söndag 1 oktober 2023

En smakebit på søndag v. 39 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att en delar med sig utav det en just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

"I juni fick Hannes Kokkonen mycket abborre när dess fredningstid tog slut ute på fiskeholmarna, och han hade ofta med sig fisk även till Anna tidigt på morgonen innan han gick till torget för att sälja sin fångst, och han lät henne välja de fiskar hon ville ha. Hannes kunde bli sittande länge i dörröppningen och lyssna på Annas prat och dricka surrogat som Hilda alltid spetsade med riktigt kaffe ur sin hemliga gömma, för han var, med Hildas ord, "nästan som familjens andra försörjare som du flänger här med fisken." - Hannes trivdes i sällskap med kvinnorna Tuomi, den vresiga, vassa Hilda som var rolig att retas med och den mildare Anna som rörde sig tyst genom rummen. Och när Anna tog fiskarna ur hans korg med sin bleka händer så darrade han till en aning. Hennes händer såg så mjuka ut att han inte kunde låta bli att se på henne, och då tittade hon på honom och rodnade lite. Och det kändes som en lätt doft av hudkräm steg från Annas blossande kinder och hals, och det var närmast överjordiskt för Hannes."

söndag 17 september 2023

En smakebit på søndag v. 37 2023

"Inom kort anförtroddes Anna medicinerna och specialkosten som fruns vacklande hälsa krävde. Doktorn observerade några gånger hur hon mätte upp mixturerna med stor noggrannhet, med hela sitt väsen försjunket i uppgiften, och när han sett att inget glömdes bort lät han henne sköta det på egen hand. Även i övrigt anpassade sig Anna snabbt och blev en del av vardagen i doktorsvillan. Hon bodde i köket, doktorinnan i salongen och doktorn i sitt eget cigarrosande  rum dit män ibland kom på besök och skrattade och skålade. Doktorn hade sprit som officerarna fick som medikamenter. Men det behövde Anna inte bekymra sig om, hade frun sagt. Hon fick ofta kvällen ledig när doktorn hade besök. Det räckte att hon förberedde en kall kvällsvard, sill, ägg, saltgurka, lök och allt som var starkt och salt tillsammans med Kuppinens goda svarta bröd i tunna skivor. På kvällen bar doktorinnan in fatet från kallskafferiet till doktorns rum; Anna behövde inte visa sig för dem överhuvudtaget."

Ur Brudar i svart av Sirpa Kähkönen. (Kuopio. 1)

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att en delar med sig utav det en just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR