Advent

Det är den vackraste bok jag läst på väldigt länge. Islänningen Gunnar Gunnarssons Advent tar sin början andra söndagen i advent. Benedict är 54 år och har under hela tjugosju år varje advent gått ut i fjällen för att leta efter får som saknas. Bönderna är beroende av sina får och Benedict är mån om allt levande inte minst djur. Med sig har han sin trofasta hund Leó - som påven - och gumsen Vrese. Båda två är viktiga delar i den här treenigheten. Leó använder sig av sitt luktsinne och söker upp fåren och Vrese håller ihop fårskocken och ser till att de hittar mat och att ingen rymmer. Första dagen kommer de till Botn och bonden Pjetur och hans hustru Sigridur. De har sonen unge Benedict som jag ser som en sorts arvtagare till den gamle - ja, han kallas så, Benedict, 54. Det bryter ut en förfärlig snöstorm och kylan kryper ner mot 30 grader. Men Benedict vet exakt hur man kommer till fjällstugan. Innan han själv går till vila ordnar han för sina djur. Stormen vill inte lägga sig. Is och snö biter sig fast i djurens pälsar och när de kommer till Benedicts jordhåla som han gjort iordning för många år sedan får han börja med att befria dem från istappar. Tändstickorna får han torka innanför ulltröjan men sedan blir det ljus och kaffe. Allt som oftast reflekterar Benedict över livet och människans villkor. Han är nöjd med sitt liv som det blev efter det att han släppt alla planer och förväntningar. Benedict är skuren i ett stycke. Han är alldeles säker på vad som är rätt och fel. Han är där han vill vara. Han är torpare och dräng. Aldrig skulle han neka att hjälpa någon som behövde bistås sin hjälp. Även om tiden i snöstormen blev längre och matsäcken tog slut. Lite tråkig är han eftersom han varken dricker eller spelar kort, tycker man. Han vill tjäna bygden, samhället och skapelseverket. När Benedict dröjer samlar unge Benedict ihop några jämnåriga och går ut för att leta efter honom. Benedict tar sig till slut till Botn med uppbjudande av sina allra sista krafter. Fårflocken tar Vresen och unge Benedict hand om. Advent är en underbar bok. Så enkel, ren och storslagen fastän den handlar om det tillsynes lilla livet. En känner sig vederkvickt efter att ha läst Advent. Hemingway fick inspiration att skriva Den gamle och havet. Utmärkt att Bokförlaget Thorén & Lindskog gett ut boken på nytt och i ny översättning av Ingrid Kampås. Gunnar Gunnarsson (1889 - 1975) påminner mig om en annan författare som jag tycker mycket om, nämligen R.S. Thomas (1913 - 2000). Han var präst och poet och bodde i Wales. R. S. Thomas var en hängiven fågelskådare och naturvän och skrev om de fattiga jordbrukarna som slet oavsett omständigheterna. Han beskrivs som "något av vresig profet och ömsint fåraherde på samma gång". Gunnar Gunnarsson och R S Thomas var samma andas barn.

Titel: Advent

Författare: Gunnar Gunnarsson

Översättare: Stellan Arvidson

Förlag: LT:s förlag

Tryckår: 1953

Antal sidor: 83

En smakebit på søndag v. 48 2023

Utmaningen En smakebit på søndag administreras av astridterese på bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull avslöja för mycket. 

"När en helg nalkas, bereder människor sig till den, var och en på sitt vis. Det finns många sätt. Också Benedict hade sitt. Det bestod i att han i början av adventstiden, ja om vädret medgav på själva adventssöndagen, begav sig hemifrån, rikligt utrustad med matsäck, strumpor till ombyte och flera par nysydda läderskor och ett primuskök i ryggsäcken, en dunk fotogen och en liten flaska sprit, och vandrade in bland bergen, där vid denna tid på året endast vinterns härdade rovfåglar, rävar och enstaka vilsegångna får höll till. Det var just dessa kringströvande får han  var ute efter, får som inte kommit till rätta vid höstens tre fasta insamlingar. De skulle inte få frysa eller svälta ihjäl därinne bara för att ingen iddes eller vågade söka upp dem och föra dem hem. Också de var levande väsen. Och han hade ett slags ansvar för dem. Hans uppgift var helt enkelt att hitta dem och föra dem oskadda till bygden innan den stora högtiden sänkte sin helg över jorden och frid och välbehag över de människor som har gjort vad de förmår."

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 48 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp ett ögonblick. Min mening v. 48 kommer från Advent av Gunnar Gunnarsson.

"Ty vad var hans liv, vad var människans liv på jorden om inte en ofullkomlig tjänstgöring, som dock bars upp av väntan, förväntan, förberedelse?"