Tisdagstrion v. 16 2026: Antiken

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 16: Antiken

1. Madeline Miller, The Song of Achilles. The Song of Achilles av Madeline Miller är en underbar roman som följer händelserna som skildras i Iliaden men som lyfter fram den vackra kärlekshistorien mellan den vackre hjälten och halvguden Achilles och den landsförvisade prins Patroclus. För dem båda är det självklart att Achilles är den förste och främste; den begåvade och gudabenådade som åtnjuter sin moders, sjönymfen Thetis, beskydd.

2. Pat Barker, Flickornas tystnad tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja.

3. Maja Lundgren, Pompeji, som jag läste innan bloggen fanns. Jag gillade boken. Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus.  Maja Lundgren berättar fantasifullt och levande om de människor som en gång rörde sig på Pompejis gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg.

Tågdrömmar

 

Tågdrömmar av Denis Johnson kom ut redan 2002  men finns först nu 2026 i svensk översättning av Enrique de Grigorio. Robert Grainier vet inte vilka hans biologiska föräldrar är eller vad som hänt dem eller var han kom ifrån. Egendomligt nog frågar han inte sin faster, som han växer upp hos, eller sina kusiner om sin bakgrund. Men han har räknat ut att han föddes någon gång under 1886. Han dör 1968 vid 82 års ålder efter ett hårt liv som skogshuggare och rallare. Han är en ensam människa utan framträdande intressen eller speciella vänner. Robert Granieri har gott rykte som arbetskraft. Han dricker inte och bråkar inte. Någon framåtanda har han inte. De män han möter på sina olika arbeten är mestadels hemlösa ungkarlar. Några kommer att betyda mer för Robert än

andra.

Gladys träffar han under ett kyrkbesök. Det är hon som tar kontakt. Snart är de oskiljaktiga. De bygger sig ett hus i skogen vid en liten sjö. Och sedan kommer lilla Kate. Roberts lycka är fullkomlig och han vill egentligen inte gå till sina skogsarbeten och vara borta från dem i veckor. En dag när han kommer hem har deras hus brunnit ner i en stor skogsbrand. Gladys och Katie är försvunna. Roberts värld imploderar. Han sover på bara marken på deras tomt och väntar på att mor och dotter ska komma tillbaka. Han sörjer omåttligt. Sorgen äter upp honom levande. Till slut bygger  han sig ett nytt hus. En röd hund anmäler sig som sällskap tillsammans med sina valpar som ser ut att har vargblod i ådrorna. En följer Robert Granieris liv i det lilla och USA:förändring i det stora. Innan RG dör 1968 har han hunnit åka flygplan och se TV. Eftersom han är ganska utsliten redan i 40 - årsåldern har han tur som av en händelse får möjlighet att köpa två hästar och en vagn. Han blir speditör och kan så småningom dra sig tillbaka i sin ensliga stuga och tillbringa sina sista år i lugn och ro och fundera över vad ett människoliv är och vad det är värt. På Netflix kan en se filmen och lyssna till Nick Caves låt Train Dreams. För en enda gångs skull tyckte jag nästan bättre om filmen . Men utan bok ingen film. Tågdrömmar är en pärla.

Titel: Tågdrömmar

Författare: Denis Johnson

Översättare: Enrique de Grigorio

Förlag: Faethon (i serien Omega, som samlar texter från alla tider vars kännetecken är att de når bortom tiden.)

Tryckår: 2026

Antal sidor: 95

En smakebit på søndag v. 15 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 15

"Hans ytterdörr hängde skevt i sina gångjärn och underkanten skrapade dramatiskt. Ett olyckligt solfjäderformat märke syntes på klinkern. Han öppnade dörren, den utstötte sitt lilla skrapljud, och till hans förvåning stod två unga polisinspektörer från hans gamla avdelning där. Han blev överraskad och lite oroad, men han kände genast igen dem. Han kom inte ihåg deras namn, men nästan. Hur kunde han missta sig? De var klädda i den där typiska civila stassen som tydligt signalerade att de inte var civila. De hade de där slarvigt rakade ansiktena hos män som steg upp tidigt och det fanns en aura kring dem, som oavsett vad han tyckte om det förde honom tillbaka till hans egna dagar som ung polis, den osannolika oskulden."

Ur Gamla synders skull av Sebastian Barry. Översättning: Daniel Gustafsson

Veckans mening v. 15 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

" Böckerna påminde om hans gamla intressen, vilka han själv nu för tiden inte alltid gjorde, Palestinas och Malaysias historia, gamla irändska legender, förbrukade gudar, dussintals slumpmässiga ämnen som han vid något tillfälle hade stuckit sin nyfikna näsa i."

Min Veckans mening v. 15 kommer ifrån Gamla synders skull av Sebastian Barry

Fem en fredag v. 15 2026: Årstider

 elisamatilda: Fem en fredag v. 15: Årstider

1. Vilken film var din favorit som barn? Troligen någon svartvit skolfilm om små rävar eller något sådant
2. Vilken låt definierar dina tonår? Elvis, förstås. In the Ghetto till exempel
3. Vilken tv-serie tittade du främst på i tjugoårsåldern? Forsyte - sagan
4. 
   
   Vilken bok definierar din nutid? Bröd, bröd, bröd av Martin Johansson
5. Vad är något valfritt du burit med dig genom alla år? Hälsan

Kvinnorna

I Yan Liankes förra memoar, Tre bröder, efterlyste jag kvinnorna. Nästa memoardel som kom ut på svenska 2024 också i översättning av Anna Gustafsson Chen har titeln Kvinnorna. Här börjar författaren med att beskriva sina första trevande försök att bekanta sig med med det täcka könet i akt och mening att så småningom ingå äktenskap. Det var inte förrän senare  han fick sig en hustru och då var det mera ett resonemangsäktenskap än frågan om kärlek. Han behövde någon som kunde ta hand om markservicen på hemmaplan. Därefter berättar han om kvinnorna i sin omedelbara närhet; systrarna - den äldsta ledde honom till litteraturen till exempel-  och en svägerska som han uppskattar mycket. Modern får ett längre kapitel. Henne beskriver han som optimistisk och rättfram men också gnällig och kortsiktig. I brist på föräldrar växte hon upp med en utvecklingsstörd farbror. När han dog var hon sexton år och vid sjutton gifte hon sig till ett liv med slit och umbäranden och många sjukdomar. Kvinnorna använde sig över huvud taget mycket av sjukhus, läkare och apotek. Något förvånande kan jag tycka. Modern blir i alla fall över åttio år. Sonen, som arbetar inom armén och är författare, skildrar den åldrande kroppen med en blandning av förfäran och beundran. Hennes arbetsliv ute och inne kröns av att hon blir sömmerska. Modern har också varit äktenskapsmäklerska, en viktig och grannlaga sysselsättning. Äktenskapsförmedlarna kallas röda damer och är mycket omskrivna och respekterade. I ett kapitel tar författaren till rent feministiska brösttoner när han beskriver hur kvinnorna på landet får göra både mans- och kvinnogöra. De står för två tredjedelar av världens rikedomar men äger endast en procent av dem. Under de heta somrarna åker kvinnorna långt iväg för att plocka bomull precis som de amerikanska slavarna. Lianke citerar Simone de Beauvoir, Antoinette Fouque och Judith Butler. Och jag blir förvånad igen. Bokens sista kapitel är helt charmerande. Där skildrar författaren sina promenader med den lilla sondottern i den purpurfärgade bambuns park vid tredje ringlinjen i Beijing. Lotusblommor, pilträd, mandarinänder och dansande pensionärer möter dem. "Farfar, jag tycker att vi ska ta och gifta oss", säger sondottern. När hon blir lite äldre kommer hon att villkora anbudet. Yan Liang är mycket fäst vid sin hemby på slätten i Henan och sina släktingar. Han citerar mängder av kinesisk litteratur. Jag tyckte mycket om Kvinnorna även om jag ibland tycker att författaren är lite väl glad över att höra sin egen röst. Yan Liang är på något sätt centrum i universum även när han berättar om många kvinnoöden som väl förtjänar att lyftas fram.

Titel: Kvinnorna

Författare: Yan Lianke

Översättare: Anna Gustafson Chen

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 309

Veckans kärleksförklaring 9: Form

Klimakteriehäxan: Veckans kärleksförklaring 9: Form

Jag ❤️ formen på min morgonkaffemugg: Hög och smal, håller kaffet varmt länge

Jag ❤️ formen på mina julklappssilverörhängen som kan likna katter.

Jag ❤️ formen på små babymagar.

Jag ❤️ formen på vackra hästar

Jag ❤️ formen på Venus från Willendorf

Jag ❤️ formen på en gärdsmyg

Jag ❤️ formen på furoshiki, presenter inslagna på japanskt sätt med tyg 

Tisdagstrion v. 15 2026: Författare med något från växtriket i namnet

Robert på bokbloggen: Mina skrivna ord:Tisdagstrion v. 15: Författare med något från växtriket i namnet

 

1.  Ferrada - Ringskog, D e kroniskt. Berättaren, Anne, har liksom författaren  en pappa från Brasilien och en svensk mamma. Pappa försvann tidigt ur Annes liv. Modern åkte ut och in på Beckomberga. Anne flyttade på moderns begäran hemifrån vid femton års ålder och levde ett rörligt och äventyrligt liv med andra likasinnade. Det var inte lätt att vara ung. Pojkvännerna avlöser varandra. En var hon riktigt förälskad i men honom gjorde hon slut med för att sedan ångra bittert. I korta meningar och korta kapitel berättar hon om sitt kvinnoliv med sorgen efter en död bror och efter en abort.

2.  Palm, Anna - Karin, Jag skriver över ditt ansikte är Anna - Karin Palms varsamma och kärleksfulla porträtt av sin vackra och begåvade mor och hennes borttynande i Alzheimers sjukdom. Familjen bestod av mor, far, en halvbror, Anna - Karin och en lillasyster. De bodde trångt och barnen levde på ärvda kläder som de fick av en släkting. Från början sydde mor, men vid 38 års ålder började hon i högstadiet och fortsatte sedan utbildningen vidare till läkare. Och då blev det ju inte så mycket sytt. Dottern tänker att hennes mor måste ha varit en bra läkare. Men hon minns också att modern anfäktades av vanföreställningar som var mycket svåra att ta henne ur. Hon led också av ångest och depressioner och hon hade ett stort kontrollbehov.

3.  Enquist, Per - Olov, Ett annat liv. För en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. 

En bok om spöken. En kärleksmemoar

"Tänk om jag inte hade träffat dig", sa Paul Auster ständigt till sin blonda hustru Siri Hustvedt. Och tänk, om Siri Hustvedt inte hade skrivit de där tre breven till Paul Auster när han gått tillbaka till sin hustru, författaren Lydia Davis, och sonen Daniel. Siri var emellertid helt övertygad om att hon mött mannen i sitt liv så med jämna mellanrum skrev hon brev till honom. Och han kom. Detta, bland mycket annat, skildrar hon i sin senaste bok En bok om spöken. En kärleksmemoar. Paul Auster dog 30 april 2024 hemma i sitt soliga bibliotek omgiven av hustrun, dottern Sophie, den avhållne svärsonen Spencer och det bara några månader gamla barnbarnet Miles. Han hade spridd lungcancer och de visste att hans tid var utmätt, men han hann slutföra sin sista roman, Baumgartner. Siri Hustvedt skildrar saknaden så att en känner den inpå bara skinnet. Vardagen försvinner. Hon gör saker som i trance, glömmer ta in posten, kryper i badkaret med sockorna på och börjar tala med sig själv. "Sorg är inte konstant. Jag kan hålla stånd mot stormen i flera dagar och sedan plötsligt slås omkull av en kastvind." Hon minns deras 43 år tillsammans. Deras förhållande kännetecknas av ett ständigt pågående samtal och en aldrig avtagande fysisk attraktion. De diskuterade allt men framför allt litteratur; egen och andras. De läste varandras manuskript och gav återkoppling. "Vi ses i de gröna fåtöljerna klockan fyra!" kunde de ropa till varandra mellan de tre våningarna i huset i Brooklyn när något skulle diskuteras. Det tog Siri Hustvedt fem år att misslyckas med romanen Vad jag älskade. Men när hon skrivit om romanen en fjärde gång var Paul Auster nöjd. Han hade rätt, säger SH. Det är Siri som är den intellektuella i familjen, förklarade Paul Auster ständigt för journalisterna. Båda retade sig på att Siri alltid gjordes till makens lärjunge. SH berättar om makens dramatiska bakgrund, sådan han skildrar den i Att uppfinna ensamheten som han höll på att skriva när de träffades. Hon berättar om sonen Daniels olyckliga levnad och sondottern Rubys alltför tidiga död, något som annars förtigs i alla sammanhang. Siri Hustvedt är mycket vetenskapligt intresserad. Hon läser om allt som oroar henne; neurologi, parapsykologi, hjärnan och medvetandet. Hon är också den som kan litterära teoretiker; en kunskap hon förmedlat till PA.  Paul, var är du? Ibland känner hon starkt av hans närvaro. Några dagar innan han dog förklarade han att han tänkte komma tillbaka som spöke och se till henne. Båda avskydde nr 43 och kunde inte fatta att han även blev nr 45. Trumps namn användes aldrig i hemmet. The Paul Auster Research Library finns i Köpenhamn. SH planerar att skicka ytterligare ca 300 titlar dit. I sin recension av Rapport från insidan kallar Sebastian Johans Paul Auster "postmodernismens kedjerökande fjäderviktare" vilket fick mig att fnissa lite. Förmodligen var det de eviga cigarillerna som förorsakade lungcancern. Och enligt SH var det sorgen över sonen och sondottern som utlöste den. En bok om spöken bygger på dagböcker, brev och anteckningar. Den ger en både saklig och känslosam bild av ett sorgearbete. Siri Hustvedt håller om makens ansikte under hans absolut sista minuter och känner hur han blir kallare och kallare. "Gud, vad roligt vi haft", säger hon, "visst har vi haft rolig"? Underbara slutord för deras 43 år tillsammans under vilka de blivit alltmer lika varandra. Jag har lite svårt att skiljas från En bok om spöken, märker jag. Men det finns titlar av både Siri och Paul Auster som jag ännu inte läst. 

Titel: En bok om spöken. En kärleksmemoar

Författare: Siri Hustvedt

Översättare: Anna-Stina Johnson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2026

Antal sidor: 358 s.

En smakebit på søndag v. 14 2026

"Kommersiell framgång var inte nödvändigtvis en hedersbetygelse. I en tid präglad av influencers och klick är denna tanke inte längre relevant. Jag går och väntar på en ny romantisk rörelse, en stark motkraft till det digitala tyranniet och dess dolda algoritmer. Jag ser tecken på det här och var, men ungdomarna verkar inte direkt ha någon brådska att göra om den värld som numera mäts i följare."

Ur En bok om spöken. En kärleksmemoar. Av Siri Hustvedt. Övers.: Anna - Stina Johnson.

 Mias bokhörna

Veckans mening v. 14 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!" Min Veckans mening v. 14 kommer från En bok om spöken av Siri Hustvedt.

"Det är inte för pengarna man gör det. inte för berömmelsen, inte för läsarna, inte för något annat än att man måste göra det." 

Fem en fredag v. 14 2026: Glad Påsk!

 elisamathilda: Fem en fredag v. 14: Glad Påsk!

Bild: Wikipedia

 Vad vill du helst ha i ditt påskägg? Teaterkonfekt

  Kör du påskpynt hemma? Nej. Inte inne. Påskliljor ute. Pynt i sommarhuset

  Vad förknippar du mest med påsken? Matteus- eller Johannespassionen

   Har du vuxit upp med någon påsktradition? Sång i kyrkan. Påskägg

  Vad gör du helst under påskhelgen? Umgås med barn och barnbarn. Läser.

När andra njuter

Finlands-svenske författaren Quynh Trans andra roman har titeln När andra njuter. Den första, Skugga och svalka, kom 2021 och för den fick han Borås tidnings debutantpris. I sin andra roman skildrar han mor och dotter, Maggie och Lana. De delar lägenhet men känns lika främmande för varandra som för läsaren. Maggie tycks sakna modersinstinkter och Lana bär på ett obegripligt mörker som när som helst kan övergå i aggressivitet. Hon drar sig inte för att använda kniven hon har i handväskan. Lana har avverkat ett antal pojkvänner av olika slag och hon har bestämt sig att nu får det vara med kärleken. Maggie som redan tidigt blev ensam med dottern efter att maken dragit, skulle nog gärna kunna tänka sig en ny man. Maggie kommer från Vietnam och har testat en hel del sysselsättningar innan hon blivit badvärdinna på Somei, ett japanskt onsen i Lund. Kylskåpet är tomt, men det gör inget för de har inga vänner. Lana har sina flickkompisar och de bistår med råd och dåd. Men det känns som om Lana är lite ensam i det gänget också. Löpning är annars Lanas enda intresse. Quynh Trans kvinnor lever inte. Inte förrän Lana träffar på Spoken Word och Poetry slam blir det liv i både Lana och berättelsen. Rapparen Jakob får henne i viss mån intresserad av rap också.  Då piggnade jag till efter att faktiskt ha frågat mig om jag helt enkel skulle lägga ner projektet. 

Titel: När andra njuter

Författare: Quynh Tran

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 286

Veckans kärleksförklaring 8: Naturligt

Klimakteriehäxan: Veckans kärleksförklaring 8: Naturligt

Jag ❤️ små barn, alltifrån bebisar, då de är som allra naturligast, och uppåt även om skolan tidigt sätter in sitt "förstörelseverk"

Jag ❤️ doften av nyslaget hö.

Jag ❤️ djurens ungar

Jag ❤️ suset av tallar och bruset av havet vid sommarhuset

Jag ❤️ doften av pors vid insjöar

Jag ❤️ doften av nybaktat bröd

Jag ❤️ ljuden i en ladugård 

Jag ❤️ älskar ljudet av hur det sjunger i isen när en åker skridskor 

Tisdagstrion v. 14 2026 : Kristen tro

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 14: Kristen tro 

1. Tystnaden av Shusaku Endo. Att vara kristen i Japan på 1600 - talet under samuraiklanen Tokugawa var inte lätt. De kristna förföljdes och de missionärer, som kom till Japan, blev ofta tillfångatagna, torterade, dödade eller blev avfällingar. I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit.

2. Gilead av Marilynne Robinson. I Gilead möter vi 1956 den 76 - årige prästen John Ames. Hans hjärta är svagt och han inser att den sjuårige sonen kanske inte har sin far så länge till. John Ames älskar världen och livet. Han vill inte bli gammal och inte vara död. Själva existensen är ett mirakel för honom. Nu bestämmer han sig för att skriva ett brev till sonen där han berättar om sitt liv. Det blir en blandning av dagbok, minnen, släkthistoria och religionsfilosofiska reflektioner.

3. Tempelbranden av Catharina Ingelman - Sundberg. Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm.

En hyllning till livet

Enkelt och värdigt berättar Gisèle Pelicot om sina förfärliga upplevelser som hon inte ens kände till förrän i efterhand i boken En hyllning till livet. Skammen måste byta sida. Hennes man, Dominique, hade under flera år drogat henne och låtit andra män utnyttja henne medan han filmade. När han ertappades med att filma under kvinnors kjolar hittade polisen filmerna i hans dator. När de berättade för hustrun trodde hon inte att det var sant. Hon upplevde sig ha levt i ett lyckligt äktenskap. Visserligen hade hon varit väldigt trött och plötsligt fått en del underlivsbesvär, men hon kunde ju aldrig drömma om själva förklaringen. Sedan följde år av rättegångar och plåga. De tre barnen tog avstånd från sin far och stöttade modern. En kan undra var hon tog sitt mod och sin styrka ifrån. När hon mötte männen som förgripit sig på henne i rättssalen flinade de åt henne. Då beslöt hon sig för en öppen rättegång för att exponera dem så mycket som möjligt. De blev också bestörta, men hon var orubblig. Skammen måste byta sida. Mängder av kvinnor kantade hennes väg och gav henne sitt tysta stöd. Mitt i allt eländet tänkte hon på att mannen inte hade några varma kläder i fängelset så det såg hon till att han fick. Hon tänkte också på hans traumatiska uppväxt. Och sin egen. Men inte någonsin glömmer hon deras första genuint lyckliga år. Författaren Judith Perrignon har hjälpt henne med boken. 2025 tilldelades Gisèle Pelicot Frankrikes högsta medborgerliga utmärkelse, riddare av Hederslegionen.

Titel: En hyllning till livet. Skammen måste byta sida

Författare: Gisèle Pelicot. Med hjälp av Judith Perrignon

Översättare: Anna Petronella Foultier

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 223

En smakebit på sødag v. 13 2026

 

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 13

"På civiliserade platser har änkor inte mycket att säga till om gällande vem de gifter sig med. Men här, vid vildmarkens gräns ökar vårt värde. Vi väljer vem vi vill ha, även om det inte är någon liten affär. Saken är den att ni karlar blir utslitna rätt tidigt i livet.  Kommer ni att gifta er igen?" - "Nej", sa han. - "Nej. Du vill helt enkelt inte arbeta hårdare än du gör nu. Eller?" - "Nej, det vill jag väl inte." - "Då så, då kommer du aldrig att gifta om dig, aldrig någonsin." - "Jag var gift innan", sa han och det kändes faktiskt som att han behövde försvara sig, "och jag är mer tillfreds med att allt är upp till mig." Det kändes faktiskt som att han försvarade sig. Men varför skulle han behöva göra det? Varför kom den här kvinnan mot honom viftande med prat om äktenskap som om det vore en stor käpp? "Om du är ute efter en make", sa han, " kan jag inte tänka mig ett värre misstag än att vara runt mig." - "Jag är helt enig", sa hon.

Ur Tågdrömmar av Denis Johnson

Veckans mening v. 13 2026

MIN 

"Vintern var inte så illa i de låglänta delarna, men högre upp var det helt genomfruset, och ett av de sista jobben Granier hade var att ta sig upp till en saloon på Yaak River Road i skogshuggarbyn Sylvanite, till bergen ovanför, där en ensam guldgrävare hade sprängt sig själv i luften när han försökte tina frusen dynamit på spisen." Min veckans mening v. 13 kommer från Tågdrömmar av Denis Johnson.

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

Fem en fredag v. 13 2026: Uppmärksamhet

elisamatilda: Fem en fredag v. 13: Uppmärksamhet

1. Vad tappar du fokus på oftare än du vill? Upplösningen i TV - deckare. Dels kan den vara förutsägbar och ointressant. Dels är det vägen som är mödan värd. Oftast.
2. Vad går dig oftast helt förbi i vardagen? Om det någon gång skulle gå en bra film på biograferna i staden så missar jag oftast den. Senast Hamnet. Det annonseras ingenstans. En måste leta. Synd!
3. När har du senast haft allas blickar på dig? Allas och allas men mångas. En lördag för tre veckor sedan. Det blir samma sak imorgon. 
4. 
   Vad förtjänar egentligen mer fokus än det får? Mina blommor för en tynande tillvaro. Både ute och inne, men värst inne
5. Vad borde du ge mindre uppmärksamhet? Datorn och telefonen

Om mitt liv

Hon levde i Japan under Heian - perioden på 1000 - talet, överklassflickan Takasues dotter. Hon hade alltså inte ens ett eget namn. (Det var hon förvisso inte ensam om.) Hon föddes 1008 och sedan vet man att hon levde till 1059. Minst. Takasues dotter levde i sin egen drömvärld. Hon älskade berättelser och hade helst velat leva i Berättelsen om Genji skriven av Murasaki Shikibu omkring år 1000. Den betraktas allmänt som den första japanska romanen i modern mening. Den anses också vara världslitteraturens första realistiska roman. Takasues dotter skrev en självbiografisk dagbok, Om mitt liv,  som också är en resedagbok. Hon läste vad andra skrivit och att citera och referera till andra författare hörde till. Dagboken (nikki) var en omtyckt genre i Japan vid den här tiden. Men det var inte regelrätta dagböcker utan mera självbiografiska tankeböcker med inlagda korta dikter, s. k. waka, ofta med ett budskap. Man reflekterade över livet och alltings förgänglighet. Och det var kvinnor som skrev! På hiragana ,som inte räknades som så fint och inte användes av männen. Takasues dotter sitter gärna i trädgården och iakttar månen och träden. Men eftersom hon är dotter till en storman blir hon hovdam, men håller sig mera i bakgrunden. Hon gifter sig så småningom och får barn. Om mannen och barnen berättar hon inte, men man vet att hon skilde sig. Takasues dotter känns mycket närmare i tid. Hon är känslig, spontan och helt förtjusande. Vibeke Emond har översatt Om mitt liv, skrivit förord och omsorgsfulla noter. Läsecirkeln var helt lyrisk.

Titel: Om mitt liv

Författare: Takasues dotter

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: ellerströms

Tryckår: 2006

Antal sidor: 153