Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna

This is thy hour O Soul, thy free flight into the wordless,
Away from books, away from art, the day erased, the lesson done,
Thee fully forth emerging, silent, gazing, pondering the themes thou lovest best,
Night, sleep, death and the stars.

Titeln på Joyce Carol Oates senaste bok Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. kommer från en dikt av Walt Whitman. Familjen McClarens stora hus är Oates eget berättar hon i en intervju i Babel. Jessalyn McLaren blir plötsligt änka när John Earl McClaren, Whitey, hennes man, avlider efter att ha råkat i delo med ett par fascistiska poliser. Änkeståndet är ju något JCO är väl förtrogen med och som hon också skrivit om i romanen Änkan. Vilsenheten och ensamheten är överväldigande. Inget kan ersätta Whitney. De fem barnen tappar också fotfästet; var och en på sitt sätt. Äldste sonen Thom, som övertagit faderns företag, drivs av hämndbegär och hans  äktenskap krisar. Virgil, son nummer två, lever ett bohemiskt konstnärsliv som inte ses med blida ögon av familjen - alldeles särskilt inte av fadern. Han är en fridsam person som står sin mor nära. Äldsta dottern, Beverley, tror sig vara faderns favorit. Hon förbereder sig på att ge sin virile, otrogne man en minnesbeta. Mellandottern är en hårdhänt rektor för en skola hon arbetat uppåt i rankinglistan. Hon är ensam och saknar helt social kompetens och får någon sorts sammanbrott men verkar till slut ta hand om sitt liv. Yngsta barnet, Sophia, gör också ett uppbrott; från sin tjänst och från sin mycket äldre pojkvän. Hon byter upp sig. Alla fem barnen skakas i sina grundvalar av moderns nya liv. Hon möter en puertorican som är Whiteys raka motsats och Jessalyn faller som en fura. Hon är fem år äldre än mannen men han lockar fram en kvinna inom  Jessalyn  som hon inte visste fanns. Han flätar hennes gråa vackra hår till en tjock, fin fläta som hänger ner på hennes rygg. Hon ser ut som en indiankvinna, fnyser barnen, som tror att mannen enbart är ute efter Jessalyns pengar.  Och huset - det gamla kära huset på Old Farm Road - tänk om det går ur familjens ägo! Äktenskapet blev för Jessalyn en gyllene bur. Hon behandlas av sin man som en prinsessa - och en invalid. Oates förmåga att gå in bakom pannbenet på sina karaktärer är beundransvärd. Jessalyn är speciellt trovärdig. Rasism och klasskillnader är vanligt förekommande i det amerikanska samhället. Bilden av polisen är inte vacker. Någonstans i mitten av den omfångsrika romanen känner jag att här kunde man lyft ut ett stycke. Men sedan griper berättelsen tag igen och engagemanget är tillbaka. Slutet då? Ja, det får läsaren jobba vidare med på egen hand. 

Titel: Natten. Sömnen.Döden. Och stjärnorna

Författare: Joyce Carol Oates

Översättare: Fredrika Spindler

Förlag: HarperCollins

Tryckår: 2022

Antal sidor: 862