Veckans kulturfråga v. 13 2021

 

enligt O: Veckans kulturfråga: Hur firar du påsk?

Andra påsken utan barn och barnbarn i huset vid havet. Det blir en olidligt stillsam påsk i staden med läsning, handarbete, lite krafs i trädgården, kanske. På långfredagen lyssnar vi på Johannespassionen i P2. Om vädret är hyfsat blir det promenad i skogen. Slut!

Tisdagstrion v. 13 2021: Barnboksfavoriter

Ugglan& Boken: Tisdagstrion v. 13. Barnboksfavoriter.

Den 2 april varje år firas den Internationella barnboksdagen. Dagen skapades till minne av HC Andersen födelsedag och för att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur för att i sin tur inspirera till läsning i de yngre åldrarna.

1. Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson. I ord och bild. Tonsatt av Peter Lundblad. Fullständigt oemotståndlig!

2. Mamma Mu och Kråkan av Jujja och Tomas Wieslander

Böckerna om den levnadsglada, våghalsiga Mamma Mu och den mera nyktra Kråkan som försöker hålla ordning på Mamma Mu är väldigt charmiga.

3. Svarta hingsten av Walter Farley. Pojken Alec Ramsey blir vän med en svart arabisk hingst. Bokserien omfattar tjugo böcker. Böckerna har även filmats och gjorts som tecknad serie.

De kapabla

Ojojoj, här blev det åka av.  Tala om torktumlare. Det hela börjar med en stillsam otrohetsaffär. Anna är gift med Magnus och har två barn, Siri och Sixten. Pojken utreds för autism. Enligt psykologen är han beroende av värme, kärlek och så få överraskningar som möjligt. Men visst, tycker Anna. Det får han. Märta och Johan är det andra paret i romanen. De är barnlösa och äktenskapet knakar i fogarna. Under en hemlig utflykt råkar Anna och Johan (de otrogna) köra ihjäl en kvinna. Deras sätt att hantera olyckan på är väl inte det allra smartaste. Och om de tror att ingen sett dem så har de alldeles fel. Folk kan vara till synes ganska knäppa men ändå lägga ihop två och två. Peter är en glädjedödare till lärare och han är mån om att saker och ting ska vara rättvisa. Tora, en tonåring med lila hår, och Peter får kontakt när de rastar sina hundar och Peter erkänner motvilligt att han tycker att det är roligt att dela sina tankar med henne. En läckande präst verkar inte ta sin uppgift på allvar. Berättelsen har ett driv och en undrar hela tiden hur det ska gå. Farten gör att en kanske inte riktigt hinner märka den grunda personskildringen. Intrigen är omsorgsfullt spunnen även om jag ibland vill  protestera mot handlingen: det här kan inte fungera. Språket är enkelt och lättflytande. Det finns två sympatiska personer i romanen och det är Siri och Sixten. Den kapabla. De tre sista meningarna i De kapabla får det att krypa i hårrötterna. 

Titel: De kapabla

Författare: Klas Ekman

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 365 sidor

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit till søndag går ut på att vi delar med oss utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

"Efter att jag våren 1995 hade sagt upp mig från min sista universitetstjänst beslöt jag mig för att äntligen förverkliga en länge närd dröm. Jag valde ut sju av mina

bästa och mest engagerade studenter och bjöd in dem att komma hem till mig varje torsdagsförmiddag för att diskutera litteratur. Samtliga var kvinnor - att undervisa en blandad grupp i avskildhet hemma hos mig var alltför riskabelt till och med om vi diskuterade oförargliga litterära verk. En envis manlig student höll på sin rätt att delta trots att han var utestängd från vår grupp. Så han, Nima, läste kurslitteraturen och vissa dagar kom han hem till mig för att tala om böckerna vi läste. Det hände att jag retades med mina studenter genom att påminna om Muriel Sparks Miss Jean Brodies bästa år och fråga: Vem av er kommer att förråda mig? För jag är pessimistiskt lagd och var övertygad om att minst en av er skulle vända sig emot mig."

Från sidan 15 i Att läsa Lolita i Teheran. Liv genom böcker. av Azar Nafisi

Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger - tanker om bøker som häller i trådarna . Fler smakebitar HÄR.

Ny radioföljetong 30 mars 2021

 

Ny radioföljetong börjar på tisdag 30 mars kl 11.35. 

Kristina Gulbrandsen läser Tuktans ljuva år av Fleur Jaggy. 9 delar. 30 mars - 9 april. Tuktans ljuva år utspelar sig på ett internat beläget Appenzell. Dit kommer flickor från välbesuttna familjer. Där finns rentav en dotter till en president från ett icke namngivet afrikanskt land. Det handlar om ensamhet och utanförskap. Författaren lånar också av sitt eget liv.

Fem en fredag v. 12 2021: John Blund

elisamatilda: fem en fredag v. 12: John Blund

1. Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten?

Stänger av ljudboken

2.Vad handlade din senaste dröm om?

Något hemskt om att jag gått vilse eller tappat handväskan innehållande hela mitt liv eller båda delarna.

 

3. Hur många timmar sömn per natt brukar du få?

Max 6 tim. Det känns otillräckligt, men i alla fall.

 

4. Är du en morgonlärka eller nattuggla?

Både ock. Lägger mig sent men stiger upp relativt tidigt

 

5. När sover du som bäst?

När väckarklockan ringer

Helgfrågan v. 12 2021

Mia på bloggen Mias bokhörna förser oss träget med helgfrågor. Veckans helgfråga:

Vad läser du i påsk?

Jag måste när ingen annan vill av Karin Milles. Boken handlar om kvinnorättskämpen Sophie Sager som trotsade hela patriarkatet och anmälde en man för misshandel och våldtäkt. Hon är 23 år och året är 1848.

Och så ska jag läsa Augusta Tonning. Ett liv en röst av Jane Betts. Ridande rösträttsförkämpe i Blekinge. Hon levde mellan 1857 och 1932

Kanske ska jag unna mig lite påskekrim också: Funderar på att köpa Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Gillar titeln.

Bonusfråga: Finns det något måste i påsk?

Matteuspassionen hör till.

Veckans kulturfråga v. 12 2021

Enligt O: Veckans kulturfråga

Vilken text med blommor i titeln vill du lyfta fram?

Cherry Blossoms of Kyoto.  A Seasonal Portfolio.

"Cherry trees bloom throughout Japan in a single burst of color every year from late March through early April. They flower in a fleeting beauty , then are shed as quickly as they emerged. In the purity of cherry blossoms, the Japanese sense impermanence, and in its limited life, they perceive the unlimited beauty of nature. This very sensitivity is part of the culture that has emerged from Kyoto."

Från bokens förord av Sano Toermon XVI
 

Tisdagstrion v. 12 2021: I rättvisans tjänst

Ugglan & Boken: Tisdagstrion Vecka 12: I rättvisans tjänst (böcker med poliser, advokater, domare osv.

1. Domaren av Ian McEwan 

Fiona Maye är överrättsdomare och blir i ett besvärligt fall den som ska bestämma om en ung man tillhörande Jehovas Vittnen ska .få en blodtransfusion mot sin cancer eller inte. Rent privat håller hennes eget äktenskap på att falla samman. En mycket typisk Ian McEwan.

2. Den försvunne fåraherden. Ett fall för advokat Bastianu av Marcello Fois.

tilldrar sig på Sardinien. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen.

3. Pumaspår av Nevada Barr

Huvudperson är Anna Pigeon, park ranger med polisbefogenheter; en sorts skogvaktare och ridande polis. Pumaspår är den första boken i serien. Vi möter Anna, 39 år, änka efter Zachary, som hon fortfarande saknar även om det är flera år sedan han dog. Hon älskar vildmarken, tystnaden och ensamheten.Just nu befinner hon sig i Guadalupe Mountains nationalpark där ett par av hennes kolleger med kort tidsintervall hittas döda i skogen.

Om våren

Karl - Ove Knausgårds bok Om våren går som radioföljetong den här veckan ut. Jag har lyssnat andäktigt varje dag, men nu brast tålamodet och jag lyssnade på de återstående delarna på SR Play. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre syskonen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter. Båda föräldrarna är överens om att deras barn ska ha syskon. Syskon står för livets längsta relationer. Författaren har ett underbart sätt att skildra sina barn. Han förefaller ha gott om tålamod med dem och han hinner även sköta hushållet för övrigt också. Kanske blir det inte alldeles perfekt alltid, men barnen går först. Karl - Ove Knausgård har ett fint öga för naturen på Österlen där de bor och känner sig väl till mods i de mindre sammanhangen. När mormor eller farmor kommer och författaren kan gå in i sin skrivkammare och stänga dörren kopplar han av allt annat. Egentligen är författaren stort behov av ensamhet. Naturligtvis går inte allt på räls. En efterlängtad resa får ställas på grund av hustruns sjukdom. Far och nyfödd dotter åker iväg till Ystad bara för att upptäcka att de saknar bensin och mat till lilla dottern. Pengar och legitimation ligger hemma. Det blir en pärs. Oron för hustrun och hennes depressioner ligger som ett mörkt stråk under vardagen med barn, mat, hämtningar och lämningar. Boken avslutas den 13 april 2016. Dottern är två år gammal och har börjat laborera med språket. Hon kan räkna till femton men hoppar över tre. Hon älskar Ice - Age - filmerna och leker gärna med sina äldre syskon. Mamma har skrivit två böcker och har lämnat sjukhuset för sista gången. Jag blev helt charmerad av den här boken. Jag tycker mycket om Knausgårds språk och hans sätt att se på naturen och sin omgivning i övrigt. Och typiskt för den här författaren är att han plötsligt brister ut i filosofiska funderingar över något som faller honom in. Konstnären Anna Bjerger har bildsatt Om våren. Staffan Söderblom har översatt. 

Titel: Om våren

Författare: Karl - Ove Knausgård

Översättare: Staffan Söderblom

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2017

Antal sidor: 187

Världspoesidagen 2021

Gulliver

Over your body the clouds go

High, high and icily

And a little flat, as if they

 

Unlike swans,

Having no reflections;

 

Unlike you,

With no strings attached.

All cool, all blue. Unlike you ——

 

You, there on your back,

Eyes to the sky.

The spider—men have caught you,

 

Winding and twining their petty fetters,

Their bribes ——

So many silks.

 

How they hate you.

They converse in the valley of your fingers, they are inchworms.

They would have you sleep in their cabinets,

 

This tow and that toe, a relic.

Step off!

Step off seven leagues, like those distances

 

That revolve in Crivelli, untouchable.

Let this eye be an eagle,

The shadow of his lip, an abyss.

 

Ur Ariel av Sylvia Plath 

 

Skådespelerskan  Hedda Stiernstedt läste dikten alldeles utmärkt i kvällens Babel som till en del handlade om Sylvia Plath. Elin Cullheds nya roman Eufori ger enligt henne själv en annorlunda bild av Sylvia Plath.

En smakebit på søndag

"Bakom skranket tronar polismästaren i egen hög person, och bredvid honom skrivaren, en ung man. De ser båda lite trötta ut, polismästaren försöker med jämna mellanrum dölja en gäspning bakom handen. Det här målet har stått och stampat länge, det vore skönt om de kunde komma vidare. Men nu är målsäganden  här, så kanske finns det hopp. Ett misshandelsmål bland många. En ung kvinna som blivit slagen av en man. Det är inte ovanligt. Heller inte självklart straffbart - en husbonde får slå både sina familjemedlemmar och sitt tjänstefolk ifall det är påkallat. Men kvinnan är visst lite ovanlig. Besvärlig på något vis. Galen, enligt vad den anklagade anfört. Ett oskyldigt offer för överdrivet våld, enligt ett expertvittne. Kvinna i fråga sitter på en bänk. En ung kvinna, ganska vacker. Om den utsända från tidningen får gissa kommer hon inte härifrån, utan från landsorten: kanske är det något med klänningen. Eller så är det håret - det är något med frisyren som ser lite slarvigt ut. Över ögat en svullnad där huden redan börjat skifta i lila och gult. På halsen fläckvisa blåare partier under öronen och hakan. På de vita armarna, som sticker ut ur klänningens halvlånga ärm, röda rispor i ett oregelbundet rutnät." 

Från sidan 14 i Jag måste när ingen annan vill. Kvinnorättskämpen Sophie Sager av Karin Milles

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Fem en fredag v. 11 2021: Idiomatiskt

elisamatilda: Fem en fredag: Idiomatiskt

1. När har du alla taggar utåt?

När folk låtsas som om jag inte finns och inte håller avståndet.

2. När känner du dig som mest bakom flötet?

När det gäller bredbandsleverantör

 

3. Vad dammade du av senast?

En parfymflaska jag inte använt på länge.

 

 

 

4. Vad har du för gammal surdeg som ligger?

En ostickad kofta; en väldig hög ostruken tvätt

 

4. Vad har du siktet inställt på?

Att bli vaccinerad mot Covid 19.

Helgfrågan v. 11 2021

 

Mias helgfråga v. 11: Vad tror ni att det beror på att nya böcker reas ut?

Ja, det kan en verkligen undra. På årets rea var det många nya titlar en kunde förvånas över. Förr i tiden var det äldre fina ofta lite dyra böcker som efter ett antal år kom på rea, som till exempel konstböcker. Samlade verk av Augustpris - vinnaren Lydia Sandgren från 2020 finns på rean liksom den mycket populära Där kräftorna sjunger av Delia Owen. Obegripligt.

I bonusfrågan undrar Mia om vi tycker om att påta i trädgården eller balkonglådan eller vad det kan vara. Jo då, men en behöver ju inte gå till överdrift. Mina rosor gillar jag och lavendeln och klätterhortensian. Några krukor på altanen innehåller för det mesta pelargoner. I fönsterlådorna violer. Och så brukar jag ha lite kryddväxter någonstans.

Den som ser

Plötsligt kommer där en del fyra till Herbjørg Wassmos  trilogi om den myndiga Dina Grønelv och hennes familj ifrån Nordland i Norge. Visserligen kallas den en fristående fortsättning, men jag tycker nog att en ska unna sig att läsa de första tre också; Dinas bok, Lyckans son och Karnas arv. I samband med publiceringen av del fyra, Den som ser, passade förlaget Historiska Media på att ge ut de tre första delarna på nytt. Visst går det att ta sig igenom Den som ser utan att ha de tre andra delarna i färskt minne. Herbjørg Wassmo är dessutom generös mot eventuellt nytillkomna läsare. Den som ser är en riktig bladvändare även om en får försöka hänga med vad det gäller alla namn och var de olika karaktärerna befinner sig för tillfället. Scenen växlar mellan Nordland och Köpenhamn. Tidsmässigt befinner vi oss på 1890 - talet. Karnas bok kom ut för tjugo är sedan och efter det gjorde sig de övriga personerna påminta då och då. Herbjørg Wassmo undrade själv hur det gick för dem. I centrum befinner sig Dinas barnbarn, Karna, hennes far Benjamin, hans hustru, Anna, (som inte är Karnas mor) och psykiatrikern Joakim; en ung djärv man med moderna idéer. Karna befinner sig på sinnessjukhus efter att bokstavligen ha varit Dinas språkrör på dennas begravning. Efter den ansträngningen blir hon stum och sedan tillstötte ytterligare komplikationer. De fyra vuxna personerna samlas omkring Karna. Deras inbördes förhållanden är inte av det enkla slaget. Herbjørg Wassmo har en fin psykologisk blick och hon förenklar ingenting. Hon håller ihop berättelsen på ett skickligt sätt. Tidsmarkörerna är många; klasskillnaderna påtagliga liksom bristen på jämlikhet könen emellan. Intrigen är spännande och en lär känna de olika personerna ganska väl. Anna, som fötts med en silversked i munnen, är nog den mest komplicerade av dem. Hon är inte nöjd med att gifta sig och få barn. Hon vill också arbeta även om hennes mor stretar emot. Fadern är däremot behjälplig. Rösträttskvinnorna mullrar i bakgrunden och det är alldeles tydligt att det är saker i görningen. Kvinnorna står i centrum i Wassmos intressanta romanserie. Jag sträckläste denna välskrivna engagerande roman och tänkte dystert på Bibelns ord om fädernas missgärningar som hemsöker nya generationer intill tredje och fjärde led. Dina var visserligen död och begravd. Men hennes liv och gärning hade återverkningar på hennes barn och barnbarn. 

Titel: Den som ser

Författare: Herbjørg Wassmo

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2021

Antal sidor: 444

Veckans kulturfråga v. 11 2021

enligt O
 

Vad läser du för att hitta läslusten?

 

Om jag tappar läslusten går jag till doktorn. Det är ett säkert tecken på att jag   inte mår bra. Kanske försöker jag sticka eller brodera en stund för att se om det inte ordnar till sig av sig självt. Kanske läser jag en deckare för det är en eftersatt genre sedan lång tid tillbaka. Eller varför inte lite lyrik. Harry Martinsons fina naturlyrik från Blekinge fungerar i alla lägen.

Daggmasken 

Vem vördar daggmasken,odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.

"Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela", sade Martinson i sitt installationstal i Svenska Akademien.

Tisdagstrion v. 11 2021: Irland

 

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 11: Irland (17 mars St Patrick´s Day)

 

Irländska romaner på min läslista:

 

1. Dödens flod av av Dervla McTiernan. Första boken om Cormac Reilly.

Ett nytt och ett gammalt mord kopplas samman. »Jag har länge längtat efter en ny seriefavorit. Och kanske har jag äntligen hittat den.« | Malin Persson Giolito, Vi läser» En stark deckardebut för alla läsare som älskar Tana French och skildringar av det moderna Irland.« | Johannas deckarhörna. Låter lovande, tycker jag.

 

2. Namnens hus av den irländske författaren Colm Tóibín.
När den hellenska flottan ska angripa Troja behöver deras skepp medvind som får deras segel att bågna.  Kung Agamemnon gör en deal med gudinnan Artemis att offra äldsta dottern, Ifigenia, i utbyte mot vind. Hustrun Klytaimnestra luras att ta med henne till flottbasen Aulis. Hon tror att det ska bli bröllop mellan flickan och hjälten Akilles. Istället hamnar Ifigenia på offeraltaret och vinden vänder. 

 3. Hjärtats osynliga raseri av John Boyne . 

Att inte följa reglerna i ett strängt katolskt samhälle får naturligtvis dramatiska följder. En sextonårig flicka blir förskjuten ur sin familj och by efter som hon är gravid. Prästen är särskilt ogilland så klart. Men snart ska det uppdagas vad prästen själv är för slags man.

Dörren

Jag har läst Magda Szabó tidigare och gillat henne mycket, men den här boken, Dörren,  bara älskade jag. Jag lyssnade på den som Radioföljetong i alldeles utmärkt uppläsning av Julia Dufvander och sedan läste jag den också. Författaren har skapat ett oförglömligt kvinnoporträtt i den mycket respektingivande Emerentia, som lever i en ungersk by, granne med ett författarpar där kvinnan som av en händelse heter Magda. Emerentia lovar nådigt att hjälpa författarparet med hushållet, även om hon inte kan fatta varför de behöver hjälp med något. De gör ju ändå ingenting. Emerentia avskyr kultur och föraktar intellektuella. Endast kroppsarbete räknas som arbete. Det finns de som sopar och de som inte sopar. Emerentia har gått tre år i folkskola och har minne som en dator. En dragkamp uppstår om hittehunden Viola, en egensinnig hanhund som i alla lägen väljer Emerentia.  Magda försöker att gå varsamt fram och inte trampa Emerentia på tårna, vilket inte är så lätt. Emerentia har en otrolig integritet och kan bli kränkt för de mest oväntade småsaker. Det visar sig att hon besitter ett stort förråd av svordomar och fula ord som hon inte tvekar att använda när hon får sina vredesutbrott. Emerentia är en maktfaktor på gatan. Hennes hus är en tjänstebostad eftersom hon är anställd som vaktmästare. En märklig vänskap utvecklas mellan de två omaka kvinnorna. Magda kartlägger sakta men säkert Emerentias turbulenta förhistoria. Både hon och Magda har fått känna av kriget och det politiska tillståndet i Ungern om än på olika sätt. Magda Szabo skildrar de båda kvinnorna med kärlek, respekt och psykologisk finkänslighet.

En smakebit på søndag v. 10 2021

Historiska Media

" Min mormor sa ofta till mig att våra förfäder inte försvinner när de dör, utan ofta fortsätter att vaka över oss. Nu känner jag att hon betraktar mig när jag sätter fyr på  tre rökelsestickor med en tändsticka. På mina förfäders altare, bakom träklockan och faten med ångande mat, glimmar min mormors ögon till när en orangeblå låga slår upp och förtär rökelsen. Jag viftar med tändstickan för att släcka elden. När den börjar glöda ringlar sig doftande rökslingor upp mot himlen och ber de dödas andar att återvända. "Bá ói", viskar jag och håller upp rökelsen över huvudet. Genom slöjan av dos som markerar gränsen mellan våra två världar ler hon mot mig. "Jag saknar dig, mormor."

Från sidan 9 i När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai 

En smakebit på sødag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 10 2021

Robert på bloggen Mina skrivna ord väljer varje lördag en mening från den boken han läser och uppmanar oss att göra detsamma. En mening som en uppmärksammar av något skäl.

Benjamin tänker: (Man kunde prata med kvinnor om mycket som man inte blottade i sällskap av män.)

Men kunde man ha kvinnor som vänner?

Ur Den som ser av Herbjørg Wassmo. Del fyra i serien om den mäktiga Dina Grønelv och hennes familj. Dinas bok; Lyckans son; Karnas arv heter de tre första. I ny utgåva på Historiska media.

Fredag v. 10 2021: Trendigt

elisamatilda: Fem en fredag v. 10: Trendigt

1. Vad var mest trendigt under dina tonår?

Minns inte att det var så mycket som var trendigt. Möjligen en viss väska

2. Hur har du omedvetet någon gång varit trendig?

Ja, ibland är mina höstfärger trendiga. Och det kan ju inte jag hjälpa

3. Vilken trend skulle du vilja se kommer tillbaka?

En förlåtande, tillåtande; form - och färgmässigt. Om det någonsin funnits en sådan

4. Vilken trend skulle du aldrig anamma?

Kortkort. Och plastigt

 

5. Vad vill du ska bli en trend?

Att slippa trender

Helgfrågan v. 10 2021

 

Mia undrar i sin Helgfråga v. 10 om det är någon särskild bok vi väntar på.

Det skulle i så fall vara Jag måste, när ingen annan vill: Kvinnorättskämpen Sophie Sager av Karin Milles. Hon var huvudperson i det s. k. sagerska målet 1848 som väckte stort uppseende. 23 år gammal anmäler hon sin hyresvärd för misshandel och försök till våldtäkt. 

Bonusfrågan gäller Melodifestivalen. Brukar vi se den?

Njae. Jag har de två senaste åren försökt hänga med lite för att kunna säga något om vad jag tycker när barnbarnen vill jämföra intryck. Det är ju roligt. I år tycker jag att det är två stycken som jag kan tänka mig som vinnare, nämligen Paul Rey och Clara Klingenström. Ja, kanske tre då. Erik Saade gick ju direkt till final så honom hade jag glömt.

Veckans kulturfråga v. 10 2021

enligt O : Vilken bok skriven av en kvinna med en kvinna i huvudrollen vill du lyfta fram?

Just nu håller jag på med Herbjørg Wassmos romanserie i fyra delar om den myndiga Dina Grønelv och hennes familj, men eftersom jag inte är riktigt klar med del fyra, Den som ser, väljer jag Dörren av Magda Szabó. Den har jag just läst (två gånger till och med) och den innehåller ett oförglömligt kvinnoporträtt, nämligen Emerentia; arg och sur och med ett outtömligt förråd av svordomar och invektiv. Hon och författarinnan Magda utvecklar en vänskap som inte är av det lättsamma slaget. Magda tassar på tårna för att inte stöta sig med Emerentia på något sätt. Emerentia föraktar kultur och intellektuella. Hon hjälper Magda i hushållet även om hon inte förstår varför hon ska göra det. Magda arbetar ju ändå inte. Och vad blir hon trött av? Mágda går varsamt fram och med tiden kan hon pussla ihop Emerentias dramatiska förflutna. Damerna kivas också om Viola, hittehunden som i själva verket är en hanhund. Egentligen rör det sig om två fantastiska kvinnoporträtt: Emerentia och Magda.

Tisdagstrion v. 10 2021: Musik i böckernas värld

Ugglan & Boken: Tisdagstrion:  Musik i böckernas värld (i handling eller titel)

1. Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek som fick Nobelpriset 2004. Erika Kohut har drillats av sin mor i hela sitt liv för att bli konsertpianist. Erika är 36 år men  bor ännu hemma hos sin mor  och försörjer sig som pianolärarinna. 

2. Kvinnoorkestern av Fania Fenelon född Goldstein, som var        franskpianist, och kompositör. Under andra världskriget var hon           medmotståndsrörelsen. När hon åkte fast skickades hon till Auschwitz - Birkenau och där blev hon medlem i Kvinnoorkestern. Hon överlevde fångenskapen men dog 1983. Kvinnoorkesten är en mycket gripande bok som lämnar outplånliga intryck. 

3. Kärlekens musik av Vikram Seth handlar om en violinist vid namna Michael som inte kunnat glömma sin ungdomskärlek pianisten Julia. Efter ett tiotal år möts de igen och inleder en kärleksaffär trots att hon ä gift och har familj. Förhållandet är naturligtvis inte bekymmersfritt och dessutom börjar Julia bli döv.

Dvärgen

Pär Lagerkvists roman Dvärgen kom ut 1944. Den blev en framgång både hos kritiker och allmänhet och är en av författarens viktigaste romaner.  Dvärgen är huvudperson i romanen som berättas som en dagbok skriven av honom själv. Han är dvärg hos den italienske renässansfursten Leon Montanza. Fursten hålls väldigt högt av dvärgen som speglar sig i honom. Men ingen är stor inför sin dvärg, säger han. Dvärgen avskyr allt och alla. Han känner vämjelse för de flesta människor och  allt som är ljust, glatt och vackert; han skrattar aldrig och vägrar uppträda som narr. Det värsta han kan tänka sig är att bli skrattad åt.  Dvärgen räknar sig som stående högt över människosläktet och gläder sig över krig och osämja. Han blir alltmer en symbol för ondskan ju längre in i romanen en kommer. Frågan inställer sig: Hur blev Dvärgen sådan? Är han ett offer? Pär Lagerkvist var själv kortvuxen och rödhårig som Dvärgen och han kände även igen en del av Dvärgens  ondska. Alla människor har ondska inom sig. När fursten äntligen bestämmer sig för att gå ut i krig kräver Dvärgen att få följa med. Han byter pennan mot svärdet. Men eftersom han endast är ca 66 cm lång kan han inte vara med i själva striden. Han går omkring i sin rustning och trivs. Det finns en människa i berättelsen som Dvärgen känner en hatkärlek till och henne plågar han livet ur. Dvärgen blev som liten såld av sin mor som blev förfärad när hon såg vad hon fött fram. Dvärgar har ingen mor, ingen far eller hembygd. Det är stark läsning som påverkar. Och en kan ju tänka sig vilket intryck Dvärgen gjorde när den kom ut i andra världskrigets slutskede.

Titel: Dvärgen

Författare: Pär Lagerkvist

Förlag: Aldus/Bonniers

Tryckår: 1963

Antal sidor: 157 sidor

En smakebit på søndag

"Jag var fortfarande mycket ung, endast av en majsplantas ålder, ändå hade jag redan upplevt modern undervisning och vetenskap. De hade skänkt mig en välsignelse vars skönhet var bortom all beskrivning. Rektorn på min skola sa en gång till min klass: "Era lärare har givit er en mycket bred allmänbildning, mycket bredare än den som erhålls av studenter på samma nivå i många europeiska länder." Naturligtvis fick det mitt bröst att svälla. Jag hade aldrig varit i Europa, så jag visste inte om det som rektorn berättade var sant eller inte. Men eftersom det behagade mig, bestämde jag mig för att tro på honom. Och dessutom var alla mina lärare födda och utbildade i Europa. Det kändes inte rätt att misstro dem. Mina föräldrar hade överlämnat mig i deras vård. Bland de bildade folkgrupperna, européer och indos, ansågs de vara de bästa lärarna i hela Nederländska Ostindien. Så jag var tvungen att lita på dem. "

Från sidan 10 i Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 9

Robert på bloggen Mina skrivna ord har en lördagsläsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening ur det en just läser kommer min mening:

"Det förekommer inga nymfetter i polartrakterna."

Orden yttras av Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs berömda roman Lolita, som jag nu håller på att läsa om. Det artar sig till en mycket intressant läsning. Det är väldigt länge sedan jag läste den första gången och det blir säkert en del annorlunda synpunkter den här gången.

Fem en fredag v. 9 2021: Val

elisamatilda: Fem en fredag: Val

1. Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?

Dotterns lax, sonens Pad thai, välstekt kotlett, Piccata milanese och

vällagat dillkött

2. Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?

En järnväg från Brio, någon pärm med föreläsningsanteckningar, ett gammalt bakbord, kläder jag inte använt på länge

3. Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?

En lång, svart ullkappa, en grå broderad linneklänning (har en likadan rosa)

samt ett par uttjänta Eccoskor med Goretex

4. Vilka två telefonnummer kan du utantill?

Sonens och dotterns

5. Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?Julen