Silvervägen

Nu har jag lyssnat mig igenom kriminalromanen Silvervägen av Stina Jackson. Inläsare: Marie Richardson. Jag var inte helt nöjd med uppläsaren hela tiden även om hon var ganska neutral; i vissa lägen alltför neutral. Men Silvervägen är en bra kriminalroman och en beundransvärd debut. Såväl miljö - som personskildring är riktigt bra och tyder på en viss förtrogenhet med små samhälllen i Norrlands inland och hur människor på sådana orter kan fungera.
Läraren Lelle har under tre års tid jagat omkring i allt vidare ringar i sökandet efter sin dotter, Lina, som var 17 år när hon försvann. Meja - också 17 år - är en rotlös flicka som hjälplöst följt sin äventyrliga mor på hennes vinglande färd mellan olika män och boenden. För tillfället bor de med en man vid namn Torbjörn, som är ganska udda men riktigt snäll mot dem. Men Meja känner sig inte trygg med sin mor. Och när hon möter Karl - Johan tar det inte så lång tid innan hon flyttar hem till honom och hans familj. Karl - Johans familj håller samman och betyder allt för varandra. Fadern, Birger, är en riktig patriark och modern Anita bakar bröd och gör blodpalt. Vissa konstiga idéer har de, men Meja tänker inte så mycket på det. Meia går i Lelles klass och han håller ett öga på henne. När hon uteblir ifrån skolan känner Lelle att han måste göra något. Och sedan händer det saker., men det ska inte avslöjas här. Meja är den som gör att fallen äntligen reds ut. Stina Jacksons bildspråk är originellt och hon låter berättelsen ta den tid som behövs. Jag gillar boken men hade hellre läst den själv.                                                 

Helgfrågan v. 48

 

Mia undrar i sin Helgfråga om vi spanat in några böcker med jultema som vi tänker läsa under julen. Jag tänker direkt på Juldagar av Jeanette Winterson. Den är så vacker också.

Bonusfrågan gäller hur vi tänker fira 1 advent. Jag tänker gå i kyrkan och därefter gå en sväng på julskyltningen i stan och bl. a. dricka kyrkkaffe.

Falkens döttrar

Falkens döttrar är den åttonde delen i Historiska medias serie Släkten. Författare är Elvira Birgitta Holm som tidigare skrivit ungdomsböcker. Ylva, rödhårig och orädd, för ordet och det är henne och tvillingsystern Ingrid en får följa i glädje och sorg. Tiderna är oroliga. Magnus Ladulås tre söner Birger, Erik och Valdemar Magnusson slåss om makten. Mycket unga pojkar skickas ut i strid. Mödrarna gråter och förbannar alla dessa krig som tar barnen de föder. Döttrarna gifts bort för att stärka allianser och öka ut ägor och rikedomar. Detta drabbar så klart också sönerna. Mannen har all makt, för kvinnans talan och stiftar lagarna. Det är hart när omöjligt för en kvinna att slippa ifrån en tyrannisk äkta man. Ingrid blir bortgift med en bra man medan Ylva är mycket missnöjd med den man föräldrarna valt åt henne och hon gör allt för att hålla sig undan. Det lyckas ganska bra, men efter många år slipper hon inte undan. Det visar sig att mannen ändrat sig genom åren och Ylva får ta saken under nytt övervägande. Ylva är en speciell kvinna. Hon tillhör den mäktiga Bjälboätten och har som sådan nära till hovet. Hon kolliderar bokstavligen och bildligen med den mäktiga Birgitta Birgersdotter, den unge kungens, Birger Magnussons, magistrata. Författaren har satt sig in i tidens seder och bruk och är väl förtrogen med de historiska skeendena. Det blir lite opera på slutet när alla ska tagas av daga, men då behöver en inte undra hur det gick sedan i alla fall. Jag gillar beskrivningen av de gamla landskapen, borgarna, hamnarna och städerna. Klädedräkt och ålderdomliga ord och uttryck är också roande liksom gamla namn på växter. Jaktfalkar är också fascinerande. Ylva och Ingrid har var sin jaktfalk. Då och då får de komma ut och jaga duvor.
Historiska media 2016.

Kulturkollos veckoutmaning: Sent i november

n

Kulturkollos veckoutmaning gäller månaden november och vad en kan hitta på för trevligt innan julstressen slår klorna i en. Möten med författare är alltid jätteroligt. Och det brukar alltid vara Bokens dag någonstans i november. I november börjar julmarknaderna. Augustpriset delas

ut och på stan tänds massor av ljus. Malmö stad brukar vara duktiga på belysning. Jag är barnsligt förtjust i de där många små. En kan skriva listor över julklapparna och julmaten i lugn och ro och kanske köpa dem också. En kan till och med lista böckerna en tänker läsa under julen. Julkonserterna börjar tidigt och det är trevligt. Kafékulturen ska inte underskattas. Det känns väldigt lyxigt att smita iväg med en väninna för ett par timmar. Jag tycker inte alls att november är en förfärlig månad. Det är visserligen mörkt, men det är ju då en tänder ljusen och kanske till och med brasan. Tråkigt nog måste en ju putsa fönster och lussekatterna brukar vi baka till 1 Advent. Liksom skurna franska pepparkakor. Vart tog november vägen? Nej, november går an. Februari är värre.

Veckans topplista v. 48 - Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Jorden är vårt hem: om författaren Editha Morris och hennes tid av Monica Braw. Editha Morris skrev bl. a. Hiroshimas blommor där hon skildrar effekterna av atombomben

Aednan av Linnea Axelsson. Samernas historia som versepos. Augustpriset i skönlitterära klassen 2018

Japanese kanji for beginners av Timothy G. Stout och Kaori Hakone

Gubbas hage av Kerstin Ekman finns i min ägo men är ännu inte läst

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff tilldrar sig i den västerbottniska byn Smalånger. Innehåller både våldsamheter och värme. En debut som blir nominerad till Augustpriset direkt. Kan en bli annat än nyfiken?

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 48

Tematrio - Ljudboksfavoriter

Lyran har råkat i en lässvacka, men hon lyssnar på ljudböcker. Och nu vill hon ha tips: "Ge mig era bästa tips på tre ljudböcker med bra uppläsare, tack! Ni får ta del av några av mina gamla favoriter."Det var ingen lätt uppgift för en som inte gärna lyssnar på ljudböcker. Jag får gå tillbaka i mina egna spår.

1. En ljudbok som jag minns med glädje är Den döende detektiven skriven av Leif G W Persson och med Peter Anderssons alldeles förträffliga uppläsning. Maken och jag lyssnade under en lång bilresa och vi satt kvar i bilen i det längsta för att lyssna.

2. Harry Potter and the Philosopher´s Stone av J K Rowling. Jag försökte först lyssna på den svenska uppläsningen, men det fungerade inte alls. Men när Stephen Fry läser blir det något helt annat. Han är helt fantastisk.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren. Inläsare: Torgny Lindgren 

Det gick! Och dessa tre är garanterat superbra. Testa, Lyran!

Visst låg det i luften?

En smakebit på søndag

"Den blommande linden sjunger. Humlor och bin svärmar runt henne i jakten på nektar, solen är varm, vinden ljum. Men rösten hos mannen på tunet är is. "Kom ner ur trädet, kvinna!" Ylva flyttar sig längre ut på grenen, den gungar och knakar. "Vid djävulens horn, kom ner, eller jag hugger ner trädet!" Rösten fyller gårdstunet, studsar mot de grå timmerhusen. Hugga ner vårdträdet? Den väldiga linden som vuxit på Hålebo i flera hundra år, hög som en kyrka och bred som ett hus! Ingen, inte ens mannen där nere kan väl vara så galen? "Min blivande hustru ska inte ostraffat göra mig till åtlöje! Kliv ner ur trädet!" Nej, Esbjörn Ödasson, en man med så hårda händer, en man som behandlar mig så som ni behandlade mig nyss, den mannen blir aldrig min make. Om jag så ska sitta i trädet i resten av mitt liv. Hon säger det inte högt, tänker orden bara. Men hon menar dem." Från sidan 7 i Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
Falkens döttrar är nummer åtta i serien om Släkten

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska dela med oss av det vi just läser utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

Syndabocken

Nu har jag läst min första bok av Sofie Sarenbrant. Det blev Syndabocken, den sjätte delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Handlingen tilldrar sig i Bromma i nutid. Det hela utspelar sig under ett par augustiveckor. En ung man hittas mördad under mystiska omständigheter. Det bryter ut en storm av kommentarer på Brommagruppens FB - sida. Till exempel faller misstankarna på städerskan Svetlana. Inbrotten har duggat tätt i Bromma. FB - gruppen gissar friskt . Emma Sköld har just gjort slut med sin sambo Thomas Nyhlén, i vardagslag kallad Nyllet, och det gnisslar i deras polisiära samarbete också. Thomas är sårad och ledsen och Emma vet egentligen inte vad hon vill. En baltisk inbrottstjuv och gästarbetare åker så småningom fast och får en nyckelroll vad det gäller upplösningen av det hela. Det sker ytterligare något mord på en ung människa och poliserna får ett huvudbry med att lista ut hur det hela hänger ihop. Jag tycker storyn är ganska välkomponerad, medan psykologin är lite väl enkel. Spänningen infinner sig ungefär på hälften i Syndabocken, och sedan tätnar det. En gammal flickvän till Nyllet dyker upp och ställer till det ytterligare för Emma och Thomas. Jag gillar när en får veta hur det går, men Syndabocken slutar med en cliffhanger. Om jag hade satt betyg på de böcker jag läst hade Syndabocken fått en trea. Bookmark Förlag.

Lydia Wahlström

Om någon frågat mig vem Lydia Wahlström var för en tid sedan skulle jag inte kunnat säga någonting om henne mer än att jag kanske hade associerat till Fogelstadsgruppen. Men efter att ha läst Ingrid Pärletuns välskrivna skildring av Lydia Wahlströms liv och verk tycker jag nästan att jag känt henne. Hon var det inte särskilt välkomna sladdbarnet i en prästfamilj. Inte var hon söt heller. Det var inte mycken uppmuntran hon fick hemifrån men fadern hjälpte henne ändå

med pengar till många års studier. Konstigt nog verkade hon aldrig ha några problem med självförtroendet. Åtminstone inte utåt. (Hennes självbiografi har titeln Trotsig och försagd.) 
Bestörtningen när det visade sig att hon inte kunde bli präst som sin far var helt oförställd och hon önskade hon att hon fötts som man. Nu kom hon istället att ägna sig åt att verka för kvinnors rösträtt och tillgång till statliga tjänster. Hon doktorerade i historia och  undervisade under många år i Åhlinska skolan där hon också var studierektor. Många av hennes elever blev förälskade i sin stiliga lärare. Hon var yrkesmässigt aktiv i hela sitt liv men fick ändå tid för många amorösa äventyr med andra kvinnor, cykelsemestrar, kyrkliga möten, föreläsningar och flyttar. Och naturligtvis skriver hon brev. Dessa kvinnor i slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet tycks ha hunnit med allt. De många breven har varit en skattkista för Ingrid Pärletun. En mängd kända kvinnor finns med i den här biografin; Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Karin Boye, Anita Nathorst, Emilia Fogelklou, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg för att nämna några. Lydia Wahlström och ärkebiskop Nathan Söderblom delade en liberal syn på kristendomen. Gudstron följer Lydia Wahlström hela livet.
Ingrid Pärletun har lyckats med att få ett behagligt flyt i sin faktaspäckade framställning av Lydia Wahlströms fartfyllda liv och gärning. Energin och framåtandan är smittsam. Allt är väl underbyggt och Ingrid Pärletun har inte sparat någon möda. Författarens eget intresse spiller över på läsaren. I den  prologen berättar Ingrid Pärletun om ett möte med Lydia Wahlströms guddotter, Brita Mannerheim född Danell. Brita Mannerheims mor Anna Gustafson och Lydia Wahlström hade svurit varandra trohet för livet. Anna träffar emellertid Gideon Danell och de vill gifta sig. Det gör de också, men det blir mycket på Lydia Wahlströms villkor även om det sedan inte går som hon tänkt.
En sak förvånar mig. Under Lydia Wahlströms tid diskuteras moral och sedlighet. Men hur kan det komma sig att alla Lydia Wahlströms intima förbindelser med andra kvinnor aldrig ifrågasattes? Inte heller avslöjades personerna i Lydia Wahlströms två nyckelromaner, Daniel Malmbrink respektive Biskopen. 
Lydia Wahlström dog 1954. Hon hade stämt möte Bang, som hon tänkt skulle skriva hennes nekrolog. Ärlig skulle den vara; både bra och dåligt skulle finnas med. Oturligt nog hann de båda damerna inte träffas för Lydia Wahlström dog. Jag föreställer mig att det kunde blivit ett mycket intressant möte.  Ingrid Pärletuns biografi är ett djärvt tilltag, men jag tycker att hon lyckats utmärkt med att levandegöra kvinnosakskämpen, rösträttsarbetaren, författaren, läraren, rektorn, föreläsaren, vännen och den orädda politikern Lydia Wahlström som tidigt varnade för det som höll på att hända i Tyskland. Och hon redovisar omsorgsfullt de källor hon använt i kapitlet Lydia Wahlström i nytt ljus och naturligtvis också i en omfattande litteraturförteckning. Historiska media. 2018

Helgfrågan v. 47

Mias helgfråga gäller bokboxar: Vad tycker du om bokpaket? typ Lavender lit?

Jag skulle nog inte vara intresserad av att prenumerera på något sådant själv. Däremot skulle jag kunna tänka mig att plocka ihop ett bokpaket åt någon eller några, till exempel ett par små barnbarn.
Bonusfrågan gäller om vi har något julklappstips.

 Bästa julklappen är ju en bok. Det är väldigt roligt att tänka ut rätt bok till rätt person. Maken får Olle Larssons nya bok Gustav Vasa: en furste bland furstar från Historiska Media.
Dottern favoritförfattare är Sara Stridsberg så hon får Kärlekens Antarktis.  
Sonen får alltid senaste Booker - pristagaren så i år blir det Flights av 
Olga Tokarzcuk. Själv får jag Donald Keene, Chronicles of my life: An American in the Heart of Japan

Tematrio - Mansdagen

I måndags var det Internationella mansdagen och då tyckte Lyran att vi skulle berätta om tre romaner där män framställs på ett positivt sätt. Nu har jag tänkt i två dagar och äntligen kommit fram till följande:

1. Kristin Lavransdotters kloke, prövade far, Lavrans Björgulfsson, i romantrilogin om Kristin Lavransdotter

2. Gilbert Blythe i Anne på Grönkulla av Montgomery. Där finns ju för övrigt också Matthew, som tillsammans med den kärva Marilla tar hand om den föräldralösa Anne Shirley, trots att de hade önskat sig en pojke.

3. Skådespelaren Willem i Ett litet liv av Hanya Yanagihara som vårdar och beskyddar den illa åtgångne, två år yngre Jude St. Francis dag och natt.

Veckans topplista v. 47 - Höstens bästa

Johanna på Johannas deckarhörna tycker att det är dags att summera höstens bästa läsning redan nu. Dessutom gör hon sin lista extra lång. Jag är inte klar med höstens läsning och gör därför min lista extra kort. Jag tar med ett par stycken böcker som jag inte är klar med.

1. Maggie O´Farrell, jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden
Irländska Maggie O´Farrells självbiografiska roman Jag är, jag är, jag är  har undertiteln Ett hjärtslag från döden och handlar om hennes nära - döden - upplevelser vid olika tillfällen i livet. Hennes roman både rör och berör.

2. Ida Jessen, Doktor Bagges anagram
I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra.

3. Arv och miljö av Vigdis Hjorth 
Författaren har skrivit ca 30 romaner, men jag har inte läst något av henne tidigare. Arv och miljö har skakat om Norge. Familjen har brutit med Vigdis Hjorth. De känner sig utpekade. Att någon kan skriva arv så många gånger utan att bli tjatig är en bragd. En syster som är jurist har skrivit en motbok som ännu inte finns på svenska. Jag gillade verkligen boken.

4. Marie Ndiaye, La Cheffe
Läsning pågår. Början lovar gott

5. Ingrid Pärletun, Lydia Wahlström 
Läsning pågår. Har inte så många sidor kvar. En biografi med samma driv som en bra roman. Från det spännande slutet på 1800 - talet och början av 1900 - talet.

Bokens dag 2018. Andra halvlek

Efter pausen, där alla bjöds på kaffe och en rent fördärvlig mängd kakor och dessutom hann handla böcker och få signerat, vidtog andra halvlek av Bokens dag. Maja Lundgren presenterade sin nya bok Den skenande planeten. Det är några år sedan sedan hon kom ut med någon roman. Men alla minns väl den skandalomsusade Myggor och tigrar där Maja Lundgren går hårt åt kultureliten. Hon vill inte kalla den en föregångare till Me Too - rörelsen, men en kan inte undgå tänka i de banorna. Ki kommer ifrån den idylliska planeten Zarmina för att hålla ett fredstal på jorden som skakats av ett fjärde världskrig. Anders Roslund arbetade i många år på SvT innan han gick över till att skriva kriminalromaner. Först tillsammans med Börge Hellström, som avled 2017, och nu på egen hand. Tre timmar heter den nya romanen. Anders Roslund berättar att det går att kombinera underhållning med ett budskap. Han och Börge Hellström behandlade både gatubarn och trafficking innan någon trodde att sådant förekom i Sverige. En TV - rapport är som att skriva i sand medan en roman stannar länge med läsaren. Samhällskritiken har Lundgren och Roslund gemensamt. Men de har olika sätt att närma sig problemen. Där Lundgren är fantasifull är Roslund realist. Hon förlägger handlingen i framtiden medan han håller sig i nuet. Det blev inte samma självgående samtal som mellan Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri men det gav ju de båda moderatorerna Gunilla Wedding och Pernilla Ekdahl tillfälle att få ett ord med i laget

En smakebit på søndag

"Cheffe kunde ingenting om fisk, hon visste varken fiskarnas namn  eller hur de kunde användas i matlagning. Men eftersom hon hade följt med kokerskan till marknaden i Marmande och eftersom hon hade smakat soppan som den kvinnan lagade om fredagarna, tycktes det henne att den varje vecka återkommande oundvikliga och påvra soppa som paret Clapeau såg det som sin plikt att få ner och aldrig med ett ord nämnde, om den nu var så fadd och nästan hade en bismak av tvål, så måste det  bero på det faktum  att kokerskan använde sin mycket utspädda grönsaksbuljong i vilken hon nöjde sig med att slänga i några filéer av vit fisk som inte gav någon som helst smak, som inte ens gav sin egen jordmättade och subtila smak, utan endast skapade ett vitaktigt skum vars lukt och utseende alltid hade äcklat Cheffe." Från sidan 81 i La Cheffe av Marie Ndiaye. Natur&Kultur 2018. Övers.: Maria Björkman

Den här veckan är det Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger som har hand om Smakebiten. Fler smakebitar HÄR                                                                                                                                                                                                                

Bokens dag 2018

Det sa klick ganska omedelbart när Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri möttes på scenen för att med två programledares hjälp diskutera sina senaste romaner Förlåten (med betoningen lagd på andra stavelsen) och Pappaklausulen. Programledarna fick inte en syl i vädret och det behövdes inte heller. Författarna diskuterade likheter och olikheter; var börjar en bok?; AL skriver utifrån en tänkt läsupplevelse medan Hassen Khemiri inte kan tänka på en läsare när han skriver. Båda älskar att redigera. "Mysa med korret," heter det. De var överens om att en kan tala om små saker för att egentligen diskutera de stora tingen. Agnes Lidbeck betonar att hennes böcker inte handlar om henne, men i nästa stund talar hon om roman nummer tre som kommer till våren och handlar om pappan och då lägger hon inte fingrarna emellan. Hon hade ett mycket komplicerat förhållande till sin far.  Hassen Khemiri har fått sin senaste bok översatt till arabiska. Han planerar att snart gå in i en ny skrivfas. Agnes Lidbeck säger att hon håller på med en liten, liten dystopi, en ny romantrilogi och en pjäs. Dessutom skriver hon mycket för sig själv bara för det stora nöjet att skriva.
Fortsättning följer.

Frida Skybäck

Igår kväll lyssnade jag på författaren Frida Skybäck som jag läst mycket om men aldrig något av. Det vara ordning och reda med den flickan. Energiskt och humoristiskt berättade hon om sin väg fram till författandet på heltid. Det började i femårsåldern när hon skrev noveller som hon stoppade in mellan böckerna på hemortens bibliotek. Hennes dröm från väldigt unga år var att bli författare. Hon illustrerade sitt berättande med bilder av de kvinnor som varit förebilder till systrarna Stiernfors i serien om dem, lista på de källor en kan använda när en skriver historiska romaner, historiska händelser på 1800 - talet, litteratur från 1800 - talet som kan vara lämpliga att läsa, och så vidare. Årstafruns dagbok och Downton Abbey är ett par andra förebilder. Men det var svårt att finna dokumentation av de lägre klassernas levnadsförhållanden, sa Frida Skybäck, så det fick bli adeln som skildrades. På frågan om vad hon sysslar med nu berättade hon om en uppföljare till den senast utkomna romanen Bokhandeln på Riverside Drive. Hon betraktar sitt skrivande som ett vanligt heltidsarbete. Hon arbetar åtta timmar om dagen antingen hon känner sig inspirerad eller inte. Frida Skybäck berättade också att den första bok hon skrivit var en deckare som ett stort förlag nappade på direkt - till hennes stora förvåning. Boken bearbetades i sedvanlig ordning, men till slut blev det ett nej ändå eftersom den för mycket liknade en annan deckare utav en känd författare som också gavs ut av samma förlag. Frida Skybäck driver tillsammans med författarkollegan Agnes Hellström Författarpodden där de delar med sig av hur det är att vara författare.

Helgfrågan v. 46

Mias helgfråga: Har du någon adventskalender?

Det har jag inte. Har inte haft sedan Guije tecknade bakgrunden till en adventskalender i Svenska Dagbladet där en sedan fick klistra in luckor dag för dag. Det var jättekul. Däremot köpte jag just idag ett Liljeholmens kalenderljus.
Det har jag varje år.

Bonusfråga: Choklad eller chips?
Jag gillar båda delarna fast inte på en gång

Kulturkollos veckoutmaning

Ett fint omslag på en underbar favoritbok, Herrarna i skogen av Kerstin Ekman. Lika lärt som poetiskt. Man känner doften av mossa och hör suset av granskog och lajkans flämtande när man läser. Och alla dessa litterära referenser! 
Omslaget andas mossa och skog, tycker jag.

Kulturkollos veckoutmaning: Visa tre favoritbokomslag och att berätta varför just de är favoriter.

Ett annat fint omslag:

The garden of Evening Mists av Tan Twan Eng. Jag tycker att omslagsbilden är väldigt vacker och stämmer väl överens med den vackra titeln och det fängslande innehållet. Författaren kommer från Malaysia.

Ett tredje omslag som tilltalar mig:

The Jane Austen Handbook. Proper Life Skills from Regency England av Margaret C. Sullivan. Här är det en kombination av bild, titel och och det mindre formatet som tilltalar. En läcker liten bok som ligger bra i handen.

Veckans topplista v. 46 - Gråa bokomslag

Johannas deckarhörna: "Nu är vi mitt inne i den gråaste och tristaste delen av hösten. Löven ligger på marken, antalet soltimmar är typ noll och det dröjer ännu några veckor innan vi får tända våra juleljus. Därför tänkte jag att vi nog behöver en påminnelse om att grått kan vara en snygg färg. Så idag vill jag se fem favoriter när det gäller bokomslag som går i gråa färgtoner."

1. Grå själar av Philippe Claudel
En namnlös polisman skriver ner sina minnen av mordet på en ung flicka under första världskriget i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike. I bakgrunden hörs mullret från fronten. Boken blev det litterära genombrottet för författaren. Grå själar belv också filmad

2. Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlund. 
En splitter ny biografi om SL med ett jättefint bildmaterial.
3. Stilla stunders tankar av Yoshida Kenko 
Genren kallas på japanska zuihitsu vilket ungefär betyder att en låter penseln gå och skriver ner spridda tankar allt eftersom de kommer upp. Kuddboken av Sei Shonagon hör också till den här genren.
4. Från din syster Lovisa av Maria Gustavsdotter.
Lovisa Engvall är trettiofem år när hon åker ut som missionär till Östturkestan. Året är 1900. Författaren har utgått ifrån de ca tvåhundra brev som Lovisa skrev till sin syster Kristina.
5. Knowledge and Survival in the Novels of Thomas Hardy av Jane Mattisson
Om hur det gamla bondesamhället möter den industriella revolutionen i England och hur det skildras i Hardys romaner.

En smakebit på søndag

"Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast." Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. "Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!" Jag kände inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofullt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull. "Irkku, kom tillbaka! Vad ska din pappa säga!" I skriken hörs rädslan. Ja, vad ska chefen för gränsbevakningen, den vite generalen Henrik Malinen, säga när hans minsting skidar över gränsen och rätt in i det Stora Äventyret? "Fostermördare, " spottar jag efter mig och ökar takten.  - Yllekjolen frasar mot låren när jag susar ner för sluttningen mot isen på Jaurujoki, och bergväggen där snödrivan redan har mörknat av värmen."
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.

Arv och miljö

Jag har aldrig läst något av den norska författaren Vigdis Hjorth trots att hon skrivit ca trettio romaner och att flera av dem finns översatta till svenska. Hennes senaste roman, Arv och miljö,  har väckt stor uppmärksamhet i Norge. Familjen har brutit med henne eftersom den känner sig utpekad. En syster, juristen Helga Hjorth, har skrivit en svarsroman med titeln Fri vilja. Berättelsen i Arv och miljö börjar bakifrån med själva arvet efter fadern som dött efter ett fall i en trappa. Av de fyra syskonen Bård, Bergljot, Astrid och Åsa, är det de två yngsta flickorna som haft mest kontakt med föräldrarna, som nu bestämt att det är dessa båda som ska få familjens båda sommarhus. Alla barnbarnen älskar detta sommarviste och trots att Bård och Bergljot inte har så god kontakt med föräldrarna har de alltid sett till att deras barn ska få träffa sina kusiner och mor - och farföräldrar. En anar tidigt att det är något som skaver i Bergljots oförsonliga inställning till föräldrarna. Och ganska snart därefter anar en vad. Men det är inte förrän i slutet av romanen som det sägs ut. Bergljot har alltid ansett sig vara oförstådd. Ingen lyssnar. Under en träff med familjens revisor där alla syskonen och modern är samlade läser Bergljot upp en skrivelse där hon berättar vad ingen av de andra vill veta även om de egentligen redan vet. Reaktionen uteblir inte. Modern, som redan tidigare valt mer eller mindre drastiska flyktvägar, tas om hand av Astrid och Åsa. Astrid spelar hela tiden medlarens roll. Visserligen inte så framgångsrikt, men i alla fall. Vigdis Hjort berättar energiskt om denna arvstvist sida upp och sida ner utan att det någonsin blir långtråkigt. Det beror kanske mycket på att romanen också i så hög grad skildrar en barndom. Vad händer bakom den polerade fasaden? Modern är vacker och välsvarvad och berättar för Bergljot att när de är ute på stan är det modern männen vänder sig om efter. Bård och Bergljot stöttar varandra och jag tror att läsarna ställer sig på deras sida också.

Dagens dikt

Foto: Rolf Pettersson

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

Werner Aspenström är månadens diktare i Dagens dikt. Han läser själv.

Helgfrågan v. 46

Mias bokfråga den här veckan är lätt: Vad läser du nu?Det passar mig precis eftersom jag känner mig lite jetleggad efter resan till

Japan. Jag läser Arv och miljö av Vigdis Hjorth. Den låg här och väntade när jag kom hem. Kort lånetid, så klart. Jag läser också Botchan, en japansk klassiker skriven av Soseki Natsume. Den fanns med som reselektyr, men det blev inte mycket läst under resan.
Bonusfrågan: Berätta något vi inte redan vet om dig!
Tja, det är nog inte många som vet att jag i min ungdom var väldigt duktig i
längdhopp.