måndag 9 januari 2017

Räddningens öar

1969 kom den delvis självbiografiska romanen Papillon. Räddningens öar av Henri Charrière. 1973 filmades den med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna. Jag såg den för många år sedan och igår kväll fick den en chans igen. Jag trodde att jag kom ihåg den, men det gjorde jag inte alls, så det kändes helt rätt att se om den. Steve McQueen har aldrig varit någon favorit , men den här rollen gör han utmärkt bra. Dustin Hoffmann är alltid lika bra. Han gör något personligt av varje roll. 
Papillon (McQueen) och Louis Dega (Hoffman) är båda fångar på Djävulsön eller île du Diable, som den egentligen heter, en av tre i ögruppen îles du Salut (frälsningens öar) utanför Franska Guyanas kust. Mellan 1852 och 1953 hade Frankrike en straffkoloni här och Djävulsön var den hårdast bevakade delen. (En känd fånge var den judiske officeren Alfred Dreyfus som efter falska anklagelser dömts som spion för Tyskland år 1895. Han tillbringade nästan fem år isolerad i en hydda på ön.) Något som förvånade mig var de fullständigt omänskliga vakterna i alla positioner och grader. Inte en enda liten glimt av (med)mänsklighet någonstans. Infomationssystemet var imponerande. Här kunde en verkligen tala om djungeltelegraf.  

7 kommentarer:

  1. Jag såg filmen när den var ny men sällan har jag känt mig så deprimerad. Filmen var förstås mycket bra och jag har alltid ( i motsats till dig :-) ) gillat Steve McQueen. Men slutet - sorgligt även om resultatet var lyckat om man så säger.

    SvaraRadera
  2. nej, jag blev inte deprimerad. jag kände mig upplivad av Papillons livslust och mod. sorgligt var det ju för stackars Louis Dega, men en hade ju sina misstankar redan ifrån början

    SvaraRadera
  3. Den var bra! Visste inte om jag hade sett den men på slutet kände jag ig en den. Jag gillar också Steve McQueen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag visste att jag sett den, men jag mindes inte särskilt mycket. visst är den bra!

      Radera