En man, som så småningom visar sig heta Olof, upptäcker att hans hustru Ann varit otrogen med bäste vännen, Erik. Iris,Eriks hustru, tar det hela väldigt hårt.
Iris, är till sitt kynne mera lik Olof, som är tystlåten och tillbakadragen.
Ann och Erik är mera öppna och levnadsglada.
Denna otrohet är upptakten till Lennart Hagerfors nya roman
Vägen till Khumbu.
Olof tar till storsläggan och ger sig hals över huvud iväg till Nepal och Mount Everest (Khumbu).
Väl där blir han mag - och höjdsjuk, drar sig aktivt undan andra resenärer och livet reduceras till det allra mest grundläggande; sova, äta, dricka, klättra.
Jag kan tycka att det är rätt tänkt i princip även om Himalaya kanske är att ta i. Men den storslagna naturen, de stränga vackra bergen, kylan, snön och stormarna ger det perspektiv på tillvaron som Olof så väl behöver.
Otrohet eller inte. Bergens ande gör sitt och Olof känner i någon mån livet återvända.
Vägen till Khumbu varvar episoder från Olofs uppväxt och familjeliv med berättelsen om upplevelserna i bergen.
Det är oklart vad Olof har för avsikt med hustru och barn, men det är en annorlunda man som ger sig ifrån Himalaya. Och kanske tar han en tur över Kalifornien till sin nyfunna väninna, Kiwi, först.
Han lär vara mer än välkommen.
Det jag tycker allra mest om med Vägen till Khumbu är själva Khumbu; miljön, den mäktiga naturen, de rosa bergstopparna som sticker upp ovan molnen; vintern, isen, kylan ; när allt är avskalat och handlar om ren överlevnad.
torsdag 8 november 2012
Pilgrimer och vagabonder
Etiketter:
Bergsbestigning,
Lennart Hagerfors,
Mount Everest,
Vägen till Khumbu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varför är det bara karlar som har tid med sånt...?
SvaraRaderajust det, Hannele! och råd! pompöst ska det vara!
SvaraRadera