lördag 17 april 2010

Envisheten hos ett träd eller Blind intelligens

I 30 år har president Robert Mugabe regerat i Zimbabwe. Under samma tid har landet förfallit ekonomiskt, moraliskt och politiskt. Galopperande inflation, korruption, mutor, kolera och HIV plågar landets invånare. Hur står folk ut? Många ger sig iväg, (s. k. brain drain). Andra anpassar sig som trädet gör.När ljuset försvinner på ena sidan vänder det sig mot den andra.
Petina Gappah skildrar tillståndet i Zimbabwe i de tretton novellerna som ingår i Sorgesång för Easterly Hon har själv emigrerat till Genève där hon arbetar som advokat för ett internationellt företag och skickar hem pengar till familjens försörjning.
Novellerna berättar
med bitande ironi och bister humor om vanliga människors vardag . Klass- och genusskillnader; skillnader i språk och rang mellan stammar. Sanningen får man spara till de enskilda samtalen i kamrarna. Vi möter änkan som begraver mannen hon inte längre älskade och som bedragit henne på olika sätt. Nu står hans söner beredda att ta över hans tillgångar, men det har den bedragna för länge sedan satt P för. Där finns moster Juliana som energiskt försöker lära sig skriva maskin för att bli en perfekt sekreterare trots att hon saknar både papper och färgband. Hembiträdet som berättar rysliga skrönor för barnen i avskräckande syfte för har många systrar i litteraturen. Hennes sorgliga öde är säkert inte unikt det hellere. Titelnovellen om den förvirrade Martha är direkt hjärtslitande. Bättre än några reportage i massmedierna ger dessa noveller oss en uppfattning om hur det är att leva i Zimbabwe idag. Petina Gappahs sinne för detaljer skapar närvarokänsla.
Men varför har Sorgesång för Easterly fått ett så avskräckande omslag? Den hade varit värd bättre. Mycket bättre.

5 kommentarer:

  1. Jag såg intervjun med henne i ...Babel? Kulturnyheterna? Anyho, den var intressant och det var hon också. För övrigt tycker jag att båda omslagen är gräsliga.

    SvaraRadera
  2. Ja, Petina Gappah var väldigt trevlig i intervjun.
    Omslagen är obegripliga!

    SvaraRadera
  3. Det ena omslaget ser ju ut som framsidan på ett fanzine från nittiotalet med acid jazz-tema. Det andra tycker jag ser rätt fint ut med körsbärsträden, men man undrar ju lite över den där röda blobben. Boken verkar bra i alla fall.

    SvaraRadera
  4. Ja, Pomegranate, det är den verkligen. Inget av omslagen verkar höra ihop med innehållet i boken.

    SvaraRadera