tisdag 23 maj 2017

Just - nu - enkät inför långhelgen

enligt O: "Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker, tröttnar på dem eller glömmer bort dem, sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mitt två skrivbord på jobbet. Nu är det snart några dagar ledigt (som uppvärmning inför sommarledigheten) och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en just-nu-enkät. Det har funkat (hyfsat) förr."
Jag hänger på. Struktur är det som behövs. 

Bild: Gunilla Dahlgren
Vid sängen: Elizabeth Strout, Mitt namn är Lucy Barton. Den kom att tränga undan en del annat som redan låg där, t.ex. Fluberts papegoja av Julian Barnes.
På skrivbordet: Klass av Elise Karlsson och Gruppen av Mary McCarthy
På soffbordet: Anna Karenina av Leo Tolstoy. (Ingår i läsutmaningen  
17 författare att återvända till); Jag såg livet tvingas i mig av Lina Kalmteg; De sista indianerna av Marie - Hélène Lafon
handväskan: Fågelburen av Lisa Jewell
I öronen: Grégoire Delacourt, Kärlekens fyra årstider (ingår i läsutmaningen 3 x 3)
Borde jag påbörja: Abbas Khider, Brevet till auberginerepubliken (tidigare läst: Presidentens apelsiner)
Borde jag läsa ut: Angelika Klüssendorf, Agnes (fortsättning på flickan)
Läsecirkelbok: Ett litet liv av Hanya Hanagihara
Längtar jag efter att få läsa: En engelsk gentleman av Jane Gardam
3 andra böcker i min TBR-hög: Memorys bok av Petina Gappah (tidigare läst: Sorgesång för Easterly), Vända hem av Yaa Gyashi och Just nu är jag här av debutanten Isabelle Ståhl

Julrosor

Miss Hawkins har verkligen sett sig om i världen. Hon har arbetat på kabaret över hela Europa, hon har dansat, druckit champagne och låtit sig uppvaktas av rika män och mottagit oräkneliga giftermålsanbud. Men nu har åldern satt stopp för det livet - hon har fyllt femtiofem, gubevars - och hon ägnar sig åt att sköta en liten park i London. Trädgårdsskötsel har alltid intresserat henne och i Beirut fick hon en gång tillfälle att anlägga en stor rosenträdgård. En morgon får hon en chock. Det står ett tält i hennes trädgård! En ung kenyan har inte hittat nattlogi och helt enkelt hoppat över stängslet och slagit sig ner i miss Hawkins trädgård. Han avvisas obevekligen. Men nästa dag står han där och ber om ursäkt. Han börjar hjälpa henne med trädgårdsarbetet. Han bjuder henne på teater och där har de ett gemensamt intresse. Han har kommit till London för att studera teaterkunskap. Miss Hawkins och den unge mannen blir vänner och när han meddelar att han måste lämna sitt eländiga boende i Notting Hill Gate bjuder hon in honom att flytta in i sin lägenheten. Miss Hawkins är upprymd och förväntansfull. Hon tar sig några glas vin och blir berusad. Dagen efter kommer eftertankens kranka blekhet. Vad har hon gjort? Förutom att nästan dricka upp det spanska vinet hon skulle haft till att koka njuren och de små champinjonerna i. Hon erinrar sig alla gånger hon blivit sviken och besviken tidigare i livet och hon minns fiaskot vid sitt sista uppträdande. Miss Hawkins är vid lunchtid alldeles ifrån sig. Vid tretiden är hon rädd... Den här novellen, som börjar nog så stillsamt, arbetar sig sakta men säkert upp till ett crescendo.Miss Hawkins sinnesrörelse, kasten mellan hopp och förtvivlan skildras väldigt inkännande. Hennes avsteg från den vanliga inrutade vardagslunken och de återhållsamma levnadsreglerna innebär kolossala omvälvningar i hennes inre.
Berättelsen om Miss Hawkins har titeln Julrosor. Författare är Edna O´Brien.  Jag sätter den på plats nr 32 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell som tilldrar sig i en huvudstad.

måndag 22 maj 2017

Tematrio - Mammor

Mammor är vad veckans tematrio handlar om. Lyran ber oss berätta om tre minnesvärda mammor i litteraturen.
1. Den gröna vägen av Anne Enright handlar om en besvärlig mamma (enligt barnen) och otacksamma barn (enligt mamma). De ska fira jul ihop. Det blir den sista julen i hemmet, för mamma har bestämt sig för att sälja huset. Irländska Anne Enright skriver ofta om mammor. När hon själv blev mamma ändrades hennes inställning till mammor i allmänhet.
2. I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén handlar egentligen om moderskap. Marie är berättaren och hon har två barn. Hon funderar över det där med moderskap; mormors, mammas och sitt eget. Hon tar en paus i livet för att försöka reda ut saker och ting.
3.  Moderspassion av Majgull Axelsson. Under en veritabel syndaflod där människor tvingas tillbringa en natt under samma tak berättas flera livshistorier, men Minna är huvudpersonen. Är moderspassion något positivt eller negativt? Vad händer när kärleken inte tas emot? Vad händer när ingen lyssnar? Motto för Moderspassion:Du skulle ha blivit så vacker på porträttet som aldrig blev gjort. (Tove Jansson)

Halpin Fraysers död

Ambrose Bierce är ett författarnamn jag känner väl till utan att kunna placera det. Men nu har jag läst en novell av honom samt kollat lite fakta. Han räknas som arvtagare till Edgar Allan Poe fast mera svartsynt och cynisk och med en speciell humor. Han var det tionde av inalles tretton barn och bodde med familjen i Ohio. Hemmet var starkt religiöst. Bierce avskydde hela sin familj med undantag för en bror. Som journalist åkte han till Mexiko under inbördeskriget 1913 och avhördes aldrig mera. Bierce har inspirerat andra författare som Joseph Heller och Ernest Hemingway. Ibland räknas han som en tidig surrealist. Redan anslaget till novellen Halpin Fraysers död är olycksbådande: "I en skog en mörk midsommarnatt vaknade en man upp ur en drömlös sömn...". Han säger ett kvinnonamn: "Catherine Larue" av ingen anledning alls.  Trots att han fryser och ligger obekvämt somnar han om igen. Och nu är han inte drömlös längre. Han drömmer de mest hårresande drömmar; han känner skuld för något han inte vet vad det är. Och han vet att han måste sona detta något. Halpin föddes i Nashville, Tennesse, i en rik familj. Hans problem är att han har en moders hela uppmärksamhet och en faders totala försummelse. Modern - Kate, som han kallar henne - är mer som en flickvän. Här börjar en nog fundera på Oidipus - komplexet. När sonen meddelar modern att han tänker åka till Kalifornien bleknar hon, men vad kan hon göra. Hon har haft en illavarslande dröm, men sonen väljer att tolka den välvilligt. Halpin ger sig iväg.  I San Fransisco blir han shanghajad, men  fartyget går i kvav och först efter sex år blir besättningen räddad. Modern har naturligtvis inte suttit sysslolös under all denna tid. Deras vägar kommer att korsas igen men på vilket sätt kunde ingen utav dem förutse. Eller någon annan heller. Och absolut inte den skärrade läsaren. Halpin Fraysers död är en psykologisk spökhistoria med en mycket välspunnen intrig. Den är mycket kuslig och på något sätt alldeles logisk mitt i allt det spöklika och övernaturliga. Bierce är väldigt skicklig på att skapa obehagliga stämningar. Jag gillar språket med den ironiska tonen och det omsorgsfulla sättet att berätta som väl rimmar med innehållet.
Den här novellen får komma på sista plats, det vill säga nr 40 i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II: Läs en novell som är den första i en novellsamling.

söndag 21 maj 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel finns det: No spoilers!
Geoffrey Braithwaite är en brittisk, pensionerad läkare och amatörforskare som har Gustave Flaubert som specialintresse. På museet i Rouen möter han den gröna papegoja som Flaubert lånade och hade på sitt skrivbord medan han skrev novellen Ett enkelt hjärta. I den spelar papegojan Loulou en stor roll. Sedan åker Braithwaite vidare till Flauberts sommarhus i Croisset och ...

"Då upptäckte jag den. Hopkrupen på toppen av ett högt skåp satt en annan papegoja. Även den lysande grön. Även den - enligt både den kvinnliga vaktmästaren och skylten på sockeln - just den papegoja som som Flaubert hade lånat från museet i Rouen inför skrivandet av Ett enkelt hjärta. Jag bad om lov att få lyfta ner denna Loulou nummer två, placerade honom försiktigt på ett hörn av en monter och plockade bort glaskupan som omgav honom. Hur jämför man två papegojor, den ena redan idealiserad genom minnen och metaforer, den andra en störande inträngling."
Geoffrey Braithwaite reser vidare till de platser där Gustave Flaubert levt.  Ska han någonsin få veta sanningen om Flauberts papegoja. Det här är en blandning av roman, biografi och litteraturhistorisk deckare. Fler smakebitar HÄR.

lördag 20 maj 2017

Sommarläsningsvanor

Lyran har ställt till med en liten sommarläsningsenkät: "Och helt plötsligt blev det sommar! Här kommer en liten enkät om era sommarläsningsvanor". En sak är nästan säker. Min sommarläsning kommer inte att försiggå i hängmattan. Den är upptagen, nämligen.

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
I juni och augusti kanske lite mera. I juli lite mindre.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
På sommaren läser jag de tjocka böckerna. I år blir det Ett litet liv av Hanya Hanagihara och Anna Karenina av Leo Tolstoy.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v. I sommarstugan vid havet med tallars doft och sus och ljudet av vågor. Utomhus så klart. Som extra bonus ekorrar, hackspett, sällskapssjuka koltrastar och andra småfåglar. Vin och jordgubbar ingår.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit. Sedan har en nog piggnat till.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren! 
Sommaren utan regn av sverigeaktuella Maggie O´Farrell som jag läste i augusti 2014.

Finna sig

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig handlar om Anna, Jens och i någon mån om deras två barn Harry och Hedda. Annas äldre  intellektuelle älskare, kulturmannen Ivan med det intressanta själslivet, kommer in i ett senare skede. Finna sig är indelad i tre delar precis som en kvinnas liv är indelat i tre stadier; moderns, makans och vårdarens. Varje kapitel börjar med en "teoretisk" inledning och sedan följer en praktisk utveckling av teorierna. En kan lugnt säga att Anna inte finner sig tillrätta i någondera av sina roller. Hon spelar ett spel; iscensätter sig själv och gör som hon antar att en ska göra. Romanen börjar med ett vi. Vi väntar barn. Vi föder barn. Men sedan blir det mindre och mindre ett vi. Snart har Jens väldigt många resor till Oslo och Anna söker bekräftelse utanför äktenskapet. Med Ivan måste Anna spela en roll i andra färger. Ivan vill ha en dämpad, sober färgskala och en förfinad kropp. Han förklarar samtiden och politiken för Anna som är ung nog att tro på honom. Anna begår misstaget att tro att Ivan är lika intresserad av hennes själsliv som av sitt eget.
När Ivan börjar tröttna på Anna känner hon det som ett drag kring tårna. I sista delen av boken närmar sig Anna självutplåning. Luften har gått ur henne på något sätt. Det som jag i de två tidigare delarna tyckte vara cyniskt och kyligt beräknande och som hon verkligen hade haft nytta av här, har till större delen försvunnit. Hon är väldigt ensam och försvarslös. Men hon spelar fortfarande en roll. För att inte spoila något säger jag inter mer om den här delen. Jag tycker mycket om språket och stilen i Finna sig. Men här finns en kyla som ibland är avskräckande. Det gäller mest i mammadelen. Jag tycker inte att barnen ska behöva plocka undan legobitarna innan de har plockat fram dem. Men på det hela taget är detta en imponerande debut. Det passar sig nog inte i sammanhanget, men jag skulle vilja veta vad som kommer att hända med Anna i fortsättningen. Det är liksom inget kvar av hennes identitet. Under läsningen associerar jag till både Lena Andersson och Kristina Sandberg. En annan Anna som hade svårt med sina roller är ju Anna Karenina. Det ska bli intressant att läsa Agnes Lidbecks nästa bok.