skip to main |
skip to sidebar
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Men - utan spoilers.
"Igår kväll sade jag till dig att jag en dag kanske skulle försvinna och du sade: Vart, och jag sade: Till vår Herre, och du sade: Varför, och jag sade: För att jag är gammal, och du sade: Jag tycker inte att du är gammal. Och sedan smög du in din hand i min och sade: Du är inte särskilt gammal, som om saken därmed var avgjord. Jag sade till dig att du kanske skulle få ett liv som var väldigt olikt mitt, och olikt det liv du haft tillsammans med mig, och att det skulle vara underbart, att det finns många sätt att leva ett gott liv. Och du sade: Det har mamma redan berättat. Och sedan sade du: Skratta inte åt mig! för du trodde att jag skrattade åt dig. Du sträckte ut handen och rörde med fingrarna vid mina läppar och gav mig den där blicken som jag aldrig i hela mitt liv sett hos någon annan, förutom hos din mor."
Från sidan 7 i Gilead av Marilynne Robinson. Fler smakebitar HÄR.
Mias helgfråga: Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?
På första frågan svarar jag: Städning och - eventuellt - gallring i några av bokhyllorna. Vidare blir det födelsedagsfirande med utomhusgrillning. Tårtan serveras inomhus.
Imorgon blir det läsning, läsning, läsning. Och förhoppningsvis en promenad.
Andra frågan: Favoritläsplatser.
1/Under tallarna med vågbrus från havet vid sommarstugan. 2/ Uppallad i ett hörn i min säng med god belysning.
ANNIKAS BOKBLOGGSJERKA 24 - 27 februari: Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner
ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla
känner igen sig (eller har jag fel?), vad tror du att detta tvång/denna
impuls bottnar i?
Det där är säkert väldigt vanligt bland boknördar. På japanska finns begreppet
tsundoku: "Att nyinköpta böcker kan ha en tendens att olästa samlas på hög är
säkert inget ovanligt fenomen. På japanska kallas detta beteende tsundoku. Substantivet har nu börjat användas i svenskan", läste jag i Språktidningen för några år sedan och kände omedelbart igen mig. Naturligtvis läser jag en del av böckerna medan andra får vänta på sin tur. Men vissa böcker bara måste få följa med hem från affären för att jag tilltalas av 1/första meningen 2/ omslaget 3/ författarnamnet 4/ ämnet 5/ nyfikenhet eller 6/en aning av något som jag inte kan förklara. Glad vandrar jag sedan hem med känslan av att jag av en ren slump kommit över en dyrgrip och att det var en himla tur att jag inte missade den.
enligt O: Nästa sista alfabetsveckan och jag skissar för fullt på en ny
torsdagsutmaning. Fem ord som vanligt och den här veckan börjar de på Ä. Koppla dessa ord till fem böcker och/eller författare.
äcklig
Äcklet av Jean Paul Sartre är en existentialistisk roman av Jean Paul Sartre. Huvupersonen, Antoine Roquentin, har tappat greppet om tillvaron. Han känner sig äcklad av den egna kroppen och hela världen. Han lider av känslor av främlingsskap och identitetslöshet.
äga
Genier: samtal om konsten att äga sitt eget liv. Intervjuer med fjorton kvinnor i podcasten med samma namn av skådespelaren Moa Gammel. Hon intervjuar kvinnor som hon ser som sina förebilder, sådana som Märta Tikkanen, Ann Heberlein, Gudrun Schyman, Lena Andersson och Susanne Osten. En jätteintressant bok med efterord av Ebba Witt - Brattström
äntligen
Äntligen Sigge med text av Lin Hallberg och med fina teckningar av Margareta Nordqvist. Det är lilla dotterdottern Ellen som introducerat Siggeböckerna i mitt liv. Ponnyflickan Elina och hennes kompisar stortrivs i stallet i Broby och med tränaren Ingela. Elina har nu kommit upp i gruppen av stora flickor får arbeta som skötare.
ärlig
Ann Heberleins senaste bok har den avväpnande titeln Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig. Hon skriver brev till Gud och undrar vem han är, hur han förhåller sig till ondska, sjukdom och lidande. I bokens andra del får hon svar.
äventyr
Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan motsvarande ungefär vår tids chic - lit. Bestsellern Gatusångerskan Omatsus
Gatusångerskan Omatsus äventyr är utrustad med många rafflande ingredienser och ger dessutom en kulturhistorisk bild av Japan i brytningstiden mellan shogunatet, som tog definitivt slut 1886, och Meijiperioden.
England på 500 - talet, en föga dokumenterad tid; troll, jättar, drakar, alver, riddare, krigare, britannier och saxare delar på utrymmet. En dimma har spridits ut över landet av hon - draken Querig och åsamkat folket en kollektiv glömska. I vissa lägen kan det vara bra att gamla oförrätter fallit i glömska. Men nu har den begravda jätten (hämnden) börjat röra på sig. Glimtar av hågkomst förbryllar människor. En följer det gamla paret Axl och Beatrice och deras vandring från den egna byn ut i landet i sökandet efter den som de nästan glömt att de hade. Han har varit försvunnen länge. På sin väg möter de den gamle riddaren Gawain på hästen Horace. Han anser sig fortfarande tillhöra kung Arturs riddare och har länge varit på väg att dräpa den fruktade hon - draken Querig. Den unge krigaren Wistan är saxare och när han möter Axl får han en känsla av att de mötts tidigare. Jag skulle tro att den här romanen närmast liknar fantasy: en genre jag vanligtvis inte är så förtjust i, men Begravd jätte fungerar bra. Under läsningen kommer jag att associera till annan litteratur. Don Quijote har jag redan nämnt liksom sagan om kung Artur. I en scen uppträder några flaxande svarta fåglar som visar sig vara kvinnor. Då tänker jag på häxorna i Kung Lear. Vad det gäller Beatrice kommer jag osökt att tänka på Dante och Den gudomliga komedin. Säkert finns det många andra referenser som jag missat. Vissa stycken av Begravd jätte är rent poetiska och jag känner mig mycket nöjd med att ha läst denna förbryllande bok som lyckats reta upp såväl Ishiguros fru som fantasydrottningen Ursula K. Le Guin.
Frau am Fenster, den fina omslagsbilden på Nattens historia föreställer en målning av Caspar David Friedrich, född i Stralsund, och därför, enligt författaren Gunnar Broberg, svensk medborgare. Varför har natten som utgör en sådan stor del av våra liv inte fått någon egen historia förrän nu. Gunnar Broberg koncentrerar sig på den svenska natten och har sökt referenserna i sitt eget stora bibliotek. Nordiskt mörker och ljus under tusen år är undertiteln. Det pågår en ständig kamp mellan dag och natt och det är dagen som har övertaget. Nattmannen var en spännande figur som tände och släckte gatlyktorna . Han upprätthöll också ordningen. Hur uppfattar en tiden? Det utmärkta ordet "dygn" finns endast i de nordiska språken, påstår Gunnar Broberg. Han har studerat Linné och konstaterar att Linné arbetade dag och natt under sommartid och vilade på vintern. Det är så det borde vara. Elektricitetens införande var revolutionerande och en kunde börja göra mera dag av natten. Gamla rutiner kunde lämnas därhän. På flygplatser är tidsgränserna som mest utsuddade. Gunnar Broberg säger att han skulle kunna skriva sängens och sovandets historia och nattmössans
historia. Nattmössan var en omtyckt kärleksgåva mellan makar och kunde även användas på dagen. Författaren såg vissa likheter med dagens mössanvändande. Ett intressant föredrag om en otroligt innehållsrik bok. Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé och lärdomshistoria, har också haft mycken kontakt med Jan Garnert som kom ut med Ut ur mörkret : ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. Jan Garnert är etnolog och kulturhistoriker. Brobergs bok är utgiven på Natur&Kultur och Garnerts på Historiska media.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser utan att för den skull förstöra läsningen för någon. En smakebit på søndag, alltså.
" Man hade säkert fått söka länge efter den sorts slingrande väg eller fridfulla äng som England senare blev berömt för. I stället fanns där långa sträckor av öde, obrukad mark och här och var oländiga stigar över skrovliga kullar eller dystert hedlandskap. De flesta vägar som romarna lämnat efter sig måste vid det laget ha förfallit eller återgått till vildmark. Isig dimma hängde över floder och träskmarker och tjänade alltför väl de troll och jättar som då ännu hörde hemma i detta land. Man undrar vilken vanmakt som fick människor att slå sig ner på så dystra platser, men de som bodde i dessa trakter måste med fog ha fruktat dessa vilda varelser vars flåsande andetag kunde höras långt innan deras deformerade gestalter dök upp ur dimman."
från sidan 9 i Begravd jätte av Kazuo Ishiguro . Fler smakebitar HÄR
Inlägg
