skip to main |
skip to sidebar
Kul att Bokbloggsjerkan är tillbaka!
Frågan som ska besvaras 22 - 25 mars är
Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?
Vi läste Boktjuven av Marcus Zusak i bokcirkeln.
Jag hade problem med den från första stund. Det var något i tonen som skavde. Berättelsen var rörig och kändes sökt med en allvetande berättare som inte visste.
Själva döden tycktes mig futtig och småaktig.
Jag hade väldigt svårt att förstå den allmänna begejstringen.
Jag förstod mig inte alls på Boktjuven.
Jag upptäckte att Philip Roth fyllde 80 år den 19 mars.
Jag känner att jag inte ägnat honom den uppmärksamhet han troligen förtjänat.
I min bokhylla hittade jag i alla fall Portnoy´s Complaint (1969).
Oavlåtligt skrockande läser jag första kapitlet som har rubriken
THE MOST UNFORGETTABLE CHARACTER I´VE MET
och börjar så här:
"She was so deeply imbedded in my consciousness that for the first year of my school I seem to have believed that each of my teachers was my mother in disguise. As soon as the last bell had sounded, I would rush off for home, wondering ad I ran if I could possibly make it to our appartment before she had succeeded in transforming herself..."
Alexander Portnoy föddes i en amerikansk - judisk medelklassfamilj, liksom Philip Roth själv. Judiska mödrar lär vara en sort för sig. Alexanders mor är inget mindre än en naturkraft som älskar sin son bortom alla gränser. Det gör naturligtvis fadern också, men han utgör en ganska ömklig figur i skuggan av sin kraftfulla hustru. Dessutom lider han av ständig förstoppning.
Caj Lundgren skriver så här i en recension
"Att överraska verkar ha varit Philip Roths grundläggande taktik
alltsedan han för nästan fyrtio år sedan chockade hemlandet USA och
omvärlden med sin demonstrativt pornografiska berättelse om den judiske
ynglingen Portnoys ursinniga klagovisa på psykoanalytikerns brits om
sitt folks och sin familjs moral..."
Philip Roth lär ha idkat "...växelbruk mellan memoarer i klartext och subtila romanfiktioner..." enligt Caj Lundgren.
Philip Roth har länge varit nobelpriskandidat. Som så många andra.
Ett jättetrevligt nummer av litteraturtidningen Parnass, som är de litterära sällskapens tidskrift.
Nr 1 2013 har temat Författarna och modet. Elin Wägner var ju mycket intresserad av kläder.
När hon valdes in i Svenska Akademien hade hon en vacker havsgrönblå sammetsklänning på sig.
Den finns nu på Smålands museum. Marianne Enge Swartz, ordförande i Elin Wägner - sällskapet 1990 - 2010, berättar om Elin Wägner och tidens mode
Jolos engelska stil med kostym, väst, klubbslips med slipshållare, pipa och engelskt öl är legendarisk.
Oscar Wild var modelejon och trendsättare. Under åren 1887 - 1889 var han till och med redaktör för ett modemagasin för kvinnor, The Woman´s World.
En artikel, skriven av Eva Söderberg, har titeln Kulla - Gulla - från fattighjon i vadmalskläder till herrgårdsfröken i volang.
Enligt Barbro Hedvall konstaterade Fredrika Bremer efter sina resor att hon för sin del hellre bar korsett än slöja. Hon ville ha ansiktet fritt för att kunna se allt som fanns att se i världen omkring henne.
Paula von Wachenfeld, universitetslektor vid Centrum för Modevetenskap, Stockholms universitet, skriver om kläderna och skönlitteraturen i artikeln I fiktionens gömmor döljer sig en modeskatt.
Detta är endast en liten del av allt intressant man kan läsa i Parnass 2013:1
Parnass kommer ut med fyra nummer per år.
Sommarnumret av Parnass har Birger Sjöberg som tema.
Världspoesidagen, som infaller den 21 mars, instiftades 1999 av UNESCO med syftet att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa och publicera poesi.
Marskallt
Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Britt G. Hallqvist
Ur Poesi... Poeså... Dikter för stora och små. 1982
Med anledning av att det i söndags var Saint Patrick´s Day uppmanar oss
LYRAN
att berätta om tre böcker som skrivits av irländska författare.
Dermot Bolger föddes 1959 i Finglas , en förort till Dublin. Han skriver romaner, dramatik och poesi och deltar i folkbildande projekt. Genombrottsromanen
Vägen hem (1993) var den första av hans romaner som kom på svenska.
Den handlar om två ungdomars flykt från Dublin på jakt efter ett hem. De saknar sin döde vän Hano som varit deras fasta punkt i tillvaron.
Nuola O´Faolain skriver i sin debutbok Är du nån? En tillfällig självbiografi (2000 på svenska) om sin uppväxt med en sorglös, oansvarig pappa och en mamma som sökte tröst i flaskan och en massa syskon. Hon blev berömd journalist och när hon skrivit sin bok fick hon ett enormt gensvar. Hon berättar om katolicismens starka grepp om folket, sexualskräcken, ensamheten, barnlösheten och alkoholproblemen. Fortsättningen heter Nästan framme och kom 2003
John McGahern, Bland kvinnor kom 1996. Den tilldrar sig på den irländska landsbygden på 1950-talet. Michael Moran är en f.d. IRA-man som nu för ett hårdhänt regemente hemma på sin gård med sin andra fru och barnen. Äldste sonen flyr familjen och kommer aldrig tillbaka. Fadern sätter p för en dotters drömmar om vidare studier. Hustrun får utstå verbala elakheter men förblir lojal.
Det kärva språket svarar väl mot innehållet.
Under hemresan från ett isigt, snöigt Stockholm hade jag som mycket lämplig reslektyr En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel. Det var helt underbart att krypa in i en varm kupé (som skulle varit tyst men inte var det) och försjunka i Agneta Pleijels vemodigt vackra roman från 1997.
En man meddelar sin hustru att han funnit en annan kvinna som han också älskar. Han tänker inte överge hustrun. Han kommer och går som det passar honom och hustrun har till en början inte kraft att be honom gå för gott.
Hon minns och skriver. Filen kallar hon hundra dagar. Samtidigt som hon berättar sin egen smärtsamma historia berättar hon också föräldrarnas och om sin egen och systerns uppväxt. Modern och fadern har levt åtskilda sedan många år och fadern har gift om sig. Faderns passion var fysiken; moderns musiken.
Kvinnan träffar en annan man, en serb vid namn Emm, som är gift och inte tänker sig någon skilsmässa. Hon funderar mycket över män; försöker förstå dem och vad det är de söker hos en kvinna. När hon försöker tala allvar med Emm svarar han att hon är vacker. När hon blir irriterad säger han att hon är vacker och intelligent. Ingen bra metod.
Agneta Pleijel säger som vanligt så mycket klokt och insiktsfullt med ett pregnant och vackert språk.
Ny bok på svenska av den försynte två meter långe författaren Patrick Modiano (1945 - ), Lilla smycket.
En liten pärla från Elisabeth Grate Bokförlag i översättning av Pontus Grate..
Lilla smycket är sista delen i en trilogi. De andra delarna är Dora Bruder (1997) och Des Inconnues.
Lilla smycket kom ut 2001.
Det är en jagberättelse där man länge undrar över vem som berättar. Så småningom visar sig jag heta Thérèse. Hon är ung, rotlös och arbetssökande. En dag i rusningstid på tunnelbanan i Paris ser hon en kvinna i gul kappa som hon tycker liknar hennes mor. Thérèse har en kakburk med några minnessaker, bland annat ett foto av modern. Thérèse följer efter kvinnan, men vågar inte tilltala henne.
Minnesfragment dyker upp. Hon minns en frånvarande moder, flyttande, ensamhet, osäkerhet, otrygghet och allt möjligt som man inte ska behöva bära med sig från sin barndom. Morbror Jean Borand tar hand om henne ibland och är snäll mot henne. Men är han mors bror? Eller är han Thérèses far? Och var finns han nu? I sin utsatthet tvingas hon ibland att sätta sin tillit till vilt främmande människor, som till exempel en vänlig apotekerska som ger henne några timmars trygghet, värme och närhet.
Thérèse har fått ett deltidsarbete. Hon ska sällskapa en ung flicka några timmar per dag några dagar i veckan. Hon möter ett par kalla, likgiltiga föräldrar i ett lånat hus. Flickans namn framgår aldrig. Föräldrarna kallar henne bara "hon". Naturligtvis känner Thérèse igen sig.
Modianos romaner utspelar sig alltid i Paris. Han skildrar detaljer, platser, gator , tunnelbanestationer, parker och hus med självklar elegans.
Så här står det i en artikel av Kristoffer Leandoer om Modiano
"Konkordanser har upprättats mellan hans romaner och Georges Perecs
listor i ”Jag minns”, nätsajter ägnar sig åt att spåra och återskapa en
plats som kallas ”Modianos Paris”. Spännande.
Jag ser alltid fram emot att läsa en ny roman av Patrick Modiano. Jag vet att den tilldrar sig i Paris och att den på något sätt sysslar med minnen och hågkomster. Eller om det man glömt. Men alltid på ett nytt sätt. Man flyter med i det som varit och det som är i en rotlös tillvaro. Det man förlorar får man aldrig igen. Det är vackert och vemodigt.
Inlägg
