Mitt namn är Lucy Barton

2017 läste jag Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout för första gången. När jag nu läst de tre följande delarna tänkte jag att att det nog inte vore fel att läsa om första. Och det var det inte. Det var en hel del jag inte mindes och det var intressant att jämföra med de senare delarna. Denna första del känns tätare än de senare delarna såväl till form som innehåll. Men tonen och stämningen är likartade och den skarpa författarblicken och den osentimentala tonen. Lucy Barton möter en kvinna i en modeaffär och ber henne om ett gott råd. Efter en del småprat frågar Lucy vem kvinnan är och hon berättar motvilligt att hon heter Sarah Payne och är författare. Lucys man, William, bjuder Lucy på en workshop med Sarah Payne där hon bland annat lär sig att man som författare har en historia att berätta. Och som författare måste hon vara hänsynslös. I Mitt namn är Lucy Barton ligger själva grunden till det som sedan växer ut till ytterligare tre böcker. Lucy har hamnat på sjukhus för att ta bort blindtarmen. Det blir komplikationer och Lucy får stanna kvar i sjuksängen i nio veckor. Döm om hennes förvåning när plötsligt hennes mamma sitter vid sängkanten; dag och natt, envist avböjande den säng hon erbjuds. Hon tar tupplurar i stolen. Mor och dotter talar. Det har de inte gjort på många år. Det blev ett stort avstånd mellan Lucy och familjen i det fattiga garaget i Amgash i Illinois när hon tagit sig hemifrån och blivit författare i New York. I hemmet väntar William och de två små döttrarna som Lucy längtar förtvivlat efter. Såriga mor/dotter - relationer kommer till ytan när Lucy talar med sina vänner. Lucy minns det ensamma trädet i majsfältet som blev hennes vän. Hon minns hur hon blev instängd i en röd pickup medan föräldrarna var på sina arbeten. Hon skrek och grät, men föräldrarna, som avskydde gråt, var obevekliga. Men - även en dysfunktionell familj är en familj. Sista meningen i boken: Allt liv gör mig förundrad. Det kan nog stå för både Lucy Barton och Elizabeth Strout

Titel: Mitt namn är Lucy Barton

Författarre: Elizabeth Strout

Översättare: Kristoffer Leandoer

Förlag: Forum

Tryckår: 2017

Antal sidor: 166

ABC+ bokstaven J

Klimakteriehäxans ABC + bokstaven J 

Det första som J-ordet som dyker upp är jade. I det antika Kina var jade mera värdefullt än guld. Jag har ett stelt armband i jade köpt i Beijing. Det är säkert inte värdefullare än ett motsvarande i guld, men det är ändå lite kul att ha som minne.

Det andra J- ordet (som naturligtvis borde varit det första): Japan. För mig har det blivit så gott som uteslutande positivt. Jordbävningar är inte så kul, naturligtvis. Den här gången tycks japanerna ha blivit överraskade. Intresset har bara vuxit under de tolv år på det trettonde som jag ägnat mig åt Japan på det ena eller det andra sättet. 

Jord i olika betydelser. Du hemmets jord, där jag som liten lekte... Jord, som mig fostrat har... Jordens oro viker... Jorden kan du inte göra om...Jordnära, Jordfärger är också bra ord.

Tisdagstrion v. 31 2026: Riddjur

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord är tillbaka från semestern. Dagens uppgift blir att berätta om tre riddjur. Jag håller mig till hästen.

Bild: Wikipedia

1. Sleipner, Odens häst, får inte så mycken uppmärksamhet nuförtiden. Annars är det en märklig häst. Han är son till Loke och har åtta ben vilket ju också syns tydligt på bilden.

2. Brandklipparen, Karl XII:s tappra lilla häst av en nordsvensk ras som kallades klippare. Han deltog i slaget vid Lund och på många andra ställen, troget tjänande sina kungar, först Karl XI och sedan Karl XII. På Project Runeberg kan man läsa Carl Snoilskys dikt om Brandklipparen. Den finns också med i Svenska bilder av samme författare.

3. Brunte, borgmästar Munthes häst, känner nog många till. Alice Tegnér skrev text och musik och Elsa Beskow ritade.

En smakebit på søndag v. 30 2026

"Jag är tacksam mot mina farföräldrar för att de lägger sådan möda på min trolovning, men det ligger i min natur att oroa mig. Jag är åtta, Maoren är nio. Jag vet inte vem jag kommer att vara om sju år och ännu mindre hurdan han kommer att vara. Tänk om Maoren inte klarar de kejserliga examina? Tänk om familjen ser mina bristande kunskaper i kvinnliga göromål som ett problem? Tänk om jag inte föder någon son? Kommer min make att ta sig en konkubin eller många konkubiner. Det spelar ingen roll vad jag gör eller vart jag ska, jag måste leva som en respektabel konfuciansk kvinna: Som flicka, lyd din far; som hustru, lyd din man; som änka, lyd din son."     Ur Kvinnorna kring Lady Tan av Lisa See

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 30

Veckans mening v. 30 2026

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har fortfarande semester. Men jag tänker i alla fall bjuda på en Veckans mening. Den hämtar jag ifrån Kvinnorna kring Lady Tan av Lisa See. Tidigare har jag läst  Snöblomma och den hemliga solfjädern av Lisa See.

"Nu kommer de båda familjerna att träda in i den femte ritualens period då båda sidor träffar en geomant* för att börja leta efter en gynnsam dag för bröllopet, då jag ska vara perfekt och ungdomlig som en blommande plommongren i ett vårregn."

*geomant = en som spår med hjälp av jordens tecken

ABC+ I

Klimakteriehäxan har kommit fram till bokstaven I i sitt trevlighetsalfabet, ABC+ I.

Insiktsfullhet kräver klokhet och konsekvenstänkande

Initiativkraft - att orka ta itu med saker som behöver åtgärdas när ingen annan gör det

Inspiration och idérikedom. Somliga människor förmår ingjuta hopp och mod i sina medmänniskor och även väcka nyfikenhet på nytt samt tillför ny energi.

Tisdagstrion v. 30 2026

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord brukar sköta tisdagstrion. Men han har semester ännu en vecka så därför tar jag saken i egna händer och berättar om en något annorlunda tisdagstrio, nämligen tre böcker jag hämtade hem från biblioteket idag.

1. Fråga 7 av Richard Flanagan. Flanagan berättar sin fars historia eller i varje fall en del av den. Fadern satt i ett japanskt arbetsläger när bomben över Hiroshima föll den 6 augusti 1945. För honom betydde den överlevnad. För sin tidigare bok, Den smala vägen mot norr fick Flanagan Bookerpriset. Det är en roman och behandlar faderns tid i lägret. Jag tyckte väldigt mycket om den.

2. Man måste älska männen mycket av Marie Darrieussecq. Här har tonårsflickan Solange i Flickan från Clèves hunnit bli 40 år och ganska berömd skådespelerska. Hon möter skådespelaren och regissören Kouhesso från Kamerun och blir blixtförälskad. Han drömmer om att spela in en film om Afrika i Joseph Conrads efterföljd.

3. Den svåra vägen ut. En kvinnas flykt från Nordkorea av Jihyun Park & Seh - Lynn Chai. Jihyun Park flyr från Nordkorea och efterlämnar sin stackars far med endast en skål ris. Hon vet att han inte kommer att överleva. Hon ser mycket fattigdom och elände på landsbygden. När hon kommer till Kina säljs hon som slav åt en bonde och återförs därefter till Nordkorea. Och flyr igen