Äta fisk i ensamhet

Ugglan & Boken: Novelltolvan 2025. Vi är redan i maj månad och månadens författare är Lydia Davis. Jag har läst novellen Äta fisk i ensamhet ur novellsamlingen med den underbara titeln Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. En understimulerad person - svårt att säga om det är en man eller en kvinna, men jag tror att det kanske är en man. Vederbörande äter helst fisk hemma för luktens skull. Det kan vara sardiner, lax, sardeller och tonfisk. Men så visar det sig att den här personen gärna äter fisk på restaurang också. Men det måste vara fisk som uppfyller vissa krav. Vederbörande har en lista över rekommenderade fiskar i plånboken. (Detta talar för att det är en man som är huvudperson. En kvinna hade haft listan i handväskan.) Hälleflundra från Stilla hav det går bra att äta men inte från Atlanten medan pilgrimsmusslor kan ätas fritt men - med viss försiktighet. En gång ute på landet är vår huvudperson hänvisad till en restaurang som råkar ha öppet. Den är inte särskilt välbesökt, men de erbjuder spjutfiskkotlett. Spjutfisk står visserligen inte med på tillåtna listan men någon gång kan det vara tillåtet med ett undantag. Kocken låter meddela att han gärna vill veta vad hans gäst tycker om kotletten. Eftersom portionen är så rikligt tilltagen orkar gästen inte äta upp hela fiskkotletten men ber att få med resten hem. Detta blir ett svårt dilemma för honom. Vad ska den stackars kocken tro? Han kunde gott ha ätit upp allt. Jag får intrycket av en ensam, kulinariskt kunnig men ganska rigid men känslig, ängslig människa med få intressen. Om det nu är en man så tror jag att han är ungefär sextiofem år. Men vad vet jag. Jag tycker lite synd om honom. 

Författare: Lydia Davis

Titel: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare

Översättare: Malin Bylund Westfelt

Förlag: Etta

Tryckår: 2015

Antal sidor: 307

Veckans kulturfråga v. 19 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 19: Vilka gröna kulturella verk vill du lyfta fram? Jag kan börja med Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie. Den är riktigt grön på omslaget. Jag lyssnar/läser intresserat men inte når den upp till En halv gul sol. How green was my valley av Richard Llewellyn, en klassiker från gruvorna i Wales, har jag både läst och sett. Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Vanligtvis läser jag inte Stephen King, men jag har sett flera av hans filmade böcker. Den gröna milen är en roman av Stephen King som kom ut på svenska 1997. 1999 blev det  film av den med skådespelaren Tom Hanks i rollen som polisen Paul Edercombe och David Morse i rollen som Brutus Howell, vän och kollega. Den väldige färgade fången John Coffey, spelad av  Michael Clarke Duncan, är betydelsefull i berättelsen. Dick Svenzons ärliga gröna ögon är den senaste spänningsromanen av malmöjournalisten Olle Lönnaeus. Den tilldrar sig mycket i trakterna kring Tomelilla. Barbro Hörberg Med ögon känsliga för grönt och Green green Grass of Home med Tom Jones.
 

Tisdagstrion v. 19 2025: Norrland från Lappland till Gästrikland

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagsgtrion v. 19: Norrland från Lappland till Gästrikland.

Norrlands akvavit av Torgny Lindgren, den oförliknelige. Olof Helmersson, 83, f. d. predikant återvänder efter femtio år till Avabäck i Västerbotten där ha en gång frälste fyrahundrasexton själar (och dessutom införde tandborstningen). Nu är förhållandet det motsatta. Olof Helmersson har tappat tron och tänker nu även omprogrammera de frälsta. 

2. Lifterskan av Cannie Möller. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgons natt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv.

3. Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf en kunskapsrik och intressant roman  från Västerbotten. Siv är farmor som hon berättar om sitt liv  som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbottens inland. Hon är bara sjutton år när hon kommer dit, men karlarna är snälla och allt går bra. Så småningom gifter hon sig med en snäll och omtänksam man; får barn och barnbarn. Hjortronmyren är del 1 i serien Timmerfolk. Del 2, Blekjorden, kommer ut i början av juni.

Kärlek sol ostron & champagne

                      Foto: Sofia Åström

Gunnel Götesdotter, modetecknare, konstnär och författare älskar Paris. 2020 sätter hon sig i sin vita skåpbil och kör ifrån sin ateljé och utställningshall i Bjärnum raka vägen till Paris. När hon kommer dit bryter coronaepidemien ut. Trots det lyckas Gunnel Götesdotter ordna en hel del intervjuer med svenskar som lämnat Sverige för Frankrike. Många är konstnärer, någon är modetecknare, en annan är kock, författare, m.m. Gunnel far runt i i Frankrike och pratar med folk, tar väldigt många och fina bilder och alla lämnar ett läckert recept till henne som också finns med i boken. Gunnel Götesdotter väljer att åka till Paris i januari. Återfärden företas också i januari. Kärlek sol ostron & champagne är en riktigt trevlig bok att bläddra och läsa i. En beundrar tilltaget i största allmänhet. Utöver alla intervjuer och fotograferandet hinner hon med en massa eget arbete. Och hon har till och med haft en utställning i Paris. Gunnel Götesdotter är en bestämd och självständig kvinna som genomför det hon har planerat.

Titel: Kärlek sol ostron & champagne

Författarnamn: Gunnel Götesotter Örneskans

Förlag: Ars Divinas förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 157

En smakebit på søndag v. 18 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från Förlorad mark av Frans Wachtmeister.

"Jag bodde i Setagaya, ett lugnt och anrikt bostadsområde i västra Tokyo. Min lägenhet låg på första våningen i ett äldre hus, ett av de första flervåningshusen som byggts efter kriget, och kvarterets enda hyreshus. Utsidan var ingen grann syn. Fasaden var täckt av alger, putsen full av sprickor. Vid första anblicken förde det tankarna till en rivningskåk. (Vilket det troligtvis skulle bli inom en överskådlig framtid. Japaner älskar att riva hus. Det är nästan en nationalsport här. När en tomt byter ägare är det första man gör att kalla in ett team centralasiatiska gästarbetare med slagborr och hydraulsax. Ett par duktiga uzbeker jämnar ett trähus med marken på en förmiddag.).            Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 18 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördags utmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 18 kommer från Förlorad mark av Frans Wachtmeister. 

"Fransmännen dyrkar allt som har med Nippon att göra, och de ser deras kultur som höjden av raffinemang och elegans."

Vargens unge

Eftersom jag läst Johanna Holmström tidigare och tyckt om det hon skrivit tänkte jag läsa Vargens unge. Jag började gång på på gång, men det ville sig inte. Då började jag lyssna och därmed var jag fast. Skådespelaren Linda Zilliacus är finlandssvenska och läser upp Vargens unge på ett alldeles utmärkt sätt. Så vackert. Vargens unge är första delen i en tänkt trilogi. Andra delen ska handla om kriminalkonstapel Minna Salminen, som är en viktig person i Vargens unge. I romanen, som är en spänningsroman snarare än en deckare, finns en rad berättelser som på ett organiskt sätt slingrar sig om varandra. Aldrig någonsin trampar Johanna Holmström fel. Hon bygger skickligt sitt pussel kring människorna i ekobyn Toivola utanför staden Kuhmo i Kajanaland nära den ryska gränsen där ingen egentligen vill bo. Utflyttningssiffrorna talar sitt tydliga språk. Till denna ekoby kommer fotografen Gloria Hammarström och hennes lille son Luukas. Hon finner sig snart tillrätta. Men hennes familj och Luukas far bestämmer, att sonen bör bo bland vanliga människor och gå i skola som vanliga barn. Så blir det. Gloria sörjer men snart väntar hon ett nytt barn med den karismatiske jägaren och fiskaren Aaron. Coronapandemin och kriget i Ukraina ställer till det även i ekobyn och rubbar balansen. Inte helt förvånande är människorna i Toivola antivaxxare. De skyr över huvud taget myndigheterna. Samhället står mot individen. Gloria är väldigt trött på våldsamma män som talar om för henne vad hon ska tycka och göra. I ekobyn finns alla möjliga yrken representerade; smed, lärare, läkare. Metsä - Kukka är byns egen häxa. Kalevala är ett återkommande tema i Vargens unge. Naturen beskrivs sakkunnigt och med äkta känsla; de stora skogarna, myrarna, sjöarna, växterna och djuren. Fyra år efter Glorias inflyttning i Toivola  flyr hon för livet därifrån med den nye lille sonen Ilmari när en skogsren på vägen gör att flyktbilen kraschar. Efter det börjar själva berättelsen med att en liten tovig, smutsig, stum pojke står utanför Seijas och Tarmos hus mitt i tulpanrabatten. De tar naturligtvis hand om den lille. I munnen har han ett fuktskat minneskort och i fickan en kniv. Ingen vet vem han är och inen verkar sakna honom. Kriminalkonstapel Minna Salminen och hennes partner Timo Kyrö får hand om den kinkiga utredningen som visar sig innehålla många vindlingar, lögner och återvändsgränder. Det är maj 2023. Vargens unge skulle lätt kunna bli Årets bok!