En smakebit på søndag v. 18 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från Förlorad mark av Frans Wachtmeister.

"Jag bodde i Setagaya, ett lugnt och anrikt bostadsområde i västra Tokyo. Min lägenhet låg på första våningen i ett äldre hus, ett av de första flervåningshusen som byggts efter kriget, och kvarterets enda hyreshus. Utsidan var ingen grann syn. Fasaden var täckt av alger, putsen full av sprickor. Vid första anblicken förde det tankarna till en rivningskåk. (Vilket det troligtvis skulle bli inom en överskådlig framtid. Japaner älskar att riva hus. Det är nästan en nationalsport här. När en tomt byter ägare är det första man gör att kalla in ett team centralasiatiska gästarbetare med slagborr och hydraulsax. Ett par duktiga uzbeker jämnar ett trähus med marken på en förmiddag.).            Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 18 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördags utmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 18 kommer från Förlorad mark av Frans Wachtmeister. 

"Fransmännen dyrkar allt som har med Nippon att göra, och de ser deras kultur som höjden av raffinemang och elegans."

Vargens unge

Eftersom jag läst Johanna Holmström tidigare och tyckt om det hon skrivit tänkte jag läsa Vargens unge. Jag började gång på på gång, men det ville sig inte. Då började jag lyssna och därmed var jag fast. Skådespelaren Linda Zilliacus är finlandssvenska och läser upp Vargens unge på ett alldeles utmärkt sätt. Så vackert. Vargens unge är första delen i en tänkt trilogi. Andra delen ska handla om kriminalkonstapel Minna Salminen, som är en viktig person i Vargens unge. I romanen, som är en spänningsroman snarare än en deckare, finns en rad berättelser som på ett organiskt sätt slingrar sig om varandra. Aldrig någonsin trampar Johanna Holmström fel. Hon bygger skickligt sitt pussel kring människorna i ekobyn Toivola utanför staden Kuhmo i Kajanaland nära den ryska gränsen där ingen egentligen vill bo. Utflyttningssiffrorna talar sitt tydliga språk. Till denna ekoby kommer fotografen Gloria Hammarström och hennes lille son Luukas. Hon finner sig snart tillrätta. Men hennes familj och Luukas far bestämmer, att sonen bör bo bland vanliga människor och gå i skola som vanliga barn. Så blir det. Gloria sörjer men snart väntar hon ett nytt barn med den karismatiske jägaren och fiskaren Aaron. Coronapandemin och kriget i Ukraina ställer till det även i ekobyn och rubbar balansen. Inte helt förvånande är människorna i Toivola antivaxxare. De skyr över huvud taget myndigheterna. Samhället står mot individen. Gloria är väldigt trött på våldsamma män som talar om för henne vad hon ska tycka och göra. I ekobyn finns alla möjliga yrken representerade; smed, lärare, läkare. Metsä - Kukka är byns egen häxa. Kalevala är ett återkommande tema i Vargens unge. Naturen beskrivs sakkunnigt och med äkta känsla; de stora skogarna, myrarna, sjöarna, växterna och djuren. Fyra år efter Glorias inflyttning i Toivola  flyr hon för livet därifrån med den nye lille sonen Ilmari när en skogsren på vägen gör att flyktbilen kraschar. Efter det börjar själva berättelsen med att en liten tovig, smutsig, stum pojke står utanför Seijas och Tarmos hus mitt i tulpanrabatten. De tar naturligtvis hand om den lille. I munnen har han ett fuktskat minneskort och i fickan en kniv. Ingen vet vem han är och inen verkar sakna honom. Kriminalkonstapel Minna Salminen och hennes partner Timo Kyrö får hand om den kinkiga utredningen som visar sig innehålla många vindlingar, lögner och återvändsgränder. Det är maj 2023. Vargens unge skulle lätt kunna bli Årets bok!

Fem en fredag v. 18 2025: Q1

 elisamatilda: Fem en fredag v. 18: Q1

1. Har du haft några nyårslöften eller mål – och hur går det med dem hittills? Ömsom vin, ömsom vatten beroende av faktorer jag inte själv råder över.
2. Har du hittills i år upptäckt någon nytt, som en ny vana eller plats? Något nygammalt i så fall: yllebroderiet
3. Vad i din vardag fungerar riktigt bra just nu – stort eller smått? Brödbaket och det skånska yllebroderiet
4. Vad ser du fram emot under nästa kvartal? Utevistelse. Familjeliv
5. Vilken bok, film, serie eller låt har präglat din början av 2025? Jag kan nog säga Middlemarch av George Eliot. Den ägnade jag mycken energi.

Generation noll

Så kom det till slut en ny roman om polismannen Fabian Risk av Stefan Ahnhem. Det är tretton år sedan vi träffade honom senast. Om jag förstår rätt kommer det nu en ny serie om honom. Jag fick Generation noll av mig som påskekrim. Det har hänt en del sedan sist. Både i Fabian Risks  liv och i teamet på arbetsplatsen. Något som är positivt visar sig vara Fabians nya arbetskamrat unga Linn Hagman; klipsk och slagfärdig; orädd och pigg. Och han kan behöva någon som muntrar upp honom. Sorgen efter sonen Leos död får honom att sitta vid graven i timmar. Exhustrun är redan omgift och dottern Matilda läser i Lund. Fabian Risk bor ensam kvar i villan i Helsingborg. En underlig mörkläggning av Skåne, ett icke - fungerande reservaggregat, ett rån, en utslagen SOS - larmcentral i Malmö, mord och en rad försvunna barn. Teamet förstår att utredningen närmar sig höjdare i samhället när Klippan, chefen, meddelar att hela utredningen ska överlämnas till Säpo och MUST, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Risk och hans team vägrar. De förstår att de har en grym, väloljad och skickligt regisserad organisation emot sig och som har rötter långt tillbaka i tiden.n mycket motiverde Polismännen är få i antal men desto mera motiverade. Ibland är de dumdristiga intill naivitet och jag försökte säga åt dem. Så gick det som det gick också. Generation noll slutar med en riktig cliffhanger och jag undrar hur länge vi ska behöva vänta på nästa Fabian Risk - roman. Stefan Ahnhem är duktig på överraskningar oväntade vändningar.

Veckans kulturfråga v. 18 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 18: Årets bok 

En bok utgiven på svenska mellan 1 maj 2024 och 30 april 2025. 

Då väljer jag Den förlorade sonen  av Caroline Ringskog Ferrada - Noli . Hon har skrivit romaner tidigare. Detta är hennes första diktsamling. På sitt speciella sätt sörjer hon både en förlorad son och en död broder.

Eller möjligen Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson. Det är en självbiografisk roman om en uppväxt på landsbygden utan att egentligen passa in.

Tisdagstrion v. 18 2025

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 18: 1700 - talet

1. Moll Flanders av Daniel Defoe. MF föddes i det beryktade fängelset Newgate. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar.

2. Häxorna av Elisabeth Östnäs. Häxorna tilldrar sig i början av 1700 - talet när pesten härjade i Skåne. Platsen där allt utspelar sig är den fiktiva byn Hällaby som i verkligheten är Barum. Den som skriver historiska romaner måste vara noga med fakta, betonar Elisabeth Östnäs, som egentligen är religionshistoriker och har fornnorden och kelterna som specialområden.

3. Samuel Johnsons liv av James Boswell. Samuel Johnson, vanligen kallad Dr Johnson,  var en stor begåvning,  en varm personlighet och naturlig medelpunkt i en grupp författare, skådespelare och konstnärer. James Boswell var den gode vännen och nedtecknaren, "den store björnens" trognaste följeslagare. Samuel Johnson var författare, lexigraf, kritiker och språkvetare.