Väktare

Jag hade inte läst något av Dean Koontz tidigare men så såg jag på flera bloggar att Väktare skulle vara det bästa Koontz skrivit och då tänkte jag att då börjar jag med den. Det var inte det lättaste, för i närområdet finns den endast på ett enda litet bibliotek; en tjock, sliten pocketbok med svårläst stil ifrån Bra Böcker. Väktare kom ut redan 1987 på originalspråket och 1988 på svenska. Och spännande är den från början till slut. Travis Cornell är en människa som helst håller sig för sig själv. Han har upplevt så många sorgliga förluster i sitt liv att han aldrig mer vill ha några mänskliga relationer mer. Travis är en vältränad före detta militär som arbetat en tid som mäklare. Under ett av sina strövtåg i skogen finner han en herrelös hund, en retriever som verkar lite skadad och mycket skrämd. Travis, som också hör prasslet i buskarna, känner sig iakttagen och skrämd. Så småningom om sprider sig ryktet om två hundar som rymt ifrån ett vetenskapligt forskarlaboratorium där en gjort experiment med hundars hjärnor och beteenden. Golden rertrievern är snäll men den andre, monstret som fått arbetsnamnet Outsidern, är tränad för att döda. Och han hinner döda några stycken. Den federala polisen försöker tysta ner hela historien, medan den lokala tycker att folk borde få veta. Vänskapen mellan en federal polis och en lokal sheriff får sina törnar, men den håller. Den blyga och förtryckta Nora Devon får luft under vingarna när hennes demoniska faster dör och Nora får ärva huset. Travis och hon träffas och han vinner hennes förtroende genom ett oändligt tålamod. Tillsammans upptäcker de att retrievern är ovanligt begåvad och lättlärd. De kallar honom Einstein. Uppdragsmördaren Vince Nasco, som lider av storhetsvansinne, servar maffian. Han är tyst, snabb och totalt renons på känslor. Miljön är södra Kalifornien. Här strider det onda med det goda. Outsidern leder drevet mot Einstein. En kommer att tänka på Kain och Abel; djurförsök, mänsklig klåfingrighet och psykisk misshandel. Dean Koontz berättar om läsarnas önskan om en fortsättning på Väktare. Jag tycker att han är mycket klok som inte låtit sig förledas. Väktare är mycket spännande och lättläst och sympatisk på något sätt. Jag tror att jag måste läsa något mer av Koontz för att se om det goda intrycket består.

Titel: Väktare

Författare: Dean Koontz

Översättare: Eva Mazetti - Nissen

Förlag: Bra Böcker

Tryckår: 1988

Antal sidor: 427

 

Fem en fredag v. 36: Längd

Vad är det längsta du åkt med bil?

Till Ligurien i norra Italien   

 

Vad är det längsta du har sprungit?

 

Det vet jag verkligen inte. I tävling var det korta explosiva sträckor. 80 m, tror jag det var. Men sedan sprang jag i skogen på orientering. Och då sprang jag extra långt eftersom jag aldrig kom rätt

 

Hur lång tid tar det att göra dig i ordning på morgonen?

Max 10 min

 

Hur länge väntar du på någon innan du undrar var den är?

 

Det beror på vem det är och hur punktlig vederbörande brukar vara. 

Maken får inte dröja länge efter angiven tid, för då tror jag att det hänt något.

 

Hur långt skulle du gå för att få som du vill?

Beror på vad saken gäller. Är det viktigt för mig kan jag uppbåda både tålamod och allt annat som behövs för att få igenom min sak. Kanske lite tjyv - och rackarknep också.

för fler svar se elisamatilda

Helgfrågan v. 36

 

Mias helgfråga v. 36 

Vad tycker ni om digitala releasefester?

Har aldrig varit med om någon sådan. Men det kan väl inte vara något vidare? En missar ju allt vad mingel och kontakter heter. Författarintervjuer fungerar bra digitalt i brist på the real thing.

Något festtips?

Tja, så länge en kan vara ute går det ju att ha lite mindre fester i alla fall. Maten kan ju portionsförpackas och avståndet går ju att upprätthålla.

Veckans kulturfråga v. 36

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 36:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius. Vid sin död arbetade Sara Danius med två projekt; en samlingsvolym med publicerade artiklar och essäer i skilda ämnen, samt en bok om hennes favoriter inom fotokonsten. Sidenkatedralen samlar dessa projekt i en volym. Enligt Albert Bonniers förlag kännetecknas Sara Danius texter av bildning och briljans och det är så sant som det är sagt. Sidenkatedralen beräknas komma ut i mitten av oktober.

Top ten tuesday

 

Top Ten Tuesday

Books that Make Me Hungry (They could have food items on the cover, foods in the title, be about foodies or have food as a main plot point… they could be cookbooks or memoirs, etc.)

 

1. Kitchen by Banana Yoshimoto

 

2. How to eat by Nigella Lawson

3. Chocolat by Joanne Harris

4. Making Toast by Roger Rosenblatt. A family story

 

5. Meat Cravings. Less is more by Henning Kvick 

6. Japanese women don´t get old or fat by Naomi Moriyama

7. French women don´t get fat. Cookbook

8. Baka bröd by Martin Johansson. Pain de Martin. How to bake bread.

9. A proper tea by Joanna Isles

10. Christmas at the Cupcake Café by Jennifer Colgan

Vecka 36: Vatten

 

Ugglans och bokens tisdagstrio vecka 36: Vatten

1. Minnet av vatten av Emmi Itäranta (titeln är klickbar)

2. Long John Silver av författaren och professorn i franska, Björn Larsson. John Silver sitter på Madagaskar och summerar sitt liv. Hur gick det till att pojken från Bristol som var både läs - och skrivkunnig hamnade till sjöss och hemma i England kom att betraktas som mänsklighetens fiende.  Otroligt spännande bok som kan göra seglare av vilken landkrabba som helst.

3. Brottsjöar av  Claude Gallay. Från ett saltstänkt Normandie (titeln är klickbar)

Nedstörtad ängel

För många år sedan läste jag Nedstörtad ängel. En kärleksroman av Per Olov Enquist och det minns jag som en läsupplevelse. Lite vanskligt då att läsa om, men eftersom nätcirkeln önskade det så blev det så. Och jag kan säga att läsupplevelsen inte blev mindre nu. Tvärtom. Den lilla tunna boken innehåller fragmentariska berättelser om Pascal Pinon och hans hustru Maria som är en utväxt på hans huvud; om den änglalike pojken som dödar två flickor av ingen orsak alls; om doktor K och hans hustru som egentligen inte tycker om varandra men de är infångade i varandra. Ruth Berlau och Bertolt Brecht var ett par under en tid. När han ville ha sin frihet reser hon efter honom. I Enquists bok går Berlau omkring med Brechts huvud i en hattask. Hon har skrivit en novellsamling som fick dålig kritik. Men den vackre pojken blev inspirerad av en av novellerna. Berättare är antagligen författaren själv. Pinon och hans hustru hålls som gisslan i en gruva i Mexico. De anses vara Satans barn. Så småningom tas de ur gruvan och förevisas som monster för nyfikna människors pengar. Maria kan inte tala, men hon sjunger en sång som mannen kan höra. Makarna kan inte se varandra utom i en spegel. Nedstörtad ängel handlar om nåden, förlåtelsen en får utan att ha gjort sig förtjänt av den. Det finns flera exempel på det. William Blake har stor betydelse för berättelsen, eller berättelserna kanske jag ska säga. I Enquists kärleksroman förekommer också det gröna huset som författaren växte upp i liksom likkortet av fadern, som dog när författaren var sex månader. Himlaharpan är en annan av Enquists välkända metaforer. När det är kallt sjunger det i telefontrådarna som har sitt ena fäste i stjärnorna. Nedstörtad ängel är en kort roman, men den är så otroligt innehållsrik. Och vacker. Jag tror att hela Enquists författarskap hänger ihop. En ska läsa allt. Jag tänker komplettera. På olika sätt. En del dramatik hoppas jag finns på Öppet arkiv.

Titel: Nedstörtad ängel. En kärleksroman

Författare: Per Olov Enquist

Förlag: Norstedts

Tryckår: 1985

Antal sidor: 143