skip to main |
skip to sidebar
elisamatildas fredagsutmaning: flyttfågel
Om du skulle migrera på hösten, var skulle du bo?
Lätt som en plätt: Japan.
Hur länge har du bott i ditt nuvarande hus?
Väldigt länge
Vad är något du skulle vilja förändra hemma?
Jag skulle vilja ha ett tak värt namnet
Hur många gånger i ditt liv har du flyttat?
10 - 12 gånger
Bor du där du vill bo?
Nej. Jag skulle kunna tänka mig något annat evt mindre boende
Mia undrar i sin helgfråga varför en ska läsa klassiker?
Jag kan inte förstå varför en inte skulle göra det. Det är ju ett gemensamt kulturarv. Klassikerna väljer sig själva. Det som läses av generation efter generation har det som utmärker en klassiker. Ibland kan en känna på sig när det gäller nya böcker också att det här kommer att bli en klassiker. Däremot behöver en inte tycka om alla klassiker bara för att de är klassiker.
Bonusfrågan gäller julklappar. Är julklappsinköpen klara? Blev det någon bok?
Julklappsinköpen är inte klara. Men det har i alla fall blivit en bok till lilla dotterdottern. Godnattsagor för rebelliska tjejer- II. Del 1 blev mycket uppskattad. Handbok för superhjältar i x antal delar vore fin till dottersonen om han inte redan läst alla delarna.
Berättelse om ett liv handlar om Peter Handkes mor, Maria Handke. Hon är bara 51 år när hon tar sitt liv med hjälp av en massa tabletter. Hon har då skickat ett brev till sonen där hon förklarat att det är omöjligt att leva längre. Som ung hade hon alla förutsättningar att bli något. Hon tog sig hemifrån och skaffade en viss utbildning och lärde sig röra sig ute i världen. Hon var glad och social. Men så blir hon kär i fel man. Han är gift och har barn och i efterhand skrattar Maria åt att hon kunde bli kär i en liten tunnhårig man som var kortare än hon. Han var banktjänsteman i det civila men lite förmer som regementskrigskassör under kriget. En tysk underofficer har emellertid fattat tycke för Maria och hon har inte mycket annat att göra än att tacka ja till hans frieri. Hon avskyr honom och räknar strängt taget med att han ska stupa i kriget. Det gör han inte. Sonen minns gräl och slag. Modern grånar, framkallar en rad aborter, vandrar mellan olika arbeten för att slippa höra att "det är i alla fall jag som drar pengar till huset". Maria blir ingen särskild och livet tycks henne allt meningslösare vilket slutligen leder fram till ett mycket välplanerat självmord 1971. Peter Handke befinner sig då utomlands för studier, men redan efter ett par månader börjar han skriva en bok om sin mor. Den är på en gång märkligt distanserad och ganska närgången. Familjen är fattig och lider av ren känslomässig misär. Mig förefaller det som om Handke respekterar och beundrar sin mor. Och att han vet att om han inte sätter igång att skriva om henne med en gång så blir det aldrig gjort. "Begravningsritualen avindividualiserade henne slutgiltigt och gjorde det lättare för alla," skriver han. Moderns döda kropp har tyckts honom så fruktansvärt övergiven och i behov av kärlek. I Berättelse om ett liv återger Peter Handke sin mor en identitet - svalt men med kärlek. Den här boken är mindre abstrakt än till exempel Långsam hemkomst som jag inte kom någonvart med. I Berättelse om ett liv finns något personligt både i förhållande till modern och till skrivandet. Peter Handke fick Nobelpriset i litteratur 2019.
Ugglans och Bokens tisdagstrio har ämnet Hej, mitt vinterland!
Det kan en ju fundera på medan en stirrar ut i det grå och lyssnar på regnet.
1. Evig natt av Michelle Paver minns jag som en vansinnigt spännande och otäck bok. "Att vara vid medvetande i en evig natt. Då skulle man be om glömska. Men ingen skulle kunna höra en" Så filosoferar Jack Miller, 28, i sin dagbok där han sitter ensam i Gruhuken på Spetsbergeni den mörka arktiska vintern.
2. K2 på liv och död av Fredrik Sträng. Boken handlar om den ödesdigra klättringen mot K2:s topp och vad som hände
när elva personer fick sätta livet till på grund av dåligt väder,
slarv, obetänksamhet, äregirighet och oförsiktighet. Fredrik Sträng kan
konsten att låta förnuftet råda hellre än att riskera livet för att nå
en topp. Han vände om i tid. Magkänslan är något en
klättrare ska lita på och man ska inte chansa.
3. Där ingen har gått av Melanie McGrath. Här möter vi vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis. Hon är till hälften
inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt
annat som är bra att behärska i den här miljön. Men hon har i likhet med
så många andra här problem med spriten. En annorlunda, jättespännande
kriminalroman i ständig iskyla.
Lyran efterfrågar idag en författare med namnet Alice och en fiktiv Alice.
Min verkliga Alice är en klassiker som de flesta känner till antingen de vet om det eller inte. Alice Tegnér tänker jag på. Hon var den svenska barnvisans moder och skrev massor av musik för barn, dagböcker och brev. Hon föddes i Karlshamn 1846 och dog i Djursholm 1943. Borgmästar Munte och Sockerbagarn hör till hennes digra repertoar.
Fiktiva Alice blir Alice Brandt i romanen med samma namn utav Stella Kleve (pseud. för Mathilda Kruse) samma Stella Kleve som skrev den skandalösa romanen Berta Funcke. Alice Brandt r fick jag läsa på Litteraturbanken för den gick varken att köpa eller låna. Alice Brandt är den bortskämda dottern till en 60 - årig far och en mor på 20. Alice
är nervös och lite skör och humöret skiftar ständigt. I de övre
klasserna i skolan bildar Alice och några vänner - bl. a. Berta Funcke! -
föreningen Reformförbundet. De ska verka för kvinnors rättigheter och
särskilt att mannen ska vara ren vid äktenskapets ingående!
HÄR
"Under rubriken "Diverse" stod det i söndagsupplagan av Kärntens "Volkszeitung" följande: "Natten till lördagen begick en 51 - årig hemmafru i A (G:s församling) självmord genom att intaga en överdos sömntabletter." Nu har nästan sju veckor gått sedan min mors död och jag vill gärna börja arbetet innan behovet att skriva om henne, som var så starkt vid begravningen, åter förvandlades till den dova ordlöshet som utgjorde min reaktion inför självmordet. Ja, börja arbetet: för behovet att skriva något om min mor är, även om det ibland inställer sig oförmedlat, å andra sidan så obestämt att det krävs en arbetsansträngning för att jag inte helt enkelt, vilket skulle vara likt mig, om och om igen ska hamra samma bokstav på papperet i skrivmaskinen... Enbart en sådan rörelseterapi skulle inte hjälpa mig, den skulle bara göra mig ännu mera passiv och apatisk. Jag kunde lika gärna resa bort - på väg, på en resa skulle mitt huvudlösa dåsande och slöande inte heller gå mig lika mycket på nerverna."
Från sidorna 9 och 10 i Berättelse om ett liv av Peter Handke
Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
