En smakebit på söndag

”Flera döda och skadade.”  Motivet var ännu inte klargjort. Men stadens geografiska läge bidrog till en komplex säkerhetssituation rent generellt och man hade även haft utmaningar med smugglare och kriminella nätverk. Olika intressen skapade våld och spänningar. Jag sökte efter notisens publikationsdatum i vänstra hörnet. 2015-08-15. Stirrade på månaden och dagen. Drog in doften av gamla böcker och tittade igen. Jag hade inte tagit fel. Bomben i Gaziantep hade exploderat samma datum som bomben smällde i Gevsjön men tio år tidigare. Exakt tio år tidigare. Två gränsorter i olika delar av världen, två bomber, samme man. Döden satt ihop. Inget kunde inbilla mig något annat.

Efter att ha läst Lottens intressanta och ambitiösa årsredovisning förstod jag -  bland annat   - att jag måste läsa Sot av Sara Strömberg. Har läst ca två tredjedelar av den och jag gillar den mycket. 

Just nu i januari 2026

Just nu läser jag Systrarna av Arnold Bennett. Jag avnjuter den. Den är i två delar. Jag lyssnar och läser. Konstigt att Bennett är så bortglömd. Han är en god psykolog och har sinne för detaljer. Dessutom är han begåvad med humor. 

Just nu lyssnar jag på Systrarna av Arnold Bennett. Först tänkte jag att uppläsningen var ganska tråkig, men sedan insåg jag att det var bra. Det blev ingen tolkning. Allt utrymme lämnades åt mig och författaren.

Just nu ser jag den nya inspelningen av Lynley. Nya Lynley känns väldigt fräsch och nu i avsnitt 4 börjar jag förlika mig med den nya Havers också. Hon är ung och tuff och lider inte fullt så mycket av Lynleys adliga börd som den förra. Och så väntar jag otåligt på fortsättningen på Familjen Forsyth. Jag känner inte riktigt igen mig men det är evigheter sedan ja jag den förra gången när jag särskilt fäste mig vid den dystre Somes - tror att skådespelaren hette Eric Porter. Hans dotter, spelad av Susan Hampshire, gick omkring med en liten lurvig hund i famnen. Jag vill minnas att hunden hette Tingeling. Det kan vara alldeles fel. Mycket olyckligt att avbryta en sådan berättelse och göra ett långt uppehåll. Utöver dessa serier håller jag på att beta av de serier på Netflix som bygger på romaner av Harlan Coben.

Just nu längtar jag efter att helgerna ska ta slut och att alla ska komma tillbaka från sina långa semestrar och hjälpa mig med den olycksaliga datorn. Och så vill jag ha januari och februari undanstökade så att äntligen vårmånaden mars ska få bre ut sig

Fem en fredag v1 2026

 elisamatilda: fem en fredag v 1

1. Vad känns redo för omstart i ditt liv

Det finns ett solklart svar: min dator. Men också mycket annat

2. Vad behöver du mer av under årets första månader?

Sol, sömn och energi

3. Vad vill du börja om med utan att avge ett löfte?

Att försöka läsa Orlando och Mästaren och Margarita av Woolf resp. Bulgakov. Lovar inte att det lyckas den här gången heller.

4. Vad hoppas du ha lärt dig när nästa nyår närmar sig?

Att baka surdegsbröd och sköta en surdeg

5. Vad vill du påminna dig själv om när vardagen tar vid?

Att ta hand om mina krukväxter

Harlan Coben på Netflix

 Idag börjar en ny serie som bygger på en bok av Harlan Coben på Netflix. James Nesbitt spelar en förtvivlad fader som letar efter sin försvunna dotter. Inte ett ord heter den. Rena mardrömmen redan från början. En tokig kvinnlig privatdetektiv får i uppdrag att söka efter en förlorad son. Det gör hon förvisso och plötsligt förstår en meningen med den extra historien.

Totalt haveri!

 Datorskärmen är svart! Jag måste blogga på telefonen och den avkräver mig lösenord som jag inte minns. Dessutom är texten för liten! Eländes elände!

Men gott nytt läsår! 

Får se när/om jag återkommer!

Solsting

Vi närmar oss skådeplatsen, Somerset, utifrån havet. Närmare bestämt Bristol- kanalen. Det är sol och sommar och badstranden myllar av badande; särskilt mammor med barn. Två av mammorna är Rachel och Janie med tre barn var. Männen/fäderna Sam och Vince är hemma i stugan. Det har blivit allt vanligare att man semestrar hemma på grund av flygskam. Men troligen hade de båda familjerna inte haft råd ändå. Rachel är en stilig kvinna med något bossig framtoning. Janie är mindre och mer den ironiska typen. De är vänner sedan länge och talar om allt - inte minst sina män. Janie har gått konstskola och har några timmar terapeutiskt skapande för barn. Rachel läser korrektur. Båda har under flera år "varit förlorade i moderskapets varma grönsakssoppa" och blivit alltmer lika sina mödrar. Kieran är god vän med Sam sedan länge. Både Janie och Rachel är överens om att han är intresserad av Rachel. Varför har han annars följt efter till sommarhuset? Rachel har bestämt sig för att inte uppmuntra honom. Inte just nu i alla fall. Men han tillför onekligen lite spänning i hennes tillvaro. Och Janies ska det visa sig. "Ett riktigt äventyr med en man får man inte kasta bort." När alla återförenas i stugan beslutar sig de flesta för att gå till puben. Men Rachel stannar hemma.  Lilla Sukey har fått solsting och Rachel vill hålla ett öga på henne. Tessa Hadley placerar oss geografiskt med några få meningar. Och hon skisserar skickligt sina personer. En känner dem ganska väl efter avslutad läsning.

Titel: Solsting

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Novellix

Tryckår: 2022

Antal sidor: 30 

Ugglans och Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025

Inte längre människa

Nu är den läst. Inte längre människa av Osamu Dezai. I översättning från japanska och engelska av Anna Troberg. (Inte kinesiska som jag påstod tidigare. Lars Vargös nya översättning görs däremot direkt ifrån japanska.) Ett par gånger tidigare har jag försökt läsa den men stupat direkt eftersom jag blev så dyster av den stackars huvudpersonen som  visar sig heta Yozo. Boken bygger på tre anteckningsböcker och trebilder. Den är ett exempel på något som i Japan kallas shishosetsu = självbiografisk fiktion. Den första delen handlar om Yozos sorgliga uppväxt och hur han kommer till insikt om sitt djupa utanförskap. Familjen är ganska rik. Yozo anses ha huvudet på skaft så skolan är inget problem i sig. Han spiller ingen tid på skolarbetet utan sitter mest och ritar. Men Yozo är sjuklig. Tidigt uppdagar han människosläktets bedräglighet och det stöter bort honom ytterligare. I andra delen möter vi en ung man som äcklas av den glättiga fasad han uppvisar utåt. Han spelar clown och pajas. Det är nu han också börjar försöka begå självmord. Han lyckas först vid femte försöket 1948 strax efter det att Inte längre människa kommit ut. Yozo är vacker och kvinnorna dras till honom. De känner instinktivt av hans ensamhet. Några av dem försörjer honom också. En av dem är beredd att dö tillsammans med honom. Han överlever och hon dör, vilket kostar honom hans plats på universitetet. Medhjälp till självmord är straffbart. (I verkliga livet överlevde både han och sambon varefter de separerade.)  Yozo fortsätter sitt drönarliv tillsammans med Horiki som inte är något bra sällskap. Sprit, droger, pantbanken och ständig penningbrist. I tredje delen är botten nådd. Yozo hostar och kan uppvisa blod i näsduken. Han får morfin och snart är han beroende av både gin och morfin. Världen är en bottenlös fasa. "Tag mig till en plats utan kvinnor", säger Yozo, som väl knappast klarat sig utan dem. Han har inget till övers för andra människor. De intresserar honom inte. Han är underkänd som människa, känner han. Han känner varken glädje eller sorg. Inte längre människa. Yozos familj ingriper slutligen och Yozo hamnar på mentalsjukhus. Brottsling eller galning. Tillståndet i det japanska efterkrigssamhället är inte på topp. Nederlaget och skammen tynger och arbetslösheten är hög. Yozo känns som en exponent av samhällsklimatet. Inte längre människa är den näst mest sålda boken i Japan. Endast Kokoro av Natsume Soseki säljer bättre.